Jakten på tjuvar och plundrare
förf: Birgitta Gustafson
ID-nr: 2007:4:1 tecken: 1525

Hur starkt är det rättsliga skyddet för fornlämningar och bryr vi oss tillräckligt mycket om vad som händer med vårt kulturarv? Den frågan kan man mycket väl ställa, både här hemma och ute i världen. Plundring av arkeologiska skatter och fornlämningar tycks inte minska. Tvärtom har marknaden blivit större för oseriös handel med plundrade föremål genom internet och nya antikhandlarsajter.

Länder som Italien, som har så omfattande och rika lämningar, tillhör de mest drabbade. Där har man på senare år tagit alla plundringar på allvar och inrättat en polisiär myndighet kallad ”Karabinjärernas antik- och konstpatrull”, som har till uppgift att avslöja och utreda brott mot den italienska fornminneslagen. Deras verksamhet har lett till en rad avslöjanden och inneburit att rövade skatter återlämnats till Italien.

Kanske behöver vi inrätta en liknande operativ myndighet i Sverige? Här fortsätter plundringarna i oförminskad takt av exempelvis vikingatida skatter utan att vanlig polis har någon större möjlighet att ingripa. Brottsförebyggande rådet kom tidigare i år med en utredning om brott mot den svenska fornminneslagen. Inte ens i denna har man förmått att kartlägga alla brott som begåtts, inte ens de som är kända av länsmyndigheterna.

Att prestigefyllda amerikanska museer nu tvingas erkända att de inhandlat...

Plundring och stöld kulturarvet lever farligt
förf: Birgitta Gustafson
ID-nr: 2007:4:2 tecken: 8032

Det mest spektakulära under de senaste åren har kanske varit de uppmärksammade rättegångar som ägt rum mot amerikanska, prestigefyllda museer, vilka har tvingats erkänna att de kommit över antika föremål på ett orättmätigt sätt och nu börjat att lämna tillbaka dem till främst den italienska och grekiska staten. Det gäller till exempel Eufronios krater (avbildad på omslaget till detta nummer) som det ansedda Metropolitian Museum of Art i New York inköpte 1972 för en miljon dollar av en antikhandlare, Robert E. Hecht. Det visade sig att den sannolikt stulits från en etruskisk grav i Cerveteri norr om Rom. I Italien hade en myndighet, Karabinjärernas konst- och antikpatrull, bildats för att motverka plundring och illegal försäljning av arkeologiska och antika fynd. De började att nysta upp en osannolik härva där både ansedda antikhandlare och museiintendenter var inblandade.

Flera av dem står anklagade i uppmärksammade rättegångar och Metropolitanmuseet har motvilligt tvingats gå med på att lämna tillbaka Eufronios krater till Italien och så kommer att ske i januari nästa år. Och detta är inte det enda föremål som nu går tillbaka till Italien. Samma museum ska om två år även lämna tillbaka en magnifik silverskatt, den s.k. Morgantinaskatten, med bl.a. ett emblem...

Sveriges äldsta bok? Utgiven på nytt
förf: Torsten Svensson
ID-nr: 2007:4:3 tecken: 3408

När Skara domkyrka invigdes omkring 1150 behövdes självklart en mässbok. Troligen är just Skaramissalet denna bok, som måste betraktas som unik. Den har studerats av forskare såväl i Sverige som ute i världen.

Ursprungligen bestod missalet av drygt 300 handskrivna blad författade på pergament, en så kallade full missale, missale plenum, men till i dag har endast 44 blad bevarats, det vill säga ungefär en åttondel. Texten är naturligtvis skriven på latin med mycket vackra anfanger eller begynnelsebokstäver. Bevarat från missalet finns också mycket vackra illuminationer föreställande Kristi korsfästelse och Kristus i majestät, Majestas domini, sittande på regnbågen och trampande på jorden. Vilka sidor har då i övrigt bevarats till våra dagar? Jo, gudstjänstordningen för olika helger, ritualer för begravning och palmvigning, inklusive noter.

