Populär Arkeologi 3-2004
De första 200 orden i numrets alla artiklar
" Läs de 50 första orden i artiklar 1986-2004
" Köp artikel-texter som pdf-fil
" beställ nr 3-2004!
" prenumerera!
Nedslag bland sommarens utgrävningar
förf: Birgitta Gustafson
Det har varit en hektisk utgrävningssommar runt om i landet. Vi har i detta nummer av Populär Arkeologi försökt att fånga några av undersökningarna. En del av dem är ännu inte färdiga, men det är just en av Poparks idéer - att följa vad som händer innan rapportskrivandet ännu är klart. Jämfört med forna tiders arkeologer sker detta mycket snabbt hos dagens. Förr kunde man få vänta i år på rapporter från en utgrävning - ibland kom de överhuvudtaget inte till stånd. Idag är, skulle man kanske kunna säga, arkeologerna mer professionella. Man har också helt andra hjälpmedel för att registrera fynd och upptäckter, datorn har här helt revolutionerat de arkeologiska undersökningarna. Och arkeologen arbetar nu parallellt med själva grävningen och tolkningen av materialet. Det kan ju vara så att tolkningen i ett inledningsskede bestämmer hur man går vidare med undersökningen. Det finns vägval hela tiden.
Och snabbt ska det gå, det gäller framför allt de så kallade exploateringsgrävningarna, de som initierats av att ett hus ska byggas, en väg dras fram eller en järnväg läggas. Byggföretagen ligger på för att kunna inleda sina arbeten, tid är lika med pengar. Och visst ställer sig många frågan om det snabba tempot här inte...
På jakt efter en klosterträdgård
förf: Hanne Romanus
Vår kunskap om förhistoriska trädgårdar i Sverige är ringa. Under tidig medeltid började trädgårdsodlingen att utvecklas genom klostrens introduktion av nya växter. Få trädgårdsarkeologiska undersökningar har dock genomförts i vårt land. Vid Nydala kloster i Småland inleddes en sådan under sommaren.
Vad vet vi om den medeltida trädgårdsodlingen i Sverige? Inte särskilt mycket, faktiskt. I Skandinavien finns få skriftliga källor som berättar om hur och vad man odlade i vårt land före 1500-talet. Fram till i år har det inte heller gjorts någon arkeologisk utgrävning i Sverige som försökt svara på denna fråga. När det talas om den medeltida trädgården hänvisas därför ofta till mer generell kunskap om trädgårdsbruket i Europa under en period av flera hundra år.
Två mil nordöst om Värnamo ligger Nydala kyrka med sina ruinrester efter Nydala kloster. Grundat 1143 av franska cisterciensermunkar var det tillsammans med Alvastra landets tidigaste munkkloster. Cistercienserklostren brukade i sin uppbyggnad följa mycket strikta regler för byggnadernas placering inom klosterområdet. Klosterkyrkan bildade stommen i den rektangulära standardplan där byggnadskomplexet omslöt en klostergård. Nydala kyrka låg, liksom i de flesta nordiska cistercienseranläggningar, i norr och var direkt sammanbyggd med munkarnas östlänga och lekbrödernas västlänga. I söder slöts rektangeln av en länga...
De äldsta koggarna byggdes i Danmark före Hansans tid
förf: Fred Hocker
Det var inte Hansan som uppfann koggen, trots att denna skeppstyp kommit att betraktas i det närmaste synonymt med den medeltida handelsorganisationen. Hansans köpmän använde i stället effektivt redan existerande skeppstyper för att dominera ett väl etablerat handelsnätverk och för att utveckla dess volym, mångfald och utsträckning. Arkeologiska undersökningar och rön har kunnat belägga att man byggde koggar i Danmark redan på 1100-talet. Några av de äldsta koggarna har också påträffats i Danmark och i Sverige.
Från mitten av 1200-talet och fram till slutet av 1400-talet var Hansan den dominerande kommersiella makten i norra Europa. I frånvaron av en stark politisk makt använde Hansan sin kontroll över tillgången på nödvändiga stapelvaror och råmaterial från Rhenlandet och Baltikum för att utverka och stärka förmånliga handelsprivilegier i handelscentrum runt Nordsjön.
