Kvinnoforskning och befolkningsteori
förf: Birgitta Gustafson
ID-nr: 2008:1:1 tecken: 1405
Hur
var den vikingatida kvinnan klädd? Vi vet att överklassens
kvinnor bar olika smycken, pärlor i glas och silver och att deras
klädsel hölls ihop vid axlarna med vackra påkostade
spännbucklor. Så har man åtminstone trott och så
har de vikingatida kvinnorna oftast avbildats. Men nu har en forskare,
som ägnat sig mycket åt textil och Birkas krigare, tittat
närmare på just kvinnodräkten under denna tid.
Spännbucklorna
satt inte alls vid axlarna utan mitt på brösten, menar hon.
Dessutom var kjorteln kvinnorna bar öppen framtill så att
särken syntes. Därtill bar de sannolikt både släp
och sjal. Måhända ansåg den tidigmedeltida kristna
kyrkan att detta skick var frivolt och visade sådant som skulle
döljas. För på de avbildningar av kvinnors dräkt
som finns från denna tid i Europa liknar den mer en nunnas
klädsel, stora sjok som väl dolde de kvinnliga formerna.
I
detta nummer kan du också läsa om hur öarna i Stilla
havet befolkades enligt nya rön. Många teorier har framlagts
om detta, inte minst av norrmannen Thor Heyerdahl som med sin
Kon-Tikiflotte praktiskt påvisade en möjlighet.
En
utomordentligt spännande arkeologisk utgrävning har tagit sin
början i Sydskåne i samband med vägbygge för E
6:an. Det...
Förbjöd kyrkan den vikingatida kvinnodräkten?
förf: Annika Larsson
ID-nr: 2008:1:2 tecken: 10202
Spännbucklorna
måste ha markerat brösten och kjorteln var öppen fram
så att särken syntes. Blev måhända det
vikingatida modet helt enkelt för mycket för den pryda
kristna kyrkan?
Hur såg den vikingatida kvinnodräkten
egentligen ut? I en nyligen framlagd avhandling, Klädd krigare,
har jag genom att studera mansdräkten kunnat visa på en stor
samhällsomvälvning i Mälardalen omkring år 1000.
Övergången från hedendom till kristendom speglas
tydligt i förändringen av dräktskicket. Det
förkristna dräktskicket med orientaliska inslag under tiden
för Birka, ersattes av ett kristet medeltida dräktskick med
västeuropeiska influenser då staden Sigtuna anlades.
Tiden
för Birka sträckte sig visserligen över en period om
minst 200 år, och modet skiftade säkert en del under den
tiden. Man brukar dela in tiden för Birka i äldre och yngre
Birkatid, men när det gäller de för kvinnodräkten
typiska spännbucklorna så förekommer de under
bägge perioderna. Det tyder på att dräktskicket inte
genomgick någon genomgripande förändring under den
här tiden. Ornamentiken skiftar visserligen med tidens mode, men
på det hela taget tycks kvinnodräkten i Birka, utifrån
de säregna ovala spännbucklorna att döma,
ändå spegla en viss kontinuitet i dräktskicket. Detta
trots att handelsvägarna förmodligen förändrades en
del under tidens gång.
Om vi får tro...
Arkeolog upp i det blå gör egna flygundersökningar
förf: Birgitta Gustafson
ID-nr: 2008:1:3 tecken: 5666
En
arkeologisk metod som används inom fältarkeologin är
flygundersökningar. Det hör dock till ovanligheterna att
arkeologerna själva utför dem. Här berättar Richard
Holmgren, arkeolog och något av en äventyrare om hur han
började att flyga i arkeologins tjänst.
Intervju med Richard Holmgren
Hur kom du på tanken att bli flygande arkeolog? När var det?
– För tiotalet år sedan sökte jag efter enkel teknik
som kunde användas som ett arbetsredskap inom fältarkeologin.
