Trender ger
intresse?
förf: Birgitta Gustafson
Detta nummer av Populär Arkeologi inriktas på vikingatid
och tidig medeltid. Det är ingen hemlighet att dessa perioder
är heta bland dagens arkeologiska forskare. Inte minst handlar
det om brytningstiden mellan förkristen och kristen tid,
tidigare benämnde man denna hedendom-kristendom. Men
religiositeten var sannolikt inte av mindre vikt för
människor före kristendomens intåg. Genom
sekulariseringen det senaste halvseklet i vårt moderna
samhälle har vi måhända fått en annan syn
på denna brytningstid, vilket medverkat till att den blivit en
aktuell forskningsinriktning.
Birka hör till de platser som blivit mest genomforskade under de
senaste hundra åren. Men, underligt nog, har man inte
intresserat sig så mycket för Birkas sjöfart och de
förväntade lämningarna under vattnet utanför
Birka. Här borde finnas åtskilligt av ny information att
hämta genom arkeologiska undersökningar. Och sådana
har nu äntligen inletts. Vi rapporterar om dem och
undersökningarna fortsätter i sommar. För den
specialintresserade ska de gå att följa både
på plats och virtuellt via internet.
Hur förmedlar man på bästa sätt vår
arkeologi, historia och kulturarv? Den frågan ställer sig
de flesta som arbetar inom arkeologi- och museiområdet. Det
gjorde man också på Eketorps borg på Öland och
beslöt att iscensätta hur ett hästoffer kunde
ha...
Vad gömmer sig i Birkas
vatten?
förf: Andreas Olsson och Niklas
Eriksson
Birka på Björkö i Mälaren tillhör
våra absolut mest undersökta fornlokaler. De första
utgrävningarna inleddes redan på 1600-talet. Men den mest
kända är kanske den som arkeologen Hjalmar Stolpe
företog mellan åren 1871 och 1895, då omkring 1100
gravar undersöktes. 1990 påbörjades en större
utgrävning i Svarta jorden.
Men trots de många utgrävningarna av Birka har intresset
inte varit lika stort för Birkas sjöfart. I sommar kommer
förhoppningsvis en del av dessa maritima frågor att tas
upp och belysas. Dykande arkeologer kommer då att
undersöka kulturlager och en pålanläggning i vattnet
utanför Svarta jorden.
De första dykningarna i vattenområdena runt Birka på
Björkö i Mälaren ägde rum den 6 november 1957
under ledning av Lieutenant Commander Mark Terrell, British Navy.
Rapporten, författad av bl.a. Terrell själv, och
ställd till Riksantikvarien, utgör ett intressant
tidsdokument. Den moderna dykapparaten, av typ som alla sportdykare
använder idag, har nyligen utvecklats. Beskrivningarna är
detaljerade och tekniskt inriktade. Språket är
välformulerat och högtravande. Dykningen och
förhoppningar om vasalikt bevarade vikingaskepp står i
centrum.
Så här skrev den brittiske sjöofficeren i sin rapport
efter dykningarna vid Birka:
Not until recent times with the use of self-contained diving
apparatus and the excellent mobility which it...
Vad hände på
Björkö när Birka försvann?
förf: Annica Ramström
Vad hände med Björkö efter Birka? Staden försvann
på 900-talet. Men finns det kanske spår av människor
på andra ställen på ön? Ett gäng
fritidsarkeologer fick möjlighet att tillsammans med proffsen
vara med om att undersöka den saken. De grävningarna
fortsätter i sommar.
Det var med spänd förväntan som vi inväntade M/S
Victoria med avgångstid klockan 13.15 från Stadshuskajen
i Stockholm. Björkö visade upp sig från sin absolut
bästa sida. Färgprakten var enorm, grönt mötte
blått vatten och blå himmel med enstaka vita cumulusmoln.
Doften av nybryggt kaffe spred sig över serveringen vid
ångbåtsbryggan. Ingen kan låta bli att älska
den här platsen.
När båten anlänt såg vi direkt vilka blickar
som sökte våra. Det var alla med packning för en
veckolång vistelse på ön. Stora ryggsäckar och
resväskor hitåt tack! För vidare befordran med
kärra till Björkö by. Vad har ni i väskorna
undrade vi när vi kämpade med kärran längs den
backiga stigen till förläggningen. Vi skulle faktiskt
hålla med både redskap och mat.