Under 1300-talet kom missalet att delas i två delar. Varför kan man undra mycket över. Kanske hade man helt enkelt införskaffat en modernare variant á la 1300-tal. Båda de bevarade delarna återfinns dock till beteraktande i Skara och båda delarnas pergamentblad är infattade i träpärmar från 1200-talet klädda med skinn.

Skrevs missalet i Skara? Nej knappast eftersom Skara vid denna tid inte hade de resurser som krävdes för att framställa en sådan bok...

Ruiner och antika spår, hur påverkar och används de?
förf: Berit Wells
ID-nr: 2007:4:4 tecken: 4798

Staden, Guden och Havet. Det är namnet på ett svenskt forskningsprogram på Kalaureia, nuvarande turistön Poros, i Grekland.

Programmet är ett internationellt, brett upplagt forskningsprojekt. Arkeologiska utgrävningar skall äga rum under fyra säsonger med nya uppmätningar av den befintliga arkitekturen. Fundament av ett flertal byggnader och spridda arkitektoniska fragment, såsom enstaka kolonnkapitäl, några kolonnbaser och delar av takkonstruktioner, skall ligga till grund för en digital rekonstruktion av de enskilda byggnaderna.

Utgrävningarna ger oss nytt material, med vilket vi kan rekonstruera daglig aktivitet i helgedomen. Genom att vattenflottera ett stort antal jordprover tar vi tillvara inte enbart makrofauna utan även mikrofauna, träkolsrester, förkolnade fröer och annat, som man inte kan upptäcka med blotta ögat, eller kanske har förbisett under fältarbetets gång.

Vi ser redan att den bild de skriftliga källorna ger oss av offerhandlingar och festmåltider i en grekisk helgedom är en annan än den vi kan återskapa utifrån det arkeologiska materialet. Den ena bilden är naturligtvis inte mer korrekt än den andra, utan våra undersökningar understryker, att verkligheten är mångfacetterad. Lokala kulter, och därmed den lokala religionen, är en viktig aspekt i projektet och vi menar, att vårt studium kommer att bidra mera allmänt till det vi till vardags kallar...

Återfunnet på berget Arons relikskrin
förf: Richard Holmgren
ID-nr: 2007:4:5 tecken: 3126

Vid årets utgrävningar i Petra fann arkeologerna det relikskrin som tidigare var infattat i själva relikvariet till profeten Arons förmodade grav.

I slutet av 1980-talet gjorde man ett fynd av ett förkolnat testamente i Petra. Fyndet härstammade från mitten av 500-talet och nämner ”den helige översteprästen Arons hus” som förmånstagare av en viss Obodianos generösa donation. Arons s.k. hus återfanns sedermera på det heliga Arons berg och nu, efter tio års forskning stiger Aron alltmer fram ur dunklet.

Från det Gamla Testamentet minns vi berättelsen om berget Hor där Moses äldre bror Aron mötte sitt slut (4. Mos. 20). Dessa vaga skildringar från en fjärran bronsålder lät inspirera lokala järnålderskulturer som skulle bana väg för bl.a. kristendomen. På Arons berg finns byggnation från både den nabatéiska kulturen och den tidigkristna tiden. Sammanbyggt med de lämningar som utgrävningsteamet idag tolkar som ett möjligt nabatéiskt tempel, står resterna av en tidigkristen kyrka, ett kloster och ett pilgrimscenter.

Vid tidigare utgrävningar påträffades det tomma relikvarium, som sannolikt hade innehållit kvarlevorna från en mycket betydelsefull person. En grekisk inskription i marmor avslöjade dess innehåll – där stod just namnet ARON. Att det var den bibliska Aron som detta avsåg bör nog stå utom...

Oväntad trattbägarkultur i norra bohuslän
förf: Lotta Karlsson
ID-nr: 2007:4:6 tecken: 4548

Under hösten har arkeologer grävt fram en neolitisk boplats i norra Bohuslän, något som hör till ovanligheterna. Grävningarna är just avslutade.

