Polisanmäl plundrare inte seriösa arkeologer
ID-nr: 2012:1:1 tecken: 1562

Hur kommer vi tillrätta med brott mot vår fornminneslagstiftning? Skärp straffen, skriver Riksantikvarie Inger Liliequist i sin krönika i detta nummer av Populär Arkeologi. Det låter rimligt eftersom straffvärdet idag är lågt för dessa kriminella handlingar. Men den stora svårigheten ligger måhända på ett annat plan, nämligen hur man överhuvudtaget ska kunna lagföra internationella ligor och plundrare. Hur kan polisens, och för den delen en uppmärksam allmänhets, insatser leda till att brotten avslöjas innan föremålen når antikvitetssajter och beställare?

Riksantikvarieämbetet, som är tillsynsmyndighet över vårt kulturarv, har vid ytterst få fall gripit in och anmält söndergrävda gravar, demolerade lämningar i skogen eller illegalt bortforslade gamla vrak. När man nu för en gångs skull polisanmäler intrång så gäller det, hör och häpna, seriöst arbetande marinarkeologers upptäckt av ett synnerligen värdefullt vrak, nämligen Svärdet. Detta, liksom det legendariska krigsskeppet Mars/Makalös, påträffades i somras utanför Öland av marinarkeologer med tillgång till avancerade undersökningsmetoder. Eftersom det ligger på internationellt vatten tvekade arkeologerna att offentliggöra positionen eftersom det då hade blivit fritt fram för oseriösa dykare att plundra vraket. Det är denna omsorg som gjort att Riksantikvarieämbetet lämnat in en polisanmälan till Åklagarkammaren i Kalmar

Om fyndet av Svärdet berättar marinarkeologerna Niklas Eriksson och...

Södra Riddarholmskajen, utgrävningen som bytte fokus
förf: Cecilia Klynne
ID-nr: 2012:1:2 tecken: 9995

En länspumpad grop 24 meter under vattnet i Riddarfjärden. Det har varit arkeologernas och byggarbetarnas arbetsplats inför bygget av Citybanan i Stockholm. Arkeologerna hade väntat att få fram gråmunkarnas medeltida tegelvalv, men i stället fick man en mångfacetterad bild från 1800-talets början.

Kan det finnas något mer utmanande än att gräva ut Södra Riddarholmshamnen i centrala Stockholm? För så här stora hål brukar man inte göra i fasta fornlämningar, definitivt inte i centrala Stockholm, men ska Citybanan fram så ska den. Marinarkeologerna jobbade skift, från arla morgonstund till solnedgången. Hela sommaren och halva hösten. Förväntningarna var enorma. Man förde logg i blogg.

Utmaningen var inte bara att det var just Riddarholmen, Stockholms historiska hjärta med sina eventuella rester efter bland annat gråmunkarna, nej, utmaningen låg den här gången i själva utgrävningssituationen, som faktiskt låg under vatten. Hur håller man de enorma vattenmassorna i Riddarfjärden stången? Enligt tidsplanen hade arkeologerna tre månader på sig att utföra utgrävningen. Skulle man påträffa till exempel ett skepp, kanske inte av skeppet Vasas kaliber, men ändå göra något storartat fynd, skulle man enligt Anders Sahlstrand, informatör på Projekt Citybanan på Trafikverket, klara av att bärga det inom den här perioden. 

Först lade man ut...

Överraskande runor
förf: Riksantikvarieämbetet
ID-nr: 2012:1:3 tecken: 2287

Varje år påträffas tidigare okända runinskrifter och ibland görs också återfynd av runstenar som tidigare har varit kända, men som senare har försvunnit. Dessa inskrifter undersöks, dokumenteras och tolkas av Riksantikvarieämbetet. 

Det mest uppseendeväckande är kanske den nästan hela och tidigare fullständigt okända runsten som i våras plöjdes upp vid Småhamra i Österhaninge utanför Stockholm och som i september kunde resas nära fyndplatsen. Stenen är rest av tre bröder till minne av deras fader och sällar sig till gruppen av vikingatida minnesinskrifter.

Runor ristades inte bara i sten, utan också i andra material, vilket många av årets fynd vittnar om. 

Vid konserveringen av fynd från en arkeologisk undersökning vid Spånga kyrka i Stockholm upptäcktes att ett litet bronsbeslag var täckt med runor på båda sidor. Inskriften är på latin och innehåller bland annat ett citat av Jesus sista ord på korset enligt Lukas: Herre, i dina händer lämnar jag min ande.Inskriften ska troligen dateras till början av 1100-talet och beslaget kan komma från en mycket tidig begravning vid denna kyrka.

