Böcker (1-07)


Ristat i sten
Med tydda stavar. En tidsresa med amsagor och sanning bland vikingatida runstenar i Västmanland
Hasse Carlsson
Eget förlag

Vet du hur ristas må?
Vet du hur runor tydas?
Vet du hur runor målas,
vet du hur de rönas må?
Vet du hur man bedja skall?
Vet du hur blotas må?
Vet du hur man utgiver,
vet du hur man offra skall?

Som svar på dessa frågor hämtade ur Havamal kan man kort och gott säga att författaren Hasse Carlsson kan det mesta av detta. Han skall ha all heder av Ristat i sten och boken är verkligen exakt som underrubriken utlovar en tidsresa med amsagor och sanningar bland runstenar i Västmanland. Det enda som stör är kanske ordet ”vikingatida”, eftersom begreppet är en aning tidsbestämmande och senare tiders forskning har ju visat att runstenar kan ha tillkommit också under tidigt 1100-tal. Men detta är naturligtvis bagatellartat och var och en får ju ha sin egen uppfattning om när vikingatiden slutar, dock inom rimliga gränser.

Men låt mig först som sist säga att det är en stort nöje att läsa en så bra och vacker presentation av en grupp runstenar. Här är verkligen boken för den som skall introduceras i runstenarnas värld och som vill börja lite ”mjukt”.

Varje sten presenteras först på uppslagets vänstersida med originaltexten i runor, följt av runornas översättning till bokstäver och avslutas med texten tolkad till nusvenska. På högersidan finns en bild av runstenarna. Fotografierna måste också sägas vara mycket bra, vilket inte alltid är fallet i böcker om runstenar. På efterföljande uppslag följer en tolkning av texten med i vissa fall en förklaring av begrepp, tidaxlar, kungalängder och en kort vägbeskrivning till varje sten.

Beskrivningen av runstenarna avslutas sedan med en amsaga om varför stenen tillkommit. Dessa små berättelser är mycket underhållande och som sagt var så här kan det ha gått till, utan att ha något belägg. Författaren skiljer dock klart på den vetenskapliga och den spekulerande sagodelen och därmed är det helt ok att ha med den senare, eller rättare sagt, att i det här fallet förhöjer den läsupplevelsen.
En mycket trevlig layout bidrar också till att det är lätt att be den intresserade att offra en skilling eller två för att få reda på hur man ristar, tyder och målar runstenar eftersom Hasse Carlsson definitivt vet hur man utgiver.

Torsten Svensson


Horatius
Liv och tänkesätt
Carl-Göran Ekerwald
Norstedts förlag

Horatius, som började sin diktning med småverser på den grekiska han hörde omkring sig i Syditalien skulle bli en av den latinska poesins allra främsta företrädare. Många är de som kämpat med hans verser på latinlektioner i skolan och fler ändå de som mött honom som en av världshistoriens mest citerade poeter.

Horatius är en jordnära man. Hans kärleksdikter måste vara några av de minst romantiska i världslitteraturen. Hans livsfilosofi är enkel och rak på sak. Han framstår i Carl-Göran Ekerwalds bok som en mycket ensam människa, trots att han själv nämner ett antal vänner, bland vilka bland annat Vergilius återfinns.
Ekerwald går noggrant igenom hans verk, diktsamlingarna (oden, epoder, satirer) och breven (epistlarna) och försöker komma Horatius så nära som det är möjligt.

Hans bok om Horatius kan rekommenderas såväl till dem som redan väl känner Horatius diktning som till dem som ännu har kvar nöjet att lära känna honom. I själva verket har den uppenbarlige ytterst beläste Ekerwald fyllt boken med citat och det är inte alltid helt klart om de härrör från Horatius eller någon annan (notapparaten i slutet av boken ger dock svar). Avslutningsvis kan man väl säga att man ibland känner lite tvekan inför vissa tolkningar som kanske går längre än som är riktigt möjligt, men på det hela lockar denna bok till merläsning av Horatius.

Många gånger fick denna recensent gå och hämta sin Horatius för att läsa citaten i ett större sammanhang och detta är väl det allra mest berömmande man kan säga om en biograf att han inspirerat till närmare kontakt med undersökningens föremål.

Charlotte Scheffer


Att sluta cirkeln
Aboriginerna, Eric och jag
Lotte Mjöberg
Carlssons förlag

Eric Mjöberg var insektsforskare och upptäcktsresande till Australien och Sydostasien mellan 1910 och 1926. Idag är han kanske mest känd för de människoskelett från Australien som han olovligen samlade in och smugglade med sig till Sverige, och som sedermera kom att ingå i Etnografiska Museets samlingar innan de med stor mediauppmärksamhet återlämnades till Australien hösten 2004.