Proffs möter amatörer
De som vi väntade på var deltagarna i den
amatörarkeologiska kurs vi skulle hålla under två
veckor i juli 2005. Kursen anordnades och leddes av tre arkeologer
från...
Jaha, så du vill bli
arkeolog?
förf: Birgitta Gustafson
Bli gärna det, men var medveten om att arkeologernas roll i
framtiden kommer att bli mycket annorlunda jämfört med
tidigare. Det skriver den framstående arkeologen och
antropologen Brian Fagan i senaste numret av den amerikanska
tidskriften Archaeology. Fagan är en av de auktoriteter på
området som också svenska arkeologistudenter haft
på litteraturlistan.
De stora upptäckterna på arkeologins område är
redan gjorda, menar Brian Fagan. Morgondagens arkeologer får
snarare till uppgift att konservera, katalogisera och göra nya
genomgångar av tidigare utgrävningar och hålla
arkiven och artefakterna användbara och visningsbara.
Glöm det där med att upptäcka 4 miljoner år
gamla mänskliga fossiler, terrakottaarméer i Kina eller
att tillbringa somrarna med att gräva i Medelhavsområdet,
skriver han i artikeln.
Underliga specialiseringar
Visst, det finns fortfarande en del områden i den klassiska och
bibliska miljön som återstår att undersöka. Men
kommande arkeologer måste nog inrikta sig på att ta itu
med undersökningar av redan existerande samlingar och redan
genomförda utgrävningar. Om man tycker det är
intressant så är det inget fel att satsa på att bli
arkeolog, tycker Brian Fagan. Men den akademiska arkeologiska
världen kommer att krympa och få mindre inflytande. Jobben
där kommer att minska både för forskning och
undervisning, tror Brian...
Vem reste stavkyrkan i
Tölö?
förf: Petra Nordin
En undersökning vid kyrkogårdsmuren intill Tölö
kyrka innebar att en ny fornlämning upptäcktes. Till
arkeologernas förtjusning tycks det vara en byggnad som till
konstruktionen påminner om de norska stavkyrkorna! Men vem
uppför en påkostad stavkyrka i Kungsbackatrakten?
Både beställare och byggmästare måste ha varit
inflytelserika.
Tölö är beläget i norra Halland.
Varlaplatån, som ligger direkt väster om Töleberg,
har under 1989&endash;1997 varit föremål för ett
antal arkeologiska för- och slutundersökningar. På
Varlaplatån har en stormannagård anlagts under yngre
järnålder &endash; tidig medeltid. Lämningarna i
Tölö kompletterar bilden av Kungsbackaområdets
tidigmedeltida historia.
Flera typer av byggnader från yngre järnålder och
medeltid har varit resta på platsen. Några djupa
stolphål på en platå med fyra tidigkristna gravar
bildade ett mönster. Stolphålen tillsammans med
syllstödsrester utgjorde basen för en stavbyggnad.
Konstruktionen liknar de stavkyrkor typ II som byggdes i Norge under
1100-talet. På samma platå har det under yngre
järnålder stått ett treskeppigt långhus.
Inga praktfynd
Till skillnad från Varlamaterialet, finner vi i Tölö
inga ”praktfynd” i form av mynt, handelsvaror m.m. I
Tölö består praktfynden av konstruktioner,
byggnadsteknik och tidigkristna gravar. En skeppssättning
från yngre järnålder ligger nedanför
platån, och öster om denna finns ett tjockt och fett
kulturlager. Boplatsrelaterad keramik...
Barditus - förhistorisk
krigarsång
förf: Frands Herschend
Att sjunga på sista barditus... Barditus fångar fruktan
och segervisshet före striden, vapenofferfyndet gör det
efteråt. Det ena är en säkerhetsventil, det andra ett
sätt att neutralisera kriget genom att förstöra dess
vapen. Men i praktiken stoppar inga soldater ett krig och en
anledning att smida nya vapen är ofta välkommen. Samtiden
öppnar ögonen på historiker och arkeologer och lockar
oss att tolka vårt material på nytt, speciellt när
problemen är stora, men inte påträngande.