Under oktober och november har arkeologer undersökt flera fornlämningar i Bohusläns allra nordligaste delar. Detta på grund av att ytterligare en delsträcka av nya E6 ska anläggas, mellan Lugnet och Skee. Platserna har lämningar och dateringar från både äldre och yngre stenålder och bronsålder.
Undersökta neolitiska boplatser i norra Bohuslän är ovanliga, men nu har ännu en upptäckts. Under november slutundersökte vi Skee 1610 söder om Strömstad. Denna mellanneolitiska trattbägarboplats överraskade mer och mer ju längre undersökningen pågick.

I dagens landskap ligger fornlämningen i en svagt lutande sluttning bevuxen med tallar och granar. Inom synhåll några hundra meter bort ligger en mindre gård som ger en känsla av mycket gammalt odlingslandskap.

Under mellanneolitikum, det vill säga mellan ungefär 3300 och 2300 år före vår tideräknings början, låg boplatsen i det inre kustlandskapet.

Eftersom vi inte har fått svar på våra kol 14-prover kan vi inte säga om de tre hus vi ser i stolphålsformationerna är samtida. Men fältledare Bengt Westergaard menar att deras former tyder på neolitikum och keramiken som ligger både i groparna och spridda över området...

Kulturarv under vatten. Dykpark vid Dalarö
förf: Andreas Olsson
ID-nr: 2007:4:7 tecken: 6752

På 30 meters djup vid Edesön utanför Dalarö i Stockholms skärgård finns ett fantastiskt fartygsvrak. På botten i nästan becksvart mörker står lämningarna efter ett 20 meter långt fartyg från 1600-talet. Här planeras ett besöksmål under vattnet, så att allmänheten i framtiden kan dyka på vraket.

Vraket vid Dalarö är skrovhelt bevarat, däcken är i stort intakta och två av masterna står kvar i sina ursprungliga lägen. Överallt, på och vid sidan av skrovet, ligger föremål från fartygets utrustning och last. På botten ligger fartygets galjonsskulptur i form av ett lejon. Vraket upptäcktes 2003 av en grupp dykare på tips av ett företag som karterar botten med hjälp av side scan sonar, ett slags sidotittande ekolod.

Dykargruppen tog vid tillfället upp ett antal föremål och dokumenterade vraket med video. Fynden finns idag på Sjöhistoriska museet. 2004 tog gruppen kontakt med Statens maritima museer som gjorde den första besiktningen av vraket 2005. Redan efter den första kontakten med dykargruppen kunde vi ana att vraket var från 1600-talet och att det var ett ovanligt fynd. Den första besiktningen visade att det dessutom var en mycket ömtålig lämning; välbevarad, men också väldigt skör. Länsstyrelsen i Stockholms län har därför utfärdat ett...

Gråborg på öland intas av geofysiker
förf: Robert Danielsson
ID-nr: 2007:4:8 tecken: 9448

Länge har forskarna försökt att klara ut varför den stora fornborgen Gråborg byggdes och till vad den användes. Nu tar man nya undersökningsmetoder till hjälp.

Länge har fornborgen Gråborg på Öland förbryllat människor. Vem byggde det stora monumentet, när var borgen i bruk och till vad? Trots flera arkeologiska undersökningar kvarstår flera av frågorna. Genom ny teknik är det möjligt att genomföra undersökningar över större områden utan att behöva gräva ut fornlämningen. En arkeologisk utgrävning är ju destruktiv och står egentligen i motsats till kulturmiljövårdens önskemål att bevara fornlämningen till framtiden. Men hur ska man kunna förvalta ett kulturarv om man inte vet vad man förvaltar? En möjlighet kan vara genom geofysisk prospektering. I år genomfördes en stor undersökning av Gråborg med hjälp av magnetometer. Inte bara borgen, utan även omgivningarna, undersöktes med denna metod som mäter av magnetisk strålning i marken. Totalt blev ett område av 170 000 kvadratmeter skannat.

Vitterhetsakademien som äger kulturmiljön ville med ickeförstörande undersökningsmetoder inventera marken på ej kända fornlämningar utan att dessa skadades.

Magnetometern mäter magnetisk aktivitet eller avvikelser ned till tre meters djup. Brandhärdar, metaller och mänsklig aktivitet avger olika grad av magnetism. Magnetometern ritar upp en karta med magnetiska avvikelser, anomalier. Men...

