Arkeologin omprövar historien
förf: Birgitta Gustafson
ID-nr: 2009:2:1 tecken: 1223

Forskarna har trott att Europa befolkades för mer än en miljon år sedan av några få företagsamma Homo Erectus som tog sig för att vandra ut från Afrika via Mellanöstern. Ett spår av en av dessa människor påträffades i Dmanisi, Georgien, och kunde dateras till 1,8 miljoner år. Men längre in på den europeiska kontinenten har inga så gamla lämningar hittats. Förrän för två år sedan då utgrävningarna i Atapuerca i norra Spanien kunde presentera något som arkeologerna inte hållit för troligt, nämligen en fossil underkäke med kvarsittande tänder som sensationellt kunde dateras till 1,2 miljoner år. Det var alltså inte fråga om att någon enstaka Homo Erectus förvillat sig upp i Kaukasien, de hade nått ända till Europas västliga utpost.

Fyndet gör att forskarna nu tror att de tidiga människoarternas utbredning i Europa var både större och mer kontinuerlig än man tidigare antagit.

Läs om Atapuerca i detta nummer av Populär Arkeologi där vi också presenterar en av de största marinarkeologiska utredningar som företagits i Sverige inför den gasledning som ska byggas mellan Norge och Sverige. Samt förstås en rad andra fynd och upptäckter inom arkeologin.

Nöjsam läsning och trevlig sommar önskar Populär Arkeologi...

Mänsklig skattgömma. Miljoner år i Atapuerca
förf: Birgitta Gustafson
ID-nr: 2009:2:2 tecken: 7380

I en grotta i Spanien har arkeologerna grävt fram fossila lämningar som sannolikt skriver om människans historia i Europa. En underkäke har daterats till 1,2 miljoner år och ännu har man inte nått botten på Elefantgrottan, Sima del Elefante.

I norra Spanien, nära staden Burgos, ligger en av de mest spännande platserna för människans tidiga historia, Atapuerca. När ett gruvbolag i början av 1900-talet byggde en järnväg för att transportera kol och järnmalm från bergen upptäckte järnvägsbyggarna efter att ha röjt i vegetationen ett par stora grottsystem. Så småningom kom både geologer och arkeologer att intressera sig för grottorna. Det visade sig att både djur och människor använt grottorna i flera tusen år. Flera meter djupa lager gav alltmer upptäckter ju mer man grävde och undersökte.

En fossilforskare grävde 1976 fram något som liknade en del av ett mänskligt kranium i grottan Sima de los Huesos, Bengrottan. Nu började forskarna på allvar att intressera sig för Atapuerca. Och när en större del av Sima de los Husesos grävdes ut fann man mänskliga fossila rester av ett trettiotal individer som kunde dateras till 400 000 år!

Utgrävningarna i Atapuercas berg intensifierades efter fyndet och flera grottsystem började att undersökas, bland...

Spekulativa gåvor. Bonusar på yngre stenåldern
förf: Roger Edenmo
ID-nr: 2009:2:3 tecken: 8277

För ca 4 500 år sedan uppstod en ny typ av samhällsekonomi i norra Europa. Det var en ekonomi som inte bara var baserad på produktion och arbete, utan där även gåvoutbyten av speciella yxor genererade sociala och ekonomiska mervärden. I den typen av prestigeekonomi byggdes socialt inflytande bland annat genom allianser och skuldsättning, vilket krävde risktagande och spekulation för att lyckas.

De så kallade stridsyxorna – särpräglat utformade skafthålsyxor av slipad sten – förekom under större delen av den yngre stenåldern i norra och mellersta Europa. Mot slutet av stenålder, i Sverige motsvarande den sena mellanneolitiska perioden cirka 2 800-2 300 f.v.t., ökade dessa yxor kraftigt i antal samtidigt som de fick en delvis annan utformning. I Sverige och Norge skedde detta inom den samhällsform som kallas båtyxekulturen eller stridsyxekulturen.

Yxorna användes inte praktiskt utan var på något sätt av symbolisk betydelse. Värdet och betydelsen av yxorna kan inte förstås med annat än att yxornas användning och roll i samhället, även om den inte var praktisk, blir belyst och förklarad.

Den svenska båtyxekulturen var del av en större europeisk kulturform som benämns snörkeramisk kultur. Karakteristisk för kulturen var det individuella gravskicket där den döde lades på sidan med uppdragna knän (kvinnor...

