Recept mot hotat kulturarv?
förf: redaktör

Så har vi då fått reda på mer om vårt hotade kulturarv. Brottförebyggande Rådet och Riksantikvarieämbetet har just lämnat en rapport som är den första nordiska kartläggningen av kulturarvsbrott, en brottsrubricering som innebär stöld av kulturföremål från bevarare, t. ex. museer och kyrkor, och från handlare, som antikhandlare och auktionshus. Till brottet hör även illegala utgrävningar och plundring av fornminnen, även vrakplundring. Som kulturarvsbrott klassas också illegal utförsel och införsel.

Kartläggningen visar att det framför allt är museer och bibliotek som är drabbade. Inte sällan rör det sig om beställningsjobb. Även ett växande antal kyrkor har utsatts för stölder. Men ingen stöld utan marknad. Det finns en redan etablerad och också en växande marknad genom exempelvis internet. Här kan man, som vi berättar i en kort artikel i detta nummer av Populär Arkeologi, lätt gå in på olika webbsiter och köpa till exempel antika föremål direkt från handlarna, som ofta tycks vara anonyma.

Hur kan man då komma tillrätta med kulturarvsbrotten? Utredningen pekar främst på effektivare säkerhetsanordningar och kontroller. Dessutom bör polis och tull mer aktivt spana efter stulna kulturföremål. Handeln bör kontrolleras mer och krav ställas om att denna uppvisar bevis för proveniens (ursprung) av föremål som bör gå...

Guldgubbar väcks åter till liv
förf: Egil Josefson och Ola Svensson

Guldgubbar är små, mycket tunna guldbleck, ungefär 10-25 mm höga, vikten ofta under ett gram. Figurerna kan antingen vara instansade eller klippta i guldblecken. Flera olika typer av motiv har kunnat urskiljas. I tidigare forskning har guldgubbarna vanligen daterats från folkvandringstid till vendeltid. Dessa dateringar har varit något osäkra och senare fynd i exempelvis Slöinge i Halland och Uppåkra i Skåne talar för den något senare dateringen. Guldgubbarna har företrädelsevis påträffats på centralplatser och har satts i samband med religiös utövning. Exakt hur guldgubbarna har använts är okänt och det finns idag många olika idéer.
Förra sommaren gjordes experiment med att nytillverka guldgubbar som påträffats i Eketorps borg på Öland.

Guldgubbarna som påträffades under utgrävningen av Eketorps borg är daterade till borgens andra bebyggelsefas, Eketorp II, och har påträffats mitt på det västra torget, nära ingången till vad som anses vara ”hövdingens” hus. Sammanlagt har 15 figurer påträffats på Eketorp varav samtliga är präglade. Motiven har troligen präglats med tre olika patriser. Originalguldgubbarna finns idag att beskåda i guldrummet på Historiska museet i Stockholm.

Förra sommaren gjordes ett försök att återskapa guldgubbar på Eketorps borg på Öland. Projektet ingick i den publika verksamheten i samband med temaveckorna metall och religion...

Nordeuropas äldsta människor 700 000 år gamla!
förf: Birgitta Gustafson

De hittills äldsta spåren av människor i nordvästra Europa har nyligen upptäckts i östra England. De består inte av mänskliga lämningar utan av flintverktyg och djurben som skurits med verktygen. De har påträffats vid Cromer Forest Beds.

I 140 år har Cromer Forest Beds varit en av de viktigaste (och en av de mest kontroversiella) platserna i brittisk paleoarkeologi. Strandremsan nedanför klipporna består av tjocka lager av fossiliserade djurben, på många ställen täckta av ler- och stenlager som lagts på av flera inlandsisar.

Forest Beds har därför mäktiga preglaciala lager och i de nedre har man alltså nu påträffat mänskliga verktyg. På 1950-talet bröt havet in över klipporna i Happisburgh och började att frilägga de stratifierade lagren i klintarna.

Mest av en slump upptäcktes då fossilerade ben och en handkil av vanliga människor som promenerade längs stranden nedanför klinten. Fynden lämnades in till Cromer Museum och forskarna började nu att undersöka om det gick att datera lagren och lämningarna. Fler fynd in situ (orörda i lagren) gjordes. De fossilerade benfynden bestod bland annat av ben från noshörning, bison, jättehjort, and och groda. Det fanns även fossila växtdelar av silverbjörk och strandväxter.

Forskarna kunde fastställa att handkilen från Happisburgh måste...

