Bryr vi oss om vårt kulturarv? I förra numret av Populär Arkeologi beskrev vår krönikör hur hopplöst det varit att få myndigheterna i Kalmar att förstå att en ordentlig arkeologisk undersökning måste till vid en nybyggnation. Kommunen slirade på bestämmelserna och kallade den nya konsthallen för ett pålbygge. Då behövde man ju inte gräva ut så mycket. I detta nummer beskriver en annan krönikör hur Vattenfall hotar den uppbyggda kulturmiljön i Nämforsen - med alla sina hällristningar - genom att vilja stänga av forsen, den som ger besökarna en föreställning om i vilken miljö hällristarna en gång skapade sina konstverk. Nog var det för ett antal år sedan lättare att få med sig opinionen, och medierna, vid denna typ av protester. Bryr vi oss inte längre, trots att historieintresset är så stort idag? Bryr vi oss inte att erkänna och underlätta för vår ursprungsbefolkning, samerna? Sverige har ännu inte undertecknat den internationella konvention som erkänner ursprungbefolkningars rättigheter. I detta nummer kan du läsa om medicinhjulen som en gång fanns över hela Nordamerika. Vi tycker kanske att USA har burit sig illa åt mot sin ursprungsbefolkning, indianerna, men beter vi oss inte ännu sämre? Idag kan vi inte hänvisa till nybyggares okunskap. Ett av samernas vördade berg, Städjan i Idre, hotas nu av en turistexploatering som har föga med ekoturism att göra. Här ska byggas okänsliga skidliftar och diskon. Så sent som 1993 blev samerna lovade detta fjäll "för evinnerlig tid" för sina renbeten. Den evigheten varade, tycks det, i 13 år. Birgitta Gustafson