En bit av Ingegerd - återbördad efter tusen år
förf: Rune Edberg
ID-nr: 2009:2:4 tecken: 2193

Sveriges första helgon har återvänt till fosterjorden, nära tusen år efter sin död. En benrelik av Sigtunafödda Ingegerd Olofsdotter har överförts från Moskva. Hon var dotter till Olof Skötkonung.

Ingegerd är bland ortodoxa kristna vördad som heliga Anna av Novgorod. I Sverige verkar sedan många år en ortodox församling som bär heliga Annas namn. Församlingen lyder under det serbiska patriarkatet och det var i S:t Savas ortodoxa kyrka i Stockholms södra förorter som ceremonierna kring reliken ägde rum.
Ingegerd dog 1050 som storfurstinna i Ryssland och är begravd i Kiev, där hon vilar i samma sarkofag som sin make, storfurst Jaroslav. De sista åren av sitt liv blev hon enligt traditionen nunna och instiftade ett kloster. Efter döden blev hon heligförklarad.

De ortodoxa kyrkorna är kända för sitt bruk av ikoner, bilder genom vilka de troende får kontakt med Gud. Ingegerd framställs på ikoner antingen som furstehelgon, med kunglig krona, eller som nunna, iklädd dok.

Men också reliker, rester av helgonens kroppar, spelar en viktig roll i fromhetslivet.
Att det fanns en Ingegerdsrelik i en kyrka i Moskva har inte tidigare varit känt bland ortodoxa i Sverige. Fader Mikael Liljeström vid Heliga Annas församling uppger att han ännu inte...

Artefakten: Vrt tog alla vikingahjälmar vägen?
förf: Birgitta Gustafson
ID-nr: 2009:2:5 tecken: 841

Bilden visar den enda i Skandinavien funna vikingahjälmen. Den påträffades 1943 vid utgrävningar i Gjermundbo, Ringerike i Norge och kallas därför gjermundbohjälmen. Men var finns fynden av alla andra vikingahjälmar som bör ha funnits? Vi vet från både skriftliga källor och utgrävningar att de skandinaviska vikingarna var anfallare och legosoldater både västerut på de brittiska öarna och österut i Ryssland och Konstantinopel. De beskrivs som bärande sköld, spjut och yxa samt stundom hjälm. Men inte heller i dessa länder har några vikingahjälmar påträffats vid arkeologiska undersökningar. Kan hjälmarna möjligen ha tillverkats av kraftigt läder och därför ej bevarats i jorden? Eller var hjälmen en statussymbol som endast fick bäras av de främsta stormännen? Ett mystiskt frågetecken som en dag kanske kan rätas ut av arkeologerna

PA...

Nytt subarktiskt forskningsinstitut
förf: Ingela Bergman
ID-nr: 2009:2:6 tecken: 5253

Silvermuseet tar ytterligare ett steg i utvecklingen av forskningsverksamheten genom inrättandet av Institutet för Subarktisk Landskapsforskning. Tanken på ett forskningsinstitut har tillkommit ur insikten om den höga forskningspotential, ur nationellt och internationellt perspektiv, som kulturlandskapsforskning i subarktiska miljöer besitter.

I nstitutet kommer att bedriva en självständig verksamhet under Silvermuseets paraply. Syftet är att tillvarata och utveckla den kunskap, som byggts upp under arbetet i forskningsprojekten, och att säkerställa möjligheterna till fortsatt spetsforskning. Institutets personal kommer förutom forskare inom arkeologi, paleoekologi, markkemi och skogshistoria även att omfatta en informatör och en bibliotekarie. Till institutet kan också gästforskare inom andra ämnesområden knytas.

Silvermuseet i Arjeplog tar sin utgångspunkt i Arjeplogs kommuns kulturhistoria. Museets samlingar bygger på dr Einar Wallquists ”Lappmarksdoktorns” privata föremålssamling, vilken donerades till Arjeplogs kommun i samband med museets invigning 1965. Till museets mest kända inslag hör den unika samlingen av samiskt silver.

Silvermuseet har redan tidigare gjort den internationella arenan till sin – det är forskningen som bär oss ut i världen. Sedan närmare 20 år tillbaka bedrivs omfattande forskning med tvärvetenskaplig inriktning i samarbete mellan arkeologer, ekologer, skogshistoriker och markkemister. Som en röd tråd genom alla forskningsprojekt löper frågeställningar rörande kulturlandskapens utveckling och sambandet mellan människans landskapsutnyttjande och ekosystemförändringar...

