Redaktörens förord
förf: Birgitta Gustafson

När höstrusket sätter in brukar det bli tid att kura i soffan eller favoritfåtöljen och läsa. Vi hoppas att detta nummer av Populär Arkeologi ska innebära en givande läsupplevelse och hjälpa till att lysa upp i höstmörkret! Vi bjuder här på varierade internationella utblickar inom arkeologin. Vi får läsa om det spännande fyndet av en stenåldersman i Alperna, som påträffades för fem år sedan. Nu är rapporterna om Mannen i isen klara och en bok har just utkommit på svenska! De senaste rönen visade att mannen var närmare 50 år då han avled. Den svenske osteologen (benforskaren) Torstein Sjö¸vold är en av de närmare 150 forskare som undersökt mumien. Han skriver här om de sensationella fynden av en rad tatueringar på hans kropp. Vad som är så fantastiskt med Ismannen-fyndet är att vi för första gången träffar på alla de stenåldersfynd, som man hittat sådana mängder av, i ett begripligt sammanhang. Ismannen bar med sig sin verktygslåda och sina vardagsredskap. Även hans klädsel har kunnat rekonstruerats eftersom resterna bevarats väl i den glaciär han legat infrusen i.

Hur blev leksaker leksaker? Den frågan ställer historikern Michael Fredholm utifrån en mängd leksakshästar som påträffats vid grävningar i ryska Novgorod. Han...

Mannen i isen
förf: Torstein Sjøvold

För fem år sedan påträffade några bergsvandrare ett lik i Alperna. Först trodde man att det var en turist som omkommit, så väl bevarad var kroppen. Men snart stod det klart att mannen i isen var flera tusen år gammal! Inte bara kroppen utan också hans utrustning hade bevarats väl, infrusna i en glaciär under årtusendena. För första gången fick vi veta hur en europeisk stenåldersman såg ut, hur han var klädd och vilken utrustning han hade.

Torstein Sjövold, professor i osteologi, är en av de hundratalsforskare som studerat Ismannen. Här berättar han om det unika fyndet.

I slutet av september 1991 rapporterade massmedia världen över om en världssensation. I en glaciär högt uppe i Alperna hade det hittats en väl bevarad bronsåldersman med full utrustning. Så småningom, efter att de naturvetenskapliga C14-dateringarna genomförts, visade det sig att han var mellan 5100- och 5300 år gammal, från slutet av yngre stenålder, den äldsta europé man sett i modern tid. Snart fick han namnet Ö–tzi, en sammandragning av Ötztal, dalen där han hittades och Yeti. TV-bilderna från själva bärgningen den 23 september var sensationspräglade. Hur kunde inatt behandla ett så viktigt fynd på det sättet, hacka fram kroppen med...

Mitt möte med stenåldersmumien
förf: Torstein Sjövold

Ismannen upptäcktes torsdagen den 19 september 1991. Att det rörde sig om en arkeologisk sensation blev klart först på morgonen fem dagar senare, då professorn i arkeologi, Konrad Spindler, fått tillfälle att se det samlade fyndet.

Själv blev jag uppringd på eftermiddagen den 3 oktober av professorn i anatomi i Innsbruck, Werner Platzer, som frågade om jag ville delta i undersökningen, och ombads att skriva till Innsbruck och meddela vad jag kunde bidra med. Denna artikel är en översikt över den forskning jag hittills bedrivit inom projektet.

Jag fick tidigt stöd från Naturvetenskapliga forskningsrådet för min medverkan. Detta innebar bl.a. att jag på ett tidigt stadium gavs tillfälle att se inte bara själva mumien, utan också alla föremål, redskap och klädesrester, som påträffats tillsammans med den. Detta har varit en stor fördel i samband med mina undersökningar.

Jag lärde också känna professorn i rättsmedicin, som hade bärgat mumien, Rainer Henri. Han var från första stund mån om att både mumien och övriga fynd måste dateras med naturvetenskapliga metoder. Han tvivlade inte på att fynden var från samma tid, men utifrån rättsmedicinska principer ska man inte ta för givet att föremål som påträffas i samband med en kropp nödvändigtvis hör samman...

Leksaker, var de först kultföremål?
förf: Michael Fredholm

Vilket är egentligen leksakers ursprung? Kan de ha övergått från att ha varit kultföremål och husgudartill att bli barns förströelse? Historikern Michael Fredholm gör här en betraktelse över de många fynden av trähästarvid utgrävningarna i Novgorod och drar paralleller till asiatiska kultföremål i form av djur och dockor. l Japan finns belägg för att träfigurer övergått från att ha varit husgudar till att bli leksaksdockor.

Är leksaker föremål, som har tillverkats endast för barnens lekar? Eller är leksaker vardagsföremål, som barn hittar eller lånar för att leka med? Och är alla de kottar, stenar och träpinnar som barn använder i leken även de att betrakta som leksaker?