Tanken på att flyga var dock först skrämmande eftersom
jag var flygrädd. Men flygningen kom att bli både berikande
i mitt arbete och en form av terapi. Mitt egentliga mål har dock
alltid varit att inventera förlorade delar av
järnålderns handelsvägar över
Taklamakanöknen i Kina, något som återstår
för mig att göra.
Du tog alltså ett flygcertifikat, hur gick det till?
– Jag sålde lägenheten och köpte en mindre, satte mig i
solen uppe i Orsa och läste meteorologi och bestämmelser
för civil luftfart. Under tiden övade jag landningar,
något som i sidvind kan vara rätt så problematiskt.
Det tokiga är att man sällan får en andra chans om man
gör fel. Det fanns helt enkelt inte tid att tänka på
flygrädslan. En dag sa min lärare att det...
Ny vikingaskatt på gotland
förf: Dan Carlsson
ID-nr: 2008:1:4 tecken: 2993
Så
har då åter en vikingatida silverskatt
påträffats på Gotland! Denna gång på norra
Gotland, närmare bestämt i Bunge socken och intill
gården Hultungs. De skatter som numera kommer fram är
sällan påträffade i den sedan länge odlade
åkermarken; där tycks de flesta skatterna ha kommit fram.
I
kanten av en sedan länge övergiven smal åkerremsa hade
Tage Pettersson anlagt en liten trädgård vid sin
sommarstuga. Denna plats har Tage höstgrävt under mer än
20 år. I år tog han dock hjälp av en jordfräs,
och se – efter en natts regnande hade ett par mynt sköljts fram
på markytan.
Under två dagar undersökte
undertecknad och arkeolog Anna Pettersson, med benägen hjälp
av Tage och hans hustru Ingegerd trädgårdslandet. Och det
visade sig att hela skatten låg i den lilla
trädgården!
Vi kunde konstatera att skatten
innehöll 69 mynt; 39 engelska, 20 tyska, 5 svenska, 2
skandinaviska, 1 irländskt och 2 arabiska mynt. Därtill fanns
det ett antal tenar av silver och en del av en brakteat i silver. Tiden
för deponering har av professor Kenneth Jonsson, som är den
som bestämt mynten, satts till tidigast 1017. Alla var hela,
väl bevarade och mycket ringa slitna. Inga som helst spår
av...
Plåtmynten i Påls åker
förf: Eva Wiséhn
ID-nr: 2008:1:5 tecken: 7431
Det
var i oktober månad 1873 i Flata by i Torps socken. Bonden
Pål Pålsson var ute på åkern och
förberedde jorden före vinterns ankomst. Plötsligt klang
det till i spaden. I två högar intill varandra på en
knapp fots djup under markytan låg inte mindre än 17 stycken
kopparplåtar. Pål hade kanske sett sådana
plåtar förr för han förstod att det rörde sig
om – pengar.
Som lagen föreskrev anmälde Pål
Pålsson, ägare till marken i Flata by, ½ mil
söder om Ljungan, sitt fynd till kronolänsmannen Leonard
Holmström i Torp. Holmströms distrikt, som bestod av Torp,
hade en omkrets på ungefär 1130 km2. Till Torps socken
hörde dessutom Haverö och Borgsjö socknar. En
kronolänsman var kronofogdens biträde och borde ha akademisk
juridisk examen eller ha avlagt länsmansexamen inför
länsstyrelsen. Han var underställd Kungl. Maj:ts
Befallningshavande och kronofogden. Kronolänsmannen var anvisad
ett distrikt över vilket han har ansvar. Han skulle se till att
allmän ordning och säkerhet rådde och verkställa
häktningsorder samt forsla fångar till häktet.
Alla
har väl drömt om att finna den stora skatten. Men vad ska man
göra och vad händer om man verkligen skulle stöta
på en stor skatt? Vad är det för lagar som...
