Bryr vi oss om vårt kulturarv?
förf: Birgitta Gustafson

I förra numret av Populär Arkeologi beskrev vår krönikör hur hopplöst det varit att få myndigheterna i Kalmar att förstå att en ordentlig arkeologisk undersökning måste till vid en nybyggnation. Kommunen slirade på bestämmelserna och kallade den nya konsthallen för ett pålbygge. Då behövde man ju inte gräva ut så mycket.

I detta nummer beskriver en annan krönikör hur Vattenfall hotar den uppbyggda kulturmiljön i Nämforsen - med alla sina hällristningar - genom att vilja stänga av forsen, den som ger besökarna en föreställning om i vilken miljö hällristarna en gång skapade sina konstverk.

Nog var det för ett antal år sedan lättare att få med sig opinionen, och medierna, vid denna typ av protester. Bryr vi oss inte längre, trots att historieintresset är så stort idag?

Bryr vi oss inte att erkänna och underlätta för vår ursprungsbefolkning, samerna? Sverige har ännu inte undertecknat den internationella konvention som erkänner ursprungbefolkningars rättigheter. I detta nummer kan du läsa om medicinhjulen som en gång fanns över hela Nordamerika. Vi tycker kanske att USA har burit sig illa åt mot sin ursprungsbefolkning, indianerna, men beter vi oss inte ännu sämre? Idag kan vi inte hänvisa till nybyggares okunskap.

Ett av samernas vördade berg, Städjan i...

Den dolda staden
förf: Martin Karlsson

När Domushuset i centrala Karlstad brann 1999, på grund av en överhettad slipspress, blev det också startskottet till ombyggnationen av ett helt kvarter. Detta ledde till den största stadsarkeologiska undersökningen av Karlstads centrum någonsin. Då visste vi inte att vi med åren skulle hitta Sveriges äldsta träflöte eller att vi skulle gräva fram Madame Björns lönnkrog. Inte heller att vi skulle stöta på det medeltida Karlstad. Kvarteret Druvan ligger mitt i Karlstads centrum. Det var i ena hörnet av det här kvarteret som Domushuset tidigare stod. Efter branden beslutade man att bygga affärsgallerian Mitt i City. Ett stort bygge som skulle sträcka sig över i princip hela kvarteret. Det var då som arkeologer från Värmlands Museum och Riksantikvarieämbetet/UV Bergslagen kom in i bilden. Under tre år grävdes Karlstads historia fram.

Undersökningarna i kvarteret Druvan, har genererat ny kunskap om bebyggelseutvecklingen i staden, om byggnadstekniker, varuutväxling och framförallt om människorna som befolkade stadsgårdarna. De arkeologiska resultaten ger en fördjupande och mer facetterad bild av Karlstad under 1600- och 1700-talet, än den som stadslitteraturen beskriver. Det här visar att arkeologin kan både förnya och komplettera en historiebeskrivning. Tingvalla var Karlstads föregångare och existerade som namngiven plats mellan 1290 och 1584...

Neandertalarna - var de jägare eller asätare?

förf: Birgitta Gustafson

För några år sedan undersöktes träsket Lynford Quarry i södra England arkeologiskt. Fynden var extraordinära, arkeologerna fann lämningar som var 60 000 år gamla och den utgrävda platsen såg ut att ha varit en slaktplats. Både mammutbenrester, andra benrester och mänskliga redskap, som måste ha tillhört neandertalmänniskan, påträffades.

Sedan dess har forskarna studerat fynden och ställt många frågor kring dem. En av dem är Danielle Schreve, paleontolog med däggdjur som specialitet. Hennes första fråga var: kunde man vara säker på att det faktum att man funnit neandertalarnas redskap, handyxor, på platsen innebar att de faktiskt dödat de stora djuren? På den tiden var Lynford Quarry naturligtvis inte ett träsk utan sannolikt ett vattenhål.