Hur ska vi behandla föremål, vars ursprung ligger inom den religiösa kulten eller folkmagi, men som med tiden gradvis övergår till att endast betraktas som leksaker? Typiska exempel är dockor, miniatyrer, av människor, djur och vardagsföremål. Deras ursprung torde alltid - i en mer eller mindre avlägsen forntid - finnas inom kult eller magi. Om dockor påträffas som gravgods i en vuxen mans grav anser vi dessa vara kultobjekt snarare ån leksaker. I en barngrav kan de vara antingen det ena eller det andra. Men vad gör vi om de påträffas under andra omständigheter?

Många...

Peloponnesos genom årtusendena
förf: Birgitta Gustafson

Sedan 30-talet har svenska arkeologer grävt i Grekland och lagt pusselbitar till Argolis och Arkadiens historia. Populär Arkeologi har besökt dem.

På sätt och vis kan man säga att det var i Grekland den började, arkeologins historia. En entusiastisk amatör, Heinrich Schliemann grävde i slutet av 1800-talet ut Mykene och fann de mytiska platserna från Homeros sagor med sina fantastiska skatter.

Fortfarande präglas de arkeologiska utgrävningarna i Grekland av internationella projekt.

Varje land har "mutat in" sitt område, där man har möjlighet att göra grävningar och fornminnesinventeringar. För Sveriges del handlar det om platser på Peloponnesos som kända svenska arkeologer som Axel W. Persson började att undersöka redan på 20-talet. Och det var faktiskt här, i Asine i Argolis, som den gamle kungen, Gustaf VI Adolf, började sin arkeologiska bana. Andra svenska arkeologiska platser är Berbati-dalen och Asea-dalen i Argolis respektive Arkadien samt en föga undersökt jättelik bronsåldersakropol i Midea där svenska arkeologer nu arbetar tillsammans med grekiska.

Asine är svensk arkeologis flaggskepp i Grekland. Nästan alla svenska arkeologer med anknytning till Grekland har grävt här. I Asine finns alla tidsepoker representerade, från stenåldern och fram till vår tid. Även den tid som i grekisk...

Bildstenarna på Gotland - ett exempel på återanvändning
förf: Mats Burström

De gotländska bildstenarna har under historiens gång brukats och tolkats på många olika sätt. Redan under vikingatid återanvändes forntida bildstenar. Detta återbruk har fortsatt alltsedan dess. Som symboler för den nordiska vikingatiden har de gotländska bildstensskeppen rent av seglat in i världshistorien. Det skriver här arkeologen Mats Burström.

De gotländska bildstenarna är det rikaste bildmaterialvi har från nordisk järnålder. Stenarna har tillkommit under en period av ca 700 år, från omkring 400 till I 100 e.Kr. Bildstenarnas innebörd är dock inte begränsad till deras tillkomsttid. De har istället vid upprepade tillfällen under historiens gång kommit att brukas och tillskrivas innebörd.

Det upprepade bruket av bildstenar innebär att inte ens en enskild bildsten kan sägas ha en bestämd mening. Den kan istället ha använts i flera olika sammanhang och tillskrivits många skilda innebörder.

Vikingatida återbruk
De äldsta typerna av bildstenar var forntida redan under vikingatid. Vissa av dessa kom att återbrukas i nya, vikingatida sammanhang. Därmed tillskrevs de också nya innebörder.

Ett betydande antal bildstenar har påträffats vid arkeologiska undersökningar av vikingatida gravar. Så skedde t ex vid undersökningen av en kvinnograv från 900-talets andra hälft i Mölner i Väte socken. I denna grav hade en bildsten placerats som täckhäll...

Från dödskallemärkning till guidad tur
förf: Susanne Carlson

l Carrowmore på nordvästra Irland startade svenska utgrävningar redan i slutet av 70-talet. På Irland finns många monument i den så kallade megalittraditionen, som återfinns längs atlantkusten, och som visat sig vara äldre än tex. pyramiderna och alltså inte - vilket man tidigare trott - en klumpig efterapning av denna högkulturs monument. En av de grävande arkeologerna i somras var Susanne Carlson, som här berättar om de svenska utgrävningarna på Irland.

Det är en säregen känsla att långsamt vrida och trycka sig ner mellan stenblocken i en 6000-årig gravkammare. Jag ser mig om därinne i skumrasket och försöker skjuta undan alla tankar på Faraos förbannelse. Fylld av vördnad följer jag med fingret det knappt urskönjbara vågmönstret på stenblocket i fonden. På ett annat block syns ett tydligare tecken i form av ett rättvänt och ett spegelvänt j. Stenålderskonst!