Liljestenar och stavkorshällar
förf: Annelie Nitenberg och Anna Nyqvist Thorsson
ID-nr: 2008:1:6 tecken: 3346
I
området kring Vänern och då framför allt i det
som en gång var Skaraborg finns fornlämningar som än
idag gäckar forskare och en historieintresserad allmänhet;
liljestenar och stavkorshällar. Dessa stenar är oftast
huggna i sandsten och har motiv i form av växtrankor med blad och
knoppar samt olika typer av kors. Symboliken i motiven har använts
inom kristendomen och det är vedertaget att de som lät
tillverka stenarna var av den kristna tron.
Vänermuseet har
genomfört en inventering och dokumentation av liljestenar och
stavkorshällar. Vi vet inte säkert hur gamla liljestenarna
och stavkorshällarna är eller vad de har haft för
mening, däremot kan de med säkerhet knytas till de
äldsta medeltida kyrkplatserna. Hittills har 529 liljestenar och
stavkorshällar registrerats. Inventeringen har omfattat
arkivstudier och sökande i fält efter stenar i kyrkor,
på kyrkplatser och på gårdar. Dokumentationen har
omfattat fotografering och en antikvarisk beskrivning och resultatet
publicerades nyligen i en bok.
I huvudsak finns två
forskningsinriktningar som försökt förklara stenarna. En
grupp forskare vill se föregångare till stenarna
österut och då främst i det bysantinska riket. De menar
att stenarna troligtvis tillkommit redan på 1000-talet, kanske
redan så tidigt som på 900-talet. Utifrån en passage
i...
Döserygg - den skånska myllan gömde sex långdösar
förf: Magnus Andersson och Björn Nilsson
ID-nr: 2008:1:7 tecken: 7083
Platsen
för vår undersökning var en tillsynes oansenlig
åkerlapp vid den lilla byn Södra Håslöv strax
söder om Vellinge. Det är planerna på att bygga ut den
tungt trafikerade E 6:an mellan Vellinge och Trelleborg på
Söderslätt i sydvästra Skåne som givit oss
arkeologer möjlighet att få nya inblickar i denna mycket
fornlämningsrika miljö. Överallt i åkrarna vilar
föremål och vassa avslag av flinta som plöjts upp
från boplatser alltifrån stenåldern och framåt.
Praktfulla storstensgravar, bronsåldershögar och runstenar
pryder landskapet. Vid de förberedande studierna fann vi en
markering på en karta från 1770-talet. En mörk
avlång fläck med fyra prickar i mitten, på kartan
kallad ”Döserygg”, alltså sannolikt en bortodlad dös.
Storstensgravar
från yngre stenålder, eller megalitgravar som de
också kallas, är byggda av oftast obearbetade stenblock. I
Sydskandinavien uppfördes megalitgravar under en relativt kort
period i början av den yngre stenåldern
(bondestenåldern), inom tidsintervallet 3500–3300 f.v.t.
Megalitgravarna brukar delas in i dösar och gånggrifter.
Dösen består av flera stenblock som bildar en gravkammare.
På dessa vilar ett takblock. Gånggriften i sin tur är
en vidareutveckling av dösen, där kammaren försetts med
en täckt gång in till gravrummet. Dösarna var en
gravplats för en person, men kan...
Intervju: Ett Kalmar före Kalmar?
förf: Birgitta Gustafson
ID-nr: 2008:1:8 tecken: 2133
Fanns
Kalmar före Kalmar? Den frågan ställer
amatörforskaren Stig Enström i en nyutkommen praktfull bok,
Kalmar - vikingatidens centrum. Enligt historikerna fanns inte Kalmar
före medeltiden.
– Jo, tror Stig Enström, det fanns ett vikingatida Kalmar, men det låg utanför den nuvarande staden.
Berga
by. Det är ett av förslagen där Stig Enström vill
placera ett vikingatida Kalmar, som han menar kan vara ett
handelscentrum vid denna tid, ett birka. Strandlinjen var annorlunda
för drygt tusen år sedan och till exempel Berga låg
då på ett strategiskt näs, högt uppe på en
platå, och i annalerna kallat både Birkenäs och
Biergum. Men varför skriver man en hel bok om detta?
