Populär Arkeologi 3-2005

---

De första 200 orden i numrets alla artiklar

Läs de 50 första orden i artiklar 1986-2005
Köp artikel-texter som pdf-fil
beställ nr 3-2005!
prenumerera!




Sommarens Arkeologiska skörd
förf: Birgitta Gustafson

Välkommen till höstens första nummer! Som vanligt har en rad nya arkeologiska undersökningar företagits under sommaren och vi rapporterar från några av dem. Grävningarna i Stallarholmen,vid sundet till den fornminnesrika Selaön i Mälaren, är en typisk arkeologisk undersökning i vår tid. Anledningen till att arkeologerna undersöker just denna plats är att här ska uppföras en rad vackra villor, på bekvämt avstånd till Stockholm. Byggexploatörerna måste vid alla nybyggen och ombyggen försäkra sig om att det inte ligger någr fornminnen i vägen för arbetena. Om länsstyrelsen misstänker detta så företas kanske en förundersökning eller en totalundersökning.

I fallet Stallarholmen kunde man gissa att det skulle finnas lämningar, området hör, som sagt, till de mest fornminnestäta. Och arkeologernas förmodan var att de skulle finna något liknande vad som tidigare påträffats i området, ett antal vikingatida gravar, kanske någon boplats. Men platsen hade en annan karaktär, bland annat fann man hästbetsel som nedlagts i en grav! Hästbegravning? I alla fall ett ovanligt fynd i sammanhanget. Läs om arkeologernas arbete och funderingar kring detta.

Den vackra omslagsbilden till detta nummer väcker kanske frågor, vad kan detta vara mitt ute i skogen? Ja, här ser vi exempel på vad man brukar kalla samtidsarkeologi, alltså...

Hästar, båtar, pengar gäckar arkeologerna
förf: Gunnar Andersson och Karin Sundberg

Selaön, den största ön i Mälaren, belägen i Sörmland nära Strängnäs och Mariefred, hör till våra mest fornlämningstäta områden. Tvärs över Stallarholmssundet har i sommar företagits arkeologiska undersökningar i samband med att den vackra stranden nu bebyggs med stora villor. Arkeologerna var beredda på att finna ett vanligt vikingatida gravfält, men karaktären på det som nu grävts ut förbryllar dem.

Gravfältet bestod av ett tiotal gravar av vilka endast en hade ett klassiskt vikingatida utseende. De övriga hade mer gemensamt med gravar från järnålderns äldre, eller kanske tom äldsta perioder, från tiden kring Kristi födelse och var mycket svåra att urskilja i markytan. Gravfältet låg på och i slänterna till en mindre höjdrygg inte långt från Mälarens vattenbryn vid Stallarholmen, mellan Strängnäs och Mariefred. Ungefär mitt i gravfältet fanns en sänka i terrängen som gav platsen ett något gåtfullt utseende.

Kännetecknande för den yngre järnålderns gravar är att de är runda, övertorvade stensättningar med en &endash; mer eller mindre &endash; välvd ytprofil om de inte utgörs av större högar. Framförallt kanske detta gäller vikingatidens gravar (750-1100 e.kr.). Sinnebilden ifråga är de välvårdade Hemlanden i Birka med sina många stensättningar. Att bilden av den yngre järnålderns "gravspråk" i själva verket är betydligt mer...

Samurajer och vikingar - så smidde de svärden
förf: Gert Magnusson

Samuraj och viking var den något märkliga titeln på ett gemensamt seminarium, där Tekniska museet, Etnografiska museet, Kungl. Tekniska högskolan (KTH) Jernkontoret och Riksantikvarieämbetet samarbetade. Temat var järnframställning, smide och de tekniker som en gång låg till grund för mytiska perioder och gestalter.
Tanken att samurajer och vikingar skulle ha möts är i sig en ren anakronism. Vi kan idag också se att man har utvecklat helt olika tekniker för att tillverka järn och stål. De berömda samurajsvärden och de vikingatida svärden är smidda på olika sätt. Och speglar på så sätt smedernas tysta kunskap.

