Populär Arkeologi 2-2005
De första 200 orden i numrets alla artiklar
" Läs de 50 första orden i artiklar 1986-2004
" Köp artikel-texter som pdf-fil
" beställ nr 2-2005!
" prenumerera!
Varför är arkeologi kul?
förf: Birgitta Gustafson
Vilken är arkeologens uppgift och roll gentemot allmänheten? Den frågan tar forskaren Cornelius Holtorf upp i sin krönika. Han menar att den popularisering som ämnet genomgått sedan 1800-talet, då den välutbildade medelklassen lade grunden till detsamma, nästan inte alls har påverkat verksamheten hos de största arkeologiska institutionerna.
De professionella arkeologerna har inte förstått det mervärde som man kan tillföra samhället, menar krönikören. De borde mera ta tillvara sitt ämnes popularitet. Vet arkeologerna egentligen varför människor tycker att arkeologi är kul? undrar han. Hans recept är att forskarna i högre grad borde erbjuda allmänheten att vara med i forskningen och delta i den arkeologiska processen. Just detta är förstås Populär Arkeologis ambition som efter förmåga försöker medverka till ett sådant deltagande.
Ett exempel är de amatörarkeologer som i sommar kan delta i spännande utgrävningar i Sibirien tillsammans med forskare. Detta ska vi självfallet rapportera om i höstens nummer. Vår ambition är också att ge insikt i den arkeologiska forskningsprocessen genom att göra den tillgänglig för så kallade vanliga människor.
Men, det finns också en risk för att populariseringen blir så förenklad och spektakulär att den tappar sin förankring i forskningen. Ett sådant exempel är ett amerikanskt tv-bolags försök att...
Den romerska villan i Mediana
förf: Maria Gustavsson och Linda Wåhlander
En viktig del av romarriket utgjordes av olika länder i dagens Östeuropa. Flera romerska kejsare hämtades därifrån, bland dem Konstantin den store som föddes i nuvarande Serbien. Här undersöks nu en romersk villa, villan i Mediana, som kan ha varit hans kejserliga bostad i hembyn. Grävningarna är ett samarbete mellan serbiska och svenska arkeologer. Förra året användes olika tekniska undersökningsmetoder, som vid sommarens utgrävningar väntas leda till intressanta resultat.
Konstantin den store var den romerske kejsare som gjorde kristendomen tillåten i romarriket och lät döpa sig på sin dödsbädd år 337 e.kr. Möjligen inspirerades han av sin mor, Helena, som var kristen och kanoniserades efter sin död. Kanske inte lika många vet att hans födelseort var den romerska provinshuvudstaden Naissus - dagens Ni - söder om Belgrad i Serbien och landets andra största stad i dag.
Strax väster om Ni ligger det romerska palatsområdet Mediana, från 300-talet e.kr., där dr Miloje Vasic från Arkeologiska Institutet i Belgrad för några år sedan återupptog tidigare utgrävningsarbeten. Detta är också platsen dit Vasic inbjöd Nenad Petrovic och Henrik Boman, som båda har doktorerat i klassisk arkeologi vid Göteborgs universitet, att medverka med ett delprojekt: Mediana - an Imperial villa between town and countryside in Roman...
Hällristningarnas helyllemän
förf: Annika Larsson
På några av Skånes och Upplands hällristningar kan vi i detalj se hur människorna gick klädda i Skandinavien för 3000 år sedan. Ytter- och innerkläder, mössor, spännen och andra tillbehör har avbildats på berget. Mantelfigurerna berättar inte bara om vuxna individer utan även om barnens dräktskick. Åtminstone kan vi se vad pojkarna hade på sig. Det verkar dock inte som om kvinnornas kläder har blivit ristade.
Under sjuttio år har vi fascinerats av den medeltida Bockstensmannen som på 1930-talet hittades pålad i en mosse i närheten av Varberg. På 1990-talet hittades ismannen Ötzi, fastfrusen sedan kopparstenåldern, högt uppe i alperna. Tack vare de bevarade kläderna framstår dessa människor för oss som individer, som en konkret länk till forntiden. Genom de senare årens rekonstruktionsarbete av Tutankhamuns kläder, har även den egyptiske faraonen kommit oss nära. Vi tror oss förstå vilka individerna var. De beskrivs i böcker, i utställningar och på tv, som sänds världen över.
Lika unika och personliga framstår bronsålderns människor för oss när de, genom sina kläder, talar till oss. För 3000 år sedan lade man ut sina plagg på hällen och högg in konturerna i berget. Till och med spännen ritades ut. I gravar från samma...
Nej, Tutankhamun blev inte mördad
förf: Birgitta Gustafson
Såg du kanske tv-programmet på Discovery channel nyligen om hur den egyptiske faraonen Tutan khamun undersökts och skannats och befunnen sannolikt mördad av sin egen premiärminister? Så var det inte alls, säger de egyptiska vetenskapsmän som undersökt mumien. Däremot bröt han förmodligen benet strax före sin död.