Skuggan av en man. Kammargraven i Karby
förf: Richard Grönwall
ID-nr: 2009:2:7 tecken: 10443

I nför byggandet av Norrortsleden norr om Stockholm påträffades fyra folkvandringstida kammargravar. En av dem hittades vid byn Karby i form av spåren efter en 1500 år gammal träkammare nedgrävd i marken. Av den gravlagdes kropp fanns inga synliga spår, men med teknikens hjälp framträdde konturerna av en forntida rese.
Undersökningarna av järnåldersgravfältet antogs bli en av många liknande som tidigare gjorts i Mälarområdet. Det skulle dock visa sig att den största av de femton gravar som undersöktes utgjorde en så kallad kammargrav från folkvandringstiden, cirka 375-550 e. v.t. Fyndmaterialet bestod av både guld, silver och glas. Denna typ av påkostade stormannabegravningar har endast påträffats på ett trettiotal platser i landet tidigare.
Inte nog med det. Tre och en halv kilometer väster om Karby, vid Sylta i Upplands Väsby kommun, påträffades ytterligare tre kammargravar från samma tid. I det område som annars nästan uteslutande brukar uppmärksammas för Jarlabanke och de vikingatida runstenarna fann vi alltså spåren efter en femhundra år äldre stormannaklass. En kammargrav består, som namnet antyder, av en inre kammare av trä som man antingen lät uppföra direkt på marken eller i ett schakt. I kammaren lades den döde tillsammans med gåvor av olika slag varefter den förslöts...

Intervju: Pilotprojekt mot plundring
förf: Birgitta Gustafson
ID-nr: 2009:2:8 tecken: 3275

En ovanlig annons riktad till allmänheten publicerades nyligen i Gotlands lokaltidningar.
- Hjälp oss stoppa skattplundringen på våra åkrar! uppmanade den.

Ett pilotprojekt mot plundring av arkeologiska fynd har dragits igång på Gotland. En av de ansvariga är arkeolog Majvor Östergren på Länsstyrelsen.

Förra året kom en statlig utredning om plundringen av vårt kulturarv. Nog så klargörande om det dystra läget, men med få anvisningar om vad som kan göras åt stölderna.

Men nu har ett treårigt pilotprojekt för hela Sverige dragits igång på Gotland, det landskap som kanske är mest drabbat av skattplundrare. De vikingatida silverskatterna på ön är världsberömda och en av experterna på dem är arkeologen och länsantikvarien Majvor Östergren. Hon har också varit drivande i ansträngningarna att få bukt med stölderna, både på lokal- och riksnivå.
– Projektet har kommit till genom att en rad myndigheter samarbetar, berättar Majvor Östergren. Riksantikvarieämbetet, som avsatt pengar för det, Polisen, Gotlands Museum, Hembygdsförbundet, LRF och Högskolan på Gotland finns bland dem.
– Det är positivt att exempelvis Polismyndigheten ser plundringarna som ett område de vill prioritera. Om de får uppdraget och medel att göra så.
Och det är inte minst genom tillsyn och övervakning som man kan komma tillrätta med stölderna, menar...

Sjunkna skepp och dränkta stenåldersboplatser
förf: Stefan von Arbin
ID-nr: 2009:2:9 tecken: 11944

En av de största marinarkeologiska utredningar som företagits i vårt land har gjorts inför dragningen av en gasledning mellan Norge och Sverige.

I somras avslutades en av de mest omfattande marinarkeologiska utredningarna hittills i Sverige. Bakgrunden till utredningen är planerna på en ny gasledning från Norge till den svenska västkusten. Som en del i arbetet har en 300 meter bred korridor på havsbottnen, från den norska gränsen och ned till norra Halland, kartlagts i detalj med hjälp av modernaste tänkbara undervattensteknik. Att en mängd skeppsvrak skulle påträffas vid kartläggningen var väntat. Desto mer överraskande var fynden av förmodade submarina stenåldersboplatser vid Värö, norr om Varberg. Vad som gör fynden extra spännande är att man tidigare trott att det saknats förutsättningar för denna typ av lämningar så långt norrut.

Gasledningen, som går under namnet Skanled, kommer att förläggas till havs och utgå från Kårstø på Norges västkust. Slutmålet för ledningen är Värö i Nordhalland där den är tänkt att ansluta till befintligt ledningsnät på land. Förgreningar in mot den svenska kusten planeras på ytterligare två platser – norr om Lysekil och vid Vallby kile i Kungälvs kommun. Dessutom tänker man sig en fortsättning på ledningen västerut, till Jylland i Danmark. Syftet med...