Inskrifterna visar att demokrati rådde
förf: Susanne Carlsson

Demokrati var ett slagord redan i antiken. Att en stat påstår sig vara en demokrati är naturligtvis inte detsamma som att vara det i praktiken. Det är likväl intressant att konstatera att bland städerna på Mindre Asiens västkust och de intilliggande öarna är det 27 stadsstater som uttryckligen hävdar sin demokrati under hellenistisk tid. Ytterligare fler visar genom sina inskrifter att den politiska beslutsprocessen var demokratisk.

Den grekiska kulturvärlden &endash; från Sicilien och Syditalien i väster till Mindre Asien i öster &endash; bestod av omkring tusen stadsstater. Genom en lång process av samhällsförändringar under 600- och 500-talen f.kr. som bl.a. grundande sig i missnöje med aristokratins privilegier och maktutövande, infördes folkstyre i flera av dessa. Lagarna som tidigare hade varit muntliga reviderades och skrevs ner på stentavlor och gjordes tillgängliga &endash; något som försvårade för de styrande att använda dem godtyckligt.

Demokratin utvecklades och är mest känd från Aten och den klassiska perioden (480-330 f.kr.). Den allmänna uppfattningen är att en basal förutsättning för demokrati, nämligen frihet från yttre förtryck, försvann i och med makedonernas maktövertagande 338. Men när det gäller de grekiska stadsstaterna i Mindre Asien och de intilliggande öarna är det ställt utom allt tvivel att det är just under...

Dödens väg blir historia
förf: Britta Kihlstedt, Louise Evanni, Ingela Harrysson och Katarina Appelgren

En 5000-årig stenåldersboplats och två gravfält från järnålder ger nya inblickar i Ösmos äldsta historia. Platsen har undersökts arkeologiskt inför den planerade ombyggnaden av den olycksdrabbade ”Dödens väg”, Väg 73, mellan Stockholm och Nynäshamn. Utgrävningarna är klara och nu pågår registreringen av fynd och anläggningar för fullt och bearbetningen är långt ifrån avslutad. Redan nu kan arkeologerna dock ge några smakprov från resultaten av undersökningarna.

För 5000 år sedan nådde Östersjöns vatten betydligt högre än idag och boplatsen vid Sittesta låg vid en skyddad vik i den yttre delen av en stor skärgård. Boplatser av samma slag fanns längs hela den svenska kusten ända upp till södra Norrland och också på Åland och Gotland. Ofta kallas människorna som levde på dessa strandnära boplatser för ”gropkeramiker” på grund av den karaktäristiska dekoren på deras lerkärl. Man var inte bofast i vår mening, utan flyttade mellan olika större och mindre boplatser under olika delar av året. Men under närmare 1000 år (3500 f.kr. &endash; 2500 f.kr.), återkom man regelbundet till boplatsen i Sittesta. Betyder det att platsen spelat en annan roll än andra boplatser i området? Det var en av de frågor vi ställde oss inför undersökningen.

De mer än 10 000 fynden...

Kulturarv till salu på nätet
förf: Birgitta Gustafson

Över hela världen utsätts kulturarvet för plundring och olaglig försäljning. Internet har gjort att marknaden sprängt alla gränser. Idag kan man via några näthandelssiter köpa de mest varierade fornfynd. En del av föremålen kommer sannolikt från de plundringar som ägt rum på svensk mark.
Brottförebyggande Rådet och Riksantikvarieämbetet har just lagt fram en rapport om plundringar och stölder av vårt kulturarv. Men hur förhindrar man dem?

En svensk näthandelssite med fornfynd är www.tradera.com Under vinjetten ”Antikt & Design” saluförs tiotals artefakter vars ursprung endast benämns ”romerskt”. Bland dem fanns vid det tillfället Populär Arkeologi gick in bland annat en romersk glasbägare till salu för 360 kr. Säljaren anges vara etsweden med säte i Västra Frölunda och kan endast nås via epost om du har registrerat dig som medlem på Tradera.

”etsweden” finns inte med telefonnummer enligt nummerupplysningen. Det visar sig att deras utbud består av föremål som en auktionsfirma normalt tillhandahåller, förutom de romerska artefakterna, som genomgående saknar proveniens (ursprung).

En världsvid näthandelssite med antika fynd är Xanthos.com.au vilket tyder på att den ligger i Australien. Här kan man välja det kulturområde man önskar; classic, egyptian, Middle East & Central Asia, Pre-Columbian, South East Asia.Vid det tillfälle vi gick in salufördes...