Saken har utvecklats till en dispyt mellan egyptiska forskare och olika amerikanska intressenter.
Ett par olika tv-bolag, National Geographic och Discovery Channel, slogs om rättigheterna till de tv-program som baseras på undersökningen av Tutan khamun.
I det program som Discovery sände för några veckor sedan påstods att faraonen hade fått ett dödligt slag mot bakhuvudet och att han dessutom led av skolios, en ryggradssjukdom. Med hjälp av en amerikansk kriminalkommissarie och en profilerare från FBI kom man dessutom i programmet fram till att Tutankhamun måste ha mördats av sin premiärminister Ay (Eje). Denne utvidgade nämligen sin makt efter faraonens död och äktade tillika änkan, Ankhesanamum.
- Nonsens, säger nestorn bland egyptens arkeologer och riksantikvarien Zahi Hawass. Tutankhamun blev inte mördad, inget tyder på det. Men han bröt benet strax före sin död år 1327 f.kr.
Den världsberömda mumien skannades i en datortomograf för ett par månader sedan av egyptiska, schweiziska och...
En vit fläck på kartan - Taklamakanöknens bronsålder
förf: Richard Holmgren
Tarim-bäckenet i den kinesiska Taklamakanöknen har varit en skådeplats för kulturutbyten mellan öst och väst i nära 4000 år. Handeln med det kinesiska sidentyget som passerade över området mot väst, utgjorde blott ett sent fragment av traktens långa historia. Lika många var de innovationer och tankar som fördes från väst till öst och detta långt tidigare än vi kanske kunnat ana.
Tarim-bäckenet ligger i den största av de kinesiska provinserna, Sinkiang. Detta vidsträckta ökenområde avskärmas av världens högsta bergsmassiv. Söderöver tornar det tibetanska höglandet på ryggsidan av Kunlunbergen och norröver finner vi Altaibergen och Tian Shan mot Kazakstan respektive Mongoliet. I väst nalkas vi i sinom tid Hindukush, höjderna som fick Alexander den store att endast besinna det som fanns bortom - dock från den andra sidan.
Centralasiatiskt inflytande
Buddistiska ruinstäder vittnar om ökenområdets förflutna emedan islamitiska monument är riktade mot dess framtid. Xinjiang blev en självstyrande region 1955, en tid då mer än 90 procent av befolkningen utgjordes av icke-kineser, de turktalande och muslimska Uygurerna. I samband med att provinsens huvudstad Urumqi sammanflätades med det övriga Kina medels järnvägen, så kom Han-kineserna att dominera provinsens mest norra delar. De folk vi idag finner omkring Taklamakanöknen ger...
Japans enlevering av solgudinnan
förf: Curt Roslund, Jöran Roslund och Yasmine Kristiansen
I mångmiljonstaden Tokyo kan man i gryningen träffa på små tysta grupper av människor som tålmodigt väntar på att få hälsa den uppgående solen med en huvudbugning samtidigt som de klappar två gånger i händerna. Tillbedjan av naturobjekt som solen har en stark ställning i det högteknologiska japanska samhället. Denna tillbedjan härrör från landets ursprungliga religion, shinto, som var en ren naturreligion där varje varelse, träd, klippa eller källa var säte för en gudomlighet som gick under benämningen kami.
Kejsarens kami stod över alla människ ors och högst värderades solens kami i skepnad av solgudinnan Amaterasu. Totalt fanns åttahundra myriader kami som skulle äras och respekteras. Grunddragen finns nedtecknade i Japans äldsta bok Kojiki eller på svenska Gamla berättelser från 712. Japanernas vördnad och tillbedjan av solen har medfört att man för den japanska flaggan valt en röd sol i ett vitt fält. Banér med en sol har en lång tradition i Japan och omnämns redan i krönikan Nihon shoki från 720. Solen har också gett upphov till namnet Japan. Sett från Kina ligger Japan i den riktning där solen varje morgon går upp och den poetiska benämningen Den uppgående solens land skrivs med tre tecken som betecknar sol, ursprung...
Arkeologi -ämnet som blev kul
förf: Cornelius Holtorf
Under de senaste årtiondena har det allmänna intresset för arkeologi blivit allt större i hela västvärlden. De fiktiva arkeologerna Indiana Jones och Lara Croft är uppskattade av unga människor överallt, den brittiska TV-succén Time Team har fått lika höga tittarsiffror som dokusåpan Big Brother, och Erich von Dänikens nya Mystery Park i Schweiz blev ett populärt resmål alltifrån dag ett. Idag är arkeologin intressant för mycket större delar av befolkningen än det var under 1800-talet då den välutbildade medelklassen lade grunden till ämnet.