Om nödvändigt kunde de uppbåda den marina makt som behövdes för blockader, och till och med föra offensiva krig. Hansans köpmän kontrollerade fjärrhandeln från Novgorod i öster till Bergen i norr och till saltproduktionscentra vid Frankrikes atlantkust i syd.
Den typ av skepp som är oupplösligt förknippad med Hansan är koggen, en djup, kraftigt byggd farkost med raka för- och akterstävar, kastell uppbyggda i för och akter och ett...
Arkeologiskt fynd på "skräpbacken"
förf: Magnus Holmqvist
Ett spektakulärt arkeologiskt fynd gjordes i somras söder om Matfors i Medelpad. En privatperson som rotade på "skräpbacken" bakom sitt hus hittade ett metallkärl strax under markytan. Först trodde upphittaren att det var en gammal kopparbunke, kanske ett par hundra år gammal, som han stött på. Kärlet innehöll gråvita klumpar, vilka hälldes tillbaks i fyndgropen.
Fyndplatsen ligger i ett område som redan tidigare är känt för att hysa både gravar och boplatslämningar från äldre järnålder. Kärlet visade sig emellertid vara en så kallad Vestlandskittel. Kitteln är cirka 30 cm i diameter och ca 16 cm hög och tillverkad av brons eller annan kopparlegering. En kommande analys får utvisa vilken materialsammansättning det är fråga om.
Fyndet är märkvärdigt dels genom att det inte direkt kan placeras in i ett typologiskt schema, dels för att det var länge sedan ett sådant fynd gjordes i Västernorrlands län. Senaste gången var för nästan 50 år sedan. Vi känner sedan tidigare till åtminstone åtta Vestlandskittlar från Medelpad.
Ingen tvekan
Att fyndet inte direkt låter sig placeras in i ett typologiskt schema, är en sanning med modifikation. Den nu funna kittelns profil liknar Ekholm typ Id och Hauken typ 2B, dock med två väsentliga skillnader: dels...
Bortförda från Tängelgårda - minnessten på plats efter 100 år
förf: Birgitta Gustafson
De upptäcktes 1903 av en gotländsk pojke - de magnifika fyra Tängelgårdastenarna på norra Gotland. De fördes i hast till Stockholm och Historiska Museet, dock utan att platsen dokumenterades.
I Lärbro socken har man saknat sina bildstenar och de närmast boende, Jim och Aina Bjurquist, har nu bekostat en minnessten som under pompa och ståt invigdes i somras.
Ett kärvt tal hölls av Bertil Gardell, som varit fornminnesinventerare för Riksantikvarieämbetet under 29 år.
- Det har bara funnits fyra stenar i grupp på två platser på Gotland. Båda är belägna i Lärbro. Alla åtta stenarna är tagna härifrån. Det känns som om vi är bestulna, sade Bertil Gardell i sitt tal.
Under de 100 år som Historiska Museet haft ansvar för stenarna skedde dock ingen dokumentation om var fyndplatsen låg. Varken de professorer som såg till att stenarna skeppades till Stockholm eller uppsalaprofessorn Sune Lindqvist, som var Sveriges störste kännare av bildstenar då han besökte platsen 1967/68, brydde sig om att dokumentera platsen.
- Det fanns inga uppgifter varken i Fornminnesregistret eller i ATA. När jag fornminnesinventerade i Lärbro 1976 och 77 försökte jag att lokalisera platsen utan resultat. Jag frågade alla äldre människor i trakten om stenarna och vem som kunde...
Herr Axels källare grävs ut
förf: Ivan Balic, Stefan Larsson och Ingvar Mårald
År 1433 donerade Erik av Pommern ett rejält stenhus i Malmö till Hr Axell Pedersen af Herdløff, bl.a. skånsk uppsyningsman för det viktiga sillfisket. Nu grävs hans gamla källare ut.
Malmös äldsta historia är något dunkel. Invånarna nämns som borgare i ett dokument från 1275, vilket visar att platsen i juridisk bemärkelse vid denna tid räknats som stad. Staden tycks ha grundats som ett led i kungamaktens strävan att utöva ökad kontroll över handeln.
Stadens välstånd kom att speglas bland annat genom den imposanta S:t Petri kyrka som uppfördes under 1300-talet och genom en rad större byggnader längs med huvudgatan. Undersökningsplatsen ligger i ett institutionstätt område. Väster om kv. Liljan fanns S:t Knutsgillets hus som revs så sent som 1903. Nordväst om korsningen låg dominikanerbrödernas konvent med tillhörande kyrka och på andra sidan Västergatan har det påträffats grunder efter medeltida stenhus.