Frågor & Svar
ID-nr: 2009:2:10 tecken: 2265

Vad är den grekiska elden?

I gamla krönikor och berättelser har jag träffat på begreppet ”den grekiska elden” som tycks ha varit något fruktat. Vad var det för en eld?

Kerstin Sjölund

Svar:

Grekisk eld, även kallad bysantinsk eld eller flytande eld var ett vapen som användes i det Bysantinska riket. Den grekiska elden sades ha uppfunnits av en kristen flykting från Syrien som hette Kallinikos från Heliopolis. Vapnet avlossade en ström av brinnande vätska och var mycket effektivt både till sjöss och på land, men användes företrädesvis ute på havet. Rykten sade att den grekiska elden var så effektiv att den fortsatte att brinna under nästan alla förhållanden, även under vatten. Fiendeskepp var ofta rädda för att komma för nära den bysantinska flottan, eftersom den grekiska elden gav den ett stort övertag. Vapnet användes vad man känner till för första gången år 678 mot en attackerande arabisk flotta och blev ett fruktat vapen. Det var emellertid svårkontrollerat; ofta brändes även de bysantinska skeppen upp.

Tillverkningsprocessen för grekisk eld var en noga bevarad militär hemlighet – så hemlig att vi än idag inte vet hur den tillverkades. Olika källor spekulerar i om den kan ha innehållit bland annat svavel, kalciumoxid och...

Från Ull till Mammon
förf: Rune Edberg
ID-nr: 2009:2:11 tecken: 2682

En minimal benbit, insluten i ett silverskrin, har väckt uppståndelse bland Sveriges ortodoxt kristna. En relik av heliga Anna av Novgorod, i sin världsliga skepnad född Ingegerd Olofsdotter i Sverige, Olof Skötkonungs dotter med sin vendiska gemål,

Estrid. Genom äktenskap furstinna i Novgorod, senare storfurstinna i Kiev. Efter sin död år 1050 heligförklarad. De ortodoxa bejakar det kroppsliga och reliker uppfattas som att helgonets självt är närvarande. Men hur vet man att reliken är äkta? Frågan är inte relevant eftersom tro och vetande är olika saker. En relik i Moskva har av kyrkliga dignitärer erkänts som heliga Anna av Novgorods, och det är den som nu delats. Efter att ha turnerat i gudstjänstlokaler runt Sverige kommer den att placeras i heliga Annas ortodoxa kyrka i Eskilstuna.

Människor har i alla tider och överallt hållit olika saker heliga. I dagens stora världsreligioner äger kulthandlingarna rum i särskilda lokaler och leds av specialister. I ortodoxa kyrkor är altaret så heligt att det normalt hålls dolt för menigheten. Benbiten som anses komma från Ingegerd / Anna är en flisa koncentrerad helighet.

Vad var då heligt i Norden innan kristendomen slog igenom? Det finns enstaka uppgifter om kultbyggnader – Adam av Bremens om Uppsalatemplet är de...

Ett mästerverk i Norden
förf: Curt Roslund och Göran Olofsson
ID-nr: 2009:2:12 tecken: 6733

Tycho Brahe uppförde på 1500-talet ett av de mest egensinniga byggen vi känner i Norden. Ett slott, ett observatorium och en renässansträdgård. Tyvärr förföll allt. Idag har man rekonstruerat trädgården och byggt ett museum på platsen. Men hur kom det ståtliga slottet till? Ingenting finns kvar och inga arkeologiska utgrävningar har gjorts. Men det finns några efterlämnade bilder.

Tycho Brahe var en dansk adelsman, astronom och vetenskapsman. Han lämnade dock för alltid Ven 1597 efter en tvist med kung Christian IV, av vars far Frederick II han förlänades ön utanför Landskrona, på den tiden danskt. Det övergivna slottet Uraniborg förföll snabbt och snart återstod bara ett hål i marken där det stått. Studier av Uraniborg är därför helt hänvisade till bevarade teckningar som gjorts under Tycho Brahes aktiva tid och de är sannolikt endast fyra; ett grafiskt blad från 1580, ett träsnitt från 1586, ett från 1596 samt ett kopparstick från 1598.

Tycho Brahe blev internationellt erkänd som astronom efter publiceringen av sina observationer av en ny stjärna, som vi nu vet tvärt om var en stjärna, supernova, som oväntat slutade sitt liv med en gigantisk explosion i stjärnbilden Cassiopeia i november 1572. Hans berömmelse i utlandet bidrog säkert...