Det var första gången de två olika traditionerna sammanfördes på gården utanför Tekniska museet i Stockholm. Här möttes en grupp teknister från KTH, en svensk svärdssmed Peter Jonsson och en grupp japaner med professor Nagata i spetsen. Det japanska teamet bestod också av en svärdsmed, en grovsmed och en svärdspolerare som följer den gamla japanska svärdssmidestraditionen. Etnografiska museet ställde ut några av de förnäma samurajsvärd som finns i deras samlingar.
De centrala frågorna på seminariet rörde gammal teknik och hur den har traderats genom århundraden. Är det överhuvudtaget möjligt att rekonstruera äldre teknik? Vad betyder det att en teknik aldrig har glömts utan levt kvar...

Varför alla barnbegravningar i Westray på Orkneyöarna?
förf: Birgitta Gustafson

På Westray på Orkneyöarna finns en sedan länge känd fornlämning, Knowe of Skea, en hög belägen vid kusten. Den undersöktes något redan på 1940-talet av det skotska riksantikvarieämbetet. Då trodde man att det var en stenålderslämning som tjänade som sjömärke, dock med inbyggd kammare. På 1980-talet när anläggningen eroderat fann man skärvor av järnålders keramik, vilket fick arkeologerna att undra över om det i stället var fråga om en fiskeboplats från denna tid.

Under de senaste åren har nu platsen grävts ut ordentligt och givit ny och förbryllande kunskap. Ingenting av vad som tidigare antagits visade sig stämma. Det handlar om en byggnad som varit i bruk under en mycket lång tid, kanske från neolitikum, stenålder, och fram till 700-800 e.kr.

Byggnadens första fas visar en rektangulär konstruktion med en central härd. Dock tyder ingenting mer på att det var en boplats. Byggnaden har reparerats kontinuerligt genom de olika faserna, väggar har förstärkts och formen ändrats till en rundare, kanske för att stå emot hav och vindar bättre.

Bland de fynd som påträffats finns keramikskärvor, sländtrissa, bennålar och en vävskyttel med inskription, vilka har bevarats mycket väl.

Utgrävningarna 2003 och 2004 koncentrerades till utsidan och ingången till den...

Skogens marker - ett arkeologiskt skafferi
förf: Per Warmark

Under förra hösten inleddes skogliga fornminnesinventeringar i Göteborgsregionen. Målet är att under två år penetrera 1114 km2 skog i syfte att registrera ett brett spektra av forn- och kulturlämningar. Det är också i skogen som störst chans finns att träffa på tidigare oupptäckta fornlämningar. Till skillnad från fullåkersbygden eller mer tätbebyggda områden är bevaringsgraden här relativt hög. Skogen har alltså mycket kvar att berätta om landets tidigare innevånare. Var levde de? Hur levde de och hur nyttjade de befintliga resurser? Frågorna är många men svaren finns där. I alla fall delar av dem och med ökad inventering kan pusselbit läggas till pusselbit och möjligheterna till att rekonstruera de forna kulturlandskapen ökar hela tiden. Resultaten låter heller inte vänta på sig. Redan i halvtid, efter ett år av inventering har en uppsjö av lämningar med ett tidsspann på flera tusen år registrerats.

På gränsen mellan Göteborgs och Lerums kommuner påträffades exempelvis ett röse, troligen från bronsåldern. Det är beläget på ett höjdparti, omgivet av Hjortemossen som sannolikt varit sjö under rösets tillkomsttid. Röset är visserligen raserat och ett intilliggande, kallmurat gränsmärke skvallrar om att stenarna lockat folk från många tider. Den välvda profilen och kantkedjan går ändå att urskilja och ger...

Ny kultplats tillägnad Oden funnen vid E 18-grävningarna
förf: Birgitta Gustafson

Under hösten ska tolv olika arkeologiska undersökningar inför den kommande nybyggnationen av E18 i Närke genomföras. I delen Adolfsberg-Lekhyttan, har man vid de pågående utgrävningarna bl.a. hittat platsen för ett vikingatida vi, en kultplats ägnad Oden. Denna plats är i det närmaste unik och kan endast jämföras med två liknande fyndplatser Frösvi också i Närke samt Ullevi i Östergötland. Dessa två platser är dock äldre än Götavi.

Odenskulten var en krigarkult förknippad med den vikingatida aristokratin och man kan därför spekulera i om Götavi var en stormans gård. Ett tidigare fynd av en guldhalsring på ägorna tillsammans med krönläget och närheten till Svartån kan tyda på detta.