Intervju: Änglar och demoner
förf: Birgitta Gustafson
ID-nr: 2007:4:9 tecken: 2441

När byggnadsantikvarie Per Nelson skulle göra en förundersökning av en 1800-talsfasad i Stockholm lyckades han hitta ett gammalt foto. Där skönjdes några målningar högst upp på fasaden. Efter försiktigt skrapande förstod han vad han hittat: ett trettiotal så kallade sgraffitomålningar med unika motiv.

Huset som ligger på Tegnérgatan 4 i Stockholms innerstad byggdes 1885 av en byggmästare N J Bengtsson och arkitekt var Gustav Sjöberg. Vem som skapade målningarna vet man dock inte.
– Jag mindes när jag gjorde förundersökning av huset inför en förestående renovering att jag sett i en gammal bild på Stockholms stadsmuseum, vilken tagits när huset var nybyggt, berättar Per Nelson. Jag tyckte att det fanns några schatteringar högst upp på husfasaden och drog upp den gamla bilden så mycket det gick i en förstoringsapparat.

– Och fram trädde märkliga och ovanliga motiv med både änglar och fladdermöss i en teknik som inte kunde vara något annat än sgraffito!

Vid närmare undersökning befanns den översta våningens fasad vara fylld med cirka 30 putsfält i sgraffito, av italienskans ”rista in”, en teknik som innebär att man lägger på två eller fler putslager med motivet som både målas och ristas så att man får ett slags reliefverkan. Man har...

Ruinkullarnas framtid en kapplöpning med tiden
förf: John Ljungkvist, Anneli Sundkvist, Nils Billing och Åke Engsheden
ID-nr: 2007:4:10 tecken: 11386

Svenska arkeologer utarbetar metoder för att kartlägga egyptiska tells. De flesta av dessa har aldrig undersökts.

Egypten är ett land som intar en speciell plats i medvetandet hos den arkeologiskt intresserade. I allmänhet associerar man till pyramiderna vid Giza utanför Kairo eller Luxor med Konungarnas dal och de stora templen. Traditionellt har även den egyptiska arkeologin fokuserat på Nildalen och faraonisk tid, då lämningarna inte sällan erbjuder en omedelbar ögonfägnad. Men går man utanför de mer kända ruinplatserna finner man också stora behov av kulturmiljövård och arkeologiska insatser. Ett på senare tid alltmer uppmärksammat exempel är ett antal romerska bosättningar i den västra öknen. Att skydda och bevara dem är ingen lätt uppgift.

Det hör inte till ovanligheterna att nya spår efter plundring upptäcks. I vissa delar av öknen har inte en enda grav fått en sakkunnig undersökning – plundrare har alltid hunnit före.

I Nildeltat är behovet av arkeologiska insatser än större på grund av en alltmer accelererande befolkningsökning. Den största delen av de idag synliga lämningarna är bosättningar från efterfaraonisk tid, vilket länge har ansetts mindre attraktivt. Den typiska fornlämningen i området är en tell, en ruinkulle. Den framträder som en sandig fläck i ett annars grönskande landskap. I...

Krönika: Känslans återkomst
förf: Mats Burström

ID-nr: 2007:4:11 tecken: 2041

Filmaren och författaren Kristian Petri har beskrivit en resa till Ostpreussen som han en gång följde med på. Efter andra världskriget delades detta tidigare tyska område upp mellan Sovjetunionen och Polen. Huvudstaden Königsberg döptes om till Kaliningrad och största delen av den tyska befolkningen flydde eller fördrevs. Efter Berlinmurens fall och Sovjetunionens upplösning blev det åter möjligt för de som en gång tvingades lämna sin hembygd att komma tillbaka på besök. Petri följde med en tysk kvinna till hennes barndomshem i en liten by utanför Königsberg. Han berättar:
Huset var numera en ruin. Bara grunden fanns kvar, men plötsligt hittade hon sin mammas strykjärn i leran. Efter alla dessa år. Hon slungades tillbaka till barndomen och livet med sina systrar. En 50 år gammal tidskapsel tvingade henne gråtande ner i leran.