Residensgård
Tomten som nu undersöks är känd från skriftligt källmaterial. År 1433 donerades av kung Erik av Pommern till: Hr Axell Pedersen af Herdløff R. En Gaard i Malmø, med Stenhuset, som staar paa Hjørnet mellem begge Gaderne. Grunderna till detta stenhus lokaliserades vid den inledande förundersökningen. Herr Axel var inte vem som helst. Han var...
Vad döljer åkern i dödsskuggans dal?
förf: Richard Holmgren
Platsen var Jerusalems avfallsupplag och enligt skriften den plätt där Judas hängde sig. Det var krukmakarnas åker och apostlarnas gömställe, tidigare även känd för sina barnoffer. Hit kom pilgrimer, en begravningsplats för fattiga och fredlösa men även för burgna och respekterade. I dess mark ruttnar aldrig kroppar och här finns helvetet på jorden. Detta är Blodsåkern i Jerusalem, en arkeologens och exegetikerns nöt att knäcka.
Ungefär sjuhundra meter söder om den Gamla Staden i Jerusalem, vid Hinnomdalens sydöstra ände där den möter Kidrondalen, finns en av de mest imponerande, viktigaste och samtidigt den mest outforskade arkeologiska platsen i det heliga landet. Platsen saknas ofta i ämnesencyklopedier och förekommer undantagsvis i beskrivningar om Jerusalem. Trots detta finns på denna obebodda plats 80 gravkammare av vilka de flesta kan dateras till tiden kring Kristi födelse. Till detta kan även läggas en mångfald av kulturhistoriska traditioner och legender. Platsen känner vi som Akeldama eller Blodsåkern, med samma betydelse, omnämnd i Matteusevangeliet och Apostlagärningarna.
De trettio silverpenningarna
I evangelierna kan vi läsa om hur Judas Iskariot går till översteprästen och frågar vad han får i gengäld för att ange Jesus. Man ersätter honom med de berömda trettio silverpenningarna varpå han kort därefter identifierar Jesus...
Krönika: Bli fornfadder du också!
förf: Magnus Melin
Det kom som ett gift, ett sakta krypande intresse för forntid och arkeologi. Smörjmedlet för intresset är den plats där jag tillbringar mina somrar, på den vackra ön Gotland och i min trakt finns en sällan skådad fornminnesrikedom. Bara inom en halvmil från stugan vid havet finns säkert hundra rösen, gravfält, fornborgar och skeppssättningar, vem kan låta bli att tända på det?
I början av det nyvaknade intresset såg jag bara fornminnen som fanns utsatta på turistkartorna, men en dag upptäckte jag att det fanns så mycket mer att upptäcka bara man vågade sig bort från kända vägar och stigar. En nyinköpt GPS, hand i hand med detaljerade fornminneskartor från den trevliga och hjälpsamma personalen på Fornsalen i Visby, blev startskottet för ett ytterligare upptrappat intresse för fornminnen. Likt en klassisk upptäcktsresande kunde jag nu ge mig ut på jakt efter fornminnen i terräng jag aldrig förut satt min fot i och som jag aldrig hade hittat i om jag inte haft min GPS och mina fornminneskartor. Det var en nästan euforisk känsla av lycka när jag för första gången hittade fram till mitt första fornminne som jag kämpat mig fram till över stock och sten, min GPS hade bara...
Trakien och Drakien, antika stormakter
förf: Susanne Unge Sörling och Karen Slej
Trakien och Dakien var under antiken ett kulturområde som sträckte sig från Karpaterna till Balkanbergen bebott av olika stammar skilda åt av Donau. Idag omfattar regionen Bulgarien,Rumänien och Grekland. Vid erövringen av Troja nämns trakerna som trojanernas bundsförvanter. Dakien var redan under antiken känt för sin guldrikedom, vilken till exempel kom att bekosta uppförandet av Roms största prakttorg. De antika historieskrivarna har berättat om hur Dakien blev Roms sista erövring, innan imperiet föll. Arkeologerna har i området grävt fram en mängd dyrbara föremål.
