Populär Arkeologi 4-2004
De första 200 orden i numrets alla artiklar
" Läs de 50 första orden i artiklar 1986-2004
" Köp artikel-texter som pdf-fil
" beställ nr 4-2004!
" prenumerera!
Våra nya släktingar
förf:
En arkeologisk sensation. Det är ett uttryck som ibland används alltför lättvindigt. Men nu har det fått en verklig innebörd. Jag talar om de fynd av en helt ny människoart som forskare i Indonesien och Australien grävt fram, den s.k. Homo floresiensis, efter fyndön Flores i Indonesien. Man kunde ha trott att det skulle ha handlat om en föregångare till neandertalsmänniskan. I stället är det fråga om en mycket yngre släkting till oss, som levde för bara 18 000 år sedan. Det mest sensationella är förstås denna människas storlek. Det fullständiga skelettet av en kvinna visar att hon endast varit en meter hög och att skallen var som en grapefrukt i storlek. Det betyder att det åtminstone levat två människoarter sida vid sida, kanske fram till för 12 000 år sedan. Det tyder i alla fall de ytterligare skelettdelar som påträffats och tusentals stenverktyg som de använt i lager som kunnat tidsbestämmas.
I nästa nummer av Populär Arkeologi ska vi gå igenom en del av den nya kunskap som finns kring de äldsta människorna.
I detta nummer ägnar vi oss bland annat åt en ny gren inom arkeologin, slagfältsarkeologi, som hittills fått en mycket styvmoderlig behandling i vårt land. Kan...
Slagfältsarkeologi i strykklass
förf: tomas englund och bo knarrström
Hör slagfälten på svensk mark inte till vår kulturmiljö? De omfattas idag ej av fornminneslagen, vilket lett till att våra slagfältslämningar ligger förstörda eller hotas av ödeläggelse. Insatserna från kulturvårdande myndigheter har varit svaga medan krigshistoria röner allt störrre intresse hos allmänheten.
Slagfälten i Sverige är inte klassade som fornlämningar vilket gör att de ständigt är utsatta för exploateringshot. I USA, med en annars välkänt svag antikvarisk lagstiftning, gör man slagfälten till nationellt skyddade parker. I Sverige riskerar däremot dessa kulturarv att utan omsvep förvandlas till parkeringsplatser och köpcentra. Vad beror detta på? Är det enbart okunskap och ointresse, eller har det funnits andra faktorer som skapat denna situation?
Det ses som en självklar nationell angelägenhet att skydda och vårda vår gemensamma kulturmiljö. Detta ansvar gäller såväl enskilda individer som myndigheter. Därför har vi i Sverige den s.k. fornminneslagen vars främsta syfte är att se till att ingrepp inte kan företas hursomhelst i fasta fornlämningar. Med fasta fornlämningar avses exempelvis boplatser, gravhögar, gravfält, hällbilder, borgar, slott, kyrkor, kloster och vägar som är varaktigt övergivna. Gemensamt för merparten av dessa lämningar är att det ofta handlar om massiva strukturer, att de haft funktioner under lång tid och att de än idag...
Alla dessa slagfält - var låg de?
förf: Birgitta Gustafson
Hur många slag i vår krigiska historia som stått på svensk mark eller med svensk medverkan är omöjligt att veta. Att de är många är dock säkert. I historisk tid är de större sammandrabbningarna väl belagda, men kunskapen om de förhistoriska striderna förlorar sig i sagorna och legenderna.
Ett av de medeltida slagfälten, Korsbetningen utanför Visby ringmur år 1361, är väl undersökt. Det är också det första slaget som nämns i den relativt nyutkomna boken "Svenska slagfält" som tagit sig an uppgiften att sammanställa sådana i historisk tid.
Bland de 54 slagen som där tas upp nämns även Brunkeberg 1471, Viborg 1495, Stockholm 1521-23, Öland 1564, Stångebro 1598, Älvsborg 1612, de många stormaktskrigen i Europa och Karl XII:s krig för att avslutas med krigen i början av 1800-talet.
