Tandlöst mot plundringar
förf: Birgitta Gustafson
ID-nr: 2008:3:1 tecken: 1563
Riksantikvarieämbetet
är vår tillsynsmyndighet vad gäller fornlämningar.
Nu har RAÄ kommit med förslag till regeringen om hur brott
mot kulturarvet ska stävjas. Eller kort uttryckt: hur ska vi se
till att våra fornlämningar inte plundras och att kyrkorna
får ha sina föremål i fred?
Jag är
måhända orättvis, men dokumentet andas mest fromma
förhoppningar. Genom upplysning och kunskap ska tjuvarna
förstå att de gör fel? Och så behövs det mer
bevakning och mer ?samordning?. Det mesta ska gå att lösa
med ett ?förebyggande perspektiv?. Men var finns kraven på
konkreta polisiära insatser? Jag hittar dem ingenstans i den
47-sidiga rapporten.
Här talar vi inte sällan om ligor som
utan skrupler stjäl och idkar illegal försäljning av
vårt kulturarv. Med internet har de gränslösa
möjligheter. Och det enda recept jag finner är ett
förslag om att ?bakgrunden till att förundersökningar om
brott mot kulturminneslagen inte inleds eller alternativt läggs
ned utreds?. Utreds?
Brottsförebyggande Rådet, BRÅ,
kom också de förra året med en rapport, Brott under
ytan. Inget fel på deras klarlägganden heller. Men var finns
åtgärderna?
Kanske borde regeringen, i stället för
att nöja sig med RAÄs förslag, fara till Italien och
kopiera det skydd som den italienska lagstiftningen idag...
Arkelogisk dna forskning, skeletten ger nya svar
förf: Per Persson
ID-nr: 2008:3:2 tecken: 12131
Forskning
på forntida DNA kan i framtiden ge mer kunskap om människans
historia. Hittills har oundviklig kontamination av modernt DNA satt
käppar i hjulet för forskarna. Ny forskning visar dock
på möjliga lösningar.
Det är fortfarande
omöjligt att göra DNA-undersökningar på forntida
skelett. Nu kan emellertid en svensk avhandling bli ett länge
emotsett genombrott i denna forskning. Det är evolutionsbiologen
Helena Malmström som undrsökt DNA från 5000 år
gamla ben. Sedan lång tid tillbaka har arkeologer skiljt på
tre kulturgrupper under yngre stenålder i Skandinavien.
Många forskare har velat förklara dessa kulturer som
spår efter folk av olika ursprung. Trattbägarkulturen har
setts som invandrare söderifrån och för med sig
jordbruket till Norden. Den Gropkeramiska kulturen ses som en
specialiserad fångstkultur som kom med invandrare
österifrån. Mest omfattande har diskussionen varit kring
Stridsyxekulturen. Den och den samtida Klockbägarkulturen
förekommer över hela Europa och många har menat att
dessa bägge kulturer är tecken på en invandring av
indoeuropéer.
Om det vore möjligt att få fram
gammalt DNA från människor som tillhört de olika
kulturgrupperna skulle det också gå att bestämma om
dessa invandringsteorier är riktiga. Människor som bor
långt från varandra får inte barn med varandra i
samma utsträckning som de...
Arkeologernas slag om trelleborgarna
förf: Annika Knarrström
ID-nr: 2008:3:3 tecken: 6704
Det
var sommaren 1988 och arkeologen Bengt Jacobsson ledde en
undersökning i Trelleborg. I norra delen av schaktet pockade ett
brett, svagt svängt dike på uppmärksamhet. Det
såg bra ut. Låg bra till. Precis lagom långt
söder om den höjd som sedan länge pekats ut som platsen
för den befästning staden borde ha. Det breda diket skulle
kunna vara en vallgrav. Svaret på frågan om var borgen
låg lät vänta på sig, vilket i sin tur inledde
diskussion kring trelleborgar mellan danska och svenska arkeologer,
till dimensioner av dispyter!
