Fantasifulla tolkningar och udda fynd
förf:
ID-nr: 2009:1:1 tecken: 1227

De mest fantasifulla tolkningar har föreslagits för de figurer i jätteformat i peruanska Anderna vilka endast syns från luften. Det finns linjer som sträcker sig tiotals kilometer över kullar och sänkor utan att avvika en meter från en rät linje. Det finns geometriska mönster men också avbildningar av fåglar, ödlor och apor. Om detta kan du läsa i astronomen Curt Roslunds intressanta artikel om Solens barn som en gång steg upp ur Titacacasjöns kalla vatten. Linjerna är sannolikt heliga processionsvägar, det tror de flesta forskare idag, skriver han. Men i nästa nummer av den amerikanska tidskriften Archaeology lovar man att lansera en annan teori. Jättefigurerna tros nu ägnade vatten- och fruktbarhetsriter, skriver man i en förhandspuff. Till detta återkommer vi. I detta nummer startar vi en ny avdelning under namnet Artefakten. Här är det meningen att vi ska kunna berätta om enskilda föremål som har en spännande historia eller frågeställning. Vi börjar något vanvördigt med vad som kan vara världens första pissoir på sidan 36. Arkeologen Richard Holmgren fann den av en slump på ett litet museum i tunisiska badorten Sousse. Välkomna till årets första nummer av Populär Arkeologi! Vi önskar trevlig läsning...

Ur kalla Ticacasjön steg solens barn
förf: Curt Roslund
ID-nr: 2009:1:2 tecken: 13149

De spanjorer som 1532 först tog sig in i Inkariket fann till sin stora förvåning ett välordnat land. Ett imponerande nätverk av vägar förenade alla delar av ett rike som sträckte sig 5000 km längs Stilla Havets kust från norra Ecuador halvvägs ned i Chile. Administrationen av detta ofantliga rike låg i händerna på Inkahärskaren som hade sitt säte i Cusco högt uppe i Anderna. Fortfarande gömmer Sydamerika på många hemligheter som väntar på en förklaring. Det var med spänd förväntan som vi tittade ned på Titicacasjön från flygplanets fönster när vi hörde alla de främmande ljud som uppkommer när piloterna börjar förbereda planets landning, i detta fall på La Paz flygplatsen i Bolivia 4060 meter över havet. Den höjden kräver piloternas hela vaksamhet, eftersom landningen sker med hög hastighet. Frågeställningen var vilka de kulturer var som en gång utgått från trakterna kring Titicacasjön. Med var också Lisbet Bengtsson, arkeolog och sydamerikaexpert vid Göteborgs universitet. Indianerna i Sydamerika använde sig inte av skriftspråk. Deras historia har vi väsentligen erhållit glimtvis från uppteckningar av spanska krönikörer. Enligt sägen skapades jorden, sol och måne, människor och djur i Titicacasjön. Valet av plats för skapelsen kunde knappast varit bättre. Det kunde vi konstatera...

Ljuset från Lund kan rädda Vasa
förf: Eva Bartonek Roxå
ID-nr: 2009:1:3 tecken: 4937

Det är inte, som man tidigare trott, svavelföreningar som bryter ned Vasas skrov. Ny forskning visar att det i stället är järnrester från sönderrostade kanonkulor som är orsaken till nedbrytningen. Försök med att tvätta bort järnet verkar lovande. Vasaskeppets inre visar tydliga tecken på nedbrytning enligt forskningsresultat från Sveriges lantbruksuniversitet. Men hur illa ställt är det med Vasa och går skeppet att rädda? Nu startar ett nytt forskningsprojekt där forskare ska försöka förstå och stoppa nedbrytningen av Vasas trä. Det hela började med mystiska gulvita fläckar efter den regniga sommaren år 2000. Kemister tillkallades och det blev startskottet för en omfattande kemisk kartläggning av regalskeppet Vasa. Man konstaterade ganska snabbt att fläckarna bestod av sura svavel- och järnföreningar och man var först orolig för att svavlets omvandling till svavelsyra skulle bryta ner virket. Men en närmare undersökning av kemin och nedbrytningsprocesserna visade att svavlet fanns främst i träytan medan vedämnena var som mest nedbrutna en bit in i virket. Man såg också att pH sjönk, det vill säga miljön blev surare, ju längre in man mätte och att järnföreningarna var väl spridda. Misstankarna föll då på aggressiva fria radikaler som kan bildas genom en reaktion mellan fria järnjoner och ett...