Med dagens krig på avstånd och terror mer hot än
verklighet, har ”krig” sedan 1980-talets slut varit ett
fält för tolkningar. Så var det inte på
1950-talet, då var kriget i färskt minne och inget att
betrakta på avstånd och värdera si eller så. I
dag är krig så inne att man, om man inte vill
stämplas som väl trendig i sitt ämnesval, får
skylla sitt intresse på nytt material och betona forskningens
behov av nya grepp. Vad som är ägg, höna eller
hönsgård i fråga om valet av de alltid lite
distanserade arkeologiska forskningsproblemen är inte så
lätt att veta, och egentligen inget att bry sig om, bara
historien är intressant.
Hur som helst sysslar många arkeologer med den äldre
järnålderns krig...
Tidigt tempel i
Uppåkra?
förf: Lars Larsson
Uppåkraboplatsen söder om Lund började att
undersökas 1996 och har visat sig vara den största,
fyndrikaste och sannolikt den mest långvariga av sydsvenska
bosättningar från järnåldern.
Undersökningarna har öppnat flera nya perspektiv i
järnåldersforskningen. Det är knappast
förmätet att påstå att
Uppåkraundersökningarna har varit produktiva och att
platsen under de senaste åren och åren framöver
kommer att inta en central roll i skandinavisk
järnåldersforskning. Bland upptäckterna finns en
märklig konstruktion, som byggts på från 400-talet
till 800-talet och som skulle kunna vara ett stort kulthus.
Huset i minst sju byggnadsetapper har haft en märklig
utformning. Med så många ombyggnader är det kanske
inte så konstigt att hålen för de takbärande
stolparna är ovanligt stora, då de satts om flera
gånger. Men stolparna har varit nedgrävda till nästan
två meters djup, vilket kan betecknas som extremt för ett
hus med måtten 13 X 6,5 meter.
Även väggrännorna i vilka väggplankorna varit
nedsatta har varit ovanligt djupa. De borde alltså ha burit upp
en ansenlig konstruktion. Man kan inte undgå att dra
paralleller till de norska stavkyrkorna från tidig medeltid.
Kan det vara så att liknande konstruktioner existerade
betydligt tidigare?
Flera fynd tyder på rituella handlingar. Däribland ett
hundratal guldgubbar...
Locke - en skånsk storman
och hans gård
förf: Olle Heimer och Patric
Ifverson
En mäktig stormans gård, bygget sannolikt inspirerat av de
danska ringborgarna. Det var vad arkeologerna oväntat
upptäckte då de började att gräva ut Lockarp i
Skåne inför bygget av Citytunneln i Malmö.
Gårdskomplexet bestod av fem trelleborgsbyggnader, en stor hall
och senare ett kapell. På 1000-talet bodde här många
människor och stormannen själv, var det kanske Locke han
hette?
De äldsta lämningarna i Lockarp var åtta urnegravar
som kunde dateras till yngre bronsålder. Dessa var en del av
ett större urnegravfält som låg i anslutning till
grusåsen. Vidare framkom bebyggelselämningar med en
kontinuitet från romersk järnålder fram till
historisk tid.
Under perioden sent 900-tal fram till cirka 1050 skedde stora
förändringar i platsutnyttjandet. En storgård
etableras som så småningom genomgår en successiv
förändring. Gårdskomplexet i Lockarp visar vid
1000-talets mitt likheter med bebyggelsestrukturen på de danska
ringborgarna. En tanke är att grundläggandet av den
fyrlängade enheten i Lockarp har inspirerats av hur ringborgarna
i Danmark var organiserade.
I samband med den arkeologiska undersökningen 2003 rivs så
slutligen gården i Lockarp och en tusenårig
gårdskontinuitet bröts.
Hallen och kapellet
I norr, längst in på gården låg en ca 32 x 8,5
meter stor hallbyggnad av trelleborgstyp. Hallar
uppfördes...
Krönika: Något
måste vara fel!
förf: Sven Rosborn
År 1819 slog Thomsen upp portarna för ett av världens
första renodlade arkeologiska museer, placerat i S:t Trinitatis
kyrka med Rundetaarn i Köpenhamn. Under sent 1800-tal växte
det upp museer i mängd i Sverige, de flesta med en
”fornsakssamling”. Nationalmuseet i Köpenhamns stora
och radikalt genomgripande omändring av sin Oldsakssamling med
start runt 1970 satte fart på ett nytänkande som gick ut
på att inne på museerna ”levandegöra”
föremålen i spännande scenarier. Det hände vid
den tiden mycket med ett göra föremålen just
”levande”, men fortfarande inom samma rumsliga ramar som
lagts redan av Thomsen och 1800-talets museiskapare.