Men hur var det med de förhistoriska slagfälten? Vi kan vara ganska säkra på att slag av mindre och större omfattning ägt rum på svensk mark åtminstone sedan romersk järnålder, d.v.s. sedan början av vår tideräkning. Då började småkungar i de olika regionerna att slåss om makten, något som i Skandinavien kulminerade i 1100-talets blodiga kungastrider.
Det första förhistoriska slag vi kan spåra ett slag vid Fyrisvallarna (det första...
Palissadanläggning - centrum för solkult under yngre stenålder?
förf: Yasmine Kristiansen och Curt Roslund
Länge har olika forskare spekulerat över möjligheten att himmelsobjekt kan ha haft en betydelse för vissa förhistoriska anläggningars orientering. Här belyser en arkeolog och en astronom kopplingen som nyligen har gjorts i Tyskland mellan palissad- och vallanläggningar och fyndet av en bronsskiva som tros visa sol, måne och stjärnor.
Fyndet består av en rund 32 cm bred bronsskiva som är ca 3 mm tjock och väger nästan exakt två kilo. Det speciella med skivan är att den smyckats med symboler i guldbleck som tolkats som föreställande stjärnor, sol och måne. Är tolkningen riktig, och inget talar emot den, skulle detta vara bland de äldsta kända avbildningarna i Europa av himmelsobjekt.
Skivan hittades sommaren 1999 av två skattplundrare med metallsökare. Schweizisk polis lyckades efter rykten spåra skivan till Basel, varefter den återbördades till Tyskland. Tack vare att skattplundrarna greps kunde fyndplatsen för skivan pekas ut. Den ligger uppe på det 252 meter höga Mittelberg i Ziegelrodaer Forst i delstaten Sachsen-Anhalt, 60 km väster om Leipzig. Det lilla närbelägna samhället Nebra har givit namn åt skivan &endash; Nebraskivan.
En vetenskaplig utgrävning av fyndplatsen har just påbörjats för att bringa klarhet i de kulturella förhållandena kring skivan, och utifrån andra fynd från platsen...
Jättelik havsvåg kan omdatera händelser
förf: av Ingela Björck
Kan undersökningar av gamla tsunamis, jättelika havsvågor, ge en ny datering av både Santorinivulkanens utbrott och det trojanska kriget? Det hoppas professor Gerasimos Papadopoulos, forskningsledare vid Geodynamiska Institutet i Aten. Ingela Björck har talat med honom.
Professor Papadopoulos arbetar både i nutiden och dåtiden; både med att förutsäga och varna för kommande vulkanutbrott och jordbävningar, och med att studera effekterna av naturkatastrofer för länge sedan. I den senare verksamheten har han samarbetat med bland andra tsunamiforskare från Tochoku-universitetet i Japan.
Att koppla samman vulkanutbrott och havsvågor är ingen ny tanke. Man vet t.ex. genom berättelser från ögonvittnen att vulkanen Krakatoas utbrott i Indonesien 1883 gav upphov till en tsunamivåg som spred förstörelse över stora delar av jorden. Den grekiske forskaren Spyridon Marinatos föreslog också redan 1939 att en jättevåg från Santorinivulkanens utbrott kunde ha varit orsaken till den minoiska civilisationens kollaps.
&endash; Vi har nu grävt efter lager som stämmer i tiden med Santorini-utbrottet för att se om vi kan finna både sand från havsbotten och tefra &endash; partiklar och smält material från ett vulkanutbrott. Vid två grävningar i Turkiet och en på Kreta har vi verkligen funnit just denna kombination! säger professor Papadopoulos. Han berättade om sina "paleo-tsunamiska...