Några hundra meter väster om kultplatsen har man nu också funnit ett långhus omkring 30 meter långt och 8 meter brett, innehållande en bostadsdel och en fähusdel. Bostaden med en eldstad mitt i rummet. Även i detta hus finns tecken på kulthandlingar i form av en möjlig kvarnsten som hittats i ett stolphål samt en kniv med avbruten spets i härden som kanske kan tolkas som ett s k avslutningsoffer, dvs när huset togs ur bruk lades en kniv i härden. En kol 14-datering ur ett stolphål placerar också detta hus...

Skapade Bogeviken Spillings rikedomar?
förf: Johan Holm och Per Widerström

När man 1999 fann den enorma vikingatida silverskatten vid gården Spillings på Gotland blev det startskottet för en omfattande undersökning av platsen.
Nu, sex år senare, vet man en hel del om platsen för skattfyndet. Men i vilket sammanhang hamnade egentligen Spillingsskatten under golvet i ett magasinshus? Vad spelade platsen för roll i den vikingatida bygden kring nuvarande Slite?

Det senaste året har de arkeologiska undersökningarna utvidgats till att gälla ett betydligt större område än bara snävt kring Spillingsskatten.
Ett projekt, som vi valt att kalla projekt Vinaman, har skapats, vilket syftar till att sätta Spillings gård i ett större sammanhang. Och det stora sammanhanget är i första hand Bogeviken som en central punkt. Bogeviken har ofta kallats en av Gotlands viktigaste hamnar under vikingatid. Det är sannolikt via den viken som de mängder silver och brons som hittats vid till exempel Spillings har transporterats. De arkeologiska beläggen för detta lyser dock med sin frånvaro!

Bogeviken och Spillings stod i direkt förbindelse med varandra under vikingatid, via en å som numera är både uppdämd och uttorkad. Men Spillings bör ha varit bara en av flera viktiga platser i och kring viken under perioden. Boge kyrka, med en placering tätt emot...

Krönika: Omvänd bevisbörda för samerna
förf: Camilla Levinsson och Lars Melin

Det så kallade renbetesmålet i Härjedalen inleddes 1995. Frågan gällde om samerna skulle ha rätt till vinterbete, vilket markägarna inte ansåg. Två arkeologer, Inger Zachrisson (för samerna) och Evert Baudou (för markägarna), var då inkallade som vittnen. Dom föll i februari 1996. Markägarna vann på alla punkter.

År 1998 stämde omkring etthundra markägare i Nordmalings kommun Vapstens, Rans och Umbyns samebyar. Markägarna gör gällande att samebyarna inte har rätt driva renskötsel på deras fastigheter. Samebyarna anser att de har den rätten och att renskötselrätten är historisk. Huvudförhandling är utsatt till 17okt-16 nov i år vid Umeå tingsrätt.

Samebyarna anlitar i målet juridisk hjälp från MAQS Advokatbyrå i Göteborg, som har arbetat med samebyar som klienter i över femton år. Det var byråns engagemang för mänskliga rättigheter som fick samer att vända sig till MAQS. Här skriver de båda advokaterna, Camilla Levinsson och Lars Melin, vilka arbetar med målet, om den juridiska bakgrunden.

Kan samer få en rättvis rättegång i det svenska rättssystemet?

Vårt rättssystem bygger på det svenska kulturarvet, som skiljer sig från samernas. Vad händer då när två kulturer krockar i juridikens värld och kan samerna få en rättvis rättegång i den svenska kulturens rättssystem?

Det normala i...

Etiketterna berättar
förf: Eva-Lena Wahlberg

Många fascinerande upptäckter gjordes när Howard Carter, efter lång tids sökande i Konungarnas dal i Egypten, bröt sigillet och trädde in i Tutankhamuns grav. Ett vinkärl var bland de föremål som först mötte honom i trappen ned till graven och längre fram i korridoren låg nästa. Sammanlagt hittades 30 vinkärl varav 26 exemplar hade en kort beskrivning av innehållet nedtecknat på kärlets skuldra. Tack vare Carters goda dokumentation av fynden och senare forskning kan vi i dag få reda på vilket slags vin egyptierna drack för 3 500 år sedan.

Howard Carters upptäckt av Tutankhamuns grav i Konungarnas dal 1922 fascinerade sin samtid och har fortsatt att fascinera in till våra dagar. Det som oftast har presenterats är de mer spektakulära fynden, såsom statyer, kistor, stolar, guldsmycken, guldmasker och alabasterföremål, allt detta utfört i en utsökt teknik.

