Folktro och vetande
förf: Birgitta Gustafson
ID-nr: 2009:3:1 tecken: 974
Kan man lita på sanningshalten i folkliga sägner och legender? Ibland, ja. Ofta inte alls. I mer än två sekler har kosterborna utanför Bohusläns kust trott att det sjunkna skepp, som man visste låg nere i den djupa Kosterfjorden, var Karl XII.s galär eller galeja.
När marinarkeologer från Bohusläns museum började att undersöka fjorden inför den gasledning som ska byggas mellan Norge och Sverige trodde de därför att de kanske skulle lyckas att hitta lämningar från detta sägenomsusade skepp. Men till allas förvåning, både befolkningens och forskarnas, vilade ett betydligt äldre vrak på botten, nämligen en 1300-talskogg! Att tro är stort, att veta är större, för att travestera en lärdomsportal.
Läs om denna stora marinarkeologiska utredning i detta nummer. Eller om gruvarbetarna i Sala silvergruva, arkeologi i Argentina och vid Döda havet eller om den märkliga kultplatsen Lilla Ullevi i Upplands Bro!
Välkommen till höstens första nummer av Populär Arkeologi...
Kosterbornas galeja var en 1300-talskogg
förf: Staffan von Arbin
ID-nr: 2009:3:2 tecken: 7131
Kosterborna känner väl till att det ligger ett gammalt vrak i Kostersundet. I folkmun har det varit en av Karl XII:s galärer. Nu har marinarkeologer undersökt vraket närmare och kunnat visa att det är en sällsynt medeltida kogg eller holk.
På botten av Kostersundet, det långsmala sund som skiljer Nordkoster från Sydkoster, vilar ett gammalt skeppsvrak. Vraket, som ligger delvis synligt i strandkanten mellan några sjöbodar, har varit känt bland Kosterborna så länge man kan minnas. Platsen där vraket ligger kallas för Galejen eller Galejan. Namnet tros komma av att Karl XII hade galärer, ett slags militära roddfartyg, stationerade här under Stora nordiska kriget i början av 1700-talet. Man har därför tagit för givet att vraket varit en av dessa galärer. Någon gång kring förra sekelskiftet skall enligt uppgift delar av fartygets bordläggning och ett stycke av kölen ha bärgats av lokalbefolkningen. I det lokala hembygdsmuseets ägo finns en del av ett spant som togs upp från vraket för ett 20-tal år sedan. Spantet visar att fartyget är byggt på klink, det vill säga med överlappande bord.
Förra hösten samlade marinarkeologer från Bohusläns museum med länsstyrelsens tillstånd in träprover från vraket till en årsringsdatering, eller dendrokronologisk analys...
Sala silvergruva utslitna lades de i massgravar
förf: Birgitta Gustafson
ID-nr: 2009:3:3 tecken: 6015
Tusentals gruvarbetare, sannolikt både män, kvinnor och barn deltog i det hårda arbetet med att bryta silver i Sala silvergruva. Även krigsfångar arbetade enligt källorna här. Nu har arkeologer undersökt skeletten från begravningsplatsen för att få svar på frågorna om deras liv och hälsa.
Sala silvergruva var under flera hundra år Sveriges största silverproducent. Silvret användes huvudsakligen till att prägla silvermynt, men även bestick, serviser och andra prydnadsföremål tillverkades av Salasilver. Drottning Kristinas silvertron, som kan beses på Stockholms slott är helt gjord av silver från Sala.
De som bröt silvret åt dem som styrde i Stormaktssverige levde dock ett hårt liv. Det visar de arkeologiska undersökningar som företagits vid gruvan de senaste åren. Gruvdrängarna som arbetade nere i stora bergssalar hade endast tjärbloss som ljuskälla. Många omkom efter fall på hala stegar och efter gruvras.