Arkeologerna fann inte bara mammutben utan också ben från vildren, ullig norhörning, bisonoxe, björn, varg och räv. Många hade genom en lång tidsrymd självfallet dött på platsen. Men hade de alla dött en naturlig död eller blev de jagade och slaktade av neandertalarna? Resterna av mammutbenen var förbryllande. Man påträffade både kranier, betar och delar av kroppskelettet. Men nästan inga ben från extremiteter.

Dock kunde man finna spår av mänsklig inverkan på ben av mindre djur som hästar, vildrenar och ulliga noshörningar där man krossat och skurit...

Under rosenträdgården låg en gjuteriverkstad och gravar
förf: Anne Carlie, Bo Strömberg och Bo Friman

Gyllins trädgård ligger i Malmös östra utkant. På platsen fanns under 1900-talets första hälft en av Sveriges största handelsträdgårdar för rosor, Knut Gyllins rosdriveri. Nu ska bostäder byggas på platsen och inför detta kartläggs arkeologin i området. Det är lämningar från äldre järnålder, 500 år före vår tideräkning, f.v.t., till 500 år efter vår tideräkning, e.v.t., som står i fokus för undersökningen. Tidigare undersökningar visade att här finns lämningar i form av långhus, hägnader, brunnar och gravar. Genom området har också löpt en häradsväg som förband Lundatrakten med Söderslätt. Vägen går att följa via äldre kartor tillbaka till 1600-talet och flera forskare har utifrån gravarnas placering menat att vägen har ett förhistoriskt ursprung. En intressant fråga är om vägsträckningen går att återfinna och dess koppling till boplatsen.

En bronsgjuteriverkstad kombinerad med smedja och med bevarade golvlager hör till en av de intressantaste upptäckterna. När vi började lyfta bort stenarna i packningen till "ässjan", fann vi till vår överraskning en stor mängd keramikskärvor direkt under stenarna. De kommer från ett stort förrådskärl som har varit en halvmeter högt, haft en jämförelsevis kort hals och minst två knoppar på skuldran nedanför halsen. Kärlets utsida har haft ett skikt av fint...

Kung Midas och Modergudinnan
förf: Susanne Berndt-Ersöz

Kung Midas av Frygien, han med åsneöronen som skänkte den kungliga tronen till Apollohelgdomen i Delfi, är allom bekant, men frygierna själva och deras helgedomar är betydligt mindre välbekanta. Frygierna var ett av de järnåldersfolk som dök upp i Mindre Asien i samband med att hettiterriket gick under ca 1200 före vår tideräkning, f.v.t.. Det frygiska riket hade sin storhetstid ca 800-600 f.v.t. och var beläget i de centrala delarna av dagens Turkiet. Gordion var huvudstad i frygerriket, men även den moderna huvudstaden Ankara har ett frygiskt förflutet. Legenden berättar att staden grundades av Midas själv.

Frygierna var ett indoeuropeiskt folk, som talade frygiska, ett språk som idag kan läsas, men knappast förstås. Det är närmast förknippat med grekiska och de frygiska bokstäverna liknar i mycket de grekiska. Det finns ca 350 frygiska inskrifter bevarade, men inga andra texter på frygiska. Flertalet inskrifter är mycket korta och består ofta av ett eller ett par ord som ristats in på keramik, medan de längre inskrifterna är inhuggna på klippor ute i naturen. Detta har bidragit till att många inskrifter idag är kraftigt eroderade, ett faktum som naturligtvis inte har underlättat tolkningen av dem. Eftersom de flesta inskrifter är korta dedikationer ger...

De lär sig att bygga som på vikingatiden
förf: Cecilia Storm och Björn Sundberg

Det går att lära sig att bygga som på vikingatiden. Nu finns till och med en högskoleutbildning om man studerar Hi storiska byggtekniker-vikingati da byggnader i Visby. Studenterna vid Högskolan på Gotland kommer framöver också att få tillfälle att bygga rekonstruerade vikingahus i världsarvstaden Birka.

