Zimbabwe betyder
hus av sten (1-00)
av Anders Lindahl
...och det är förmodligen det enda land i
världen som fått sitt namn av en arkeologisk
plats. Det finns mer än 200 andra mindre zimbabwes i
landet. En av dem ska vi gräva ut i sommar....
Zimbabwe har alltså fått sitt namn efter
Great Zimbabwe, Stora Zimbabwe, ett av de största
byggnadsverken på den afrikanska kontinenten
söder om Sahara. Great Zimbabwe var under 1200-1400
e.kr. en stad med upp till 20 000 invånare.
Ordet Zimbabwe kommer från det lokala
Shonaspråkets uttryck "dzimba dza mabwe" vilket
betyder hus av sten. De rester av byggnader som är
synliga idag utgörs av en komplex samling ruiner.
Gemensamt för samtliga är att de är
uppförda i kallmursteknik av tuktad sten, utan att
vara sammanfogade av murbruk. Den stora "Great Enclosure"
har en mur som är 11 m hög och 6 m tjock vid
basen.
Platsen "upptäcktes" på 1860-talet och troddes
länge vara byggt av folk från
Mellanöstern, en åsikt som
förfäktades av de europeiska
kolonisatörerna i stort sett ända fram till
slutet av 1900-talet. Inga professionella arkeologer har
emellertid påstått annat än att dessa
byggnadsverk har uppförts av den lokala afrikanska
befolkningen.
Kulturturism
Great Zimbabwe är idag en av Zimbabwes största
turistattraktioner med flera tusen besökare
årligen och i anslutning till ruinerna har ett
stort antal hotell och "lodger" vuxit fram. Great
Zimbabwe är väl känt, vad som är
mindre känt är att det finns minst 200 mindre
zimbabwes utspridda över landet. Den del av landet
som har bland de flesta sådana "små"
zimbabwes är Buhera-distriktet, som är
beläget i den ost-sydostliga delen av landet. I
Buhera har man hittills konstaterat inte mindre än
elva zimbabwe-ruiner. Här hittar vi den till ytan
femte största zimbabwen - Matendera. Syftet med
utgrävningsprojektet som startade 1998 är att
studera bosättningsmönster och hantverk
från zimbabwe-perioden och i princip fram till
vår tid.
Utgrävningarna har hittills varit koncentrerade till
en ruin som heter Kagumbudzi. Platsen är intressant
ur flera aspekter.
Den är relativt liten, vilket gör att
man har möjlighet att få en överblick av
konstruktionen.
Den tycks innehålla alla de element som man
förknippar med en plats från Great
Zimbabwe-perioden, d.v.s. alla de konstruktioner man
hittat i Great Zimbabwe återfinns här, men i
mindre antal och förminskad skala.
Infrastrukturen runt platsen är relativt bra:
i närheten finns en större väg, en
vattenbrunn, en landsbygdsaffär, en skola etc.
Dessutom är klättringen upp till ruinen inte
är alltför ansträngande med tanke på
utrustning, fynd m.m. som måste transporteras.
Och inte minst väsentligt - platsen har
aldrig blivit undersökt. Den har inte ens blivit
utsatt för någon plundring av tidiga
europeiska kolonisatörer, vilket de flesta andra
zimbabweruiner har utsatts för.
Utgrävningarna på Kagumbudzi har fokuserats
på bosättningar innanför och utanför
murarna samt på den största avfallshögen.
Grävningarna av den sistnämnda har givit de
flesta fynden - keramik, djurben,
metallföremål, glaspärlor etc.
Utgrävningarna av husrester har givit relativt
få föremål, däremot har vi
påträffat närmast intakta golv,
plattformar och delar av väggkonstruktioner.
Förutom fortsatta utgrävningar önskar vi i
framtiden även koncentrera oss på
inventeringar i närområdet för att
konstatera omfattningen av bosättningar utanför
själva ruinkullen.
Under sommarens utgrävning kommer vi att ta upp
schakt på flera olika platser i den 700 år
gamla bosättningen. Schakten anläggs på
en yta på cirka fem kvadratmeter. Som deltagare har
du självklart möjlighet att gräva i
samtliga dessa tre schakt och du kan också
följa med på inventeringar i landskapet runt
Kagumbuzi. Vi gräver tillsammans med zimbabwska
arkeologer och studenter.
Sedan 1998 har svenska arkeologer deltagit i ett
Sida/SAREC-stött projekt med utgrävningar i
Buhera. Anders Lindahl har varit grävningsledare
för projektet.
Den Zimbabwiska samarbetspartnern har varit National
Museums of Zimbabwe.
Projektet heter: "Ceramics, Metal craft and Settlement in
South eastern Zimbabwe since ca AD 1400". Läs mer om
projektet på: www.geol.lu.se/personal/kfl/Buhera1.html