När jag besöker Sala silvergruva på försommaren har arkeologerna tagit upp nya schakt där de genom provundersökningar vet att begravningsplatserna ligger. Vad de vill veta genom att undersöka skeletten är hälsotillståndet hos och sammansättningen av gruvsamhällets befolkning. Detta görs genom osteologiska (benforskning) och kemiska analyser av de gravlagda. Visst vet vi ganska mycket om livet i Sala silvergruva, idag finns ett informativt museum på...
Vart tog Aguadafolket vägen?
förf: Henrik B. Lindskoug
ID-nr: 2009:3:4 tecken: 6801
I nordvästra Argentina levde för nästan tusen år sedan ett folk i Ambato-dalen som efter att ha funnits där i 500 år plötsligt försvann. Vad hände? Det försöker arkeologerna nu att ta reda på.
För nästan tusen år sedan försvann Aguadakulturen från det område som den funnits i under 500 år. Varför försvann detta folk? Det är vad ett arkeologiskt projekt vid Museo de Antropología, UNC, i Córdoba, Argentina undersöker, Proyecto Arqueologico Ambato, under ledning av Andrés Laguens. Under flera år har man grävt i Ambatodalen för att finna svar på frågan vid fornlämningen Piedras Blanca som ligger i Catamarcaprovinsen i nordvästra Argentina. Nu har arkeologerna undersökt en bosättning. Man tror att det rör sig om en innergård, patio, till ett bostadshus. Mellan 15-20 keramikkeramikurnor hittades vid utgrävningen, några rikt dekorerade. Listan över fynden kan göras lång. Man hittade även över tusen frukter från trädet chañar som konsumerades lokalt av befolkningen i området och detta är ett sensationellt fynd då man aldrig tidigare har hittat så många chañarbär på samma plats tidigare. Lämningarna tyder på att huset brunnit ned, bl.a. återfanns rester av takkonstruktionen och stolphål med förkolnat trä.
Vid utgrävningen hittades ingången/utgången mellan de två ytorna. Den...
Unika medeltida mynt i Skänninge
förf: Birgitta Gustafson
ID-nr: 2009:3:5 tecken: 1968
När arkeologerna i maj återupptog undersökningen av de medeltida gravarna i Skänninge i Östergötland kom några oväntade och unika myntfynd i dagen. Egentligen var grävningarna avslutade men arkeologerna beslöt att en sista gång gå igenom gravområdet vid Sankt Olofs dominikankonvent.
Och helt oväntat upptäcktes nu en mängd mynt och brakteater av ett slag som arkeologerna inte kände igen. 120 mynt låg mellan benen på ett skelett av en ung man, cirka 20-23 år, och hade sannolikt placerats där i en penningbörs. Hela skatten bestod av 150 silvermynt och resten av dem låg vid mannens höft.
Genom kontakter med Kungl Myntkabinettets Monica Golabiewski Lannby kunde man konstatera att det torde röra sig om mynt som präglats av Knut Eriksson som var svensk kung 1167-1196 (och son till Erik den Helige). Bland mynten fanns även mynt som kunde hänföras till ärkebiskopen i Uppsala, präglade på 1190-talet. De mynt som låg vid mannens höft är troligen gotländska och kan dateras till omkring 1180. – Att hitta en sådan mängd mynt i en grav tillsammans med en gravlagd individ är unikt, säger Hanna Menander, en av arkeologerna vid Riksantikvarieämbetets UV Öst.
Men vem var mannen i graven? De nedlagda mynten visar att det måste...
Tusenårsgrävning i danska Ribe
förf: Birgitta Gustafson
ID-nr: 2009:3:6 tecken: 1850
Ribe brukar kallas Danmarks första stad och den bär på stora delar av den skandinaviska historien. Då en brand utbröt strax söder om Ribe gamla domkyrka för nio år sedan beslöts om en nybyggnation. Men dessförinnan företogs en genomgripande arkeologisk undersökning.