– Jag
började att intressera mig för kalmarområdets historia
i början av 1990-talet. Vi var några som bildade en
idéklubb och där försökte vi ta reda på
fakta och diskutera utifrån dem, säger Stig Enström.
Så kom rapporten Möres kristnande ut 1993, ett
tvärvetenskapligt projekt, som sporrade oss än mer.
–
Underligt nog verkade det inte som historikerna trodde att Kalmar
existerade före medeltiden. Så jag började själv
nysta i arkeologiska och historiska källor. Jag tycker det verkar
osannolikt att Kalmar inte skulle ha en längre kontinuitet i sin
historia. Om man studerar...
Så befolkades stillahavsöarna
förf: Helene Martinsson-Wallin och Paul Wallin
ID-nr: 2008:1:9 tecken: 11358
Stilla
havet som täcker en tredjedel av jordens yta finns ett myller av
öar. Trots de stora avstånden mellan öarna i öster
och väster befolkades så gott som alla i förhistorisk
tid. Även i detta enorma hav har landhöjning orsakat att
övärlden har förändrats genom tiderna. Det
område som i dag utgör den indonesiska övärlden
utgjorde för 60 000-40 000 år sedan en kontinentalsockel som
kallas Sunda och dagens Nya Guinea, hängde under denna tid samman
med Australien i ett område som kallas Sahul. I det område
vi benämner Mikronesien finns många små öar som
inte steg upp ovanför havsytan förrän cirka 5000-3000
år sedan. Stillhavsområdet som också kallas Oceanien,
har en spännande och mångfacetterad historia som rymmer
över 60 000 år av människans historia och vittnar om
människans förmåga att korsa vidsträckta havsytor
och utnyttja havets och landets resurser för att utveckla
blomstrande samhällen med komplexa samhällsorganisationer.
Allt
sedan vi europeer, med spanjoren Magellan i spetsen, först
upptäckte öarna i Oceanien på 1500-talet har vi
fascinerats av de olika kulturer som finns där. I
upptäckarnas släptåg kom missionärer och en
lång rad vetenskapsmän till området. Framförallt
har kulturerna varit föremål för intensiv antropologisk
och lingvistisk forskning. I efterdyningarna...
Krönika: Den okända historien
förf: Catharina Ingelman-Sundberg
ID-nr: 2008:1:10 tecken: 2780
Få
saker är mer fascinerande än historia. Just nu jobbar jag med
en romanserie från 1300-talet då Hansan hade makten i
Nordeuropa och svenskar, tyskar, danskar och sjörövare slogs
om herraväldet. Under researchen fann jag den spännande
berättelsen om Käpplingemorden, ett slags
föregångare till Stockholms blodbad, att huvudstaden under
tre år styrts av sjörövare och att drottning Margareta
lyckats med mer än någon annan regent i Norden. Inget av
detta fick jag lära mig på universitet. Vilken historia
lär vi oss egentligen?
I strider och vid sitt hov hade
kungarna sina egna PR-konsulter som skrev om hur hjältemodig och
duktig deras uppdragsgivare var. Dessa skalder diktade kväden som
i sin tur har blivit högt skattade historiska källor och
grunden för vår historieskrivning. Olof Skötkonung,
Olav den helige eller Karl XII, alla hade de sina hävdatecknare.
Lydigt har sedan landets historiker genom århundradena fört
berättelserna vidare så att vi även lärt oss dem i
skolorna. Som doktorand i historia på 1980-talet hade jag
ännu inte fått lära mig att det fanns fler kvinnor
än heliga Birgitta och drottning Kristina.
Inom
arkeologin däremot försöker forskarna beskriva
verkligheten och hur vanligt folk hade det. Och med marinarkeologins
hjälp kan vi...