Målet med utbildningen är att rekonstruera ett par byggnader i Birka med autentiska metoder, verktyg och material. Detta bygge är i sin tur en del av ett större projekt syftande till att rekonstruera delar av Birkas stadskvarter, med byggnader, gator, bryggor, borgvallen m.m. utifrån de fynd som gjorts vid utgrävningarna i Svarta jorden. Två hus uppfördes redan under sommaren av bland andra timmermännen och lärarna Magnus Sjöholm och Thomas Hagæus. Bland lärarna finns också Björn Ambrosiani, professor emeritus i arkeologi och ledare av Birkaprojektet och Dan Carlsson, högskolelektor i kulturgeografi och en av landets främsta experter på vikingatida boplatser.

De hoppas kunna öka intresset hos arkeologer för denna typ av arbetssätt, som inriktas på autentisk kunskap av en speciell plats, som grund för studierna. Förhoppningsvis kan kursen också överbrygga den klyfta som ofta finns mellan arkeologer och hantverkare. Förkunskaper krävs, exempelvis byggnadsvård, arkeologi, kulturgeografi eller relevant yrkeserfarenhet såsom trähantverk. Metoden, så kallad autentisk processuell...

Skadade fornlämningar ledde till äldre stenåldersfynd!
förf: Anders Hansson

När man arbetar som arkeolog får man räkna med att då och då råka ut för saker som man inte räknat med. Det är därför en fördel att göra det till en vana att förvänta sig det oväntade men man blir inte mindre överraskad för den skull när något annorlunda inträffar. Under sommaren som gått har vi på länsmuseet i Jämtland varit med om två överraskningar av det roligare slaget.

I Härjedalen finns det gott om fångstgropar och de flesta ligger i produktiv skogsmark. Därför blir man inte särskilt förvånad över att det emellanåt händer att några gropar blir skadade i samband med markberedning. Just det hade hänt på Bölberget några mil söder om Sånfjällets nationalpark så vi packade bilen och åkte iväg för att återställa groparna samt för att ta prov för datering. Fångstgroparna var stora och fina och skadorna inte värre än att det gick att rätta till men det som var mer intressant var att det låg skärvsten på några ställen i spåren efter harven.

Efter en stunds letande fann vi några härdar och en mindre samling med avslag så vi kunde ganska snabbt sluta oss till att det var en stenåldersboplats vi funnit. Det i sig...

Juleljusens arkeologi
förf: Richard Holmgren

Låt oss ägna en stund åt vad som nu pryder nästan varje fönster, julljusstakarna med sina karakteristiska sju ljus. Förebilden hämtar sin omväga tanke från den bibliska arenan och den sjuarmade ljusstake som prydde Herodes tempel i Jerusalem. Från mosaisk tradition känner vi den som menora, ett centralt objekt i hebréernas religionsutövning från tiden för ökenvandringen - en omtvistad händelse som hänger sig till runt 1300 före vår tideräkning, f.v.t.

Vid en utgrävning av en bostad i Israel kunde jag gräva fram en speciell typ av oljelampa härrörande från 700-talet f.v.t. Lampor från denna tid och tusen år tillbaka pryds vanligen av en enda "flik" för att hålla veken på plats. Just denna anspråkslösa lampa hade dock sju flikar och den oundvikliga frågan infann sig om denna till äventyrs företrädde en vardags-replika av en samtida menora ståendes i templet. Frågeställningen kräver aktsamhet eftersom spekulationer av denna typ kan kasta den bibelarkeologiska vetenskapen tillbaka till 1800-talet. Den vaksamme är medveten om att skildringen av den sjuarmade ljusstaken troligen nedtecknades efter den tid som daterar detta och liknande fynd. Det råder vidare oenighet om utseendet på de lampor som prydde Jerusalems tidigaste tempelperiod. I alla händelser hade fyndnummer F533 sju...