Det är lätt att förstå hennes reaktion, även för oss som inte delar hennes livshistoria. Plötsligt står hon inför ett stycke av sin barndom; i mötet med strykjärnet kommer alla minnen tillbaka, det känns i hela kroppen och tårarna rinner nedför kinderna. Berättelsen påminner oss om att ett gammalt rostigt strykjärn kan vara så mycket mer än bara ett stycke järnskrot.

För arkeologin är föremål framför allt kunskapsobjekt. Det...

I en klosterträdgård, Gamla växter återförs
förf: Hanne Romanus Haas

ID-nr: 2007:4:12 tecken: 5972

Nydala kloster grundades av cisterciensermunkar på 1100-talet. Arkeologiska utgrävningar och fynd av fossilt frö av lungrot har nu lett till uppbyggnaden av en medeltida klosterträdgård.

Våren 2004 gjordes en trädgårdsarkeologisk undersökning vid resterna av Nydala kloster. Anledningen var att försöka hitta spår efter de medeltida munkarnas trädgårdsodling och säkra upp platsen för att där kunna anlägga en trädgård efter medeltida förebild. Undersökningen (se Populär Arkeologi nr 3/2004) var en del av projekt Nydala klosterträdgård som i sommar formellt avslutades efter att den första trädgårdsetappen anlagts. Nu står föreningen med samma namn redo att ta över den spirande trädgården och successivt bygga ut den. Arbetet med att samla mer kunskap om vår medeltida trädgårdsodling kommer också att fortsätta. Nydala kyrka med sina klosterruiner ligger två mil nordost om Värnamo. Grundat 1143 av franska cisterciensermunkar var det tillsammans med Alvastra landets tidigaste munkkloster. Enligt klosterregeln skulle klostret vara självförsörjande.

När Gustav Vasa förbjöd all klosterverksamhet 1527 kom Nydala kloster till stor del att läggas i ruiner. På 1670-talet restaurerades den östligaste delen av klosterkyrkan av familjen Ridderhjelm som bodde i den intilliggande herrgården. Kyrkan återinvigdes 1688 för att därefter fungera som sockenkyrka och gör så fortfarande.

Vilka markområden som...

Gravfält och boplats. 4000 år av stenålder
förf: Lars Larsson
ID-nr: 2007:4:13 tecken: 7561

Skelettdelar av en människa, till och med en rödockrafärgad skalle, på en grusväg ledde till en flerårig utgrävning i norra Lettland

Platsen som benämns Zvejnieki är belägen på norra sidan av sjön Butnieki i norra Lettland. En mindre grusås ansågs lämplig som grustag för vägbyggnad och samma backe rymde också ett stort antal gravar. Från år 1964 till 1978 genomfördes under ledning av arkeologen Francis Zagorski utgrävningar av gravar och boplatser på fyndplatsen invid sjön. Mer än 300 gravar undersöktes liksom betydande ytor av den intilliggande boplatsen. Det framstod snart att gravfältet använts under en mycket lång tid från mellersta mesolitikum och långt in i neolitikum. Boplatsen inrymde lämningar från ungefär samma tidsavsnitt.

Ett par år innan Francis Zagorski avled år 1987 kom en bok ut på lettiska om gravarna och fynden i dessa, men länge var fyndplatsen närmast okänd för västerländska arkeologer. I början av 1990-talet träffade jag Ilga Zagorska som biträtt sin man i utgrävningarna och vi beslöt att samarbeta för att i första hand få kol 14-daterat ett antal gravar. Det fortsatta samarbetet inriktades på att få stöd för att lettiska men också estniska, litauiska, finska, svenska och franska experter bearbetade fyndmaterialet. Materialet blev tillgängligt...

De hängande trädgårdarna myt eller verklighet
förf: Birgitta Gustafson
ID-nr: 2007:4:14 tecken: 3614

De hängande trädgårdarna i Babylon anses vara ett av världens sju underverk. Redan de antika historieskrivarna rapporterade om dem. Men existerade de i verkligheten? Arkeologerna söker fortfarande efter svaret.

