Det går undan inom arkeoloin!
förf: Birgitta Gustafson
ID-nr: 2009:4:1 tecken: 1210

Strax före denna tidnings pressläggning kommer ett meddelande per mail från Norrbottens museum. Vid utgrävningarna inför Haparandabanen har arkeologerna nu analyserat en del av fynden som gjorts tidigare. Några oansenliga slaggbitar och järnfragment skulle förstås dateras och materialbestämmas. Och nu ställdes arkeologerna inför en sensation: Dateringen gick 2 300 år tillbaka! Inte nog med det. Materialet visade sig innehålla stål! Det ser alltså ut som om vi får flytta tillbaka järnframställningen i Norden till förromersk järnålder. I detta nummer har vi bara hunnit få med en kort notis, men vi lovar att återkomma till de intressanta nya rönen.

Dessa fynd stämmer väl överens med nya undersökningarna av stenåldersboplatser i norra Sverige. Även här får vi flytta tillbaka dateringarna avsevärt. Läs om Kangos i Tornedalen!

Och våra förfäder är inte dem vi trott, vi härstammar genetiskt inte från de jägare-samlare som bodde här de första årtusendena utan från de jordbrukande invandrarna söderifrån. Det visar nya DNA-studier.

Har du julklappsbekymmer kanske vi kan lösa dem. Titta in i vår Arkeologi- och Bokbutik i slutet av tidningen. Välkommen till höstens sista nummer av Populär Arkeologi...

Stenåldersbor i norrbotten för tiotusen år sedan
förf: Sven-Donald Hedman
ID-nr: 2009:4:2 tecken: 11594

Norrbottens historia blir allt äldre och forskningen hör idag till den mest spännande i Norden. Den hittills äldsta funna boplatsen i Kangos i Tornedalen har uppemot tiotusen år på nacken. En sådan lång mänsklig närvaro i området höll forskarna för otänkbar för bara några år sedan. Men rönen leder även till strid om vem som var först i Nordskandinavien.

Den hittills äldsta kända boplatsen i Norrbotten är belägen i Pajala kommun cirka en mil norr om Kangos i Tornedalen. Den registrerades 1993 vid Riksantikvarieämbetets fornminnesinventering i länet och den är belägen på en sandig flack höjdrygg, vilken är omgiven av myrstråk som troligen är spår efter gamla älvfåror från Lainioälven som rinner 500 meter öster om boplatsen. Vid inventeringstillfället påträffades kvartsavslag, enstaka kvartsitavslag samt brända ben. En arkeologisk undersökning genomfördes 2004 av Norrbottens museum. Utgrävningsytan var omkring tjugo kvadratmeter och där undersöktes en grop som innehöll rödbränd sand, kol och brända ben. Ingen skörbränd sten påträffades i gropen. Rödfärgningen och kolfragmenten innebar att gropen tolkades som en härdgrop. De brända benen från boplatsen har när de kunnat artbestämmas kommit från ren och gädda. Eftersom mängden kol var sparsam daterades brända ben och gav dateringarna, 8000-7550 före vår tideräkning, f.v.t., och...

Skattplundrare riskerar åtal
förf: Birgitta Gustafson
ID-nr: 2009:4:3 tecken: 1637

Välorganiserade och professionella. Det är Majvor Östergrens, länsantikvarie på Gotland, omdöme om de skattplundrare som i slutet av oktober grävt ett par hundra gropar och plundrat en åker vid gården Gandarve i Alva socken. Genom en slump föll det sig så att arkeologerna i ett projekt som har till uppgift att gå igenom riskplatser för plundring på Gotland kom till platsen strax efteråt. Därför kunde en snabb polisanmälan göras och spaning inleddes omgående.

Åkern var inte vald av en slump, här påträffade den dåvarande markägaren 1952 totalt 700 silvermynt och bitsilver, inalles 6,5 kg.