Denna popularisering har dock inte påverkat verksamheten hos de största arkeologiska institutionerna i nämnvärd grad. Oavsett om det handlar om uppdragsarkeologiska företag, museer, eller universitet, läggs fortfarande mycket kraft och energi ner på förmedlingen av vad som finns kvar och hur det var för länge sedan. Men mervärdet som ämnet kan ge samhället ligger möjligen på ett annat plan än vad de professionella tror. Det är knappast intresset för förhistorien och dess lämningar som gör Indiana Jones, Lara Croft, Time Team och Mystery Park så populära.
Arkeologerna, som i sin verksamhet syftar att bidra till människors livskvalitet och självkänsla, borde kanske i högre grad tillvarata sitt ämnes popularitet. Arkeologi erbjuder ju en del populära upplevelser...
Borgholms slott grävs ut på nytt
förf: Magnus Stibéus
Sjöfarare i Kalmarsund har i mer än 700 år mötts av det imponerade fästet uppe på landborgen. Idag ser man Borgholms slott från Ölandsbron vid klart väder och när man färdas norrut på kvällen så överväldigas man av de upplysta murarna.
På 1280-talet vistades Magnus Ladulås med följe på borgen. Sommaren 2005 är det artisten Lars Winnerbäck och Hovet som kommer dit. Området kring borgen bär spår av bosättning sedan 500-talet e.kr. Den har grävts ut och undersökts i flera omgångar och förra året var det dags igen.
I höstas undersöktes ett område knappt 100 meter sydost om den kända medeltidsborgen, eftersom en ny entrébyggnad skulle ersätta 70-talets kiosk. Vi visste genom tidigare utgrävningar att det finns både lämningar från järnåldern och medeltiden i området. Flera av frågorna inför undersökningen kretsade kring borgens ursprung, funktion och vardagsliv. Viktiga frågor var t.ex. när området började utnyttjas och vilken typ av bebyggelse som fanns på platsen innan borgen byggdes. Likaså undrade vi vilken karaktär den medeltida bebyggelsen hade. Fanns här spår av hantverk, odling, bostäder, handel och övergivande och hur förhöll sig dessa lämningar till borgen?
Namnet Borgholm är belagt första gången år 1285, men fyra år tidigare reglerade...
Vem var kvinnan i en av våra rikaste gravar?
förf: Lotta Fernstål
För drygt 50 år sedan påträffades ett av Skandinaviens största forntida guldfynd. Detta skedde på en plats som heter Tuna i samband med att dumphögar med jord från ett husbygge skulle forslas bort. Namnet är vanligt i trakterna kring Mälaren och vid flera tillfällen har praktföremål från järnåldern hittats på platser som heter så. Just detta Tuna ligger i Badelunda socken i Västmanland, strax öster om Västerås. Under två somrar i början av 1950-talet pågick arkeologiska undersökningar här, vilka leddes av den välkände arkeologen Mårten Stenberger. Sedan dess har Tuna i Badelunda varit ett begrepp som förknippats med både praktföremål och kvinnogravar. Men vem var kvinnan som en gång begravdes här? Arkeologen Lotta Fernstål har försökt att spåra henne.
Vid utgrävningarna visade det sig att de guldföremål som påträffats härrörde från en rektangulär träkammare som var täckt av en rund stensättning. Denna var minst 20 meter i diameter, vällagd och hade kantkedja och mittröse. Hela konstruktionen kom att kallas grav X. Med X åsyftas inte den latinska siffran tio utan bokstaven X. Tyvärr hade villan som byggts på platsen uppförts mitt i stensättningen och förstört delar av den samt ungefär hälften av kammaren. Materialet är därmed ofullständigt och svårt...
Den romartida mångsysslande bonden i Öggestorp
förf: Leif Häggström
Det som döljs i skog kommer fram vid avverkning. I alla fall var det den känsla jag hade när de arkeologiska förundersökningarna i Öggestorp startade 2001. Slutundersökningar tog vid året därpå. Området som undersöktes var drygt 4 hektar stort. Till stora delar var det bevuxet med skog. När avverkningen var avklarad dök det upp flera nya monument som var tidigare okända. Bland annat en kvadratisk stensättning med 12 meters sida, den låg nästan monumentalt placerad på en liten åsrygg.
Mängder av nya röjningsrösen upptäcktes samt en flack hålväg och en liten stensträng. Ett par tusen härdar, stolphål och gropar hittades när området avbanades med grävmaskin. Sommaren 2002 var bråda dagar för arkeologerna i norra Småland.