Osebergsgravens hästar - var de vägvisare till dödsriket?
förf: Henrik Alexandersson
Ett stort antal hästar fick sätta livet till då två kvinnor skulle gravläggas i Osebergsskeppet någon gång under 830-talet i norska Vestfold. Den gravhög som täckte skeppet grävdes ut 1904, men fortfarande råder stor oenighet om hur många hästar som egentligen hade placerats i graven. Hästarnas skelett ligger alltjämt på Bergens museum i väntan på analys. Spåren efter rituell aktivitet är påtaglig om man granskar fyndet från Oseberg. Men vilken betydelse och funktion hade hästen i de norska skeppsgravarna och i vilken utsträckning går det att använda senare tiders skriftliga material för att komma tillrätta med hästens religiösa funktion i begravningssammanhang?
Vikingatidens gravskick är mångfacetterat och svårtolkat. De arkeologiska lämningarna skvallrar om att en rad olika sätt att begrava de döda på existerade. Den avlidne kunde begravas i en skeppsgrav, i en mindre båtgrav eller i ett symboliskt fartyg i form av resta stenar. Båt- och skeppsgravarna var ofta försedda med träkammare eller kista där de brända eller obrända lämningarna av den avlidne kunde förvaras. Ibland brändes allt gravinnehåll. Gravkammaren med den döde kunde täckas av en hög eller så placerades liket under slät mark. Den döde kunde få rika gravgåvor med sig eller inga gravgåvor alls. Även vagnar...
Kampen om Sicilien, greker i västerled
förf: Kristian Göransson
Koloniseringen av Medelhavsområdet under antiken gick i vågor. Efter fenicierna och grekerna följde det romerska rikets imperium. Sicilien har präglats av dem alla, en ö som ligger mitt i Medelhavet är förstås av stort strategiskt värde. De skriftliga källorna har tillsammans med arkeologiska undersökningar kunnat ge en allt klarare bild av Siciliens långa historia.
Andra hälften av 700-talet och början av 600-talet f.kr. var en tid då grekerna i stora skaror sökte sig västerut, till Syditalien och Sicilien. Städer grundades i rask takt och flera blev med tiden de rikaste och mest välmående städerna i hela den grekiska världen. Rikedomen i väst gjorde att det grekiska området i Syditalien kom att kallas Megalé Hellas, eller Magna Graecia på latin, vilket betyder Storgrekland.
De äldsta kolonierna på Sicilien var Naxos (734 f.kr.) och Syrakusa (733 f.kr.). Arkeologiska utgrävningar har visat att städerna troligen är något äldre än den traditionella dateringen som bygger på den grekiske historieskrivaren Thukydides och kanske de grundades kring 750. Båda städernas läge är typiskt för grekiska koloniers placering. Naxos ligger på ett utskjutande näs med en skyddad naturlig hamn samt lättåtkomlig bördig jord i inlandet. Det var också den första lämpliga landstigningsplatsen på Sicilien om...
Utgrävningar i Naxos - grekiska städer och skeppsvarv
förf: Birgitta Gustafson
Det är inte svårt att förstå varför de första grekerna bosatte sig i Naxos, idag Giardini Naxos, redan år 738 f.kr. Staden ligger otroligt vackert vid en skyddad bukt med berg runtomkring. Här har arkeologiska utgrävningar genomförts sedan 1953, vilket har resulterat i en enorm arkeologisk park, där utgrävningar fortfarande pågår.
Ansvarig för utgrävningarna idag är Maria Costanza Lentini, länsantikvarie för Messina-området, till vilket Naxos hör.
&endash; Vi har under åren fått en mängd information om de tidiga grekiska bostäderna och samhällsordningen, säger hon, och vi gör hela tiden nya rön.
Naxos var först med att prägla mynt på Sicilien. Vad som gör Naxos speciellt är att staden faktiskt förstördes och övergavs någon gång förre år 476 f.kr. genom en attack av systerkolonin Gela på sydkusten. Det kom att dröja fram till romersk tid innan staden byggdes upp igen just på denna plats. Spår finns även från bysantinsk tid.