Efter några dagars intensiv efterspaning kunde polisen gripa tre misstänkta personer för grovt fornminnesbrott. En av dem driver auktionsverksamhet inom numismatikområdet. Efter häktningsförhandlingar inför lyckta dörrar häktades de tre i ligan och en förundersökning inleddes. Männen är från Mellansverige.

Arkeologerna Dan Carlsson och Jonas Paulsson gjorde en eftersökning av åkern och kunde konstatera att tjuvarna inte fått med sig allt av värde. Bland annat påträffades fler silvermynt, ett ovanligt senvikingatida silverkrucifix och en sällsynt guldbrakteat från folkvandringstid. Ett liknande silverkrucifix såldes för ett par år sedan på auktion för 160 000 kr.

Misstanken är att föremål till ett värde av en halv miljon kronor har grävts...

Startblocken på plats i turkiska Labraunda
förf: Cecilia Brander
ID-nr: 2009:4:4 tecken: 5595

Den snirkliga färden långt upp i bergen för oss till Zeus helgedom Labraunda.
I antika Karien vandrade människor årligen hit för att delta i offerfester. Ett stort klippblock som spräckts i två delar kan ha varit orsaken till att en kult till den kariske himmelsguden inrättades just här. I närmare 60 år har svenska arkeologer lett utgrävningarna, som är Sveriges enda arkeologiska projekt i Turkiet.


Kultområdet markerar en skiljelinje i tid mellan den första hellenistiska och den sista klassiska arkitekturen. Det exceptionella ligger i blandingen av arkitekturstilar från olika tidsepoker, en av de omständigheter som gör Labraunda annorlunda. Här finns Anatoliens enda stadion med startblocken bevarade. Det är unikt att en antik helgedom står nästintill oförändrad efter sin huvudsakliga byggnadsepok, vilket gör att det går att visualisera hur tempelplatsen såg ut under den aktuella tiden 300-talet f.v.t. De äldsta keramikskärvorna från Labraunda härstammar från mitten av 600-talet f.v.t.

Salarna där offermåltider hölls är ett par av helgedomens huvudbyggnader med 20 liggsoffor för prominenta personer. Inga andra helgedomar har visat upp någon motsvarighet till dessa rymliga matsalar med sina extraordinära resurser för offermåltider.

Karerna levde i sydvästra Anatolien under antiken och det indoeuropeiska språket kariska var besläktat med lykiernas...

Tomma bronsåldersskepp?
förf: Joakim Goldhagn
ID-nr: 2009:4:5 tecken: 4180

Under hösten har Högskolan i Kalmar – numera Linnéuniversitetet – undersökt en skeppsformad stensättning vid gården Brånestad i Lofta socken i Småland. Den är 18–19 meter lång och 3,6 meter bred och saknar stävstenar. Skeppet ligger i ett fornlämningsområde bestående av en handfull stensättningar, två runda, en kvadratisk, en rektangulär och en med mittblock. Samtliga synliga anläggningar tolkas ofta som gravar och dateras vanligen till yngre bronsålder, 1100–500 f.v.t.
Tidigare har ett snarlikt skepp undersökts i Tjust på gården Hellerö, nära Brånestad. Det innehöll ett tiotal brandgravar, ett dussin keramikkärl, flinta, en handfull bronsföremål och några spets­nackiga yxor som deponerats i för och akter på skeppet. De senare bör snarast betraktas som ”antikviteter” som lastats ombord på detta välbefolkade stenbundna skepp. Liknande fynd skapar förväntningar, stora förväntningar.

Skeppen från Brånestad och Hellerö har en likartad storlek och utformning. Större stenar har använts i kantkedjans för och akter, vilket förstärker anläggningarnas skeppsform. De ligger båda i en fornlämningsmiljö som tydligt präglas av lämningar från bronsåldern. Skillnaderna var dock genast uppenbara för oss. Trots att hela skeppet i Brånestad grävdes ut för hand och sållades med ett 2 mm stort såll, hittade vi inte ett enda fynd! Varken brända ben, keramik...