I våras fick Runverket vetskap om att det fanns runor i takstolarna till Högs kyrka i Hälsingland och en granskning visade att början av runraden här hade använt sig...

I Ruriks fotspår, historiska kontakter återupplivas
förf: Dan Carlsson
ID-nr: 2012:1:4 tecken: 6869

Nestorskrönikan är en storslagen berättelse om Rysslands tidiga historia. Den anses som en blandning av historiska fakta, myter och dikt. Dock kan man genom arkeologiska fynd belägga en del av sanningshalten. De historiska kontakterna mellan Skandinavien och Ryssland under vikingatid lyfts nu fram i ett speciellt kulturprojekt.

Enligt den ryska Nestorskrönikan, sammanställd i Kiev i Ukraina i början på 1100-talet, rådde orostider i Ryssland efter att man hade bestämt sig för att inte längre betala tribut till varjagerna och kört dem på porten vid mitten av 800-talet. Folk stred mot folk, kaos rådde i landet och man bestämde sig för att kalla på hjälp för att ordna upp förhållandena i landet.

De sa då till sig själva: Låt oss söka rätt på en furste som ska härska över oss och döma rätt. I enlighet med detta beslut seglade de över havet till varjagerna, till ruserna och sa: Vårt land är stort och rikt, men det finns ingen ordning i det. Kom och var furstar över oss. Sålunda valde de ut tre bröder med deras släkter och de tog med sig alla ruserna och kom. Den äldste, Rurik, bosatte sig i Novgorod, den andre, Sineus, bosatte sig vid Beloozero...

Abildgaard vid ritbrädet, fascinerande bokverk
förf: Torsten Svensson
ID-nr: 2012:1:5 tecken: 2772

Nu har tecknaren Sören Pedersen Abildgaard liv och verk för första gången kommit att presenteras i en bok, utgiven av Nationalmuseet i Köpenhamn. Författaren Poul Grinder-Hansen utbildad i historia och medeltidsarkeologi arbetar som museumsinspektør och seniorforsker vid Nationalmuseet. Han har med Søren Abildgaard (1718-1791). Fortiden på tegnebrættet, (Forntiden på ritbrädet), presterat ett verkligt stor- eller standardverk på 672 sidor som trots omfånget är lättläst. 

Reproduktionerna av Abildgaards bilder är helt fantastiska. Att under bilderna ha dels teckningarnas originaltext, dels senare tiders eventuella rättelser är mycket välbetänkt. Att dessutom personerna i namnregistret efter sina namn fått sina levnadsår noterade är också det till stor nytta. Danskarna och inte minst deras museer har för vana att lyckas prestera mycket bra fackböcker inom det humanistiska området. Nu kan de sätta ytterligare en stor fjäder i hatten genom tillkomsten av detta verk. Boken är delad i två delar, den första är en bibliografisk del där man hittar det mesta, dels om tecknarens privata, dels offentliga liv och leverne. Den är illustrerad med bilder, nästan alla är från Abildgaards egen penna och pensel. Den andra består av en katalog med 855 teckningar. 

Søren Abildgaard föddes den 18 februari 1718 i den norska staden Flekkefjord, där...

Interju: De isländska sagorna är tidlösa
ID-nr: 2012:1:6 tecken: 2821

För många hundra år sedan gick norska vikingar i land på Island och bosatte sig där. Bland det första de gjorde var att börja berätta och skriva ned historier. Dessa sagor hjälpte vikingarna att förstå sitt nya land och sina relationer till varandra, säger Janina Ramirez, brittisk historiker som specialiserat sig på de isländska sagorna.

Det var en litterär ström som sällan skådats vare sig förr eller senare - storslagna historier om verkliga människor och verkliga händelser. Det är romaner som skrevs många århundraden innan romanen uppfunnits.

Det handlar om en universell mänsklig natur där sex, pengar och död spelar en stor roll. Efter att sagorna nått andra delar av Europa, har de fungerat som inspiration för många välkända författare. I synnerhet Tolkien fascinerades av språket, landskapet och sagornas dystra element. Med Sagan om ringen-trilogin öppnade han världens ögon för den nordiska mytologin. 

Den brittiska historieprofessorn dr Janina Ramirez får oss i filmatiseringen Vikingarna och deras sagor att förstå det grundläggande behovet som människan alltid haft att berätta historier, och ger oss en inblick i vad det är med sagorna som är så gripande. Vad var det då som först väckte hennes intresse för berättelserna till liv:– I England är...