Under tre långa säsonger
mellan åren 1989 och 1991 grävde arkeologerna sedan ut
gropar från stenåldern, gravar från
bronsåldern, gravar och hus från romersk
järnålder. Den sedan tidigare kända, redan
jättelika boplatsen från vendeltid och tidig vikingatid
svällde ytterligare, med fynden av en massa långhus, gropar
och härdar. En smärre stadsdel kunde fogas till bilden av den
historiska staden, i form av sammanlagt 17 hus, gator och gränder
samt ett myller av brunnar och latriner från medeltiden och
tidigmodern tid.
Ja, och så en vikingatida borg då. De
spår som arkeologerna hade att arbeta med var tre parallella,
krökta, smala diken med spår efter tätt ställda,
kluvna stockar. På fyra ställen...
Var rödhuset till för pilgrimer på väg till Nidaros?
förf: Amanda Jönsson och PG Bengtsson
ID-nr: 2008:3:4 tecken: 4851
Under
några dagar förra och denna sommar genomfördes
utgrävningar i Klaxåsen i Jämtland för att finna
spår efter en kyrka som enligt traditionerna skall ha stått
på en bestämd plats i ”Lia” i byn. Arkeologerna och
deltagande amatörarkeologer letade även efter en
”själastuga” för pilgrimer på väg mot
Nidaros.
Traditionen är stark och säger att det var under
tidig medeltid som byn Klaxåsen var den enda byn i detta
område d.v.s. södra Jämtland, östra
Härjedalen och västra Hälsingland och där stod
kyrkan. Inga skriftliga belägg finns dock bevarade för
kyrkans existens, och de äldsta brev som finns bevarade, där
personer som levde i byn nämns, är från slutet av
1400-talet. Vår uppgift var att arkeologiskt belägga eller
förkasta den utpekade platsen som kyrkplats.
Ett av delprojekten
i Projekt Klaxåsen är att inventera och kartera
fornlämning 69 i Klövsjö socken, som heter Rödhuset
och ligger alldeles norr om Rödhusberget på den
välmarkerade pilgrimsleden. Platsen ligger ungefär 20 km
nordväst om Klaxåsen.
Om platsen berättas det att det
har varit en ”själastuga” där pilgrimer kunde vila.
Gösta Ullberg, som var präst i Klövsjö på
1920- och 30-talen, beskriver i sin sockenkrönika från
år 1933 traditionen kring Rödhuset. Enligt sägnen
bodde...
Trippeltriangelns hemlighet
förf: Lars Erik Nilsson
ID-nr: 2008:3:5 tecken: 7939
På
en av bildstenarna från Hammarsänget i socknen Lärbro
på norra Gotland förefaller två personer bli
avrättade. Centralt i motivet finns en stor trippeltriangel.
Triangelns osynliga baksida är anmärkningsvärd. På
den finns en symbol. Man kan spekulera över symbolens betydelsen,
men inte över dess existens.
På en sängstolpe
från graven i Oseberg finns också en trippeltriangel.
Gravplatser och trippeltrianglar verkar ha hört samman.
Bildstenarna från Lärbro är från 700-talet. De
är grunt huggna i kalksten och har varit bemålade. Liksom
många andra bildstenar från denna tid är de stora och
formade som en fallos eller en kluven champinjon. Bildstenarna brukar
betraktas som minnesstenar och är ofta placerade i anslutning till
gravplatser. Det är männens värld som framställs
på bildstenarna. Männens värld i verkligheten och i
Valhall.
Motiven på brostenen är uppdelade i två
delar som är åtskiljda av en vågrät ornamentik av
runda skivor. Åtminstone den övre delen är från
asagudarnas värld. På denna del – tredje bildraden
uppifrån – finns en stor trippeltriangel.
På samma rad
finns sju män med skägg samt en kortvuxen person, som verkar
vara inklämd i ett slags offeraltare. Till vänster om altaret
verkar en sten vara rest. Personerna är olika stora. De fyra
personerna till...