40 000 antika mynt funna i fransk trädgård
förf: Birgitta Gustafson
ID-nr: 2009:1:4 tecken: 2182

En sensation. På något annat sätt kan man inte beskriva vad som hände innehavaren av en trädgård i franska Saint-Germain-lés-Arpajon, ett par mil söder om centrala Paris. I en stor keramikkruka som legat nedgrävd i trädgården låg 42 kg med antika föremål! Skatten belades av borgmästaren, som underrättades om fyndet, omedelbart med restriktioner för att lystna skattletare inte skulle hitta vägen fram till den hemliga trädgården. En räddningsaktion genomfördes och den stora myntskatten är nu väl omhändertagen för undersökning och konservering. Och vid den vidare undersökningen av trädgården framkom ännu en keramikkruka av samma storlek. I de båda krukorna låg mellan 80 och 90 kg av föremål, de allra flesta var romerska mynt. Arkeologerna började att räkna, röntga och göra ett överslag: i krukorna låg omkring 40 000 romerska mynt! Sannolikt en av de allra största myntfynden i historien hade sett dagens ljus efter 1 800 år. De flesta visar sig vara av koppar och tillverkade på 200-talet e.v.t. Silverhalten verkar vara låg, endast omkring en procent. De hade producerats i det senromerska rikets kristider och då sparade man på de ädla metallerna. På några av mynten har man kunnat urskilja Victorin och Tétricus, galliska ståthållare...

Mordutredning pågår i Uppåkra
förf: Lars Larsson
ID-nr: 2009:1:5 tecken: 6968

Under utgrävningarna i Uppåkra för två år sedan undersöktes ett område väster om den kultbyggnad som framgrävts under tidigare år. Här identifierades ett hus med tydliga spår efter att ha brunnit. Väggarna har varit klinade med lera som genom hettan rödfärgats. Under de igenstörtade väggarna låg de sönderbrända resterna av tre personer. För övrigt var fyndmaterialet ganska begränsat (se Populär Arkeologi nr 3/2007). Utgrävningen i somras kom därför att inriktas på att undersöka området mellan de båda husändarna. Inledningsvis uppfattades detta som en förhållandevis okomplicerad insats som kom att visa sig betydligt mer invecklad än förutsett. Det är en situation som vi egentligen borde vara ganska vana vid. När det gäller undersökningar i Uppåkra har nya perspektiv på järnålders samhälle ständigt dykt upp. Det var inte någon tvekan om att starkt eldpåverkade lerlager fanns rikligt företrädda mellan gavlarna. Problemet var att de låg på en högre nivå med tanke på golvlagret i huset som delvis grävts fram under föregående år. När en större yta avschaktades framträdde både stenlager och stolphål som definitivt inte kunde tillhöra det tidigare belagda huset då de låg söder om det tilltänkta husets utsträckning. Under den eldpåverkade leran påträffade, liksom tidigare, en sothorisont som vilade...

Boplatsvallar i norr en egenartad historia
förf: Erik Norberg
ID-nr: 2009:1:6 tecken: 9782

En boplatsvall kan beskrivas som en bostad som till en del varit nedgrävd i marken. Grunden för bostaden och den kringliggande vallen är av den anledningen fortfarande synlig i markerna än idag. Genom detta är det möjligt att få en uppfattning om storlek på bostäderna och hur de varit organiserade i förhållande till varandra. Först under 1980-talet påträffades de första bebyggelselämningarna från stenålderns kustbosättningar i norra Sverige. Vid några tillfällen under förra seklet frågade man sig varför vi inte hade en liknande fornlämningsbild längs Norrbottens kustland från yngre stenåldern som den då kända från Finland och Finnmarks kuster. Arkeologen Gustaf Hallström uttryckte 1929 sin förvåning om detta. Han såg uppenbara likheter mellan nordvästra Ryssland, Finnmark, norra Finland och Norrland under yngre delen av stenåldern i fyndmaterialet. Därför stod han undrande kring varför ”hyddbottnar”, eldstäder och keramik saknas längs den övre Norrlandskusten ”när de så utmärka de östra boplatserna”. En annan arkeolog, Hans Christiansson, ställde 40 år senare ungefär samma fråga med kommentaren ”…så mycket egendomligare som man numera känner över 2000 boplatser i Norrland…” Christiansson hade själv erfarenhet av undersökningar av boplatsvallar från nordliga miljöer i norska Varanger under 1950-talet tillsammans med den norske arkeologen Povl Simonsen. Christiansson...