Dåtidens forskare ägnade större intresse åt dessa objekt än åt de mer anspråkslösa föremålen som också påträffades i graven. Allt i graven blev dock professionellt dokumenterat, vilket varit till stor hjälp för de senare årens forskning. Forskare har nu börjat intressera sig för de mindre iögonfallande fynden, till exempel kläder, linnetyger, korgar, blommor, frukt och vin.

Ett exempel på senare tids forskning av...

Båtvrak från Vasatiden funnet i Tunafjärden
förf: Gudrun Vällfors

Lyckligtvis var det inte ett barnlik, som vågorna vaggade vid stranden, utan bara ett trästycke som påminde om det. Men det var inte vilken träbit som helst utan en mycket vackert snidad ekskulptur. Den föreställer en putto, en liten pojke med lockigt hår och knubbiga händer hållande en hermelin.I renässansens symbolspråk var putton en skyddsande och hermelinen representerade renhet och rättvisa.
Spikhål i den 42 cm långa kroppen och den släta ryggen tydde på att den varit upphängd någonstans. Den var en av de sista pusselbitarna i en 28 år lång följetong om vad som händer om man hittar ett båtvrak vid sin strandtomt och är laglydig.

Det hela började på våren 1976 när den nye ägaren till en strandtomt vid Tunafjärden innanför Trälhavet i Österåker tänkte bygga ut bryggan. Ett långvarigt högtryck hade skapat ett extremt lågvatten, så att man tydligt såg vrakdelar vid stranden. Markägaren kontaktade den legendariske lokalhistorikern Henning Loggert (1898-1995), som i sin tur bad marinarkeologen Bert Westenberg från att Sjöhistoriska museet att komma och inspektera fyndet. Kulturminneslagen säger ju att båtvrak äldre än 100 år är fornminnen som inte får rubbas av allmänheten. Om det var en för eller akter gick inte att se, men...

Havorskatten äntligen på pränt
förf: Birgitta Gustafson

Havorskatten påträffades vid en forskningsgrävning i Havor fornborg på södra Gotland 1961. Den bestod av en romersk bronssitula, innehållande en vinskopa med tillhörande vinsil, tre invändigt förtenta bronsskopor och två bronsklockor, även de av romerskt ursprung.

Det märkliga var att man i denna samling föremål även fann en guldhalsring på över 24 cm i diameter. Den är omkring hundra år äldre än den romerska vinservisen. Den har likheter både med den keltiska halsringstyp som kallas torques och halsringar från Sydryssland. Ringen är av en storleksordning som gör att den knappast varit tänkt att bäras av en vanlig människa, snarare har den varit ett attribut till en guda- eller gudinnestaty. Havorringen stals från Gotlands länsmuseum Fornsalen 1985 och har ännu ej återfunnits. På goda grunder tror dock experterna att den finns i oskatt skick och att den en dag kommer att återlämnas.

Av olika anledningar skrevs aldrig någon arkeologisk rapport i samband med grävningarna och fyndet. Men nu har alltså en sådan kommit i form av en bok på engelska, "The Havor Hoard. The Gold-The Bronzes-The Fort", utgiven av Vitterhetsakademien/Almqvist& Wiksell International. De ansvariga arkeologerna Erik Nylén, Ulla Lund Hansen och Peter Manneke presenterar här undersökningen och drar...

Apollonia och Kale Akte - ny arkeologisk forskning på norra Sicilien
förf: Kristian Göransson

På Siciliens nordkust mellan Messina och Palermo ligger flera antika städer med fina ruiner från den grekisk-romerska tiden. Bland dessa finner vi Himera med en mäktig tempelruin där det avgörande slaget mellan greker och karthager stod 480 f.kr., Tusa (antikens Halaesa) med ett välbevarat agora samt Tyndaris från vars teater man ser ut mot de Eoliska öarna. Mindre kända, men nu föremål för utgrävningar, är de antika städerna som legat där dagens små bergsstäder San Fratello och Caronia ligger. Båda är strategiskt placerade uppe i Nebrodibergen med mycket god utsikt åt alla väderstreck, samtidigt som de inte ligger långt från havet.

San Fratello är på Sicilien känt för att invånarna talar en för övriga sicilianare helt obegriplig dialekt med starka galliska inslag. Dialekten lär gå tillbaka till den normandiska tiden på ön under 1100-talet då kung Roger II lät en lombardisk koloni bosätta sig på platsen. San Fratello är också berömt för sina fina hästar som man kan se ströva omkring på sluttingarna nedanför staden.