Guldhornen på nytt
förf: Roberto Dünkelberg
ID-nr: 2008:3:6 tecken: 3274
Strax
efter midsommar i år fastställde Vestre landsret i Viborg
på Jylland byrettens domar mot två av de tre personer som
var inblandade i stölden av kopior av de två berömda
guldhornen på på en utställning i Jelling i september
2007. Den huvudåtalade, som då hornen stals inte visste att
dessa kopior var av förgyllt silver, fick två år och
fyra månaders fängelse och hans medhjälpare två
år. Den förstnämndes mor frikändes från
åtalet för häleri trots att hon förvarat
stöldgodset, som också innefattade en en björnfigur i
bärnsten, hemma hos sig. Ett fjärde föremål, en
halsring i guld hade gömts i ett dike inte långt från
Århus.
Originalet till det längsta hela guldhornet hittades
år 1639 av en ung flicka, Kirsten Svendsdatter, när hon en
sommardag gick över markerna i Gallehus i Sönderjylland och
stötte på en uppstickande del av det. Nittiofem år
senare fann man det andra ”kortare” hornet inte lång
därifrån.
De bägge hornen hamnade så
småningom i Konstkammaren i Christiansborgs slott. En guldsmed,
som bl.a. ägnade sig åt illegal prägling av mynt, stal
dem därifrån en majnatt år 1802 och smälte
omedelbart ned dem i sitt kök mitt i centrala Köpenhamn.
Polisen spårade snabbt guldsmeden och...
Väl bevarad galge, utgrävd och undersökt
förf: Per Widerström
ID-nr: 2008:3:7 tecken: 7716
Visby
galge är en välbevarad svensk kulturmiljö. Galgen som
plats och symbol för dödsstraffet, statens och kyrkans makt,
var ett synnerligen viktigt inslag i livet förr. Den
dödsdömde fången var en viktig del av ett
skådespel där han, eller hon, tillsammans med bödeln
och prästen stod i fokus.
Skådespelet var
förstås en publik avrättning, något som
förekom i Sverige fram till och med Konrad Tektors blodiga slut
med avrättning år 1876. Visby galge ligger högt och
väl synlig på en klintkant norr om den muromgärdade
innerstaden. Vägen till den från stan gick genom den norra
stadsporten, Norderport, och upp för backen till man stod
framför galgen på det karga krönet. Utmed vägen
fanns en gång tre kors där man skulle kunna be om syndernas
förlåtelse. Galgen består av tre stycken pelare,
vardera ca 6 meter hög. På dem har det, om man får tro
avbildningar av andra liknande galgar, legat bjälkar och i de har
man hängt människor.
En arkeologisk undersökning av
galgen genomfördes i somras. Insikten om att man inte vet just
något alls om en av Visbys mest kända platser blev för
tung att bära och Länsstyrelsen Gotlands län
öppnade plånboken.
Resultaten var
överväldigande. Där vi inte trodde...
Intervju: Unikt fynd på arkeologidagen: förromerskt bronskärl
förf: Birgitta Gustafson
ID-nr: 2008:3:8 tecken: 1744
När
arkeologerna på årets arkeologidag i Halland skulle visa
allmänheten hur det kan gå till i jobbet resulterade detta i
en sensation. Fram grävdes ett ovanligt stort bronskärl fyllt
med föremål och brända människoben, sannolikt
nedlagt i Skrea backe för tvåtusen år sedan. Lena
Berglund var en av de ansvariga arkeologerna.
Vi hade inga större
förväntningar på denna grävning, berättar
Lena Berglund. Vi trodde att det var en grav, men den var till stora
delar bortplöjd och såg inte särskilt imponerande ut.
–
När vi grävde bort jorden kring stenarna i
kärnröset fann vi först en förhistorisk glasbit.
Metalldetektorn började att ge utslag, en stark signal en halv
meter ned i form av en ring.
Och när arkeologerna och
amatörerna grävde på markeringspunkterna fann de
brända ben, fem bronsstycken och remändebeslag.
– Vi
förstod nu att något fanns här, berättar Lena
Berglund. Arkeologidagen var till ända kl 15. Men alla blev kvar.