Men samhället förändras. Med projekt ”Forntid i
Nutid” i Skånes djurpark år 1980 började man i
Sverige omsätta arkeologisk kunskap till experimentell
arkeologi. Ute i naturen skapade man fullskaliga rekonstruktioner
över hur forntida hus kunde ha sett ut utifrån
arkeologiska funna byggnadsspår.
Men samhället förändras. I stället för att
passivt ta del av föremål bakom monterglas eller genom att
besöka ett antal rekonstruerade hus i naturen ville allt fler
”vanliga” människor aktivt ta del av sin
kulturhistoria och sitt kulturarv. Äventyr och delaktighet blev
nyckelord under slutet av 1900-talet. Samtidigt exploderade
historieintresset. Den historiska bokfloden vällde fram,
antalet...
Hästoffer under
rekonstruktion
förf: Egil Josefson och Jan
Olofsson
Hur levandegör man bäst vår historia? Det vanliga
är förstås att med ord beskriva vad som en gång
timat utifrån de forskningsresultat som föreligger. Museer
försöker att tillföra orden mer konkretion genom att
bygga upp miljöer och visa fornsaker och fynd. På senare
år har man också försökt att vidga vyerna med
hjälp av rollspel och aktiviteter i till exempel vikingabyar,
genom medeltidsveckor etc.
I somras togs vid Eketorp ett nytt steg genom att rekonstruera
hästoffer från järnåldern.
Under de senaste två säsongerna på Eketorps borg har
ett stort arbete lagts ned på att rekonstruera hur en
offerplats från järnåldern kan ha sett ut. Det
fullödigaste försöket gjordes i somras.
Rekonstruktionen byggde på arkeologiska fynd, tidigmedeltida
skrifter och antropologiska studier.
Kunskapen om Eketorp som plats för rituella nedläggningar,
eller offer som vi här kommer att kalla fenomenet, kommer
från de fynd som kom fram vid utgrävningarna öster om
borgen. Fynden består av ben från djur samt en mängd
hasselkäppar. Mest framträdande är hästen som
främst representeras av kranier och extremitetsben.
Eftersom hästbenen är framträdande valde vi att
utgå från dem vid rekonstruktionen. Det finns många
liknande fyndplatser i Sydskandinavien och därmed även ett
brett jämförelsematerial, vilket vi också beaktade.
Fynden...
Arkeologer på besök
hos krukmakare Banck
förf: Susanne Haltiner
Nordström
När en arkeologisk utgrävning gjordes vid Östra Torget
i Jönköping påträffades mängder av keramik,
ett par hundra kilo. Och arkeologerna fann också
förklaringen: här hade en keramikverkstad med brännugn
legat. Sannolikt var det lämningar efter krukmakare Bancks
verksamhet, vilken finns omtalad i källorna.
Den första bebyggelsen i kvarteret Dromedaren började att
uppföras redan på 1620-talet. Vi vet från de
skriftliga källorna att tomten huserat hovslagare,
kopparslagare, en pistolsmed och under 1700-talet tre generationer
krukmakare &endash; Lars Larsson Banck d.ä. och dennes
ättlingar. Krukmakarepoken varade mellan åren 1740 och
1830.
Arkeologerna påträffade resterna efter fem hus, både
bostadshus och verkstäder, två brännugnar för
keramik och en raserad kakelugn. Ugnarna bestod av stenar som
staplats på varandra vilket bildade väggar och i botten
låg ett tjockt lager med blålera. Den ena hade en botten
av träplankor, den andra en stenläggning.
Låg samlat i ugnarna
Omkring två hundrakilo keramik &endash;
hushållskärl, fat, skålar och kakel hittades. Det
var högar med misslyckade bränningar och mer eller mindre
trasiga föremål. Allt låg samlat i de kasserade
ugnarna. Den äldsta ugnen dateras genom fat till 1752 och den
andra till 1786-1787. Mönstren på kärlen är
dekorativa med många färger och motiv ur växtriket.
Även människor och...
Religionsskiftet skedde
underifrån!
förf: Claes Theliander
Genom att se närmare på alla undersökta gravar i
Västergötland, daterade mellan åren 700&endash;1200
e.kr. har arkeologen Claes Theliander kunnat studera hur
religionsskiftet gick till i detta område. Hans slutsats
motsäger vad andra forskare kommit fram till, att kristendomen
påfördes uppifrån, av de styrande i
samhället.