Obränd båtgrav vid östgötska Skamby
förf: Martin Rundkvist

Båtgravfälten i Uppland, till exempel Vendel och Valsgärde, och i Västmanland, har länge fått representera den yngre järnålderns sveaaristokrati. I somras förändrades vår bild av båtgravfälten genom utgrävningen av Östergötlands första obrända båtgrav.

Obrända båtgravar tillhör de mest spektakulära fynden från den yngre järnåldern. De är en skandinavisk specialitet som framför allt hör till Norge och Sverige samt vendeltiden och vikingatiden. Att vendeltiden heter som den gör beror på de rika båtgravarna vid Vendels kyrka i Uppland som satte strålkastarljuset på perioden när de upptäcktes. Tur att gravfältet inte låg vid Pungmakarbo eller Lilla Bångsnåret.
När man läser om vendeltiden kan man, särskilt av utländsk litteratur, ibland få känslan att obrända båtgravar skulle vara tidens typiska gravskick. Det är alldeles fel: obrända båtgravar är extremt sällsynta. Den typiska vendeltidsgraven i Sverige är en rund stensättning med brandlager. Dessutom är de flesta av de obrända båtgravarna från vikingatiden.

Att de obrända båtgravarna har fått en sådan enorm uppmärksamhet beror framför allt på bevaringsförhållandena. De obrända båtgravarna är inte unikt rika för sin tid: många samtida storhögar är ännu rikare men har fått sitt innehåll sönderkremerat. De obrända båtgravarna är heller inte ensamma om att innehålla båtar: många samtida brandgravar är fulla...

Krönika: De var bättre entrepenörer på stenåldern!
förf: Johan Holm

Arkeologibranschen är rejält underutvecklad när det gäller entreprenörskap. Först tänkte jag skriva att den är på stenåldersnivå… men inget kunde vara mer fel. De var ju suveräna entreprenörer. Delvis beror bristen på ”frifräsare” att arkeologi är en superakademisk disciplin. Och egna initiativ är ju som bekant inget som direkt premieras i den akademiska världen. Här gäller mallen som måste följas och en strikt akademisk hierarki som måste bibehållas.

När man redan i sin utbildning får klart för sig att den enda vägen till arkeologin är den smala sektor som utgörs av stat och län (eller att bli kvar i det slutna högskolesystemet) så sprudlar det förstås inte av entreprenörslusta.

Länsstyrelserna i Sverige sköter upphandlingen av exploateringsarkeologin i respektive län. Det är väldigt olika i landet hur man sköter sina (få) fria aktörer. Resonemanget att ”vi har ju redan konkurrens mellan Riksantikvarieämbetets UV och länsmuseet” är inte ovanligt. Hur absurt det än kan låta. Men många gånger försöker man i alla fall låtsas att konkurrensen är stenhård. Eller i alla fall hård. Eller i alla fall finns. Som i Stockholms län, där man säger att hälften av aktörerna är privata. Det vill säga tre. Att en av dessa har bas på...

Goterna i ny forskning
förf: Anders Kaliff

Forskningen om goterna och deras roll under folkvandringstid har levt en undanskymd tillvaro alltsedan de under föregående sekel använts för att förgylla nationalistiska drömmar, både här hemma och på kontinenten. Men nu skönjs ett nytt intresse för denna forskning. Bland lämningarna i Skandinavien finns framför allt Silverbibeln i Uppsala, men även delar av den svårtydda Rökstenen i Östergötland torde höra hit. Liksom begreppet ”goter” och dess ursprung och betydelse. Nu har goternas historia i Moesien, nuvarande Bulgarien, tagits upp på nytt av forskare.

Bulgarien är ett land som sällan kopplas samman med Skandinavien. Men förbindelser saknas inte: redan under bronsålder fanns handelsvägar till nedre Donau, liksom under romersk tid. En intressant koppling finns via goterna. Som så ofta, går här myter och fakta hand i hand. En del av historien går emellertid att belägga väl. Den har i sin tur länkar till såväl den tidiga kyrkohistorien som arvet efter det romerska imperiet. Goterna är en viktig länk i kedjan, inte minst genom biskop Wulfila. Namnet är gotiskt och betyder ”lilla vargen”. Det var i Moesien, idag Bulgarien, som Wulfila översatte bibeln till gotiska på 370-talet e.kr.

Bulgarien har en fascinerande historia, i stor utsträckning okänd för oss svenskar. Under...

