Tandlöst mot plundringar
av Birgitta Gustafson


Riksantikvarieämbetet är vår tillsynsmyndighet vad gäller fornlämningar. Nu har RAÄ kommit med förslag till regeringen om hur brott mot kulturarvet ska stävjas. Eller kort uttryckt: hur ska vi se till att våra fornlämningar inte plundras och att kyrkorna får ha sina föremål i fred?

Jag är måhända orättvis, men dokumentet andas mest fromma förhoppningar. Genom upplysning och kunskap ska tjuvarna förstå att de gör fel? Och så behövs det mer bevakning och mer ”samordning”. Det mesta ska gå att lösa med ett ”förebyggande perspektiv”. Men var finns kraven på konkreta polisiära insatser? Jag hittar dem ingenstans i den 47-sidiga rapporten.

Här talar vi inte sällan om ligor som utan skrupler stjäl och idkar illegal försäljning av vårt kulturarv. Med internet har de gränslösa möjligheter. Och det enda recept jag finner är ett förslag om att ”bakgrunden till att förundersökningar om brott mot kulturminneslagen inte inleds eller alternativt läggs ned utreds”. Utreds?

Brottsförebyggande Rådet, BRÅ, kom också de förra året med en rapport, Brott under ytan. Inget fel på deras klarlägganden heller. Men var finns åtgärderna?

Kanske borde regeringen, i stället för att nöja sig med RAÄs förslag, fara till Italien och kopiera det skydd som den italienska lagstiftningen idag ger sina fornlämningar gentemot plundrare. Här finns en operativ styrka inom polisen, med namnet (översatt) Karabinjärernas konst- och antikpatrull. Dessutom har deras Guardia di Finanza befogenhet att gripa in vid plundring då det ju inte sällan handlar om ekonomisk brottslighet.