Jag befinner mig nere i grav 51 på Carrowmore-gravfältet på Knocknarea-halvön på Irlands nordvästra kust. Här startade arkeologiska utgrävningar, arrangerade som kurser i avancerad fältarkeologi, redan 1977 under ledning av Göran Burenhult, professor vid Stockholms Universitet. I mitten av 70-talet var området omslutet av taggtråd och försett med dödskallemärkta skyltar med hotfulla förbud mot tillträde. Idag har svensk arkeologi...

Arkeologi i Laos - ett land i väntan på att utforskas
förf: Anna Karlström och Anna Källén

Det finns ännu många länder i världen som inte har haft råd eller möjlighet att alls utveckla sin arkeologi. Ett av dem är Laos, ett sydostasiatiskt land, som efter de indokinesiska krigen är ett fattigt land. Detta lands förhistoria är ännu ej kartlagd. Dit for två svenska arkeologer för att genomföra en av de första utgrävningarna i landets historia. Här berättarAnna Karlström och Anna Källén om att gräva i u-land och om den kulturchock de genomgick.

Det var en chock som vändes till en stor upplevelse i mötet med kulturen i dle miljoner elefanternas land", som Laos brukar kallas.

Arkeolog i Laos. Arkeologi i Laos. Av det förstnämnda finns en enda. Av det andra nästan ingenting. Därför var det med både skräck och förtjusning vi tog emot beskedet att vi hade tilldelats stipendium för att åka till djupaste Sydostasien för att genomföra ett arkeologiskt projekt.

Vi kom av en tillfällighet i kontakt med den danske arkeologen Per Sørensen, ett av de stora namnen inom sydostasiatisk arkeologi. Han uppmuntrade och hjälpte oss att förverkliga våra planer.

Att lokalen Lao Pako skulle bli vårt undersökningsobjekt stod klart ganska snart. Platsen har varit känd som arkeologiskt intressant i ett flertal år, men...

Böcker

Spår av tid
Om sörmländska kulturlandskap i staden och på landet
Karin Lindvall, red. Södermanlands museum

Detta är en bok om sörmländska kulturmiljöer, och den tar ett ordentligt grepp kring både förhistoriska och historiska miljöer. Så skriver till exempel arkeologerna Agneta Ã…kerlund och Anders Hedman om stenålderns fiskare och vikingatidens bönder och beskriver hur Sörmland sakta stiger ur havet sedan inlandsisen smälte och landhöjningen började. Kring Tunaberg finns det lämningar från hela den förhistoriska tiden.

Vid tiden för bronsåldern hade större delen av Sörmland höjt sig över vattnet och så småningom började det förstajordbruket att införas.

Arkeologen Gert Magnusson, specialiserad på förhistorisk järnhantering, tar upp Sörmland och järnet, vilket har en tämligen okänd historia.

När nya E4-an drogs fram genom Sörmland i början av 80-talet undersökte arkeologerna en av de äldsta järnframställningsplatserna i Sverige, vid Ligna i Övetjärna. Här tillverkades järn redan under sena bronsåldern och tidiga järnåldern. Arkeologerna fann lämningar av både en boplats och en järnframställningsplats. Denna bestod bl.a. av botten av en blästerugn, ett par smidesgropar och två härdar.

Byggnadshistorikern Magnus Josephson tar upp olika försvarsanläggningar och bland dem förstås fornborgar. Sörmland är det landskap som har flest fornborgar i Sverige, omkring 180 stycken. Dateringar...

Sedan sist

Sveriges äldsta hus?

Vid grävningar i somras i Östergötland nära Mjölby, i samband med den nya E4-vågdragningen vid Mörby, fann arkeologerna lämningar av vad som senare kunde dateras till 10 000 år gamla boplatsrester.

Mellan 9 200 och 10 300 år gamla är de hyddliknande hus som man funnit spår av och som har daterats genom C 14-analys.
- De som bott i husen eller hyddorna har nog huvudsakligen ägnat sig åt jakt och fiske, säger grävningsledaren och arkeologen Anders Kaliff. Området har stora likheter med de boplatser som hittats i Skåne och som är omkring 12 000 år gamla. Där har man hittills dock inte funnit några rester av hus.

Stolphålen efter husen gör det möjligt att lista ut hur husen såg ut. De har varit ett slags hydd- eller kåtliknande byggnader med en trästomme som täckts med vass, gräs eller djurhudar.

Östgötakorrespondenten 96-07-18


Flerfynd i Norrbotten

Utgrävningarna i vårt nordligaste län visar på allt fler lämningar av tidiga bosättningar. I Fattenborg vid Töre-Långsel har påträffats ovanligt stora hyddbottnar. De är uppåt 40 meter långa och 15 meter breda. Boplatserna beräknas vara omkring 4 000 år gamla och låg helt nära den dåvarande vattenlinjen. Andra undersökningar tyder...