Den brända kalkens långa historia
förf: Birgitta Gustafson

Ulf Fornhammar har arbetat som teknisk direktör på Cementa under en stor del av sitt liv. Han planerar nu att ta fram en historik, alltifrån den första kalkbränningen till de samtida ugnarna i gotländska Slite.
- Jag antog att jag skulle komma att starta hos romarna, i det första tusentalet före vår tideräkning. Romarna är ju kända för sin användning av både cement och betong. Men efter en kontakt med en klassisk arkeolog på Stockholms universitet förstod jag att kalkbränningens historia har mycket äldre rötter, säger Ulf Fornhammar.

Det första funna föremålet av bränd kalk kommer från norra Sinaihalvön. Kalken hade använts som lim för att fästa flintbitar i en skära. Detta föremål är 16 000 år gammalt.
- Och sedan var jag fast, berättar Ulf Fornhammar. Jag ville veta så mycket som möjligt om tidig kalkbränning och användning. Och hemma vid köksbordet visar han alla pärmar och travar av papper med de undersökningar som gjorts internationellt i frågan och som han samlat.

Forskningen kring kalkproduktion hade inte alls samma utbredning och status som den om keramik och metallurgi, skulle det visa sig.

(The birth of limeburning probably took place somewhere in the Levant during the early natufian period. The earliest remains of a limeburning hearth have been found in the Hayonim cave close to Haifa in Israel. However the combustion conditions there are far from ideal. Therefore it is more likely that it started somewhere else in that area, possibly in the southern part of the Jordan valley or by the Dead Sea. The reason for this hypothesis is that, due to the high atmospheric pressure caused by the low altitude, and the high air temperature, the combustion conditions there are better than in any other part of the Levant, says Ulf Fornhammar).

Sarderna - byggare och bönder
förf: Barbro Santillo Frizell

Kring Sardiniens historia har skapats en mytbildning som talar om tusentals år av isolering, geografisk otillgänglighet, fattigdom och utanförskap. Ön beskrivs som ett kargt bergsmassiv utslängt i havet, sarderna som ett inlandsfolk av halvt nomadiserade och förvildade herdar och banditer utan kommunikationer med omvärlden. Denna negativa bild är i stor utsträckning en frukt av tillfälliga resenärers intryck men också ett resultat av bristande intresse från den internationella forskarvärlden, särskilt arkeologer, under en tid då andra platser i Medelhavsområdet utsattes för systematiska och storskaliga undersökningar.

Sardiniens arkeologi blev lämnad åt sarderna och fick därmed inte den genomslagskraft som den förtjänade. Den fastnade i en retorik som syftade till att förstärka sardernas självbild av ett stolt folk som trots alla invasioner alltid behållit sin egenart. Denna bild har reviderats av historiker, arkeologer och antropologer under 1900-talets sista decennier och mer nyanserade tolkningar av öns historia har presenterats.

Att ön betraktats som isolerad från omvärlden hänger samman med dess situation under de senaste århundradena men också att dess geografi betingade andra kulturella kontakter än de med Italien. Sardinien vänder ryggen till Italien. Det finns inga bra naturliga hamnar på östkusten med undantag för Olbia som dock aldrig kom att bli särskilt betydelsfull...

7000 nurager att undersöka
förf: Anna Depalmas

Bland de mest iögonenfallande fornlämningar na på Sardinien står de cirka 7000 nuragerna, byggnader som uppfördes under bronsåldern, omkring 1500 år före vår tideräkning, f.v.t., till omkring 700 år f.v.t. De saknar motstycke i övriga delar av världen.