Korsikas gåtfulla skulpterade stenstoder
förf: Curt Roslund

Stenstoder föreställande långa, rakryggade krigare som utstrålar lugn och självsäkerhet har hållit uppsikt över medelhavsön Korsika i minst 3500 år. De har föreslagits symbolisera nästan allt från fruktsamhet till maktbegär.

Korsika har frambragt en typ av skulpterade stenstoder, som man inte hittar någon annanstans. Stenstoderna är två till tre meter höga och återger med enkla linjer avspända men allvarliga högresta män ofta beväpnade med svärd eller dolk.
Man håller för troligt att de första invandrarna till Korsika redan under paleolitisk tid tagit sig över Medelhavet från det italienska fastlandet via ön Elba som endast ligger 35 km över öppet vatten från Korsika. Den äldsta lämningen av en människa är skelettet efter en ung kvinna, La Dame de Bonifacio, från en grav på öns sydspets och som daterats till 6570 f.kr.

Omkring 3500 f.kr. bryter en ny tid in på Korsika, antagligen genom invandring av nya folkslag. Den nya tiden kännetecknas av att man använder stora stenar, s.k. megaliter, för uppförande av gravar, som på franska kallas dolmens, och för uppsättning av höga långsmala stenar, menhirer. Dessa stenar förekommer såväl ensamma som i grupp om flera uppställda utmed en rät linje, alignement. Stenarna kan vara antingen obearbetade eller skulpterade till en...

Rapport från ett sommarviste från järnåldern vid västkusten
förf: Gundela Lindman

Några mil norr om Göteborg är kusten mot västerhavet klippig och brant. Mellan bergen leder lerfyllda dalgångar in i landet. På kanten av ett berg med utsikt över en sådan nu uppodlad dalgång fanns en boplats på äldre järnåldern, för 2000 år sedan.
Det gällde en liten avsats i nuvarande Jörlanda med utsikt mot havet. Då låg havet högre upp än idag. Man räknar med att stranden låg 5&endash;10 m ovanför dagens nivå i det här området. Rakt nedanför boplatsen fanns då flacka strandängar och i omgivande bergsfickor växte lövskogen tät.

Det utnyttjade området var ca 125 m2. Området var alltså inte mycket större än att man hade kunnat få plats med en liten, nutida villa. Trots det begränsade utrymmet var det fullt av forntida lämningar på platsen. Det fanns spår i jorden på i stort sett varje kvadratmeter.

Ett par decimeter ner i jorden fanns rester efter 2000 år gamla hus från äldre järnåldern. Man kunde se bottnarna efter nergrävda rännor. Rännorna är rester efter låga väggar, antagligen byggda av grästorvor som staplats på varandra. Genom att gräva en ränna hade man skapat en stabil förankring för väggen. På några ställen kunde man se att man hade grävt...

Skeppet förliste för 3 300 år sedan - undersöktes av arkeologer i 11 år
förf: Birgitta Gustafson

Omkring år 1400 f.kr. sjönk ett handelsskepp med dyrbar last utanför nuvarande Turkiets kust. Skeppet har fått namnet Uluburun efter den kustklippa där hon förliste. 1982 upptäckte några dykare en del av lasten; stora metallplattor av koppar och tenn, bronsålderns råmaterial. Efter många år av undersökningar ställs skeppet och dess innehåll nu ut på ett tyskt museum, utlånat av det turkiska undervattensmuseet i Bodrum där skatterna normalt finns att beskåda.

Det handlade om tio ton metallplattor som gav ny information om bronsålderns metallhantering, men lasten innehöll även amforor, oljelampor, ebenholzsniderier, guld- och bärnstensföremål, vapen, keramik och harts. Allt i mycket gott skick. Genom blyisotopundersökningar kunde man fastställa att kopparn kom från Cypern. Andra föremål kom från Egypten och det grekiska fastlandet, hettitiska riket och bärnstenen från Östersjön. I förvaringskärlen av keramik påträffades rester av lasten; bland annat olivolja och granatäpplen. En amfora var fylld med glaspärlor.

Man har inte kunnat fastställa varifrån skeppet kom och till vilken hamn hon var destinerad. Men flera föremål har mykenskt ursprung. Och lasten ger förstås en värdefull upplysning om handeln under bronsålder i Medelhavsområdet.

Själva skeppet var omkring 15 m långt och 5 meter brett. Eftersom trä bevaras dåligt i Medelhavet fanns inte många...