Intervju: Vad väntar museerna på?
förf: Birgitta Gustafson
ID-nr: 2009:1:7 tecken: 3481

Fortfarande finns samiska kvarlevor på våra museer, några av dem fullt identifierbara med namn. En del av dem samlades in i slutet av 1800-talet och ända fram till 1920-talet av arkeologer och vetenskapsmän under rasbiologins storhetstid. Kvarlevorna ska återlämnas till samerna. Men varför dröjer det årtionde efter årtionde? Rose-Marie Huuva startade en namninsamling för att skynda på. Den traditionella marknaden i Jokkmokk äger rum i början av februari varje år och då firar samerna även sin nationaldag. I år passade Rose-Marie Huuva, samisk poet och bildkonstnär, på att starta en namninsamling för att alla samiska kvarlevor på våra museer ska återlämnas för begravning. Det är ett krav som världens ursprungsbefolkningar drivit sedan 1970-talet. I USA har, beträffande indianerna och i Australien beträffande aboriginerna, lagar stiftats om detta. Men i Sverige har det gått trögt med återlämnandet. – Sametinget har begärt tillbaka alla kvarlevor från museerna i Sverige, men hittills har inte mycket hänt, säger Rose-Marie Huuva. 2007 tillsattes en gemensam arbetsgrupp med representanter för Historiska museet och Sametinget. – Men jag tror att arkeologerna på museet som har åtminstone 13 identifierade samiska kranier, inte vill lämna tillbaka av vetenskapliga skäl, som man säger. Men vad ska...

Närbild på Cypern med nya grepp
förf: Kristian Göransson
ID-nr: 2009:1:8 tecken: 7912

Den Svenska Cypernexpeditionen var ett enastående arkeologiskt företag för sin tid. Einar Gerstad och hans kolleger dokumenterade noggrant sina grävningar och när de var klara kom man överens med de cypriotiska myndigheterna om att dela upp fynden. Den Svenska Cypernexpeditionen grävde under arkeologen Einar Gjerstads ledning ut ett tjugotal platser över hela Cypern på 1920-och 30-talet. Utgrävningarna omfattade alla perioder från stenåldern till romersk kejsartid och omfattade såväl gravar som boplatser, helgedomar, ett kungligt palats och en teater. De svenska utgrävningarnas betydelse för den moderna arkeologin på Cypern kan knappast överskattas och det anses allmänt att grävningarna lade grunden för den vetenskapliga arkeologin på ön. Tidigare utgrävningar av bl. a. amerikaner och britter hade inte sällan syftat till att fylla museerna i hemländerna med vackra vaser och skulpturer. Den fina Cypernsamling som t.ex. finns på Metropolitan Museum i New York är till största del resultatet av rovgrävningar på 1800-talet. Svenska Cypernexpeditionen grävde stratigrafiskt och arbetet dokumenterades noggrant med hjälp av ritningar och fotografier. Fyra års arbete på så många platser resulterade naturligtvis i en enorm mängd fynd. På hösten 1930 hölls flera möten i Nicosia mellan svenskarna och företrädare för de antikvariska myndigheterna på Cypern samt den...

Frågor & Svar
förf:
ID-nr: 2009:1:9 tecken: 1860

Tillverkades förhistoriskt glas i Sverige? Man läser ofta i rapporter från arkeologiska utgrävningar att skärvor av glas påträffats i t.ex. gravar här uppe i nord. Men kunde man tillverka glas här före medeltiden? På medeltiden finns ju förekomsten av glashyttor belagd. Men hur var det dessförinnan? Lars Olofsson Svar: Världens äldsta fynd av glas har gjorts i Egypten och Mesopotamien (nuvarande Irak) och dateras till omkring år 7000 f.v.t. Tillverkningen av glas var då helt knuten till keramiktillverkning. Kalkhaltig sand reagerade med alkalier och bildade vid bränningen en glasyr på det keramiska godset. Omkring 2 500 f.v.t. tillverkades glas oberoende av ett keramiskt underlag. Glaset dekorerades med färger, ofta blått från koppar och kobolt men även bruna nyanser. Det stora genombrottet kom århundradet före vår tideräknings början när glasblåsarpipan uppfanns. Möjligheter fanns då att tillverka tunnväggiga kärl i träformar, vilket ledde till serietillverkning i standardiserade storlekar. Glasblåsarpipan gjorde det också möjligt att tillverka planglas genom att först blåsa en cylinder som sedan skars upp och planades ut till en skiva. Romarna var mycket skickliga i att tillverka glas och det finns många storslagna arkeologiska glasfynd, exempelvis från Pompeji. Men det kom att dröja fram till medeltiden, precis som brevskrivaren anger...