Nej, menar Claes Theliander, den nya religionen kom att utövas
fritt med tryck underifrån från de människor som
kommit i kontakt med den nya läran och tagit den med sig hem
till bygden.
Vid vikingatidens slut och medeltidens början blev
människorna i Sydskandinavien kristna. Det var inget som
inträffade över en natt utan innebar kulmen på en
förändring av de religiösa strukturerna som hade
pågått i flera hundra år. Hur detta religionsskifte
gick till är något som de flesta arkeologer någon
gång haft åsikter om. Trots det är perspektiven
få, och material från stora geografiska områden har
ofta saknats i diskussionen. Ett område som sällan
figurerat i forskningen om religionsskiftet är
Västergötland.
På 1960-talet försökte forskarna formulera
övergripande, panskandinaviska modeller för hur
religionsskiftet gick till. Numera har man blivit mer och mer
medveten om att den förkristna religionens uttryck och
innehåll varierade stort i olika delar av det vikingatida
Skandinavien. Detta fick...
Gåvan var ett sätt
att organisera samhället
förf: Peter Habbe
Att hålla bjudningar och att ge bort gåvor har en
lång tradition. Under vikingatiden i Norden var detta centralt
bland inflytelserika personer och en princip att organisera
samhället. Åtminstone om vi ska tro beskrivningen av
vikingatiden i de isländska släktsagorna och Snorre
Sturlusons nordiska kungasagor. Hade kanske sagorna rätt
på den punkten? Idag skulle en sådan gåva nog
betraktas som muta och uttryck för girighet. Vår
inställning har i så fall förändrats totalt.
Det är ett vanligt antagande att familjen och släkten var
grundstommen i det vikingatida samhället i Norden. Det
avslöjar benämningarna släktsagor eller familjesagor
(eng. Familysagas) som de tidigmedeltida texterna från Island
ofta kallas. Det råder inget tvivel om att familjen och
släkten var viktiga för individens sociala och ekonomiska
trygghet under vikingatiden, men att de utgjorde navet i
samhällssystemet är befogat att ifrågasätta.
Flera forskare har visat på alternativ till detta i många
avseenden lösa antagande. Historikerna Jón Vi ar Sigur
sson och Eva Österberg har båda velat betona
vänskapens betydelse framför släkt och familj i norden
under vikingatiden och tidig medeltid. De menar samfällt att
knytandet av vänskapsallianser var avgörande för att
kunna upprätthålla eller öka inflytandet inom
såväl den politiska som ekonomiska sfären. Att ge
gåvor och...
Stavar den stores skatt ledde
till en järnåldersgård med
båtbyggeri!
förf: Stellan Feltzing
Längst in i Bandelundaviken på Gotlands östkust
ligger Stavgard. Enligt legenden skulle en mäktig
vikingahövding med stora rikedomar ha levt här under
900-talet. Hans namn var Stavar den store och när han blev
överfallen av norska vikingar grävde han ned sin skatt
innan han drevs på flykt och mördades.
Under våren 1975 befann sig en grupp högstadieelever nere
i Bandelundaviken för att avsluta ett projektarbete, som syftade
till att ta reda på hur människor i vår
förhistoria levt. De fann då Stavars silverskatt i ett
kaninhål! Detta blev starten till föreningen Stavgard, som
byggde upp en järnåldersgård och idag driver
lägerskola och nu också kurser i båtbyggeri.
Idéer kring hur platsen Stavgard kunde utvecklas i riktning
mot båtbyggeri kopplat till marinarkeologi togs fram i samband
med en elevträff för några år sedan. Ur detta
möte växte idéen fram om ett båthus och bod
samt återkommande båtbyggarkurser.
Det första året på Skeppsholmen folkhögskola
inriktades på teori, virkeshantering, segelsömnad, smide
och en del praktiska uppgifter. Inför andra året delades
alla upp i par för att tillsammans bygga en
allmogebåt.
Planer fanns på skolan att bygga en Piggskuta, som ingår
i familjen Roslagsskutor. Storleken på en sådan skuta
är drygt tio meter...
Unikt krucifix
påträffades vid avrättningsplatsen
förf: Emma Karlsson
Den 27 mars år 1598 står Anders Jonsson och Olof Matsson
inför rätta vid rådstugrätten i Vadstena. De har
stulit! I deras gömmor har man funnit: ”Engelst kåpa
medh makieförslag, förgyltta kåpe spännen,
blå råndiit duck, lärufft, läruffte särk
medh knyttning, blaugarnn, häklade tågor, smör,
wiidha roghkaker 7 stycken små, strömiing, ertor”. I
rättens protokoll står domen nedtecknad. De dömdes
enligt Tjuvabalkens 3 och 19 kapitlet &endash; till galgen!