Trakerna hade täta kontakter med sina grannar och var en viktig handelspartner för grekerna, både via det grekiska fastlandet och de grekiska kolonierna, som grundlagts vid Svarta havet, t.ex. Istria, Callatis och Mangalia. Detta avspeglas bland annat i metallkonsten där det grekiska, persiska och achemenidiska inflytandet är tydligt. En dynamisk djurstil efter skytisk förbild finns i den trakiska konsten och förgyllda dryckeshorn av silver, rhyton, är exempel på influenser från Perserriket.
Trakerna lyckades aldrig ena ett trakiskt rike på grund av inbördes stridigheter, men under den trakiska kulturens blomstringstid mellan 600-300-talet f.kr. härskade flera kungadynastier i olika regioner i Trakien. Det politiska läget i området och komplicerade mönster av folkgrupperingar var en bidragande orsak. Det...
Bilden av vikingagården Spillings växer fram efter skattfynden
förf: Per Widerström och Maria Ytterberg
Det har nu gått drygt fem år sedan den stora silverskatten hittades vid Spillings gård på nordöstra Gotland. De omkring 14 000 mynt som skatten innehöll har sorterats in i myntgrupper. Skattens övriga material håller på att konserveras och analyseras.
De arkeologiska undersökningarna på fyndplatsen ger nu allt fler svar och möjliga tolkningar av den vikingatida gårdsplatsen.
Kanske består skatten av flera personers tillgångar, måhända ett helt skeppslags, där det silver och brons som hittats vid Spillings varit ett betalningsmedel, som skulle finansiera handeln med gotlänningarna kring Bogeviken?
Bronsföremålen är av klart östligt ursprung.
Då skatten hittades en julidag 1999, påbörjades de första arkeologiska insatserna. Skatten lyftes några dagar senare upp ur marken och togs in till länsmuseet i Visby. De insatser som gjordes då bestod av mindre schakt direkt i anslutning till skattfyndet. Året därpå gjordes en något större undersökning.
Frågan som ställdes framför andra var naturligtvis: Var låg skatten? I vilken kontext hade den ursprungligen lagts undan? Det visade sig vid undersökningen att de lagts ned under golvet i en byggnad. I takt med att byggnadsspår grävdes fram väcktes nya frågor som handlar om byggnadens storlek, konstruktion samt funktion.Förra året inleddes grävningarna med dessa tre ord i fokus...
Vapensmedjorna präglade stadsdelen som nu grävs ut
förf: Claes B. Pettersson och Susanne Haltiner Nordström
Sedan förra hösten har lämningar efter ett antal gårdar i Jönköpings forna hantverkskvarter grävts fram. Här har vapensmedjor och andra verkstäder varit i drift allt sedan staden flyttades hit i början av 1600-talet. Undersökningen är ovanlig både genom sin storlek och den inblick i stormaktstidens vardagsliv dess närmast kompletta miljöer ger.
I juli månad 1612 brändes staden ner av de egna trupperna. Ett danskt anfall mot Jönköpings slott var att vänta, och försvararna ville till varje pris förhindra att fientliga trupper skulle kunna ta betäckning tätt under fästningens murar. Därför sattes trähusen i brand, medan stadens kyrkor och stenbyggnader demolerades på annat sätt.
Efter kriget ville stadens innevånare återvända, på nytt bygga upp sina gårdar och gå vidare med sina liv. Myndigheterna med den unge Gustav II Adolf i spetsen vill emellertid annorlunda. Redan samma år hade slottsbyggmästare Hans Fleming utarbetat ett förslag angående stadens överflyttning till Sanden, en smal obebyggd landtunga alldeles öster om slottet. Omgiven av vatten och kärrmarker på alla sidor, med Vättern i nord och Munksjön i sydväst, var platsen idealisk utifrån tidens syn på befästningskonst. De borgare som avsågs befolka den nya staden var dock av en annan mening. Man klagade högljutt och välformulerat...
Nedbrunna Södra Råda kyrka nu färdigutgrävd
förf: Ulrika Wallebom
Nu har utgrävningarna vid Södra Råda gamla kyrkplats i södra Värmland avslutats. Den medeltida träkyrkan med sina unika målningar brändes ned för tre år sedan i ett nidingsdåd. Nu har gravarna under kyrkan undersökts, liksom klockstapeln.