Det första kända omnämnandet av Babylons hängande trädgårdar sker genom den babylonske prästen Berossus, som var född på 300-talet före vår tideräkning. Han ska ha skrivit historieverket Babyloniaka i tre delar. Ingen av dem är bevarad utan är endast kända genom att senare historieskrivare har berättat om dem och citerat honom.

Men på Berossus tid var trädgårdarna redan försvunna, han levde ett par hundra år efter kung Nebukadnessars styre på 600-talet f.v.t. Det var denne som byggde upp den så sägenomspunna staden Babylon med sitt storslagna palats, Marduktemplet med Babels torn och de hängande trädgårdarna.

Det sägs att de hängande trädgårdarna anlades för att muntra upp kung Nebukadnessars hemlängtande hustru Amyitis, som kom från Medien, nuvarande norra Iran, vars landskap var mer grönskande än det i staden Babylon. Begreppet ”hängande” får väl här tolkas mer som växter som hängde ut över murarna. Den grekiske historieskrivaren Strabo beskriver dem som valvbyggda terrasser som vilade snett över varandra på en grund av fyrkantiga pelare. För att fungera krävde dessa hängande trädgårdar...

Böcker
förf:
ID-nr: 2007:4:15 tecken: 20239

Stenåldersjägarna
Bo Knarrström, red
Riksantikvarieämbetet

Skåne är ett av de landskap som har de allra äldsta lämningarna av människor i vårt område. Det sydliga området är idag ganska väl genomsökt, men, som så många skogsområden, har den norra delen inte undersökts på samma vis. Denna bok handlar om jakten på stenåldern i norra Skåne. Arkeologerna var till en början pessimistiska; här fanns ju ingenting! Men deras uthållighet skulle ge resultat. Nedanför Hallandsåsen ven de flintspetsade pilarna mot parktundrans storvilt och arkeologerna fann dem till slut. Här var det jakten som var den viktigaste födokällan. Genom lämningarna av stenåldersfolkets jaktvapen kunde arkeologerna rulla upp deras forntid som i en detektivhistoria.

Birgitta Gustafson

Förföljd
Roman från medeltiden
Catharina Ingelman-Sundberg
Forum

Det finns historiska romaner, det finns kärleksromaner och så finns det historiska kärleksromaner. Förföljd tillhör definitivt den senare kategorin. Jag har inte läst den första boken, Brännmärkt, i serien om Anne Persdotter, men det går faktiskt bra att följa med i återblickarna som anspelar på den tidigare boken.
Jag skulle nästan vilja kategorisera Ingelman-Sundberg som en kvinnlig motsvarighet till August Cederborg om nu någon kommer ihåg honom och det ska författaren ta som en komplimang. Med kvinnlig menar jag inte...

Nyheter
förf:
ID-nr: 2007:4:16 tecken: 3025

Ny hällristning påträffad. En magnifik hjort ristad in i evigheten

Allt fler hällristningar påträffas runt om i vårt land. En orsak är att några hällristningsentusiaster med stor energi tagit sig an att leta efter dem. Många ristningar ligger gömda under övervuxna skogshällar. Sven-Gunnar Broström har hittat hundratals hällristningar och hällmålningar efter att ha gjort systematiska undersökningar av de lägen där man kan misstänka att ristarna och målarna velat manifestera sig i landskapet.
I år startade Blekinge läns museum ett projekt som innebär inventering och dokumentation av landskapets hällristningar. Sven-Gunnar Broström har, tillsammans med arkeolog Lena König, anlitats som expert och började sin inventering i Torhamns socken.
– Vi hade inventerat i två veckor och upptäckt ett 50-tal nya hällristningslokaler, huvudsakligen skålgropar men även 6-7 bildristningar, berättar Sven-Gunnar Broström.
– Bland dem en magnifik hjortristning, det hittills intressantaste nyfyndet. Ett ganska ovanligt motiv på svenska hällristningar! Den är också mycket välbevarad och man kan ännu se varje enskilt slagmärke i hällen, säger Sven-Gunnar Broström.
Thomas Persson vid Blekinge läns museum säger att inventeringen troligen fortsätter nästa år.

PA

Ny basutställning på Historiska. Andra steget mot att möta nya besökare

Den första delen av Historiska museets nya basutställning öppnade...