Han skrev också fem böcker om sina resor för den svenska publiken, populära i början av 1900-talet men påfallande rasistiska och stötande när de läses på 2000-talet. Lotte Mjöberg skriver här om sin avlägsne släkting Eric i ljuset av sina egna resor till Australien, där hon genomgår en inre resa och gör upp med sina skamfyllda känslor för sin farfars kusins åsikter och gärningar.

Jag vill så hjärtans gärna skriva något odelat positivt om Lotte Mjöbergs bok. Den är en i en rad böcker under början av 2000-talet som tar upp den svåra och obehagliga frågan om svenska vetenskapsmäns delaktighet i koloniala och postkoloniala övergrepp i fjärran länder. Den har ett personligt och passionerat anslag som känns angeläget och viktigt i en genre som alltid riskerar att fastna i en tråkkorrekt och förment värdeneutral rapportform. Dessutom är den lilla boken skön att hålla i handen. Ändå blir mitt bestående intryck att så mycket slarvas bort. Och det handlar inte bara om att skönheten i det lilla täta formatet slarvas bort i ett alltför hastigt redaktörsarbete. Själva frågan, den stora frågan om det verkligen är så enkelt att helt frigöra sig från den unkna kunskap och den stötande världsuppfattning som nu ligger blottad i Eric Mjöbergs berättelser, slarvas bort i alltför enkla new age-skimrande slutsatser om aboriginsk andlighet. Går det inte att ana ett släktskap mellan kolonisatörens sökande efter en absolut ursprunglighet hos den primitive vilden och new age-romantikerns sökande efter egen inre frid? Har vi verkligen lagt Eric Mjöbergs berättelser fullständigt bakom oss?

Anna Källén


Slagfältet
Om bataljen vid Landskrona 1677
Bo Knarrström
Efron förlag

Den 147 sidor långa boken behandlar den första systematiskt utförda arkeologiska undersökningen av ett slagfält i landet. Lokalen som författaren tillsammans med kollegorna vid Riksantikvarieämbe tet hade valt ut för sin undersökning var platsen för drabbningen vid Landskrona 1677. Där offrades över 4 000 i stupade och sårade av totalt omkring 21 000 danskar och svenskar som ett resultat av makthavarnas expansionistiska politik.

Frågeställningarna var många. Fanns någonting kvar i jorden från striden? Hur hade metallfragmenten klarat tidens tand efter mer än 300 år? Och framförallt var det möjligt att rekonstruera själva drabbningen utifrån det arkeologiska materialet? Likt kriminalteknikernas minutiösa jakt efter bevismaterial på en brottsplats rörde arkeologerna sig sakta fram med finkänsliga metalldetektorer i sökandet efter små fragment till ledtrådar på en plats där brottet förvisso redan sedan lång tid var preskriberad.

Fynden var många som exempelvis granatskärvor, lod, uniformsknappar men framförallt blykulor avfyrade från musköter. För att öka kunskapen om varför blyprojektilerna hade en sådan varierande grad av anslagsskador utförde man experiment där man besköt olika material som metall, trä och organisk vävnad.
Med resultatet från experimenten tillsammans med ballistiska beräkningar, analys av siktlinjer och fyndspridningskartor började man bygga upp en förståelse för slagets olika händelser. Man lyckades följa allt ifrån grenadjärernas rörelser på valplatsen till hela förflyttningar av förband. I vissa fall bekräftades beskrivna händelser i de historiska dokumenten andra gånger fann man hitintills okända strider. Bilderna i boken är av hög kvalité och tillsammans med teckningarna skapas en mörk suggestiv stämning av krigets fasor.

Tomas Englund


Arkeologins största upptäckter
Douglas Palmer, Paul G. Bahn,
Joyce Tyldesley
Historiska Media

En bok att sträckläsa, tematiskt upplagd med rubriker som Den första människan, Städer och boplatser, Krig och konflikter och innehållande massor av kunskapsrika, välskrivna texter med professionella och generöst tilltagna illustrationer.

Skyddsomslagets stora fotografier av inkapalatset Machu Picchu och Howard Carter vid Tutankhamuns grav får mig först att tro att innehållet ska spegla endast arkeologins mer storslagna rön. Det visar sig dock att bokens tre brittiska författare &endash; en naturvetare, en konsthistoriker/arkeolog, en journalist &endash; verkligen har ansträngt sig för att också plocka fram viktiga, mindre kända fynd och fyndorter.