Stormakttidens krigsskeppsvrak, del av nationell berättelse
förf: Niklas Ericsson och Johan Rönnby
ID-nr: 2012:1:7 tecken: 10585

Den 1 juni 1676 stod ett stort sjöslag utanför Öland mellan den svenska flottan och en förenad holländsk-dansk flottstyrka. Slaget blev en av de största förlusterna för svenska flottan någonsin. I ett tidigt skede kapsejsade och exploderade Kronan, flottans största skepp, med amiralen Lorentz Creutz ombord. Viceamiral Claes Uggla på skeppet Svärdet övertog då befälet. Stormakttidens flotta bestod av flera skepp som kommit att bli en del av vår hjältehistoria.

Förvirringen som följde på Kronans explosion var total. Flottan hade brutit sina formeringar och spritts över ett stort område. I luckorna mellan de svenska skeppen trängde nu fientliga skepp in och Svärdet kom att omringas. Härmed inleds den kanske mest omskrivna strid som ägt rum i den svenska flottans historia. 

Det har ibland framhållits att amiral Uggla, som ensam befälhavare, valde att ta strid mot fienden. I själva verket var det flera svenska fartyg som försökte nå fram och understödja, bland andra Neptunus, Jernvågen och Hieronimus, men fienden hade helt enkelt slutit upp för tätt kring det svenska viceamiralskeppet. Bland dem som nu avfyrade bredsida på bredsida mot Svärdet återfanns de båda amiralerna för den allierade flottan, dansken Niels Juel och holländaren Cornelis Tromp på sina respektive skepp.

Efter...

Herzog filmar Chauvetgrottan
förf: Jerry Helliker
ID-nr: 2012:1:8 tecken: 2083

År 1994 fann grottforskaren Jean-Marie Chauvet tillsammans med ett par kollegor en hittills oupptäckt grotta i Ardéche i Frankrike. Grottans ingång var sedan länge nedrasad, men grottforskarna lyckades ändå ta sig in och undersöka dess inre. Där upptäckte de flera gallerier med fantastiska målningar. De flesta föreställde djur men det fanns även andra motiv, som människohänder och delar av en kvinnofigur.

När flera forskare av olika discipliner kom dit och undersökte grottan och dess målningar närmare så kunde man med hjälp av moderna naturvetenskapliga dateringsmetoder konstatera att målningarna var hela 32 000 år gamla. Det betydde att de var de äldsta som man dittills hittat.

Många år senare kom den kände tyske filmregissören Werner Herzog att höra talas om grottan och dess konstverk. Hans intresse växte och till slut bestämde han sig för att göra en film om denna urtida konstskatt. Efter att ha sett grottan i verkligheten så beslutade han sig för att filma den i 3D. Tidigare hade han inte varit intresserad av detta medium, men när han fått se hur istidens människor på ett mycket raffinerat sätt utnyttjat ojämnheter i grottans väggar för att framhäva de motiv de målade, och hur de på ett intrikat sätt placerat...

Megalitiska tempel, korsriddargravar och unikt arabiskt gravfält
förf: Amanda Gustafsson
ID-nr: 2012:1:9 tecken: 9344

Ögruppen Maltas megalitiska monument och tempel står i en klass för sig. Fortfarande vet inte arkeologerna och forskarna vilka de människor var som byggde dessa storslagna byggnadsverk i kalksten. Inte heller har man lyckats att lokalisera deras boplatser, kanske har dessa sjunkit ned i Medelhavets djup.

Till en liten ögrupp i södra Medelhavet kom en grupp människor för drygt 7000 år sedan. Denna ögrupp består av sju öar, varav tre bebodda, och har sedan dess varit befolkade av kulturer och traditioner från Mellanöstern och Nordafrika, men också från nordeuropeiska kulturer. Många har varit här och lämnat fascinerande och intressanta spår efter sig. 

Med sitt strategiska läge mellan Europa och Nordafrika har detta land under ett årtusende invaderats, övertagits och koloniserats. Lämningar avslöjar att landet under historisk tid varit viktigt ur militärisk synvinkel, och visar också att dessa öar var speciella redan under förhistorisk tid. Här byggdes nämligen de äldsta fristående megalitiska byggnaderna i världen. Vi talar givetvis om ögruppen Malta. Äldsta beviset på Maltas mångtusenåriga mänskliga aktivitet är några keramikskärvor funna i en stor grotta kallad Għar Dalam på södra Malta. Dessa skärvor härstammar troligen ifrån en grupp människor som kom från Sicilien runt cirka 5 600 f.v.t. 