Resandebosättningen Snarsmon under utgrävning
förf: Kristina Lindholm
ID-nr: 2009:2:13 tecken: 6894

På Snarsmon i Bullaren i norra Bohuslän bosatte sig några resande i slutet av 1800-talet. Här, strax intill svensk-norska gränsen, bodde några resandefamiljer längre eller kortare tid under nästan 50 år. Byn övergavs i början av 1900-talet och invånarna spreds till olika platser. 2004 kom några yngre generationer resande till Snarsmon för att, tillsammans med arkeologer från Bohusläns museum och lokalhistoriskt intresserade, påbörja arkeologiska utgrävningar av några husgrunder i byn.

Byn ligger i ett utmarksområde i norra Bohuslän nära svensk-norska gränsen. I en sluttning mellan berg och en myr ligger ett flertal huslämningar utspridda. Idag kan vi se resterna efter 11 ”hus”. De är sinsemellan väldigt olika och består av byggnader ingrävda i sluttningen, gropar, röjda ytor eller stenrader. 2004 och 2007 undersöktes lämningarna efter tre av husen.

Det största huset var ingrävt i sluttningen så att den övre delen av den inre väggen var i samma nivå som marken ovanför. Det bestod av ett rum, ca 4 x 5 m stort, och hade en eldstad i det inre västra hörnet. Väggarna var byggda av kallmurad sten. Åt söder, nedåt i sluttningen, har väggarna byggts på med sten och/eller bräder för att hålla samma takhöjd...

Böcker
ID-nr: 2009:2:14 tecken: 17213

Från barbarertill änglar - de mörka århundradena i nytt ljus
Peter S Wells
Förlaget Dialogos

Den arkeologi- och historieintresserade har väl i allmänhet en del kunskaper om romarriket och likaså om vem Karl den store var. Men om tiden däremellan, åren 400-800? Om inte annat har man stött på den vitt spridda uppfattningen att perioden var kaotisk med vilda barbarhorder som drog fram i Europa och åstadkom nedgång eller förfall på snart sagt alla livets områden.

Den i USA verksamme arkeologiprofessorn Wells anser att denna syn på århundradena efter romarrikets fall har att göra med bristen på skriftliga källor. Han hävdar också att de källor som faktiskt finns, som t.ex. biskopen Gregorius av Tours verk Frankernas historia skriven på 500-talet, är alltför proromerska och nedvärderar alla andra folkslag. Detta har förstärkts av vad den engelske historikern Edward Gibson en gång skrev om barbarer i sin bok om det romerska rikets nedgång och fall.

Men arkeologin kan ge en annan bild, menar Wells, och det material han redovisar är imponerande. Här kan endast ges några exempel.

Kungagravar från slutet av 400-talet med delvis identiskt mycket rikt innehåll har påträffats såväl i Belgien som i Rumänien, vilket tyder på långväga kontakter...

Nyheter
ID-nr: 2009:2:15 tecken: 4381

Ombyggt silvermynt

Nytt ovanligt fynd på Helgö från Tunisien.
Arkeologer från Stockholms läns museum har under senare delen av hösten 2008 gjort ett intressant fynd intill den kända förhistoriska stormansgården på Helgö, i Ekerö kommun. I dagen kom bland annat ett arabiskt silvermynt som gjorts om till hängsmycke.

Att påträffa ett sådant hänge är inte unikt, men efter att en expert granskat myntet stod det klart att endast ett exemplar av denna typ var känt i Sverige sedan tidigare.
Myntet bar äver spår av probering, det vill säga att man testat dess silverhalt. Sådana spår är vanligt förekommande på myntfynd i Skandinavien och Ryssland.

För den som kan tyda myntets tecken finns mer att upptäcka. Myntet är präglat i al-Mubâraka (Den Välsignade [staden]), troligen någon gång kring 791/792 e.v.t. Man vet inte om al-Mubâraka står för en egen myntort i Afrika eller om det är någon av de två vanliga – al-`Abbâsiyya resp. Ifrîqiya – som tillfälligt fått denna benämning.
Under denna tid var Hârûn al-Rashîd kalif. Myntherren var Yazîd, guvernör över den islamiska provinsen Africa (arabiska: Ifrîqiya), nuvarande Tunisien.

Pressmeddelande Stockholms läns museum


Antiken fyller hundra år

Antikens liv och samhälle vid Uppsala universitet fyller hundra...