Kulturlagren var uppemot 3,5 meter och grävningen utfördes med sluttande väggar nedåt vilket gjorde att de 250 m2 i övre lagret blev till 127 m2 i det understa. Det kom att bli fem urskiljbara tidslager med det första fram till 1050-talet. Här grävde arkeologerna fram resterna av 19 gravar de flesta var lagda i kistor och ett barn i ett trätråg. De första gravarna var från 900-talet. I detta lager påträffades även silvermynt, slagna i början av 1000-talet.
I den andra fasen kunde en del bebyggelse fastställas, ett trähus hade en eldstad och bland fynden fanns del av en liten hästfigur av brons. Detta lager daterades fram till 1150. Därefter inträffar en radikal förändring – byggnader kring domkyrkan intar området. I mitten av 1100-talet har ett tegelhus uppförts och detta kunde grävas ut i sin helhet då en del av murarna bevarats upp till 2,5 meters höjd. Domkapitlet i Ribe bildades år 1145 och byggnaden antas...
Lilla Ullevi - en unik kultplats
förf: Mathias Bäck och Ann-Mari Hållans Stenholm
ID-nr: 2009:3:7 tecken: 5871
I höstdimman för två år sedan gjordes en arkeologisk undersökning som visade sig bli en sensation. På en plats med namnet Lilla Ullevi i Upplands-Bro kommun norr om Stockholm fick arkeologer möjlighet att utforska en helig plats från vendeltid, vigd åt guden Ull. Fynden och resultaten är över all förväntan.
Vi i ortnamnet anspelar på förhistoriska sakrala verksamheter och betyder helig plats eller kultplats. I äldre germanska språk kan ordstammen även förknippas med tempel eller gudabild/idol. Vi förekommer ofta som efterled i kombination med olika förhistoriska gudanamn som t.ex. Tor, Frö, Oden, eller som i detta fall Ull. Det förefaller som att guden Ull, utifrån ortnamnen, haft sin viktigaste kulturella förankring i områdena närmast norr och söder om Mälaren. Den arkeologiska undersökningen i Lilla Ullevi har givit ett nytt och helt unikt underlag för att datera ortnamnet, men framförallt för att diskutera ortnamnet Ullevi i relation till konkreta lämningar efter en kultplats från yngre järnålder.
Viet undersöktes i sin helhet, vilket gör att vi kan presentera en i det närmaste komplett bild av en helgedom från vendeltid. Undersökningen i Lilla Ullevi kommer därför att få en viktig roll i framtida forskning rörande förhistorisk kult i Skandinavien i allmänhet...
Intervju: Reseredaktören som blev arkeologiguide
förf: Birgitta Gustafson
ID-nr: 2009:3:8 tecken: 2478
Mikael Jägerbrand var reseredaktör på en av våra kvällstidningar när han fick smak för arkeologi och historia. – När jag kom tillbaka efter mina resor och skulle förmedla kunskap om olika mål visade sig att just fornminnen var något som stod sig och som uppskattades av läsarna, berättar han. Nu har han börjat att ge ut guideböcker om fornminnen i Sverige.
Arkeologer är inte så bra på guider och beskrivningar av fornminnen som är besöksmål, tycker Mikael Jägerbrand. Och detta är en lucka han gärna vill vara med och fylla.
Men innan han började med det insåg han att han måste ha formella kunskaper i botten. Så det blev först en distanskurs i vikingakunskap på Högskolan på Gotland. Därefter grundutbildning i arkeologi vid Stockholms universitet och senare rev han av grundutbildningen även i Antikens liv och samhälle på samma universitet.
Och i våras var det dags för den första arkeologiguiden ”De 33 mest sevärda vikingaplatserna att besöka i Sverige”. – Det är ingen historiebok utan just en reseguide, säger han. Det är meningen att den ska ligga i bilen och kunna tas fram när man är i närheten av någon av platserna.
Man får reda på hur man tar sig till exempelvis...