Bli fritidsarkeolog genom hembygdsrörelsen!
förf: Gunilla Lindberg

I Småland har den ödeläggande orkanen Gudrun medfört att ett betydande samarbete mellan hembygdsrörelsen och länsmuserna inletts. Man vill kartlägga de skador stormen medförde på områdets talrika kulturlämningar. Och i Södra Råda nära Gullspång ska den gamla träkyrkan återuppbyggas på den ursprungliga platsen med hjälp av den lokala hembygdsföreningen. Ett omfattande utgrävnings- och informationsarbete sker i nära samarbete med Riksantikvarieämbetet.

I Sveriges Hembygdsförbund ingår idag 1 950 hembygdsföreningar. Med sina 450 000 medlemmar har hembygdsrörelsen blivit en stor och aktiv folkrörelse som ständigt växer. Det bildas hela tiden nya föreningar och de äldsta har hunnit bli över hundra år. Uppgifterna har växlat; idag rör hembygdsarbetet i stort sett allt som sker i ett samhälle. Intresset för vår fornhistoria är bara en gren på detta rika träd.
Stockholms läns hembygdsförbund har en mycket aktiv arkeologisektion. Man ordnar seminarier, arrangerar egna grävningsveckor och deltar i andras. Här finns många med kunskaper som ligger på universitetsnivå. Just nu planeras ett järnåldersseminarium.

Liknande sektioner finns i andra förbund och föreningar. Ibland kan en arkeologigrupp vara en avknoppning ur hembygdsföreningen, men med fortsatt gott samarbete.

Fornminnesföreningar
Många av de äldre föreningarna började som fornminnesföreningar. De bildades runt sekelskiftet 1900, när nationalismen blommade som bäst. Idag...

Böcker

Gud vill det!
Nordiska korsfarare under medeltiden
Dick Harrison
Ordfront förlag

Dick Harrisons senaste bok behandlar korstågen. Dels rör det sig om nordiska korsfarare i Palestina, dels korstågen i Östersjöområdet.

Materialet är stort och ännu större blir det eftersom författaren i princip räknar alla krig som kristna kungar för till korstågen. De så kallade venderkrigen, som kulminerade då danskarna skövlade Svantevits tempel i Arkona på Rügen 1169, räknar han dit trots att de skedde utan påvlig sanktion och uppdrag.
Tyska ordens krig i Baltikum på 1200-talet var däremot ”riktiga” korståg. Den som vill se en äkta korsfararborg behöver inte åka till Libanon utan sådana finns på närmare håll, exempelvis i Otepää i Estland.

Många kungar, jarlar, hertigar, biskopar och krig blir det, men Harrison gör i texten emellanåt också vällovliga ansatser att skriva kultur- och mentalitetshistoria. I detta arbete argumenterar han konsekvent för att man måste förstå de religiösa idéernas makt över människor för att kunna förklara skeenden som korstågen. Andra förklaringar som förekommer inom forskningen håller inte eller räcker inte till, menar han.

Harrisons lärdom, och den skenbara lätthet med vilken han hanterar skriftliga källor av alla slag, kan göra vem som helst grön av avund. Att han...

Sedan sist

Vasa eller inte Vasa?

En träbit som påstods komma från regalskeppet Vasa auktionerades ut på internet i december förra året. Sedan dess har det gått inflation i ”Vasa-bitar”. Hundratals privatpersoner tror sig ha en del av regalskeppet hemma. Men hittills har ingen träbit kvalat in som äkta.

Statens maritima museer (SMM), där Vasamuseet ingår, står för bevarandet av Vasa och de tusentals föremål som bärgades med henne för mer än fyrtio år sedan och som alla är registrerade.

De flesta av dem som idag tar kontakt med SMM äger träföremål med s.k. äkthetsintyg. Oftast rör det sig om delar av skeppet Riksvasa som brann och sjönk vid Djurhamn i Stockholms skärgård år 1623. Stora delar av Riksvasa bärgades på 1950- och 60-talen och användes som virke till konstniderier.

1967 kom Fornminneslagen som skyddar arkeologiska lämningar också att gälla vrak äldre än hundra år. Eftersom olaglig plundring idag tyvärr förekommer vill Statens maritima museer varna den som köper föremål som sägs komma från Vasa eller annat vrak.

Ur Pressmeddelande från SMM


Nordiska guldbrakteater

I senaste numret av Svensk numismatisk tidskift skriver numismatikern (myntforskaren) Rolf Sjöberg en introduktion till de nordiska guldbrakteaterna. De präglades under folkvandringstid, cirka 400-550 e.kr. Man...