Våra gener kommer från invandrande jordbrukare
förf: Birgitta Gustafson
ID-nr: 2009:4:6 tecken: 5089

Hur blev stenåldersmänniskorna i Skandinavien jordbrukare? Det är en klassisk fråga inom arkeologin. Nu har ny DNA-forskning ställt gamla uppfattningar på huvudet. Stenåldersjägarna-samlarna tycks inte ha blivit odlare. I stället uppträdde jordbrukande invandrare på scenen.

Ty dagens skandinaver härstammar inte från de människor som kom till Skandinavien efter den senaste istiden. Istället kan våra förfäder vara en grupp människor som invandrade senare, i samband med att jordbruket infördes. Det visar en ny studie i gränslandet mellan genetik och arkeologi, som gjorts av forskare vid bland annat Uppsala och Stockholms universitet.

Frågan om hur, när och varför människan övergick från det tämligen lättsamma livet att vara jägare och samlare till att bli hårt arbetande bonde har länge sysselsatt de arkeologiska forskarna. En del har menat att influenserna från jordbrukare söderifrån har gjort att Skandinaviens folk anammat de nya idéerna, kanske de av miljöskäl och försörjningsskäl varit tvungna att överge jagandet och samlandet för omkring 4000 år sedan för att börja att odla jorden. Övergången, som brukar kallas neolitisering, var mycket långsam, det tar tid att ändra vanor, har många arkeologer menat.

Men nu tycks alltså dessa frågor få ett överraskande svar. Det handlar enligt DNA-undersökningarna inte om någon...

Hit kom hon vandrande den första europén
förf: Birgitta Gustafson
ID-nr: 2009:4:7 tecken: 6885

En resa genom Georgien – beläget mellan Svarta och Kaspiska havet – är en färd genom hela den europeiska historien. Den första europén har påträffats här, för 1,8 miljoner år sedan kom hon vandrande från Afrika. Greker, bysantinare, skandinaviska vikingar och ryssar, alla har de varit här för fredlig handel eller för att lägga landet under sig. Nationsbygget har rötter ned i 300-talet då landet var det andra som kristnades efter Armenien.

Kanske denna bakgrund och Georgiens tusenåriga nationsbygge borde ha gjort landet till ett stabilt mångkulturellt samhälle utan nationalistiska övertoner. Det är dock inte vad som möter resenären. För längs seklerna har två hot följt detta land som slagskuggor; dels från det mäktiga Persien och dels från det mäktiga Ryssland. Idag, bara två år efter de postsovjetiska krigen mot Abchasien och Sydossetien, delrepubliker som georgierna anser höra dem till, sätter människor här sin tilltro till väst, till USA och till EU. Utan hjälp därifrån klarar vi oss inte som nation, är en vanlig uppfattning bland georgier. Och hjälp får man, också Sverige har inlett en rad projekt för att stödja självständigheten och demokratiseringen av landet. Det geopolitiska läget gör saken känslig, huvudstaden Tbilisi har blivit en storpolitisk skärningspunkt, pengar pumpas...

Intervju: Tillbaka till mordplatsen
förf: Birgitta Gustafson
ID-nr: 2009:4:8 tecken: 2601

Ungefär hundra meter bort var det han hittades, Granhammarsmannen som mördades här i trakten för 3000 år sedan.

Arkeologen Jonathan Lindström är tillbaka på mordplatsen efter att under tio år ha forskat och skrivit om detta mord och visar ut platsen. Nu har hans bok ”Bronsåldersmordet” kommit ut, en spännande resa genom tidsåldrar och rättsmedicinska undersökningar.

Tänk om vi kunde hitta en täckdikningskarta? är det första Jonathan Lindström säger när jag föreslår att vi ska fara ut och bese mordplatsen, som ligger på nuvarande Svea Livgardes skjutfält i Kungsängen utanför Stockholm.