Krönika: Jag är fornminnesberoende!
förf: Eva Bergengren
ID-nr: 2009:1:10 tecken: 2998

Familjen suckar. Den vill ha kaffe. Den vill shoppa. Den vill bada. Den vill framför allt inte titta på ännu en hög med stenar. Det är bara för mig som arkeologiska sevärdheter är vanebildande som jordnötter. Jag har försökt att tala förstånd med mig och få mig att inse att den ena stenhögen är den andra ganska lik och att man inte måste gå ur bilen bara för att det står ”gravfält” på en skylt vid vägkanten. Det verkar inte som om jag lyssnar på det örat. Jag har svårt att förklara det ens för mig själv men det finns någonting i detta med att resa i spåren efter dem som gått här (långt) tidigare som är så oemotståndligt lockande. Men ofta vet jag för lite för att kunna avkoda budskapen från urminnet. Det är kombinationen av sevärdhet och kunskap som gör resan fyrdimensionell. Finns det någon aktionsgrupp för informativa och bildande skyltar? I så fall är jag på! Med en kunnig guide riskerar man höjden av upplevelse. Helst en guide som känner fornlämningen personligen och som kan hjälpa till att putsa tidsglasögonen att förse sin inre blick med. Så att man för inre ögat kan rensa landskapet från granskog...

Ett fäste för Orkneys jarlar
förf: Birgitta Gustafson
ID-nr: 2009:1:11 tecken: 6049

På 800-talet e.v.t. begav sig utvandrande nordmän till Orkneyöarna, som då befolkades av pikter. Genom den s.k. Orkneyinga Saga, som nedtecknades i början av 1200-talet, vet vi något av vad denna utvandring av dåtidens norrmän kom att leda till. Ingen mindre än Harald Blåtand ska där ha grundat ett jarladöme, om vi får tro sagan. Detta jarladöme kom så småningom även att omfatta Shetlandsöarna, eller Hjaltland som det kallades på skandinaviska, och senare även Hebriderna, Isle of Man och delar av det skotska fastlandet. Under flera hundra år residerade jarlarna i detta område, under senmedeltiden var de ofta skottar, men ett slags nordisk överhöghet var respekterad. 1498 övergick styret till Skottland i samband med att den norske kung Kristian I pantsatte öarna i samband med hemgift för sin dotter Margareta då hon förmäldes med Jakob III av Skottland och sedan ej förmådde att betala panten. Orkneyöarna har varit bebodda alltsedan neolitikum, bondestenåldern, och en av de mest kända och utgrävda boplatserna är Skara Brae och gånggriften Maes Howe. Från järnåldern finns lämningar av s.k. brochs, ett slags befästa bondgårdar. I Brough of Deerness på östra huvudön i Orkneyöarna företogs arkeologiska utgrävningar mellan åren 1975 och 1977 av arkeologen...

Avslöjad tusenårig dubbelgrav
förf: Jenny Ameziane
ID-nr: 2009:1:12 tecken: 5294

Många fornlämningar finns i skogsmark. När det stormar och träd faller är risken stor att de skadas. Gravfält är särskilt känsliga, trädrötterna kan fläka upp stora sår i gravarna. Det hände bland annat på Visingsö när stormen 2005 drabbade Sydsverige. En kulen januarinatt 2005 svepte stormen Gudrun in över Sydsverige. Tiotusentals människor blev utan ström, vägar blockerades av nedfallna träd och allmänheten uppmanades att stanna inomhus. Stormen lämnade efter sig ett sargat landskap, mängder av träd hade fallit och rotvältor låg uppfläkta i skog och mark. Några av dem låg på forntida gravplatser och blottade tusenåriga gravgömmor. Det var bråttom för arkeologerna att rädda det som räddas kunde och återställa gravarna så långt det var möjligt, innan de blev förstörda av djur, människor eller vädrets makter. En plats som undersöktes efter stormen var det mellersta gravfältet på Visingsö. Det är ett av öns tre största järnåldersgravfält med omkring 300 synliga gravar. Det ligger centralt beläget på ön längsmed den gamla landsvägen där människor har färdats alltsedan de äldsta gravarna anlades som minnesmärken över de avlidna för kanske mer än 2000 år sedan. Här har generationer av Visingsöbor följt släkt och vänner på den sista resan ända fram till vikingatidens slut...