Det stod klart att detta var ett sensationellt fynd, en stor
bronskittel!
– Vad gör vi nu? Det skulle snart bli mörkt och
vi måste rädda kärlet. Vi lyckades baxa upp kärlet
på ett stort fat. Det fick precis plats i bakluckan på min
bil.
Området är nu satt under bevakning...
Hänsynslös plundring av Paracas gravgods
förf: Christian Penalva
ID-nr: 2008:3:9 tecken: 7788
De
hör idag till de allra mest eftertraktade samlarobjekten –
textilierna från Paracas i Peru. Ett hundratal smugglades
på 1930-talet till Sverige och finns idag på
Världskulturmuseet i Göteborg.
Under 75 år har
Göteborg stoltserat med ett världsberömt plundrat
gravgods. Det är historien om hur hänsynslös politik,
illegal handel och jakten på antikviteter skövlar
världens kulturer på sin identitet. Den jakt på
föremål som en gång var ett ärofyllt äventyr
är idag en problematisk och obekväm verklighet. Textilierna
är plundrade från 2000 år gamla gravar på
Paracashalvön i Peru. De påträffades i början av
1900-talet och har allt sedan dess förts ut olagligt ur Peru. Idag
är de ett av de mest eftertraktade samlarobjekten på den
internationella antikvitetsmarknaden.
Insamlandet av paracastextilier
var tidigare ett prestigefyllt uppdrag och mellan 1931–1933 skedde en
stor illegal export av textilier till museer och privata samlingar runt
om i världen. Ett hundratal av dessa smugglades till Sverige och
donerades till Etnografiska avdelningen på Göteborgs Museum.
Idag ägs de av Göteborgs stad men förvaltas av
Världskulturmuseet.
Plundring av gravar och historiska monument
sker idag i större skala än någonsin tidigare och har
blivit ett hot mot världens kulturarv. Plundringen sker för
att möta efterfrågan...
Utgrävningar i dagens Peru
förf: Gloria Esteban
ID-nr: 2008:3:10 tecken: 1342
De
utgrävningar som idag genomförs i Peru äger främst
rum i norra delen av landet och hänför sig till den så
kallade mochicakulturen, som blomstrade i området omkring 200-700
e.v.t. Bland annat byggde man två väldiga lertegelpyramider,
Solens respektive Månens tempel.
Här genomförs idag en
rad arkeologiska projekt som ska ge mer kunskap om denna kultur. Ett av
dem pågår under ledning av den peruanska arkeologen Ruth
Shady på platsen Caral-Supe, vilket öppnar nya perspektiv
på centrala Andernas historia.
Också i södra Peru och
i områden relaterade till paracaskulturen förekommer
arkeologiska undersökningar. I närbelägna dalar,
Topará, Chicha, Pisco, Ica, Nazca, Palpa, Ingenio, samlar
arkeologerna uppgifter om de sociala mönstren och samhällena
som utvcklades av den gamla paracaskulturen.
Plundringarna av Perus
kulturarv fortsätter och varken arkeologer eller de peruanska
myndigheterna har kunnat sätta stopp för dem. För att
bekämpa den illegala handeln med arkeologiska och historiska
föremål har de peruanska regeringen tillsammans med
ICOM-UNESCO satt upp en röd lista för föremål i
fara i Peru, Lista Roja de Bienes Culturales en Peligro de Perú.
Genom denna lista hoppas man kunna ge både allmänheten och
turister kunskap om de föremål, som är skyddade enligt
fornminneslag, men som ändå säljs olagligt...
Frågor & Svar
förf:
ID-nr: 2008:3:11 tecken: 975
Vad
heter dateringsmetoden?
Det ska finnas ett sätt att datera
arkeologiska fynd av olika slag om det finns ett daterbart myntfynd.
Vad heter metoden?
Gösta Bojner
Svar:
Metoden bygger på
stratigrafi, d.v.s. läran om lagerföljd, och används
precis som frågeställaren anger när det finns
något säkert daterbart fynd i något av lagren. De
latinska termerna är terminus post quem och terminus ante
quem.