För det är ganska längesedan Granhammarsmannen hittades. 1953 skulle lantarbetaren David Zetterström på Granhammars gods gräva ett dike och kom att sätta spaden nästan direkt på ett välbevarat kranium från bronsåldern. Arkeologerna Wilhelm Holmqvist och Bertil Almgren från Historiska museet grävde ut skelettlämningarna och fynden, men förstod först inte alls att det handlade om ett alldeles unikt fynd från denna tid. Och dokumentationen skulle kunna ha varit bättre, önskar Jonathan Lindström. Någon exakt fyndplatsbestämning gavs inte. Det är därför han vill ha en täckdikningskarta.

Granhammarsmannen hade förmodligen fått vila i frid i sin låda i Historiska museets magasin om inte Jonathan Lindström som ung arkeolog fick för sig att...

Rapport från det gyllene skinnets land
förf: Kristian Göransson
ID-nr: 2009:4:9 tecken: 9001

Inom arkeologin är Georgien ett tämligen okänt land. Men här låg en gång vid Svarta havet Kolchis med tre grekiska kolonier. Det var härifrån den grekiska mytens Medea kom.

En av den grekiska mytologins mest berömda episoder är skildringen av hur Jason och argonauterna seglar iväg från Iolkos till det avlägsna Kolchis sökande det gyllene skinnet. Bakgrunden till argonauternas seglats är i korthet följande: Kung Athamas i Orchomenos i Grekland hade barnen Frixos och Helle med molngudinnan Nefele. Hans nya hustru Ino var svartsjuk på barnen och ville undanröja dem. Hon lurade kungen att barnen måste offras till Zeus för att staden skulle slippa hungersnöd, men just när de stod vid offeraltaret kom en vädur med ett gyllene skinn flygande och räddade dem. Det var deras mor som skickat baggen och på den färdades barnen ut över havet mot öster. Helle tappade dessvärre taget och föll i sundet mellan Europa och Asien, vilket efter henne fick namnet Hellsponten (dagens Dardanellerna). Frixos fortsatte färden och till slut landade baggen hos kung Aietes land, det fjärran Kolchis. Väduren offrades till Zeus och det gyllene skinnet hängdes upp i en helig lund där det vaktades av en drake som aldrig sov.

Anledningen till...

Frågor & Svar
förf:
ID-nr: 2009:4:10 tecken: 2203

Hur många böcker innehöll Alexandrias bibliotek?

När byggdes biblioteket i Alexandria och hur många böcker innehöll det? När förstördes det?

Annika Hansson
Svar:

Ptolemaios II av Egypten inledde på 280-talet f.v.t. arbetet med att samla all världens skrifter under ett enda tak, vilket innebar att även böcker skrivna på andra språk skulle översättas. Egyptierna bad andra länders regenter om att få låna skrifter för att kunna göra kopior, bland dem böcker från Aten, för att kopiera verk av deras klassiska tragediförfattare. Därefter ska dock egyptierna behållit originalen och skickat tillbaka kopiorna.

Enligt romerska historieskrivare rymde biblioteket mellan 400 000 och 700 000 rullar, flertalet av papyrus. Biblioteket i Alexandria bestod av flera byggnader. Huvudbiblioteket var troligen lokaliserat till den äldsta byggnaden, Museion. Ett annat bibliotek var det yngre Serapeion, som var ett tempel till Serapis ära. Arkeologer har funnit att Serapeion innehöll offentliga samlingar, som sannolikt fritt kunde brukas av både studenter och vanliga medborgare. En polsk-egyptisk utgrävningsgrupp har funnit delar av biblioteket i Brucheion-området där man fann 13 läsesalar, vart och ett med ett centralt podium. Det var vid biblioteket i Alexandria man upprättade den första kända ämneskatalogen, Pinakes, ett slags minnestavlor vars upphovsman var Kallimachos...