I år, liksom förra året, har arkeologerna haft hjälp av ett trettiotal amatörarkeologer från trakten. Genom en totalundersökning av kyrkoruinens inre i kombination med vissa insatser ute på den omgivande kyrkogården har de frågor kring kyrkplatsens äldsta historia som väcktes i projektets inledning börjat få sina svar.
Södra Råda gamla kyrka byggdes under tidigt 1300-tal - årsringsdateringar av timret talar för ett uppförande kring år 1310. Äldre kyrkoinventarier och arkeologiska fynd av tidigmedeltida mynt samt förekomsten gravar under kyrkans stengrund talade redan före sommarens undersökning för att det kunde finnas en föregångare till timmerkyrkan på platsen. Under de sista grävdagarna stod det också klart att sex stora stolphål under kyrkoruinen markerade de tydliga spåren efter en äldre stavkyrka. Denna äldre kyrka har varit ganska liten, bara 9 x 4,5 meter, och en kol 14-datering från ett av stolphålen till 1100-1200-tal talar för att kyrkan heller inte varit i bruk särskilt länge innan den ersattes av den mer än tre gånger så stora...
Forntida kvinnor
förf: Catharina Ingelman-Sundberg
Populär Arkeologi presenterar här ett par utsnitt ur den nyutkomna boken: "Forntida kvinnor. Jägare. Vikingahustru. Prästinna." av arkeologen och författaren Catharina Ingelman-Sundberg. Boken redogör för dagens forskningsläge om de skandinaviska kvinnornas ställning under vår förhistoria fram till medeltid. Författaren har samlat sina rön från arkeologiska undersökningar, runstenar, näverbrev, krönikor och gamla dokument. De stycken vi valt att publicera handlar om sejd och magi och den kvinnliga arvsrätten.
Härskare eller sejdkvinnor - de mystiska skeppsdamerna i Badelunda
Vad har fått de mäktige i trakten att begrava en kvinna med dyrbart guld och hennes efterkommande medsystrar i små spetsgattade båtar? Var det Tunagårdens prästinnor eller kanske favoritvölvor, de utvalda kvinnor som fått förmågan att se in i framtiden?
I det forntida Skandinavien utfördes sejden nästan uteslutande av kvinnor som efter diverse ceremonier försatte sig i trans och talade om för omgivningen vad som förväntades hända. I en tid utan en allenarådande Gud fick dessa kvinnor en framträdande roll, ty det var bara genom att rådfråga dem man kunde få svar på hur det skulle gå med sådden, skörden och fruktbarheten.
I det stora gravområdet på Tuna gård utanför Västerås har de döda omhuldats alldeles speciellt inför livet hinsides. Nästan alla har begravts...
Allt att veta om kritpipor
förf: Birgitta Gustafson
De första kritpiporna tillverkades i England i slutet av 1500-talet för att därifrån spridas och bli en riktig trend fram till 1800-talet då porslins- och sjöskumspipor tog över marknaden. Kritpiporna har sin egen typologi, de påträffas ofta vid marinarkeologiska undersökningar och kan då användas för dateringar. Nu har kritpipsforskaren Arne Åkerhagen kommit med en gedigen sammanställning av den svenska kritpipstillverkningen.
De flesta pipmakarna i Sverige fanns i Stockholm (speciellt på Kungsholmen), Alingsås, Varberg, Falun, Karlskrona, Norrköping samt en del tillverkning i Örebro.
Arne Åkerhagen har genom mångårig forskning kunnat knyta pipfynd till de olika tillverkarna och kartlägga pipmakarnas verksamhet. Han började att intressera sig för kritpipor när han 1980, i samband med sportdykning utanför Drottningholms slott, hittade flera svenska kritpipor.
Under 1700-talets senare hälft förekommer ofta tre motiv på pipor som tillverkats av flera pipmakare. Det är Gustav III:s vapen, den s.k. Revolutionspipan där förutom vapnet också datum för kungens olika aktiviteter runt statskuppen/revolutionen finns med. Det andra motivet är dåvarande stora riksvapnet, de s.k. Riksvapenpiporna. Den tredje pipan kallas Hjärtpipan, på vilken ett hjärta i varierande storlek avbildas i relief.
I häftet "Svenska kritpipstillverkare och deras pipor" presenterar Arne Åkerman utförligt de olika pipmakarna...