Biskopens kyrka vid Sodom
förf: Richard Holmgren och Anders Kaliff
ID-nr: 2009:3:9 tecken: 10685
Vi trodde inte våra ögon när vi för första gången satte foten på Lisanhalvön i Jordanien. Målet var att undersöka rykten om arkeologiska lämningar ute på tungan vid södra Döda havets strand. Det till synes sterila och ogästvänliga landområdet dolde mer än vi någonsin kunnat ana. De sällsamma lämningarna från eremitgrottor fram till en monumental kyrka beskriver ett slags tidigkristen evolution.
I den jordanska staden Madaba kan man beskåda den berömda Madabamosaiken. Mosaiken är en karta över Östra Medelhavsområdet som det såg ut under 500-talet. Byggnader och platsnamn har illustrerats med färgsprakande mosaikstenar och sedan återfinnandet, 1894, har den varit en arkeologisk guldgruva för identifieringen av heliga platser och bysantinska kyrkor. När den äldre kyrkan eldhärjades och störtade samman under en jordbävning på 700-talet så förstördes stora delar av mosaiken. Kanske var det en fallande takbjälke som raderade en del av sydöstra Döda havet och efterlämnade en grop istället för ett namn? Detta historiska drama samt inte minst al-Lisans militärt känsliga position som gränsområden mellan Israel och Jordanien, är några av orsakerna till att arkeologiska efterforskningar på platsen har låtit vänta på sig. Det var först under 1994 som det politiska läget lättade på tyglarna och mer...
Frågor & Svar
ID-nr: 2009:3:10 tecken: 1831
Vilken är världens äldsta stad?
När började människor bo i städer? Vilken är världens äldsta stad och varför bildades städerna?
Alf Nilsson
Svar:
Det beror natruligtvis på hur man definierar en ”stad”. Men den äldsta tätortsbildning vi känner är Çatal Hüyük i centrala nuvarande Turkiet. Området benämndes tidigare Anatolien.
Här bodde omkring åttatusen människor och platsen var bebyggd redan för 9000 år sedan. Husen har en mycket speciell byggnadsstil. Gator saknas och ingången till husen var placerad på taket varifrån man tog sig ned på trappstegar.
Utgrävningarna inleddes på 1950-talet av den brittiske arkeologen James Mellaart och pågår fortfarande. De leds idag av Ian Hodder och har ett brett internationellt deltagande. Çatal Hüyük står idag på vänteläge för Världsarvslistan. Man har funnit flera skulpturer, bland annat venusstatyetter med den för paleolitikum och mesolitikum typiska bulliga formen. Husen var dekorerade med väggmålningar. Man har även funnit speglar av blankpolerad obsidian.
De döda i Çatal Hüyük begravdes i familjegravar under golven i husen. Detta är en sedvänja som flertalet stenåldersfolk använde.
Att man började att organiserade samhällena i tätorter och städer var följden av att jordbruket hade introducerats och avlöst jakt- och samlarsamhället. Då jordbruket utvecklades och kunde försörja fler människor...
Bakom arkeologernas fällda ridåer
förf: Ylva Sjöstrand
ID-nr: 2009:3:11 tecken: 3343
Att arkeologi är ett akademiskt ämne med bred förankring i allmänhetens intresse, därom råder knappast någon tvekan. Fältpersonal vittnar om en aldrig sinande ström av besökare som ivrigt söker kunskap om sin lokala förhistoria. Skolbarnen trängs kring montrarna på Historiska museet, och håller andaktsfullt i skärsleven då bakgården grävs ut. Likaså hamnar vi arkeologer ofta i förtroliga samtal där besökaren bekänner att hon eller han alltid önskat bli just arkeolog. Kort sagt, arkeologi har förmånen att väcka ett djupt och långvarigt intresse hos en kunnig och intresserad allmänhet.