Krönika: Plundringar oväntat omfattande
förf: Dan Carlsson
ID-nr: 2009:4:11 tecken: 3322

Gotland är enastående när det gäller fynd från den yngre järnåldern. Mer än 700 silverskatter, tiotusentals lösfynd från vikingatid och talrika gravfält, hamnplatser och bildstenar minner om en mycket expansiv period i den gotländska historien. Samtidigt skapar denna rikedom betydande problem för kulturminnesvården genom en kontinuerligt pågående plundring av skattplatser, depåfynd och fornlämningar. Utgångspunkten för denna plundring är att huvuddelen av det vikingatida materialet, inklusive skattplatser, ligger på dagens åkrar, som ett resultat av framför allt de senaste hundra årens uppodling.

Särskilt påtaglig är plundringen av platser med fynd av vikingatida silverdepåer. Den illegala verksamheten har pågått under lång tid – under 1980-talet var den mycket omfattande – och ledde också till åtal och fällande domar i två fall. Insatserna fick en viss preventiv verkan, men under senare år har plundringen åter tagit fart och blivit mer omfattande och sofistikerad. I vår digitala värld är det i dag inga större problem att via olika källor få tillång till tämligen exakta uppgifter om fyndplatser.

En uppföljning av ett antal depåplatser under förra året visade på flera fall av plundring och som en följd av detta initierade Länsstyrelsen på Gotland ett treårigt projekt för att få bukt med problemet. En arbetsgrupp med representanter...

Var låg Mora sten?
förf: Mats G. Larsson
ID-nr: 2009:4:12 tecken: 4663

Mora ting sydost om Uppsala var den plats där de medeltida kungarna valdes. Lagmännen från de olika landskapen i det dåvarande Sverige möttes då här för att utföra vissa ceremonier, vilka bland annat bestod i att den nyvalde kungen skulle ställas på en särskild sten, Mora sten.

Åtminstone i några fall högg man därefter in en annan sten där valet bekräftades med kungens namn och det datum då det skedde. Vissa av dessa så kallade dokumentstenar finns fortfarande kvar och förvaras i en liten byggnad vid södra kanten av den så kallade Mora kungsäng, strax intill vägen mellan Uppsala och Östuna. Själva valstenen har däremot sedan länge ansetts som försvunnen.

Det finns tyvärr ingen ögonvittnesbeskrivning av stenens utseende men däremot av dess belägenhet. År 1434 for nämligen notarius publicus i Uppsala ut till platsen på domkapitlets uppdrag. Han kunde då rapportera att Mora sten låg ute på jämna slätten och att en sten som bekräftade den sittande kungen Erik av Pommerns val låg ovanpå den.

Detta skulle visa sig vara ett besök i sista stund, för bara några år senare berättas det i ett medeltida kalendarium att Mora sten flyttats från sin ursprungliga plats. Den enda detaljerade beskrivning vi har...

På jakt efter den första kalkbränningen
förf: Ulf Fornhammar
ID-nr: 2009:4:13 tecken: 7406

Hur länge har människan använt bränd kalk i sina byggnader? Tidigt föll Ulf Fornhammars blickar på Döda havet där lufttrycket är högre än någon annanstans i Mellanöstern där de äldsta kalkbrända fynden påträffats. Högre lufttryck borde möjliggöra högre temperatur, som är nödvändig vid kalkbränning. Det är samma fenomen som gör att en dieselmotor ger högre effekt när turbon kopplas in.

De äldsta kalkfynden finns samlade i ett band runt östra Medelhavet från södra Turkiet till norra delen av Sinaihalvön. För att testa hypotesen om lufttryckets betydelse för förbränningen tog jag kontakt med forskare vid Weizmanninstitutet i Israel. Vi har tillsammans hittills genomfört tre testomgångar (se Populär Arkeologi nr 4/06, 2/07) Nästa försök genomfördes förra året dels vid Ein Gedi som ligger vid Döda havet 400 m under havsytan och dels staden Arad belägen 500 m över havsytan. För att säkerställa samma vindstyrka på båda platserna använde vi en fläkt matad med ström från en portabel generator.