&endash; Vi har grävt fram oförstörda gatunät, tempel, hus samt ugnar för framställning av terrakottafigurer för templen, säger Maria Costanza Lentini. Och den nu pågående utgrävningen äger faktiskt rum på samma plats på vilken utgrävningarna inleddes 1953. Vi vill få fram mer information från den första bosättningen.
Och man har nu kunnat...
Katten - älskat husdjur under 9000 år
förf: Sabine Sten och Maria Vretemark
I Populär Arkeologis serie om våra förhistoriska tamdjur har nu turen kommit till katten. Få andra husdjur är omgärdade av så mycken mystik som katten. Den har i historien både betraktats som ett heligt djur och något som stod djävulen nära. Den lever sitt liv nära oss människor men håller ändå en viss värdig distans.
Katten är idag i första hand ett sällskapsdjur men dess förmåga att hålla efter möss, råttor och andra objudna gäster är fortfarande mycket uppskattad. Faktum är att katten är vårt vanligaste husdjur. Det finns uppskattningsvis 1,2 miljoner tamkatter i Sverige!
Från vild till tam
Tamkatten härstammar från vildkatten. Som det latinska namnet Felis sylvestris antyder levde vildkatten i skogen där den livnärde sig på jakt på småvilt som fågel och gnagare. Vildkatten invandrade till Sverige via den landbrygga som fanns mellan Danmark och Sverige, för ca 10 000 &endash; 9 000 år sedan. Skelettrester av vildkatt har hittats på flera sten- och bronsåldersboplatser i Syd- och Mellansverige. De yngsta fynden av vildkatt är ungefär 2600 år gamla och funna i en brandgrav i Borgunda, söder om Skövde i Västergötland. Åtminstone så länge fanns alltså vildkatten kvar och kunde överleva på våra breddgrader. Därefter försvann den, säkert som en...
Alexander den Stores grav - ännu höljd i dunkel
förf: Richard Holmgren
Var, säg mig, var är Alexander den Stores grav? Visa den för mig, och säg mig vilken dag han dog.
Orden framfördes av den tidiga kyrkofadern Sankt John Chrysostum. Med dessa ord ville han demonstrera Kristus storhet som vida större än Alexanders &endash; att även hans tjänare fått större heder än denne krigsherre. Men, Alexanders grav var glömd och sökandet efter den har fortsatt fram till denna dag.
Alexander den Store nedsteg från gudarna 356 f.kr. som son till Filip II och en prinsessa från Epirus, Olympias. Han tog över sin fars roll som kung av Makedonien och förblev så fram till sin död år 323. Efter erövringarna av det persiska riket och hans härjningar ända bort till dagens Indien, har han kommit att kallas för den mest framgångsrike erövraren i världshistorien. Redan tidigt fick Alexander en grundlig träning i retorik, litteratur och stimulans i naturvetenskap och medicin. Hans lärare var ingen mindre än Aristoteles själv &endash; som förövrigt hävdade att hjärnan var ett kylsystem som inte nämnvärt involverade själva tankeprocessen. Med detta i bagaget gav sig gudasonen ut i livet och skapade grund för mången historia om hans olika levnadsvanor och kraftmätningar. Lika många skulle också skildringarna och teorierna bli om...
Dnjeprs försvunna forsar fängslar vikingaforskare
förf: Rune Edberg
De kom vida till Aifur" står det på en gotländsk runsten från 900-talet. "Den fjärde forsen, den stora, som på rusiska kallas Aeifor och på slavoniska Neasit…" skrev kejsar Konstantin i Konstantinopel vid samma tid. Båda källorna syftar på ett av de beryktade vattenfallen i floden Dnjepr, mitt mellan Kiev och Svarta havet. Forsarna var ett svårt hinder för sjöfarten och längs stränderna låg rövare i försåt och fiender i bakhåll. Många vikingatidsarkeologer och språkvetare har intresserat sig för forsarna, som sedan 1932 är för evigt försvunna, dränkta under en kraftverksdamm.