I tider av nedskärningar med en kultursektor på atkinsdiet utgör denna publika förankring en av arkeologins viktigaste tillgångar. Av denna orsak är det upprörande att arkeologers populärvetenskapliga framställningar sällan eller aldrig tangerar det område vilket sysselsätter dem som forskare. Jag talar om arkeologisk teori, d.v.s. de utgångspunkter som färgar våra uppfattningar av det förgångna. För en arkeolog studerar ju inte föremål, utan människorna, samhällena och tankarna som uppfört och använt dem.
En av den mest diskuterade teoretiska frågeställningen är huruvida föremål kan likställas med tecken. Detta brukar kallas för den textuella metaforen, och förknippas ofta med berömda arkeologer som Ian Hodder, Christopher Tilley eller Michel Shanks. Den som argumenterar för denna uppfattning...
Unik bok om antikens lantbruk
förf: Birgitta Gustafson
ID-nr: 2009:3:12 tecken: 1415
Det är nästan tvåtusen år sedan som Lucius Junius Moderatus Columella skrev sina Tolv böcker om lantbruk, som har haft en enorm påverkan på det europeiska jordbrukets utveckling ända fram i modern tid. Columella som levde mellan åren 4 till 70 e.v.t. hade lärt sig lantbruk av sin farbror som var godsägare i södra Spanien och beslöt att sammanställa de tolv böckerna eftersom det saknades praktiska handböcker om jordbruksfrågor i det romerska imperiet.
Det ska sägas med en gång att denna utgivning av Columellas verk är en kulturgärning som Kungl Skogs- och Lantbruksakademien har givit sig i kast med. Och utan dess chefsbibliotekaries, Lars Ljunggren, idoga arbete hade boken knappast utkommit. Sten Hedberg, docent i latin och 1:e bibliotekarie vid Uppsala universitetsbibliotek, har gjort en stor insats med sin nyöversättning.
Det är en bok som måste intressera alla som vill veta mer om romarrikets vardagsliv och självfallet kommer den att ingå som viktig del i studierna av antikens liv och samhälle. För den mera fåkunniga är de vidhängande artiklarna av ett tiotal antikhistoriker och växt- och jordbrukshistoriker välkomna i sammanhanget, liksom ett utförligt växtregister och nyckel till detta. Stor möda har även lagts ned för att finna vackra och...
På spaning efter Odysseus
förf: Curt Roslund
ID-nr: 2009:3:13 tecken: 8850
Hur kommer det sig att den grekiske hjälten Odysseus irrfärder i Medelhavet för omkring tretusen år sedan fortfarande väcker så stort intresse också bland nutidens människor?
Första gången jag hörde talas om Odysseus var jag kanske 13 år och mitt intresse har inte svalnat sedan dess. Till att börja med läste jag Odysséen och blev förvånad att ingen direkt försökt kartlägga Odysseus sjöfärder. Med tillgång till nya sjökort och kustbskrivningar utgivna efter kriget av British Admiralty borde det inte vara svårt, antog jag. Men jag hade fel. Det som jag trodde skulle ta en sommar, har tagit mig mer än 60 år. Sökandet har flyttat från Egeiska havet till Tyrrenska havet. Topografin har ändrats väsentligt på tretusen år. Under samma tid har sedimentavlagringar förskjutit strandlinjen och den globala nedsmutsningen har försämrat luftkvaliten.
Jag började mitt sökande runt Tyrrenska havet, därför att jag antog att Odysseus seglat genom Messinasundet och sedan följt kusten. Det vetenskpliga resultatet var ringa, men jag hade inte förväntat mig annat. Vi skall kanske hellre se mitt arbete som ett spel, en lek eller tävling.som skulle ge mig chansen att se samma platser som Odysseus gjort. Odysséen innehåller allt som brukar ingå i en god skepparhistoria som...