Vi möttes på försöksplatsen utanför Arad tidigt på morgonen, det var professor Steve Weiner samt doktoranderna Ofir Katz och Lior Regev. Ur den välfyllda flakbilen plockade vi fram ved, tändstickor, yxor, sågar, generator, fläkt, tändvätska, skyddshanskar, mätinstrument, datorer, kameror, stolar, förbandslåda och...

Artefakten: världens äldsta musikinstrument
förf: Birgitta Gustafson
ID-nr: 2009:4:14 tecken: 530

I sitt sommarprogram för ett par år sedan ställde Ingmar Bergman den uppmärksammade frågan när människan började att musicera. Ett svar har vi idag fått med ett extraordinärt fynd från Hohlefehls Höhle i schwäbiska alperna i Tyskland.

Inte nog med att man där fann en så kallad Venusstatyett som är 37 000 år gammal, i grottan påträffade arkeologen Nicholas J. Conard och hans team dessutom en väl bibehållen flöjt av samma ålder. En verklig Trollflöjt, skulle man kunna säga. Här syns den efter restaurering.

P A...

Böcker
ID-nr: 2009:4:15 tecken: 15162

Columella
12 böcker om lantbruk
Lucius Junius Moderatus Columella
översättning från latinet S. Hedberg
Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien

Columella, född i början av första århundradet e.v.t., kom ursprungligen från Spanien men hamnade efter krigstjänstgöring i mellersta Italien där han bedrev lantbruk uppenbarligen med största intresse. Godset drevs med hjälp av slavar och omfattade alla typer av odling med tyngdpunkten på medelhavsområdets viktiga tre: spannmål, oliv och vin, men Columella hade också fruktträd som fikon och granatåpplen liksom kastanjer. Vidare går han in på husdjursskötsel framför allt hästar och åsnor, boskap, får, getter och svin men även fåglar som höns, duvor, trastar, påfåglar, gäss, änder m.fl. ingår liksom bin och fiskar.

Den som vill sköta ett lantbruk bör ha kunskap, möjligheter och vilja att ägna sin tid åt det. Columellas instruktioner är mycket detaljrika. Vi får veta precis hur man ska gå tillväga vid varje moment och vad man måste tänka på. Man får en känsla av att han velat skriva en manual för lantbrukaren att slå i när han undrar över något. Den första boken är översiktlig och handlar om var gården bör ligga, markens beskaffenhet, husen, arbetskraften dvs kroppskonstitutionen hos slavarna mm. De nio följande böckerna behandlar odling och...

Nyheter
ID-nr: 2009:4:16 tecken: 3164

Vatten och makt i Pompeji
Nya svenska undersökningar visar på sociala hierarkier

Det svenska Pompejiprojektet har återvänt till ett tidigare frilagt kvarter, för att undersöka det med nya arkeologiska metoder.
– Mest intressant är kanske att vi via våra utgrävningar direkt kunnat kartlägga en del av de sociala hierarkier som fanns i staden, säger Anna-Marie Leander Touati, ledare för projektet.

Det man har gjort är att visa hur de större husen i det utgrävda kvarteret försörjt flera mindre med vatten. Det här är intressant eftersom det avslöjar beroendeförhållanden som rådde i kvarteret och som säkert var typiska för staden i stort.
– Flera av de mindre husen och verkstäderna har varit beroende av de rikare och större byggnaderna, som försett dem med vatten. Det rör sig troligen om ett patron-klientförhållande som band samman fria och ofria medborgare, men också fastighetsägare och fria hyresgäster i olika former av intresseutbyten, säger Anna-Marie Leander Touati, och understryker att det är ovanligt att man på det här tydliga sättet kan föra historiska resonemang om arkeologiska fynd.

www.pompejiprojektet.se


Uppsving för mosslik
Nya teorier och skrifter om mossarnas folk.

Varför begravdes Tollundmannen i en mosse? Den frågan tas upp i en ny bok av Christian...