I Pavlovbergen i tjeckiska Mähren, t.ex. har arkeologer undersökt en 27 000 år gammal boplats och funnit små statyetter skapade av leraktig lössjord från förvittrade djur- och växtdelar som bränts! Dessutom grävde man fram fint utskurna föremål av mammutben och en gåtfull trippelgrav. Södra Afrika representeras av ruinerna efter Stora Zimbabwe från sen s.k. shoajärnålder 1275-1450. British Association for the Advancement of Science skickade ner arkeologer i flera omgångar från 1905 och framåt innan man övertygades om att stora ringmuren verkligen var ett verk av afrikanerna själva!

Till detta kan läggas många fler exempel från samtliga världsdelar &endash; med faktarutor om fyndplatsernas ålder och upptäcktsår och vilka arkeologer som dokumenterat dem &endash; samt ett avslutande kapitel Naturvetenskap och arkeologi om bl.a. dna-analys och om vikten av att idag arbeta tvärvetenskapligt.

Roberto Dünkelberg


Helgonlegender i ord och bild
Ingalill Pegelow
Carlssons förlag

Ett standarverk för både lekmannen och forskaren som absolut kan rekommenderas. På nästan 350 sidor förekommer ett 120-tal helgon och dessutom en katalog över helgonens förekomst i de svenska kyrkorna i respektive landskap. Bildmaterialet håller mycket hög klass. Det är definitivt en bok att ha i bokhyllan eller på bordet men däremot ingen man direkt tar med sig i fickan på helgon exkursion uti Sveriges avlånga land.

Läsaren får ta del av helgonens liv och leverne, hämtade från den gyllene legenden, Legenda Aurea. Deras vedermödor beskrivs i denna på ett blodigt och för våra öron hemskt sätt. De dog ofta på ett bestialiskt sätt, efter det att de blivit å det grövsta torterade. Detta bland annat för att berätta vidare hur mycket dessa helgon fick lida för sin tro. Vad beträffar katalogdelen bygger den som jag kan förstå på det ikonografiska registret som tidigare föreståtts av bland andra författaren. Tyvärr har felaktiga attributioner som finns i detta arkiv, vilket inte är Ingalill Pegelows fel, även följt med till denna i övrigt utmärkta bok. Det finns en del landskap som har så många helgonavbildningar så att dessa enkelt kunnat publiceras i egna böcker. Men detta är ju inte för sent ännu och i ett mindre bokformat blir det dessutom lätt att ha med sig på resor ut i kyrkornas värld. Dessutom skulle boken/böckerna med helgonen i landskapen kunna bli ett värdefullt komplement till Helgonlegender i ord och bild.

Torsten Svensson


Hör du harpan?
Musikaliska strandhugg kring Östersjön med forntida instrument
Styrbjörn Bergelt
Sigtuna Museum

När du införskaffat denna intressanta bok, sätt då först på den CD-skiva som ingår i köpet och lyssna. Då kan du få en föreställning om hur musiken lät runt Östersjön under tidig medeltid. Det är riksspelmannen och musikforskaren Styrbjörn Bergelt som sammanställt den och han berättar också om hur insamlingen av denna musik tillgått.

Vid utgrävningar i Novgorod och i Sigtuna har påträffats tidigmedeltida instrument eller delar av sådana, som inspirerat Styrbjörn Bergelt som musiker och instrumentbyggare. Ett speciellt fynd från Sigtuna är en runristad 900-årig stämnyckel till en harpa gjord av älghorn. En av de fyra runinskrifterna på stämnyckeln lyder: Hör du harpan? Vi är inte precis bortskämda med att få läsa om musikarkeologiska fynd och dessutom få lyssna till dem. Vilken pärla till bok och CD!

Birgitta Gustafson


Döden i skogen
Svenska avrättningar och avrättningsplatser
Göran Lager
Ersatz förlag

Journalisten Göran Lager och hans researcher Peter Klingsell har gjort ett gediget arbete när de har belagt över 600 avrättningsplatser i Sverige. Göran Lager tar med läsaren på en resa genom ett mycket svart kapitel i mänsklighetens historia. Många levnadsöden passerar genom bokens sidor. Fattigdom, svält och andra umbäranden som förorsakat brott som var belagda med dödsstraff. Många av dessa var för övrigt alkoholrelaterade. Det fanns över 60 ”brott” som kunde göra att den dömde slutade på galgbacken. Statens sätt att straffa, ”enkom till straff, androm till varnagel” har följaktligen inte varit något bra rättesnöre, vilket man till slut insåg i Sverige där dödsstraffet avskaffades 1921 i fredstid och 1972 även i krigstid. Bildmaterialet kunde ha varit rikare, men det får ändå anses vara tillräckligt. Boken avslutas med en katalogdel där all avrättningsställen presenteras landskapsvis, men tyvärr utan kartor. Lager och Klingsell har haft målet att enbart notera de platser som kunnat beläggas i handlingarna och det är mycket klokt, även om det finns en och annan avrättningsplats som kunnat tilläggas.

Torsten Svensson