Amatörer och proffs i torsåker
förf: Kjel Knutsson, Michel Guinard, Lars Holmgren och Johnny Skogsberg
ID-nr: 2008:1:11 tecken: 6719
Trakten
runt Torsåker några mil väster om Gävle har visat
sig vara en stenåldersarkeologisk guldgruva. På skilda
nivåer i det svagt kulliga landskapet finns stora mängder
välbevarade fyndplatser från tiden för den senaste
landisens avsmältning för 10 000 år sedan och
framåt. Här samarbetar en grupp arkeologer från
Uppsala universitet med lokala amatörarkeologer om inventeringar
och utgrävningar av uppehållsplatser från den
äldre stenåldern.
Bakgrunden till samarbetet
är den lilla förening som bildades för att analysera och
förmedla kunskap om det s.k. Kråknäsfyndet, 2000
år gamla ämnesjärn påträffade i
Torsåker i början av 1990-talet. Föreningen har nu
när järnet analyserats och presenterats i en utställning
börjat att intressera sig för den äldsta historien i
området.
När arkeologiska institutionen i Uppsala
sökte en lämplig plats för ett forskningsprojekt och
seminariegrävningar kom intresset att knytas till
Torsåkersbygden både för de rika fynd av
stenåldersbosättningar föreningen inventerat och
för Torsåkersbornas genuina intresse för arkeologin i
området. Grävningarna sattes igång förra
våren. På så sätt har torsåkersborna
blivit en integrerad del av det vetenskapliga och publika arbete med
projektet.
Torsåkerprojektets grundidé är
att utnyttja det ofantliga tidsdjup som fyndlokalerna representerar.
Platserna innehåller spår av hantverksaktiviteter som
tillverkningsavfall och redskap av sten. Arkeologer ges här...
Ett spökskepp kom lastat
förf: Joakim Frostne och Susana Vallejos
ID-nr: 2008:1:12 tecken: 7506
Plötsligt dyker hon upp i mörkret nere i djupet.
Ett
skrovhelt gammalt skepp med stående master. Skeppet ser ut att
vilja segla vidare längs med havsbottnen. Stäven är
riktad mot nordost som om kursen fortfarande låg mot Finska viken.
Är
skeppet måhända på väg till Reval? I
Spökskeppets ”kölvatten” ligger ett antal ålderdomligt
klädda träfigurer som fallit ned från aktern. Men var
finns besättningen? Och varför sjönk hon här mitt
ute i Östersjön?
Det nyupptäckta skeppsvraket
ligger på Östersjöns botten strax öster om Gotska
Sandön. Djupet är hundratjugosju meter. Östersjön
är känd för sina välbevarande skeppsvrak men detta
skepp är sannerligen något utöver det vanliga. Det kan
tyckas märkligt att man kan hitta vrak mitt ute på
Östersjön på så stort djup, men det var ingen
direkt slump som ledde fram till fyndet. Skeppet upptäcktes 2003
med hjälp av en side scan sonar i samband med sökandet efter
vraket av den nedskjutna svenska DC3:an, som bärgades året
efter. Då fanns ingen tid att göra någon besiktning av
vraket. En första marinarkeologisk bedömning gjordes i
samband med arbete med tv-serien Vrakletarna förra våren.
Inom
ramen för den marinarkeologiska utbildningen på
Södertörns högskola gjorde vi ett försök till
en första datering och...
Arkeologi på Irland megaliternas ö
förf:
ID-nr: 2008:1:13 tecken: 3789
Jämfört
med övriga Europa bosatte sig människor relativt sent
på Irland. De tidigaste spåren från
stenåldersmänniskor härrör från omkring 8000
f.v.t. Boplatserna låg särskilt vid floder och sjöar.
Utgrävningar i Carrowmore på nordvästra Irland, vilka
letts av den svenske arkeologen Göran Burenhult, har avslöjat
stora megalitiska (storstens) gravfält och dateringar visar att de
är de äldsta i världen! Först tvåtusen
år senare började egyptierna bygga sina pyramider! Tidigare
trodde man att de västeuropeiska megalitgravarna etablerats genom
kustbunden spridning av bönder från Medelhavsområdet.
