Hur tillverkades guldgubbarna? (1-00)

av Gert Franzén


Varför finner man inga guldgubbematriser om de varit stämplade? Kan det bero på att de förbryllande guldgubbarna i själva verket har drivits? Gert Franzén funderar här över tillverkningen.
Guldgubbar är fynd som förbryllar. De är små, ofta mindre än en lillfingernagel, tunna guldfolier på vilka man åstadkommit relief-figurer. Motiven är en man och kvinna eller en ensam person. Motiven har sysselsatt många och man har naturligtvis försökt göra vetenskap av sina funderingar.

Användningen av dessa alster har angivits som "kult", d.v.s. man vet inte. Fyndsituationen är kulturlager, ibland nerhalkat i stolphål tillsammans med annat skräp. Det största antalet har hittats i Bornholms "sorte muld" tusentals gubbar. Man tror att en patris eller matris som klämmer guldfolien mot ett mjukare underlag använts för framställningen.

Är det verkligen så? Ingen har hittat någon stämpel, trots att de måste ha funnits i mängd. Ett annat krux är att de stämpelidentiska inte är helt lika.

Hur kan de annars ha tillverkats? Om man förstorar upp guldgubbar och betraktar dem utan förutfattade meningar kan man se andra saker. Jag har scannat in bilder av guldgubbar i dator och där utsatt dem för bl.a. förstoring följt av timmar av betraktande. Som exempel i denna artikel har jag valt tre gubbar från Eketorp på Öland och en gubbe från Helgö.

Själva figurerna är på de tre första gubbarna något olika framställda men gemensamt är att de måste ha gjorts genom att rita med en spets på en guldfolie som ligger fast på ett mjukt och plastiskt underlag. Underlaget kan ha varit t.ex bivax, troligen ihopknådat med något mjukgörande ämne.

Jag är säker på att gubbarna har ritats (drivits), inte stämplats. Därav följer att några stämpelidentiska inte existerar, även om vissa kan vara mycket lika. Däremot kan nästan identiska skapelser av samma konstnär dyka upp på olika platser i landet, vilket väl är minst lika spännande som att de skulle vara gjorda med samma stämpel.

Att tillverka dessa gubbar med god kvalitet kräver stor konstnärlighet, stor syn- och handskärpa och känsla för hur guld beter sig. Alla hundratals guldgubbar visar betydande skillnader i dessa förmågor. Min tro är f.n. att gubbarna tillverkats av ungdomar för att få sin skicklighet testad/tränad inför mäster, som hade att utbilda de skickligaste till goda guldsmeder i makthavarens/guldägarens tjänst. Troligen ett eftertraktat jobb som åtskilliga försökte sig på. Att några gubbar tappats och trampats in i golvet/kulturlagret kan man lätt förstå, men de flesta har troligen smälts ner igen.

Guldfolie är dyrt, men för den som vill prova att tillverka gubbar kan aluminiumfolie användas, även om detta material är betydligt styvare och kärvare än guld, åtminstone rent guld.

Smält bivax i ett burklock och låt stelna. Klipp en liten ruta av folien och stryk fast på vaxet, smörj med t.ex. smör och rita med spets. Kulspetspenna är rätt bra när man är ovan.

Du får på samma gång en ordentlig koll av synskärpan. Du också...


Gert Franzén är arkeolog och tekniker.