Utgrävningarna äger rum en bit utanför San Fratello, på Monte Vecchio, drygt 700 m över havet. På platsen ligger en fin liten normandisk kyrka i vars mur en grekisk inskrift sitter inmurad. Inskriften...

Vikingar i västerled
förf: Birgitta Gustafson

Cosmonova på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm är Sveriges enda så kallade Imax-biograf och visar filmer i världens största filmformat och ger även planetariumföreställningar inom astronomi. Cosmonova är välbesökt, inte minst av skolelever, och har mer än 300 000 besökare om året. Det måste därför ses som en händelse av mått att man bland sina naturfilmsatsningar nu även visar filmen "Vikingar i västerled", producerad av det internationella bolaget Sky High Entertainment.

Som titeln anger handlar den om vikingarnas färder i västerled även om man får en viss översikt över vikingarnas färder även i syd och i öst. Filmen är konventionell och börjar med Erik den Rödes utvandring till Island och fortsätter med sonen Leif Erikssons amerikafärd som slutar i L´Anse Aux Meadows i New Foundland och de utgrävda boplatserna där. De forskare som citeras och används är norrmännen Helge och Inga Ingstad, som var de som ledde utgrävningarna på 1960-talet. Visst hade det varit intressant att genom filmen ta del av den nyare forskningen mer explicit.

Populär Arkeologi var på förhandvisning tillsammans med inbjudna historielärare, vilka fick en introduktion till vikingatiden av arkeologen Fredrik Svanberg på Historiska museet. För min del var denna kanske av större värde än...

Böcker

Grekisk gryning
Om det hellenska kultur flödet genom tiderna
Sture Linnér
Wahlström

Bilden på omslaget visar vinets gud Dionysos behagligt utsträckt i sin båt under en mast som prunkar med vinklasar och med delfiner som hoppar i vågorna runt om. Det är egentligen en utmärkt bild av boken: en klok och lite finurlig rorsman som styr båten med fast hand, bjuder oss söta druvor och nya intryck uppfriskande som lekande delfiner. Få kan med sådan lätthet som Sture Linnér förena stor kunskap om den antika litteraturen och filosofin med spirituella associationer till senare tiders konst och litteratur.

Boken inleds med en betraktelse över vad vi har kvar av antik litteratur och övergår därefter till den tidiga diktningen i Grekland; utgångspunkten har här varit samarbetet med Ingvar Björkeson och hans översättningar av bl.a. Hesiodos och de s.k. homeriska dikterna. Härnäst kommer de försokratiska filosoferna, de som på alla vis försökte förklara naturens sammansättning och yttersta väsen. Ett kapitel behandlar perserkrigen, den stora kraftmätningen mellan öst och väst, där Linnér gör ett försök att se det hela också lite från persisk synvinkel. Men man får nog hålla med Hjalmar Gullberg, naturligtvis som så många andra svenska författare citerad i boken: "Hyllningskören...

Sedan sist

Arktisk portal

En websida, som behandlar kultur, arkeologi och historia i det cirkumpolära området har upprättats av Smithsonian Natural Museum of Natural History. Indianska, inuitiska, samiska kulturer och historia på norra halvklotet 40 000 år tillbaka är inriktningen. Bland annat tas samernas kultur och historia upp och speciellt de undersökningar som företagits på norrbottenskusten, där spår från denna folkgrupp finns sedan 7000 år tillbaka.

Ansvarig för det forskningsteam som handhar de samiska frågorna är dr Noel Broadbent, tidigare verksam vid Umeå universitet. Från Sverige deltar osteologen Jan Storå vid Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms universitet, och arkeologen Britta Wennstedt Edvinger vid Arkeologikonsult.
www.mnh.si.edu/arctic


Runben i Skänninge

Ett nytt fynd som gladde arkeologerna påträffades för ett par veckor sedan vid utgrävningarna i Skänninge i Östergötland. En fredag eftermiddag hördes förtjusta rop från vattensållen: &endash; Jag har hittat ett ben med runor på, fast det kanske bara är ornamentik... Nej, det ÄR runor!!!

Benet kom överst i ett av de diken, troligen tomtdiken, som arkeologerna håller på att undersöka. Det var ett 3-4 cm långt rörben som formats till så att det var trekantigt, med släta sidor. På två av dessa var små runor ristade. Benet är avbrutet i båda ändarna och det ser...