Byggnaderna växte fram ur den stenålderskultur som föregick nuragkulturen ty på Sardinien finns faktiskt gravar redan från neolitisk tid som med rader av stenar formar en prototyp av tidiga nurager, som nekropolen Pranu Muttedu i Goni utanför Cagliari. Under neolitisk tid uppförde man stora stenmurar, ibland med små torn uppe på murverket. I början av mellanbronsåldern uppkommer nurager med gångar samt "övergångs nurager" och sådana i formen av ett skepp. Dessa representerar viktiga etapper i utvecklingsprocessen som vid sen mellanbronsålder leder till det speciella fenomenet med den avhuggna koniska yttre formen på tornen som invändigt är formade som kupoler. De har sannolikt inte importerats utan skapats av en inhemsk befolkning som lyckades ta tillvara erfarenheten av sina förfäders teknologiska framgångar. Det intensiva jordbrukandet på ön, tillsammans med goda kunskaper inom byggnadsteknik, bidrog under bronsåldern till en starkt ökad befolkning som spred sina kulturella drag över hela ön. Nuragerna är vanligtvis tätt placerade, vilket innebär att de är synliga för varandra. I många...

Krönika: Vattenfall AB hotar Nämforsen!
förf: Anders Pettersson

Nämforsen är hotad. Forsen med sina mångtusenåriga ristningar på de intilliggande hällarna, där arkeologerna under de senaste åren, funnit såväl ett stort antal nya hällbilder som intressanta boplatsfynd, hotas av Vattenfall ABs planer på så gott som fullständig torrläggning.

Enligt en vattendom från 1959 är Vattenfall skyldig att under sommarmånaderna spilla viss mängd vatten förbi kraftverkets turbiner och genom forsen. Turistvattnet, i folkmun kallat, lockar också många turister till platsen. Som inramning till hällristningarna är det en omistlig del. För att förstå vilken miljö stenåldersjägarna valt till sin unika konstutställning måste även den brusande forsen upplevas.
Nu önskar Vattenfall för en ökning med någon tiondels promille av sin totala förtjänst minska detta vattenflöde från 125 m3 per sekund till omkring endast 50 m3 per sekund.

En enad opinion bland lokalbefolkningen, ett stort antal svenska och europeiska arkeologer inklusive riksantikvarien samt representanter för nationell turistnäring, motsätter sig denna åtgärd! Ett oersättligt kulturhistoriskt värde skulle gå förlorat för en i sammanhanget försumbar ekonomisk vinst för Vattenfall. Redan vid planeringen av Nämforsens kraftverk på 1940-talet lyckades dåvarande riksantikvarie Sigurd Curman med hjälp av den nystiftade fornminneslagen tvinga Vattenfall att ändra den ursprungliga byggnadsplanen, vilken skulle ha dränkt eller sprängt bort alla hällristningar...

Magiska hjul på prärien
förf: Curt Roslund

Runt om på prärien i norra USA och Kanada samt i angränsande Klippiga bergen finns tusenden av stenrösen eller rester efter sådana. Några av stenrösena är anmärkningsvärda genom att stenarna lagts ut i skepnad av ett vagnshjul, trots att det sägs att det var européerna som introducerade hjulet i Amerika. Hjulformade stenrösen på den amerikanska prärien går under namnet medicinhjul. Beteckningen är ganska talande. De första nybyggarna på 1800-talet förstod att det var indianer som uppfört rösena men visste inte varför. De fruktade att indianerna utfört hemliga och avskyvärda riter där under en shamans eller, som de då kallades, en medicinmans ledning. Eftersom sten inte var lättillgänglig på prärien, tog nybyggarna ofta sten från dessa rösen för att bygga sina hus vilket medförde att flertalet stenrösen, utom de som låg mest avsides, snabbt raserades. Ingen tycks på allvar ha intresserat sig för rösena intill nyligen. Tursamt nog finns omkring ett hundratal ganska intakta medicinhjul kvar.

En av de första arkeologiska undersökningarna av ett medicinhjul utfördes 1971 på Majorville Medicine Wheel 120 km sydost om Calgary i delstaten Alberta i Kanada. Stenröset i centrum hade en diameter på 9 meter och omgavs av en 85 meter lång cirkelperiferi. Tiden för...