Runt 4...

Hon möblerar om i folkvandringstidens Europa
förf: Jan Hoff
ID-nr: 2012:1:10 tecken: 3710

Skulle asaguden Oden kunna vara baserad på Attila, ledaren för hunnerna? I Iron Age Myth and Materiality ställer Lotte Hedeager oss inför just detta förslag. Redan i slutet av den populärvetenskapliga Skuggor ur en annan verklighet, som kom för femton år sedan, ställde Hedeager nyfikna – då obesvarade – frågor om möjliga samband mellan de mystiska hunnerna och asarna med Oden i spetsen (som enligt myterna kom från Asien). Många av de attribut och förmågor som förknippas med Oden är indikationer på schamanism, som är vanlig bland flera centralasiatiska folk. 

Genom att undersöka fyndplatser för typiska hunnersmycken (och annat hantverk) i Skandinavien och förekomster av höggravar, som påminner om kurgans hos de asiatiska ryttarfolken, lyckas hon underbygga ett imponerande hypotesbygge. De fåtaliga skriftliga beskrivningar av händelser under folkvandringstiden som finns att utgå ifrån är nedtecknade hundratals år efter att hunnerna och de andra folkvandringstidsfolken slutade vandra. De historiska smulor som faktiskt finns är bearbetade och omvandlade till myter. 

Det finns en tradition med långsökta och spekulativa försök att drömma fram fornstora sanningar ur exempelvis Tacitus, Jordanes, Saxos och Snorres skrifter. Sander identifierade 1883 den guldruvande sagodraken Fafner med Rom. Höfler menade att Sigfried/Sigurd var identisk med Arminius/Hermann. Nerman menade att...

Krönika: Skärp straffen för fornminnesbrott!
förf: Inger Liliequist
ID-nr: 2012:1:11 tecken: 2878

Riksdagen har med Kulturminneslagen beslutat att det är förbjudet att utan tillstånd rubba en fast fornlämning och att när ett fornfynd påträffas ska det i princip anmälas till polis, länsstyrelse eller närmaste museum. Men allt för få brott leder till åtal och dom. Riksantikvarieämbetet har nu intensifierat arbetet med att förebygga, upptäcka och beivra brott mot kulturarvet. Det finns olika typer av kulturarvsbrott och det handlar vanligtvis om stöld eller skadegörelse.

Fornminnesbrotten är allvarliga hot mot vår gemensamma historia. Dessvärre ses dessa som vardagsbrott och väcker relativt liten uppmärksamhet. En del begås i medvetet uppsåt medan de flesta sker på grund av okunskap och oförsiktighet. Men konsekvenserna är sammantaget påtagliga då det fysiska kulturarvet successivt utarmas och människors förståelse och tolkning av historien försvåras. 

Här behöver både lagstiftning och uppföljning skärpas som för att skapa en förbättrad hantering av fornminnesbrotten. Brott mot kulturarvet uppvisar många olika motiv och det krävs därför olika åtgärder för att förebygga denna typ av brottslighet. Riksantikvarieämbetet arbetar på bred front med frågan. 

Projekten kan bland annat handla om att förebygga plundring som i ett samarbete med länsstyrelsen på Gotland eller Kulturarv under ytan om brott mot det maritima kulturarvet i samarbete med Statens Maritima museer...

Storslagen höjdbosättning ~ Runsa borg
förf: Michael Olausson
ID-nr: 2012:1:12 tecken: 7318

Borgen Runsa, en folkvandringstida bosättning är ett exempel på hur eliten byggde för sig under denna tid. Denna typ av anläggning har också motsvarigheter i Europa, vilket tyder på intensiva internationella kontakter.

Få bebyggelselämningar i Sverige, inte minst i Mälardalen, speglar den politiska och sociala utvecklingen så påtagligt som de befästa höjdbosättningarna under 400- och 500-talen e.v.t. Bland den stora mängden befästningar, "fornborgar", som uppfördes under folkvandringstid fanns även borgar med bebyggelse, vilket representerade någonting helt nytt. Borgen vid Runsa i Uppland är ett av de bästa exemplen på en sådan folkvandringstida höjdbosättning. 

