|
Prenumerera!
Beställ
nr 4/00!
Innehåll
nr 4/00:
Svensken
som blev Kinas förste
arkeolog
Magnus Fiskesjö
Arkeologisk
dagbok från
Sydkorea
Linda Wåhlander
Den
vite mannen i
lådan
Anna Källén
Kulturturism
och arkeologi i
Vietnam
Ian Glover
Megalitbyggarnas
strävan att besegra
naturen
Lars Larsson
Expedition
vitön i Andrées
spår
Noel Broadbent
Amatörforskarna
blev erkända
proffs
Johan Ling
Hur
ohygieniska var
de?
Ole Stilborg
Omslag:
den vite mannen på östasiatiska
museet
foto: Erik Cornelius
Östasiatiska
Nr
3/00
Nr
2/00
Nr
1/00
Nr
4-99
|
Rövare
och kulturarv
Hur
ska man se på de samlingar som finns i
museer över hela världen och på
det sätt de tillkommit? Den frågan
har väckts här hemma på sistone
då tv-programmet Striptease avslöjade
det som tidskriften Fornvännen kunde
berätta långt tidigare, nämligen
att svenska museiverksamma och antikhandlare
fortfarande för in andra länders
kulturarv till Sverige tvärs emot vad FNs
UNESCO stipulerar och som idag måste
uppfattas som normgivande för hela
världen. Fortfarande väntar vi
på att den svenska regeringen ska
underteckna denna UNESCOs konvention om handel
med antikviteter, en helt obegriplig
senfärdighet av kulturminister Marita
Ulvskog och regeringen.
Av tradition har många kulturskatter
rövats som krigsbyten eller samlats in av
västvärldens äventyrare, som mer
eller mindre seriöst förrförra
seklet tog sig an fattiga länders och
koloniernas kulturarv. Det finns fortfarande
många öppna sår i spåren
av denna hantering. Ett exempel är
parthenonfrisen från antikens Akropolis i
Aten som fortfarande förvaras i London,
trots att den grekiska regeringen under flera
år försökt förmå
britterna att lämna den tillbaka så
att den för framtiden kan beskådas i
sitt ursprungliga sammanhang. Den brittiska
regeringen har avslagit alla sådana krav.
Och den inställningen har de flesta
länder och regeringar när det
gäller gammalt rövat gods. Ett av
huvudargumenten har här varit att de
skatternas ursprungsländer inte har
förstått att ta vara på sina
rikedomar och därför har det varit av
godo att bortförandet skett. Dessvärre
är detta argumnet ofta bärande.
Man kan till exempel ställa sig
frågan vad de otroliga föremål
som finns samlade på Östasiatiska
Museet i Stockholm hade fått för
behandling om de funnits kvar i Kina genom
Kulturrevolutionen då man saklöst
slog sönder sitt kulturarv. Det Historiska
Museet i Beijing torde väl exempelvis vara
ett av de allra fattigaste i världen med
tanke på det historiska arv landet
rymmer.
Frågan är alltså inte helt
enkel. Men det förflutna tillhör
kanske det förflutna. Idag finns för
verksamma arkeologer etiska riktlinjer att
följa. Dem kan vi läsa om på
sidorna 26 och 27 i detta nummer, som för
övrigt till stor del just tar upp de
skatter från Östasien som finns i
vårt land, inte på grund av en
rövare, utan genom att Kinas förste
arkeolog faktiskt var en svensk, Johan Gunnar
Andersson. Han är väl känd och
mycket respekterad i Östasien, men här
hemma är hans insatser nästan
okända.
- Birgitta
Gustafson
redaktör
|