Frågor & Svar

Varifrån kom sumerna?
Har någon dna-analys gjorts?
Barbro von Mosczinsky

De äldsta spåren av sumer na är från yngre stenåldern då de tycks vara bosatta i bergstrakterna norr, öster och väster om Mesopotamien (nuvarande Ir ak). De utvecklade sedan jordbruket i tvåflodslandet mellan Eufrat och Tigris från omkring 6000-talet före vår tideräkning, f.v.t. Sumerna anses vara de som först använde skriftspråk. Sumer na behärskade området fram till år 2004 f.v.t. då de invaderades av elamiterna och förlorade makten. Sumerna torde vara samma folk som idag bebor området även om de, liksom i de flesta områden på jorden, har haft utbyte med invandrande folkslag under årtusendenas gång.

Frågan om varifrån de ursprungligen kom är inte helt lätt att besvara om man inte följer de gängse teorierna om att människan för omkring 200 000 år sedan lämnade Afrika för att sprida sig norrut, bland annat till det bördiga Eufrat-Tigrisområdet. Några dna-analyser har veterligen ej gjorts som skulle kunna ge mer kunskap om sumernas ursprung.

En ny teori forskarna har är att det var en klimatförsämring i Sahara som gjorde att de första så kallade högkulturerna uppstod. Människorna som levt glest i norra Afrika tvingades att samlas i större...

Böcker

Bärsärkar
Vikingatidens elitsoldater
Britt-Mari Näsström
Albert Bonniers förlag

Bilden av bärsärken som vikingatidens våldsamme värsting med galenskap i blick och fradga drypande kring munnen kan i och med denna bok läggas till handlingarna som varande en litterär gestalt med liten verklighetsanknytning. Britt-Mari Näsström har som vanligt vandrat djupt ned i de skriftliga och arkeologiska källorna. Hon kan bland annat i någon mån härleda denna i striden påstådda frustande och pustande gestalt till den senromerska Mithraskulten. Därmed inte sagt att de som var invigda i denna kult på något sätt uppträdde som en bärsärk enligt gängse uppfattning ska göra. Det vill säga bita i skölden och vara helt ifrån sina sinnen.
Ett annat påstående är att bärsärkarna kunde byta hamn eller om man så vill, förvandlas från människa till björn eller varg. Asagudarna lär ju också ha varit bra på att förvandla sig till allt möjligt. Oden är då kanske den förste som dyker upp i minnet och han kan även ha "ett finger med i spelet" vad beträffar antagandena om bärsärkarna och deras bedrifter.
Författaren framför dock tanken att det funnits en sammanslutning av initierade män som burit mer eller mindre dolda insignier på sina kläder. Bland annat...

Nyheter

Huvudlösa romare i England

Vid arkeologiska undersökningar i York i England påträffades ett trettiotal romerska gravar där de gravlagda fått huvudena avhuggna. Huvudena hade placerats på underligt sätt; mellan knäna, på bröstet eller nere vid fotändan. De var alla män mellan 20 och 40 år. Vad hade hänt med dem?

De hade begravts på en romersk begravningsplats och en teori var att huvudena skiljts från kroppen för att de inte skulle komma tillbaka och hemsöka de levande.

Romarna hade också en uppfattning att åtskiljandet av huvudet skulle hjälpa den döde att inträda i "den andra världen". En annan teori var att de förlorat sina huvuden i strid, men denna övergavs då skadorna ej gick att hänföra till en sådan.
En historiker, Anthony Birley, har nu kommit fram till att det sannolikt rör sig om en romersk utrensning av egna upprorsmän. De skulle ha varit inblandade i maktstriden efter kejsar Severus död 211 e.v.t. mellan hans söner Caracalla och Geta.

Current Archaeology nr 203


Båtyxa i bärnsten

På Öland har en 4,3 cm lång båtyxa påträffats som är snidad i bärnsten för ca 4000 år sedan. Fyndet kommer från Svartvik i Böda, norra Öland och är det enda i sitt slag...