Alltså; beroende på om det daterbara fyndet ligger
efter fynden eller före fynden, post eller ante, så kan en
ganska säker bestämning av fynden göras beträffande
tidpunkten efter eller före.
Om man i ett undre lager
påträffar ett daterbart mynt så kan de övre
lagren inte vara äldre än präglingsdatum. Vi utgår
då från att lagren ej varit omrörda utan
intakta.
Däremot kan ju exempelvis ett mynt ha cirkulerat
länge innan det lagts i jorden så det ger ingen hjälp
med hur mycket senare än dess präglingstid fynden i
sammanhanget har deponerats eller kvarlämnats.
PA...
Krönika: Lokala landskap och riksbildningen
förf: Anna Lihammar
ID-nr: 2008:3:12 tecken: 2606
Riksbildningen
har varit i fokus för mycket arkeologisk forskning och kan
beskrivas som nationens skapelseberättelse. Nationella
historieberättelser finns i de flesta länder och präglas
av ett sökande efter den moderna nationen. De utgår
därför från nutidens situation vilket får som
följd att historien skrivs baklänges. Utvecklingen ser
då linjär och självklar ut. Berättelserna
kännetecknas också av att de gör anspråk på
att omfatta alla, på att vara berättelsen om oss.
Därför är en viktig fråga vem som får vara
med när berättelsen tecknas. Och vem som inte får
det.
När vi skriver en berättelse väljer vi som
författare vilket perspektiv vi för fram – och därmed
också vilken sorts berättelse vi skapar. När det
gäller ”Den stora berättelsen om riksbildningen” är den
med få – om några – undantag skriven utifrån kungen
och männen i den högsta eliten. Historien tecknas
utifrån krigshandlingar, borgar, befästningar och
uppförande av monument av olika slag. Men frågan är vad
det egentligen är som vi ser i det arkeologiska materialet.
Är monumenten och de värdefulla föremålen
verkligen maktbevis, eller reflekterar de snarare en strävan efter
makt? För att överhuvudtaget diskutera riksbildning
måste man också studera vilka eventuella reaktioner de
väckte. Kungens perspektiv är bara ett av många och...
Svenskt flyktingläger utgrävt de undkom nazisterna
förf: Martina Edmundsson och Henrietta Taube
ID-nr: 2008:3:13 tecken: 6465
Skatås,
beläget i östra Göteborgs skogar, är ett
välbesökt och populärt fritids- och motionscenter. Trots
områdets popularitet är det idag få som känner
till att området år 1945-46 var tillfälligt hem
för kvinnor räddade ur nazitysklands
koncentrationsläger.
Skatås består förutom
idrottsanläggningen av ett tjugotal stugor vilka hyrs av olika
föreningar. Att döma av flygfotografier från 1947
står åtminstone sju av dagens stugor på samma plats
som då bilderna togs. Fyra av dessa stugor är dessutom
desamma som beboddes av de kvinnliga flyktingarna.
Efterkrigstidens
flyktingförläggningar i Sverige var oftast uppförda av
staten. Först och främst gavs flyktingarna åter sin
fysiska hälsa genom sjukvård och mat. Därefter var
målet att ge hjälp åt hemresor, alternativt organisera
arbetsförmedling och integrering i det svenska samhället.
För att genom det historiska skriftliga källmaterialet ta
reda på mer om flyktingförläggningen i Skatås,
undersöktes olika arkiv. I Riksarkivet förvaras
återstoder av flyktinglägrets eget arkiv. Dessa dokument
består t.ex. av diverse korrespondens,
förhållningsregler och inte minst register över de
flyktingar som skall ha befunnit sig i lägret. Av
lägerarkivet kan utläsas att de flesta flyktingarna
anlände till Skatås 3 maj 1945, och att de sista avreste
till sitt hemland 8 mars 1946. Sammanlagt levde runt 550
holländska och...