Minoernas skepp seglar igen
förf: Birgitta Gustafson
I maj i år avseglade ett nybyggt minoiskt skepp från Kreta till Aten som ett inslag i det grekiska olympiadåtagandet. Entusiaster i Chania och dess Sjöfartsmuseum hade då hållit på med skeppsbygget i fyra år innan det 17 meter långa skeppet för segel och åror lade ut från kajen för en månadslång tur över Egeiska havet.
Skeppets form och konstruktion är dock byggt på antaganden och gissningar. Den mer än 3000 år gamla minoiska kulturen har inte lämnat några skeppsfynd efter sig. Man vet alltså inte mycket om hur deras skepp såg ut eller var konstruerade.
Vad man i stället tagit fasta på är skeppsbilder på fresker från minoisk-mykensk tid, funna bland annat på ön Thera (Santorini). Det finns även skepp avbildade på mykenska amforor, som ger en uppfattning om hur båtarna såg ut vid denna tid.
Tidigare har man byggt ett skepp, som har sin förebild i skeppsavbildningar från 400-talet f.kr., det så kallade Kyrenia-skeppet.
De som arbetat med att ta fram underlaget till det unika minoiska båtbygget är projektet Minoan Ship Research Program tillsammans med Chanias Sjöfartsmuseum. Båten är byggd av en enorm cypressträstock som kluvits i två halvor.
Bordläggningen har sedan sammanfogats med hjälp...
Böcker
Museiguiden 550 museer i Sverige
Natur och Kultur
En ny utgåva av Museiguiden har nu sett dagens ljus. Det är mycket bra, för att inte säga nödvändigt, att man kontinuerligt uppdaterar en bok av denna typ. Öppettider och annan information kan ju av förklarliga skäl ha ändrats sedan föregående utgåva. Det framgår dock inte klart om några ändringar har gjorts, utom tillägget av några nya museer.
Ett bra format med lagom information, öppettider, möjlighet till inmundigande av mat, handikappanpassning med mera, gör guiden till en guldgruva för den som vill åka runt i landet och besöka museer. Dessa är indelade efter landskap i alfabetisk ordning, förutom Göteborg och Stockholm som återfinns sist. Att några av museerna, som till exempel Gränsfors yxmuseum, Skoindustrimuseet i Örebro och Ölands fjärilsmuseum, dessutom får sin bakgrund och verksamhet beskrivna i artiklar på ett helt uppslag gör ju inte saken sämre.
Vad man dock saknar är ett bättre kartunderlag. Det vore mycket bra om man kunde se var museerna är placerade på en vanlig kartbild över landskapet, och i vissa fall med detaljkartor. Men det går naturligtvis att åtgärda till nästa upplaga, för jag förutsätter att en sådan kommer att tryckas.
Av självklara skäl kan inte...
Sedan sist
Färgrikt under antiken
Patrik Reuterswärd, konsthistoriker som doktorerade på 1950-talet om antika skulpturers polykromi, d.v.s. färgsättning tas av Hans Furuhagen upp i senaste numret av Hellenika.
På den tiden var det nästan omöjligt att trycka färgillustrationer till vetenskapliga verk och det var naturligtvis svårt att övertyga dess läsare med endast svartvita fotografier. Och så kommer det sig att de flesta handböcker om grekisk och romersk konst fortfarande tiger om skulpturens polykromi och man fortsätter att visa helt vita marmorskulpturer eller gröna bronsstatyer. Men på Glyptotekets utställning "Classicolor" i Köpenhamn visade man upp hela spektrat. I ultraviolett belysning har man fotograferat de färgspår som ej är synliga för blotta ögat. Resultatet var imponerande.
Hans Furuhagen i Hellenika 3/04
Arkeologisk film
Varje år äger på olika platser en filmfestival rum som ägnas arkeologisk film, Cinearchea. Senast i Kiel i Tyskland i april i år. 34 filmer presenterades och 9 av dem fick pris. Bäst ansågs "Mumierna från Taklaman" vara i regi av Oliver Horn från Frankrike. Andra filmer som fick utmärkelser var "Mysteriet med den persiska mumien" av Adrian Pennink, "Sagalassos, den glömda staden" av Philippe Axell, "www.betreutel.Loecher.de" av Helmut Schulzeck och "The stuffed African" av Christian Schumacher & Gorch Pieken...
beställ numret!
prenumerera!