Artefakten: En guldsmed av Odens nåde
ID-nr: 2009:3:14 tecken: 918
Ållebergskragen är ett av flera praktföremål av detta slag som påträffats i Sverige. När en bonde i Västergötland hittade den på sina marker 1827 trodde han det var en mässingsbit. På Riksantikvarieämbetet dit fyndet anmäldes var den tidens arkeologer övertygade om att den framputsade halvkilostunga kragen i 22 karat guld hade sitt ursprung i Asien. Ett sådant enastående guldarbete med filigran, ciceleringar och fantastiska små figurer hade de svårt att placera i Norden. Men nordiska är de och även om dateringen är svår att fastställa så lutar det åt att guldkragen framställdes under folkvandringstid, runt 400-500-talet. Och motivkretsen på kragen tror forskarna idag går att hänföra till Odenskulten. Hantverkarna var så skickliga att knappast någon idag levande guldsmed skulle kunna upprepa arbetet och de måste ha stått i maktens tjänst. Du kan se guldkragarna i Historiska museets guldrum i Stockholm. PA...
Böcker
ID-nr: 2009:3:15 tecken: 18239
Husdjurens tidiga historia
Göran Björnhag
Swedish University of Agricultural Sciences, SLU
I dag håller vi husdjur i huvudsak för kött- och mjölkproduktion och som sällskapsdjur. Men varför, när och hur tog människan djur till sig för att använda dem som nyttodjur och sällskap? Vad innebar det för djurets fysiologiska utseende och beteende när det kom i människans tjänst? Dessa frågor har Göran Björnhag besvarat i denna skrift. Osteologiska samlingar från arkeologiska utgrävningar utgör grunden för forskning i ämnet domesticering. Benfynd, i form av marrester och slaktavfall från djur, utgör generellt den största fyndmängden vid arkeologiska utgrävningar. Osteologiska analyser av djurben från boplatser eller städer informerar om djurhushållning, köttproduktion, konsumtion, utnyttjandet av slaktkroppar, ben- och horntillverkning, handel med djur, fiske- och fågeljakt och jakt på pälsvilt. De osteologiska samlingarna används bland annat inom osteologisk-, arkeologisk- och genetisk forskning samt i utbildningar och i utställningar. Björnhags lägger stor tonvikt på studier av ben- och tandrester i arkeologiska material. Ett exempel på stora förändringar i skelettet kan nämnas hos hunden. Storleken på käkarna minskade och det blev mer trångt mellan kindtänderna vilket aldrig uppträder hos en varg, som är anfadern till hunden. Det finns drygt 4000 däggdjursarter och mer än 9000 kända fågelarter...
Nyheter
ID-nr: 2009:3:16 tecken: 2984
Vikingaskatt i England
Insamling ska ge den möjlighet att visas.
Den så kallade Harrogate Hoard påträffades 2007 i Yorkshire av ett par pojkar och innehåller över 600 silvermynt, daterade till 8-900-talet, och andra praktföremål som välbevarade guld- och silverarmband och en rikt dekorerad silverbuckla som föremålen lagts ned i någon gång runt år 927. Det är den främsta vikingaskatten som upphittats i Storbritannien de senaste 150 åren, anser brittiska arkeologer.
För att nu ge skatten största möjliga spektakulära inramning har York Museum och British Museum startat en insamling som ska ge de ekonomiskt ansträngda museerna hjälp med en miljon pund. Redan nu har man lyckats skrapa ihop 75 procent av den summan. I bästa fall kommer den att hinna visas en tid under hösten innan museet stänger för ombyggnad.
www.yorkmuseumstrust.org.uk
Stortorget i Gävle uppgrävt
Kritpipor och kinesiskt porslin bland fynden.
En arkeologisk undersökning av Stortorget i Gävle inleddes i våras. Torget började bebyggas i slutet av 1600-talet och början av 1700-talet. Skelettdelar från köttdjur, ko och gris samt får eller get, glas, keramik och taktegel påträffades. Man har även påträffat kritpipor och skärvor av kinesiskt porslin. De har tillhört ett tefat från Quianlongperioden, och har tillverkats kring...