Som dödsdömda hade de förlorat sin rätt att vila
på vigd jord på kyrkogården. Istället bör
de ha grävts ner på galgbacken, dömda till evig pina
efter döden. Förra året undersökte
Östergötlands länsmuseum flera gravar på
Vadstenas medeltida avrättningsplats. Tre av dessa var
dubbelgravar. Kan en av dessa gravar ha varit Anders och Olofs?
Undersökningen hade sin upprinnelse i schaktningsarbeten
för en industri på Kvarnbacken i utkanten av Vadstena.
När grävmaskinernas skopor blottlade skelettdelar stod det
snart klart att det rörde sig om avrättade
människor.
Totalt fanns elva bevarade gravar varav tre var dubbelgravar.
Förutom de gravar som låg ”in situ” fanns stora
mängder återbegravda ben, dvs rester efter gravar som
förstörts när yngre gravar grävts. Efter en
osteologisk genomgång av dessa ben kunde antalet minsta
individer öka till 33!
De osteologiska...
Böcker
Romarinnor och romare
Livet i antiken
Tore Janson
Wahlström & Widstrand
Tore Jansson har som vanligt skrivit en trevlig, lättläst
och samtidigt lärorik bok. Avsikten är att visa hur
människor levde under antiken genom att försöka se hur
de såg på sig själva, vad de längtade efter och
fruktade. Under bokens gång förflyter cirka 600 år
och vi rör oss minst lika ofta i Romarrikets utkanter som i
staden själv.
Av naturliga skäl är de flesta som skriver författare
&endash; vi får möta komediförfattaren Plautus,
poeterna Catullus och Horatius, talaren Quintilianus, Plinius den
yngre, han som såg Vesuvius utbrott och överlevde för
han ville avsluta sin hemläxa, den sure satirikern Juvenalis,
Apuleius med romanen ”Den gyllene åsnan” och den
senantike poeten Ausonius. Vidare finns det en gravinskrift över
en soldat och ett antal brev skrivna av en batavisk officer
(från nuvarande Nedeländerna) förlagd i Britannien
på gränsen till Skottland.
Det mest spännande är att några få av breven
är skrivna, delvis troligen med egen hand, av en kvinna, en
officershustru till en annan. Här möter vi för en
gångs skull en riktig kvinna som talar själv. Det andra
möjliga exemplet är Perpetua, en av två unga mammor
som gick i döden för...
Sedan sist
Bortglömd järnålder
Har vi glömt bort järnåldern? Tiden före
medeltid och vikingatid behandlas styvmoderligt, tycker Stockholms
läns hembygdsförbund, som i höst anordnar ett
symposium, den 7-8 oktober i Norrtälje, vilket ska behandla den
långa tiden som kallas järnåldern.
Bland föreläsarna märks Ulf Erik Hagberg som talar om
mosslik, Sven Isaksson om disk och dynga, Per H Ramqvist om Norrland
och Åsa Wall om fornborgar.
Förutom föredrag kommer deltagarna också att ha
exkursioner till Dars gärde fornborg, en gravhängnad i
Rö och Norrby i Skederids socken.
http://biphome.spray.se/arksek/
Nystart för museum
Stockholms läns museum har öppnat igen i nya lokaler i
kulturhuset Dieselverkstaden i Sickla. I denna gamla industribyggnad
tillverkades tidigare Atlas Copcos dieselmotorer.
Museilokalerna innehåller utställningshall, bibliotek,
museibutik och café. I entréhallen möter man just
nu utställningen Ett annat liv. Genom tio olika levnadsöden
speglas länets historia från istiden till våra
dagar: Ring upp och lyssna på stenålderspojken
Sälhjärtas mandomsprov eller Nazmijes berättelse om
att vara flyktingbarn från Kosovo. Se föremål
förknippade med de tio livsödena och sök mer fakta om
personerna och tidsepokerna i utställningens datorer.
Läs mer på internet: http://stockholms.lans.museum
Rättelse
I förra numret av Populär Arkeologi, 1/06, blev en datering
genom missförstånd oklar. Det...