Kungshög blir drottninghög? skeletten berättar
förf: Mariann Andersson
ID-nr: 2008:3:14 tecken: 4934
De
enda människoben som kunnat könsbestämmas efter
utgrävningar av kungshögarna i Gamla Uppsala kommer
från en kvinna. Men i utställningen i museet dominerar stora
bilder på en kung.
Inga ben i kungshögarna som
påträffats kan med säkerhet sägas ha tillhört
en man. Någon kvinna i hög ställning ser man dock inte
skymten av i museets utställning.
Det är nu snart tio
år sedan en analys av benfragment från gravhögarna i
Gamla Uppsala gjordes av forskarna Sabine Sten och Maria Vretemark. De
kom fram till att det ligger en kvinna begravd i den största
högen, Östhögen. Men några ben från en man
har de inte kunnat könsbestämma.
Är det inte på
tiden att anpassa utställningen så den stämmer
bättre överens med de fynd som gjorts i gravhögarna?
Kanske borde kungen få sällskap av en drottning?
– Jag
tycker nog att vi i vår basutställning har lyft fram kvinnan
i Östhögen, säger Torgärd Notelid, platsledare
för Gamla Uppsala museum, beläget i anslutning till
kungshögarna i Uppsala, ett av Nordens märkligaste
fornlämningsområden.
– Om hon var drottning vet man inte.
Men det är inte alls omöjligt. Kvinnorna under denna period i
Norden – 500-talet efter Kristus – kunde ha en stark ställning.
Det visar andra fynd...
Husgrundsterrasser från järnåldern
förf: Nils Ringstedt
ID-nr: 2008:3:15 tecken: 3387
I
Karsvik i Bromma upptäcktes för några år sedan en
märklig fornlämning. Det visade sig vara ett mäktigt
platåhus från järnåldern. I sommar har nya
grävningar genomförts i området. Flera fynd kan tyda
på lämningar från äldre järnålder,
alltså mer än tvåtusen år gamla!
I Populär
Arkeologi 2006 nr 3 beskrev jag upptäckten av en märklig
fornlämning, en stor husgrundsterrass, ett s.k. platåhus
från järnåldern. I maj i år genomförde
studenter vid Stockholms universitet seminariegrävningar i
platåhuset och några angränsande fornlämningar.
Museets fornminnesgrupp röjde Karsviks fornminnesområde
från störande växtlighet under våren. Många
nya strukturer framträdde, bl.a. några husgrundsterrasser
strax nedanför och söder om platåhusterrassen. I skogen
framkom även spår av husgrunder och spisrösen
från den sentida byn Karsvik. I väster har tydligt
framträtt husgrundsterrasser från en gård som troligen
är från äldre järnålder.
I platåhuset
upptogs två schakt i nord-sydlig riktning i den västliga
delen av terrassen. Ett schakt drogs över den ränna som kunde
skymtas på terrassens västra del. På ganska grunt
djup, ca en dryg decimeter, framkom de stenar varmed terrassen är
uppbyggd. I lagret ovanför stenpackningen och mellan stenarna
påträffades keramikskärvor. Ett till nästan tre
fjärdedelar bevarat keramikkärl från yngre
järnåldern kunde även grävas fram. Fynd...
Till bords i Pompeji
förf:
ID-nr: 2008:3:16 tecken: 3534
Det
finns två antika framgrävda städer som ger oss en
ojämförligt stor kunskap om vardagslivet i romarriket
för nära tvåtusen år sedan, nämligen Pompeji
och Herculaneum. Pompejis unika fynd av bruksföremål,
verkstäder, bebyggelse, trädgårdar, barer, bagerier och
även bordeller har gjort det möjligt för
eftervärlden att få en detaljrik insyn i det romerska
vardagslivet i en landsortsstad.
