På allmänhetens uppdrag I detta nummer av Populär Arkeologi kan du läsa om ledsna amatörarkeologer utanför Uppsala. När området Nåntuna skulle bebyggas med fler bostäder ansåg de att detta var ett för stort ingrepp i det fornminnesområde som hembygdsföreningen och många intresserade visste låg där. Fulla av entusiasm beslöt de att med hjälp av professionella arkeologer och geologer att kartlägga vad jorden gömde och hembygdsföreningen ställde samman en utförlig rapport. Mycket bra. Det är väl så här vi vill att det ska gå till? Bygdens folk värnande sina fornminnen. Men i stället för att mötas av förståelse av de kulturmiljövårdande myndigheterna uppstod ingen kommunikation alls. Ansvariga myndigheter tyckte att medlemmar i hembygdsföreningen var besvärliga och inte förstod att tolka fornminneslagen. Kommunen och byggbolagen låg på för att få inleda bygget. Läget blev låst och antagonistiskt. Så får ansvariga myndigheter; länsantikvarien och även Riksantikvarieämbetet inte bete sig! Man tar naturligtvis ordentlig kontakt med alla engagerade och förklarar varför man anser området byggbart och fornminnena av ringa betydelse och vad som är fel i hembygdsföreningens digra rapport. Myndigheterna är ju till för allmänheten och de arbetar på allmänhetens uppdrag! Det gör också Populär Arkeologi, som efter bästa förmåga försöker att förmedla forskarnas rön till en intresserad allmänhet och även ta de senares parti om så behövs. Det har vi gjort i ett kvartssekel nu. Välkomna till detta jubileumsnummer av Populär Arkeologi, som alltså i år fyller 25 år, en ansenlig ålder för en tidskrift. Birgitta Gustafson