De första mer konkreta tecknen på att Öggestorpsområdet börjar koloniseras märker vi i slutet av bronsåldern. Skogen öppnas upp något, detta för att man börjar utnyttja skogen i allt större utsträckning som betesmark. Spåren från denna tid utgörs framför allt av förändringar av pollensammansättningen i de två pollendiagram som utförts i området.
Enstaka arkeologiska spår finns från övergången bronsålder - äldre järnålder. Ett par härdar, samt en järnframställningsugn och en stålkniv har kol 14 daterats till denna tid.
Förromersk järnålder
Under loppet av den femhundraårsperiod som...
Nyupptäckt hällristning visar 82 skepp och 1179 skålgropar
förf: Sven-Gunnar Broström
Det nya hällristningsfynd i Södermanland som upptäcktes för ett par år sedan har nu slutdokumenterats. Nu kan resultatet offentliggöras. Det visade sig nämligen vara en av Sveriges figurrikaste hällristningar. Här beskriver arkeologen och vår främste hällristningsfinnare Sven-Gunnar Broström hur han tillsammans med kollegorna Kenneth Ihrestam och Roger Wikell frilade och dokumenterade ristningarna.
Först några ord om hur upptäckten gick till. Det hela började redan sommaren 2001. Artikelförfattaren hade då fått i uppdrag av länsstyrelsen i Södermanland att måla upp ett antal hällristningar bland dem Raä 353 belägen nära Lundby gård i Trosa-Vagnhärads socken. Denna ristning hade jag själv varit med om att upptäcka redan 1976 tillsammans med Boris och Helvi Wredenmark. Som alltid när man är ute och arbetar i kulturlandskapet kan man inte låta bli att gå en sväng i omgivningarna för att se om det finns något mer att upptäcka. Så blev det den här gången också. Jag och mina kollegor hade varit på platsen flera gånger och letat på de flesta av hällarna. Jag fick nu syn på en liten hällkant som vi inte observerat tidigare. Liksom de andra hällarna i området med ristningar bestod även denna av urkalksten vilket jag såg som ett gott...
Böcker
Egyptens pyramider
Aidan Dodson
Prisma
Att vinna insteg i och kunskap om den egyptiska kulturen är inte helt enkelt. Vi är många som lätt fastnar i de otaliga dynastierna och härskarlängderna innan vi överhuvudtaget kommer vidare. Detta trots att det finns flera populärvetenskapliga böcker i ämnet, till exempel av författarna Rolf Grönblom och Leif H. Hjärre.
Här görs ett nytt försök att göra Egyptens förhistoria tillgänglig för oss vanliga läsare, med två olika böcker som presenteras på denna sida. Utgångspunkten är pyramiderna respektive hieroglyferna och de är skrivna av den engelske egyptologen Aidan Dodson vid universitetet i Bristol.
Boken inleds med en historik över nildeltat samt över södra och norra Egypten. Vi får veta något om alla de som utforskat pyramiderna och en genomgång görs av de olika pyramiderna och deras uppbyggnad.
Det är kanske inte så dumt, de olika dynastierna kommer så att säga i andra hand, och boken kan också användas som handbok vid eventuella besök bland pyramiderna. Alla kungars och drottningars - hittills funna - pyramider presenteras och de finns inprickade på ordentliga kartor. Och författarens ambition är just att samla alla de kungliga pyramiderna i en bok, vilket inte funnits hittills.
Register, ordförklaringar och så, förstås, en kronologi...
Sedan sist
Sök arkeologiskt pris!
Den europeiska kulturinstitution en Eu ropa Nostra inom EU utlyser varje år pris för bästa arkeologiska besöksplats i Europa. Hittills har det varit skralt med ansökningar från Sverige, säger den svenska representanten Catherine Paues von Arnold, som tycker att det borde finnas flera svenska arkeologiska platser som kunde tävla om priset.
Förra gången vann Grekland och Tyskland pris. Grekland för sina satsningar på ön Naxos, med templen i Yria och Sangri. Tyskland vann pris för restaurationen av en romersk stenindustri i tuff, Rönnerbergwerk i Meurin. Prissumman uppgick till 10 000 euro för vinnaren.
Ansökningstiden går ut den 1 september. Mer info får du direkt av:
Besök slagfält från 1565
Under två veckor i vår genomförs arkeologiska undersökningar på slagfältet i Axtorna i Halland. Undersökningarna genomförs av Riksantikvarieämbetet i samarbete med Falkenbergs kommun och Köinge-Okome-Svartrås Hembygdsförening.
De arkeologiska undersökningarna är tänkta att bli ett första steg mot ett slagfältscentrum, eller Historiecentrum, på platsen.
Arkeologerna kommer att leta efter projektiler av olika slag, hästskor samt småprylar, d.v.s. knappar, mynt, spännen, fragment från rustningar och vapen.
Flera av de skriftliga källorna talar om att hundratals soldater, huvudsakligen svenska, flytt ut i...