Ett beakerkärl formas åter
förf: Christina Fagerström
ID-nr: 2009:1:13 tecken: 2497

Vad döljer sig bakom den vackra stridsyxekeramiken? Det visar sig att kärlen troligen döljer mer än funktion och arkeologiska kronologier. Capellagården på Öland och Keramiska Forskningslabo­ratoriet i Lund ordnar i sommar en kurs i forntida keramikframställning med keramikern Ellen Ehk och arkeolog Anders Lindahl som expertis. Keramik är en av arkeologins pålitliga klockor. Även en liten skärva kan visa tidsföljd, brukningstid och tänkbar funktion. Som en spegel över eonerna, reflekterar kerami­ken i kontext, kanske även brukarnas kultur, identitet och härkomst. Åtminstone kan sådana reflek­tioner gälla stridsyxekeramik i Sydsverige, och med tiden omfatta hela det europeiska Beaker-kom­plexet under tiden 2800-1800 f.v.t. Hit hör stridsyxe-,­ snör-, enkelgrav- samt klockbägarkeramik och återfinns över hela Europa utom på Balkan. Den skandinaviska stridsyxe-kulturen räknas till mellanneolitikum, mellan 2800-2300 f.v.t. – Stridsyxekeramiken innebär en ny tillverkningsteknik, liksom form och dekor, förklarar Anders Lindahl, docent vid Keramiska Forskningslaboratoriet i Lund. Man använde ofta kalkhaltiga leror magrade med chamotte; dvs krossad keramik, formen är rundbukig med oftast rund botten. Dekoren har ofta vinkelband och ornamentik runt mynningen inristad eller intryckt med pinne och kam. Det­ta är både ett teknik- och formbrott mot keramiken i de föregående grop- och trattbägarkulturerna. I en kurs...

Böcker
förf:
ID-nr: 2009:1:14 tecken: 17541

Pindaros
Olympiska och pytiska oden
Ingvar Björkesson, översättning
Sture Linnér, kommentar
Natur&Kultur

Vingårdsmannen
Dikter
Jesper Svenbro
Albert Bonniers Förlag

Två diktböcker, den ena skriven av en gammal grek, den andra av en känd svensk diktare – vad har de att säga arkeologer som arbetar med föremål och konstruktioner funna i jorden? Men ”döda” ting får sitt liv av tankar som tänktes då och tankar som tänks nu. Den ena boken är skriven av den grekiske skalden Pindaros som troligen föddes omkring 518 f.v.t. i Kynoskephalae nära staden Thebe i Boeotien och som fick ett långt liv; hans sista kända dikt (Pythia 10) kan dateras till omkring 446 f.v.t. Pindaros fann sitt uppehälle eller motivation i tillvaron genom att resa runt i den grekiska världen till stora idrottstävlingar och hylla med sina dikter framstående deltagare/segrare, speciellt sådana som var besläktade eller på annat sätt lierade med maktens män alltifrån Sicilien i väst, Makedonien och Trakien i norr, Mindre Asien i öst och Kyrene i Nordafrika i söder. De stora idrottstävlingarna vid denna tid ägde rum i Olympia, Delphi (tävlingarna där kallas Pythia), Nemea och Isthmia, men boken, som ju passade särskilt väl att utges olympiadåret 2008, innehåller bara dikterna till...

Nyheter
förf:
ID-nr: 2009:1:15 tecken: 3278

1 700 år gammal guldring
Gravfynd vid utgrävning i Botkyrka
Arkeologer från Stockholms läns museum har hittat en guldring i samband med arbeten inför utbyggnaden av Bauhaus i Alby, Botkyrka. Ringen har daterats till 200-400-talet e.v.t. och liknar en modern vigselring med ett mönster av små ristade linjer. I Stockholms län har bara ett fåtal ringar av denna typ hittats tidigare. Från hela landet finns ett hundratal, de flesta har hittats på Öland och Gotland. Ringen är ovanligt tung, 10,2 gram, och har en märklig vall på insidan. Den har analyserats och vi vet nu att den är av 18 karats guld blandat med silver och lite koppar till en legering som kallas elektrum. Ringens storlek talar för att den burits av en man. Den är mycket sliten vilket tyder på att den burits under en lång tid. Detta är inte så vanligt, guldföremål användes oftast inte till vardags vid denna tid. Ringen hittades i en rektangulär grav som var ovanligt stor, kring 45 kvm, tillsammans med ett par bitar keramik och 0,5 dl brända ben. En del av benen kommer från en människa. Närmare analyser kommer att utföras för att om möjligt avgöra kön och ålder hos den...