Den 17 juli 1913 steg den svenske arkeologen Ture Arne och hans Wienfödda hustru Ida upp i ottan. En ansträngande dag på den soldallrande stäppen låg framför dem. Paret Arne var på långresa i Tsarryssland för att titta på fornlämningar och studera föremål i museisamlingar. De hade övernattat i Jekaterinoslav (dagens Zaporozje i Ukraina) dit de kommit med båt och var nu beslutna att inte missa chansen att få beskåda de berömda forsarna i Dnjepr. Ture Arnes forskning var inriktad på studiet av skandinaviskt inflytande i det äldsta ryska riket och hans doktorsavhandling, "La Suède et l'Orient" som han skulle komma att lägga fram i Uppsala 1914, är...
Böcker
förf:
Tiden och döden
Kungliga gravöppningar
Erik Janson
Wahlström & Widstrand
O arkeolog!
När du grävt upp mig
Skall du se på denna skalle
Denna tandrad med amalgam och guld
Men jorden som min hjärna, mina tankar blivit
Det ser du inte &endash;
Nu tänkte jag säga dig vad mina tänder
min öppnade mun betyder
och orsaken till att du fann mig så här
men jag avstår från det:
Jag kan inte
(Ur "En natt i Otocac" av Gunnar Ekelöf)
Ja, tänk om skeletten kunde tala, tänk så mycket arkeologerna och alla andra skulle lära sig om gångna tider då. Men precis som det står i Gunnar Ekelöfs dikt så kan de inte det, gudskelov är kanske bäst att tillägga. Utan forskningen får hålla till godo med vad de begravda kropparna kan visa av sjukdomar, skador, kost och annat.
I Tiden och döden behandlar författaren, Erik Janson, de kungliga gravöppningarna där han börjar med Birger Jarls och slutar med Gustav III:s.
Den som letar efter morbida detaljer kring de kungliga liken skall nog söka sig till annan litteratur. Janson filosoferar mer kring kungarnas historia, gravöppningarna och etiken kring dessa. Men helt och fullt går det naturligtvis inte att undgå att beskriva de...
Sedan sist
förf:
Hedebymynt i Kämpinge
Under hösten har Malmö Kulturmiljös arkeologer undersökt vendeltida och vikingatida lämningar i Kämpinge. Bland spåren efter 18 huskonstruktioner utmärker sig en större hallbyggnad på 160 kvadratmeter. Husen är fråntiden 600 till 800 e.kr., d.v.s. vendel- och vikingatid.
Falsterbohalvön har alltid utgjort en kritisk passage för sjöfarten. Fartygen som förlist i vattnet utanför näset är många. För att råda bot på detta byggdes Falsterbokanalen 1941. Men redan under vikingatid fanns kunskap om hur denna kritiska passage skulle undvikas.
Kämpinge har ett strategiskt läge för kontroll av transporter över näset. Foteviken var en så viktig hamn att den under 1000-talet förstärktes med en pålspärr.
Alldeles invid hallbyggnaden framkom en silverten och ett så kallat Hedeby-mynt från tiden kring 800 e.kr. Myntet är en prägling som gjorts med Karl den stores (742ˆ814) Dorestadmynt som förebild.
Pressmeddelande Malmö Kulturmiljö
Biskopsborgen i Husaby restaureras
Biskopsborgen i Husaby på Kinnekulle uppfördes på 1400-talet. Vid reformationen förstördes den och endast ruiner återstod. Förfallet fortsatte tills man på 1960-talet genomförde en arkeologisk utgrävning på platsen. Då syntes bara en liten del av borgväggen. Ruinerna grävdes fram och konserverades och åtskilliga fynd gjordes.
Nu ska borgen rustas upp för att ingå...
beställ numret!
prenumerera!