Nu har Hässleholmkommun lyckats
med konststycket att i samarbete med Soprintendenza Archeologica
Speciale di Napoli e Pompei få hit en unik utställning om
Pompeji till bords – Pompeis Panem Gustas – som lyfter fram matens
betydelse. Med hjälp av fresker, mosaiker, krukor, fat och
silverskålar gestaltas utbudet av frukter och grönsaker
på marknader, tillredningen av maträtter på enklare
barer och en festmåltid som intogs liggande i ett
förmöget romerskt hem. En del av föremålen är
nyligen utgrävda och har aldrig tidigare visats för publik.
Antonio Varone, professor i arkeologi och ansvarig för
utgrävningarna av Pompeji, har valt ut de föremål som
visas på utställningen.
Vad är det bästa vi
får se på utställningen i Hässleholm Kulturhus?
– Mosaikfontänen från ett förmöget patricierhus i
Pompeji. Den var ett viktigt inslag under festmåltiderna,
där all tänkbar lyx skulle visas upp. Det porlande ljudet
från fontänen ackompanjerade gästernas glada...
Böcker
förf:
ID-nr: 2008:3:17 tecken: 12671
Poeten
och cirkelmakaren
En antik skröna
Örjan o Ola
Wikander
Wahlström&Widstrand
Poeten och cirkelmakaren handlar
om en uppdiktad episod under den oroliga tid som följde mordet
på Julius Caesar år 44 f.v.t. Av de tre s.k. triumvirerna
som tog över makten och hämnades på Caesars
mördare är hans systerdotterson Caesar Octavianus, sedermera
kejsar Augustus, den legitime arvtagaren, men hans anspråk
på makten ifrågasätts av Marcus Antonius, en av
Caesars nära medarbetare och gift med Octavianus syster Octavia.
En konflikt är under uppsegling mellan de två
sistnämnda, kanske påskyndad genom Antonius nya engagemang i
Egyptens unga drottning Kleopatra. I denna känsliga situation
engageras två ganska udda figurer, en romersk poet och en judisk
s.k. cirkelmakare. Poeten är Plotius Tucca, en i grunden autentisk
figur som helt ohistoriskt blir indragen av Octavia i ett
försök att hitta försvunna personer som spionerat
på hennes make Marcus Antonius och Kleopatra men som egentligen
handlar om något annat. Cirkelmakaren är däremot helt
påfunnen men kunde mycket väl ha funnits också. Titeln
cirkelmakare syftar på en historia i Talmud, där en man
ritar en cirkel omkring sig och vägrar lämna den innan det
kommer regn – och regnet kommer.
Bokens cirkelmakare smälter in
på ett övertygande...
Nyheter
förf:
ID-nr: 2008:3:18 tecken: 6614
Gömd
sarkofag tillrätta
Italienska kulturarvsbrottspolisen slår
till
Sedan några år tillbaka har den italienska polisen en
särskild styrka som ska förebygga och avslöja
kulturarvsbrott. Den bär namnet Karabinjärernas antik- och
konstpatrull och har gjort flera omskrivna tillslag mot plundrare och
konsttjuvar.
Men också den italienska Guardia di Finanza har mer
och mer involverats i jakten på kulturarvskriminella. I en
nyligen företagen operation lyckades polisen spåra upp en
liga som fört bort en mycket dyrbar romersk sarkofag och
grävt ned den vid Tiberns strand nära den gamla romerska
hamnstaden Ostia.
Polisen har varit ytterst förtegen om hur man
lyckats med detta detektivarbete eftersom man varken vill röja
sina källor eller arbetsmetoder.
Sarkofagen från 100-talet
e.v.t. har en välarbetad fris som föreställer de nio
muserna, döttrar till Zeus och Mnemosine, anförda av Apollo
och Athena. Temat var uppskattat och ofta använt på
sarkofager vid romerska begravningar.
Det lyckade tillslaget och
presentation av hela historien skedde nyligen vid invigningen av en ny
utställning på museet i Ostia, som nu fått tillbaka
sin sarkofag.
Archeología Viva
juli-aug/2008
Utgrävningar vid Gunnebo slott
Fynd från
drivhus vid sommarens byggnadsvårdsläger
Vid det
byggnadsvårdsläger som hölls på Gunnebo slott i
somras påträffade man lämningar från...