Under ett hundratal år var borgen en speciell plats för kontroll och inflytande över ett vidsträckt område, inte minst över vattenvägarna. Runsa låg vid den här tiden på en liten ö i en fjärd mellan Östersjön och det som senare kom att bli Mälaren. Här styrde en stormannafamilj över ett stort omland under flera generationer. På borgen bedrevs olika slags exklusiva hantverk, och i den stora hallbyggnaden hölls såväl politiska som religiösa ceremoniella sammankomster. Just detta förenar Runsa med motsvarigheterna på kontinenten under folkvandringstid!

Undersökningar av Runsa borg har företagits vid flera tillfällen från år 1902 och framåt. Undersökningarna under 2010 har, inte minst genom sitt...

Artefakten: Nyfunna guldfigurer
ID-nr: 2012:1:13 tecken: 617

De första guldgubbarna på Bornholm grävdes fram av en präst år 1725. Sedan dess har deras antal vuxit till 2 500. De flesta av dem har präglats eller stansats ut från guldbleck. De kan ses på Bornholms museum. Men nu har guldgubbarna kompletterats med ett par unika guldfiguriner, vilka har skulpterats fram i guld. 

De båda på bilden här är inte högre än 2,5-3 cm men har ändå mejslats fram med tydliga drag. De påträffades i Smørenge och Skræddergård. Vad de använts till vet inte arkeologerna, som gissar på kultföremål. De påminner något om de figuriner som grävdes fram i Lunda i Sörmland för några år sedan

PA...

Böcker
ID-nr: 2012:1:14 tecken: 18427

Inanna
Skymningens drottning
Lennart Warring och Tanja Kantola, översättning och kommentarer
Atlantis 

Det finns böcker som man blir kvar i länge. Detta är en sådan bok. Översättarna har samlat texter och textfragment om den sumeriska krigs- och kärleksgudinnan Inanna. Några texter var avsedda att framföras med körer och musik och i ett fall att tjäna som förebild för en symbolisk ritual, kanske en kröningsceremoni, där kungen skulle gifta sig med gudinnan. Redan i inledningsstrofen förstår man att det rör sig om en kvinnlig gud med maktanspråk: Min fader gav mig himlarna/och han gav mig jorden./Jag är Inanna!/Vilken gud kan jämföras med mig?

 Vi får följa Inanna i en ordagrann översättning som förmedlar poetiska övertoner. Inanna tar hand om det mytiska urträdet Halub och planterar det i sin trädgård. I en dråplig text tar hon emot gudomliga s.k. me av vishetens gud Enki. Me kan vara motsägande egenskaper: hänsynslöshet och rättfärdighet eller förmågan att kunna tända en eld och släcka den. Enki ger henne också färdigheter som t.ex. skrivarens och kopparsmedens. Men Inanna har också fått heliga föremål och prästämbeten som bara tillhör vishetens gud. När Enki vaknar upp efter mötet med Inanna, då i synnerhet han druckit...

Nyheter
ID-nr: 2012:1:15 tecken: 4319

Högkultur i libyska Sahara

Satellitbilder avslöjar garmanternas nyfunna värld.

Nya detaljerade satellitbilder över Saharaöknen i Libyen visar en okänd civilisation som existerade i 1700 år. Förra året var ett team från brittiska University of Leicester under ledning av professor David Mattingly i södra Libyen för att göra utgrävningar. Men arbetet avbröts av den arabiska våren. Nu har forskarna analyserat de nytagna satellitbilderna. På ett 600 kvadratkilometer stort område i sydvästra Libyen fanns befästa bosättningar, odlingsfält, brunnar, gravsättningar och nätverk av uråldriga karavanvägar.

Området behärskades från år 1000 f.v.t. och fram till arabernas erövring på 700-talet e.v.t. av garmanterna, som var ett ökenfolk, känt från antika skriftliga källor, bl.a. Tacitus som kallade dem ”en vild ras”. Ur det arkeologiska materialet framträder i stället en högstående civilisation, som bedrev jordbruk med sofistikerade bevattningssystem och skapade de första oaserna i Sahara.

Forskning & Framsteg 2/2012

Misstänkt fornminnesbrott

Riksantikvarieämbetet polisanmäler upptäckarna av Svärdet.

Riksantikvarieämbetet har lämnat in anmälan om misstanke om fornminnesbrott till Åklagarkammaren i Kalmar. Det gäller det upptäckta 1600-talsskeppet Svärdet. Upphittaren Carl Douglas, MARIS och Deep Sea Production har inte lämnat ut skeppets position. Om anmälan hade gjorts omedelbart till Riksantikvarieämbetet hade denna blivit offentlig handling och risken för plundring...