Men nya rön har helt kullkastat denna teori. I Carrowmore finns
stenkammargravar; dösar och gånggrifter, vilka byggdes
mellan åren 4 600 och 3 500 f.v.t.
Megalitbyggarna var
från början sannolikt inga bofasta bönder utan snarare
fiskare och jägare. Klimatet och resurserna var goda, befolkningen
ökade. Megalitbyggarna blev så småningom bönder.
Då befolkningen ökade delades det odlingsbara landet i allt
högre grad upp genom stensträngar och hägnader; på
västkusten anlades ett vidsträckt system för betesdrift.
Megalitbyggena blev färre och större. De största
gånggrifterna, som byggdes omkring 3 200 f.v.t. och som ofta
innehöll stenhällar med ristningar påträffas ofta
i grupper såsom i Boynedalen med de väldiga gravarna Dowth,
Knowth och Newgrange.
Newgrange är den mest berömda av dem. Den...
Böcker
förf:
ID-nr: 2008:1:14 tecken: 15250
Kalmar
Vikingatidens centrum
Stig Enström
Eget förlag
Vad
har inte sagts om Birka? Vad har inte skrivits om Birka? Vad har inte
lästs om Birka? Vad var egentligen Birka? Var låg Birka?
Varför heter det Birka?
Ja, hur många olika svar har
inte producerats på ovanstående frågor och nu kommer
ytterligare en i raden av Birkaböcker, skriven av Stig
Enström. Den mest intressanta frågan är egentligen,
varför det är så oerhört intressant för
många att veta var platsen för Ansgars Birka låg? Har
det med vår nationella identitet att göra? Känner vi
mer av historiens vingslag om vi själva bor i närheten av
Birka eller vill man helt enkelt ge Mälardalsområdets
forskare en spark i ändalykten eftersom forskning och
utgrävningar mest har koncentrerats till detta område och
då inte minst vad beträffar Birka?
Svaren på
alla dessa frågor tänker jag inte gå in på
här, så de kan var och en fundera på själva.
Varför inte helt enkelt acceptera att vi nog aldrig 100% kommer
att fastställa var det Birka låg, dit Ansgar anlände
829, om vi nu får tro källorna. Kan man inte istället
acceptera att varje plats med intressanta fornlämningar äger
sitt eget intresse.
Det blir inte mindre...
Nyheter
förf:
ID-nr: 2008:1:15 tecken: 2890
Arkeologi längs Sidenvägen
Utgrävningar i Xinjiang i Kina har givit nya fynd.
Legendariska
är de forskningsresande som givit sig i kast med att utforska
nuvarande nordvästra Kinas provins Xinjiang, tidigare med
benämning Sinkiang, bland dem svenskarna Sven Hedin och Folke
Bergman, verksamma vid förra sekelskiftet. De båda lade
grunden till områdets arkeologiska forskning. Här
drog en gång Sidenvägens karavaner fram.
Senare
tiders arkeologer har kunnat fastställa områdets kronologi
till ursprung i brons- och järnålder. De utomordentligt
klimatiskt torra områdena har också gjort att nya fynd av
textila lämningar påträffats trots många
gravplundringar. Vi kan därför se vittnesmål från
denna kulturled som är omkring 4000 år gamla. Nu har en unik
utställning öppnats där man kan beskåda dessa
lämningar: Sidenvägens ursprung. Sensationella nyfynd
från Xinjiang i Mannheim i Tyskland fram till 1 juni.
Archäologie in Deutschland 1/2008
www.rem-mannheim.de
Londons siste romare?
Begravdes han kanske vid Trafalgar Square?
Romarna
tvingades på 400-talet e.v.t. att ge upp den del av England, som
erövrades under romartiden. Men det kom att ta ett par hundra
år innan ett anglosaxiskt rike etablerades. Under en lång
tid fortsatte förmodligen enskilda romare att ha inflytande. Vad
hände under denna tid? Nya utgrävningar som företagits...