Farsoter och handikapp
- ett kulturhistoriskt perspektiv
Bo Andersson
Carlssons

Sjukdomar är ett tacksamt ämne att skriva om och nu har ytterligare en bok givits ut. Författaren har verkligen lyckats med att skriva en läsvänlig och rolig bok, om man nu kan kalla farsoter och handikapp för roliga. Intressant är det i vilket fall som helst. Bo Andersson, som själv är döv, har tidigare författat ett antal artiklar i liknande ämnen och det märks att han är en van skribent.

Kapitlen är mycket korta på 3-4 sidor och ger därmed en god sammanfattad, överblick över sjukdomar och handikapp. Det är kul att författaren även behandlar och citerar skönlitterära, musikaliska och andra konstnärliga verk.

Tyvärr har författaren valt att avstå från notapparat, men den digra litteraturlistan i slutet är av godo.

En mycket viktig aspekt som Andersson tar upp är hur synen har varit på handikappade och sjuka genom tiderna. En problemfylld vandring genom historien från antiken och fram till våra dagar, skulle man kunna säga. Som exempel på detta kan nämnas den lag om att bränna alla spetälska som den franske kungen Filip den sköne genomdrev 1313. Den upphävdes året därpå, men visar ändå samhällets rädsla för människor som upplevs vara en fara, i det här fallet de friska. Naturligtvis finns det även en rädsla och fascination, kryddat med mänsklig råhet, för mer kroppsliga och psykiska deformationer. Att visa upp människorna på dårhusen är ett bra exempel på detta. I Londons stora sinnessjukhus, Bedlam, som stiftades 1246 och omvandlades till sinnessjukhus 1547, förekom visning av patienterna på söndagarna. Den årliga besöksmängden uppgick till 96 000, vilket inbringade den totala summan av 400 pund.

Torsten Svensson


Spåren i landskapet
- den skånska skogens kulturarv
Thomas Andersson m.fl.
Riksantikvarieämbetet

Det är inte så länge sedan som fornlämningar i skogsmark inte tilldrog sig något större intresse. Kunskapen om dem var också ringa. Men så kom rapporter om att de nya stora skogsmaskinerna för markberedning på sina håll ställt till med stora skador på fornlämningar. Upprivna gravfält och rösen följde i dess spår. Och nu har en rad skogsinventeringar företagits runtom i landet och givit oss mängder av nya fornlämningar, som tidigare varit fördolda.

Några av de främsta arkeologerna verksamma i Skåne är författare till de olika kapitlen i denna bok, som behandlar skilda aspekter på just skogens arkeologi och historia; Thomas Andersson, Mats Anglert, Bengt Jacobsson, Bo Knarrström, Per Lagerås, Rolf Larsson och Mats Mogren.

Kapitlens rubriken täcker väl vad de handlar om: Upptäckten av det äldsta. Torven täcker landskapet. Naturens historiska arkiv. Skogens rötter. Skogen befolkas på nytt. Spår av mager odling. Vad skogen gav. Det viktiga järnet. Vattnets kraft. Läsa landskap. Landskap med historia.

I kapitlet Läsa landskap nämns ett exempel. Kunskapen om det förhistoriska landskapet längs E4:an var i stort sett obefintlig inför de arkeologiska undersökningar som gjordes inför det nya vägbygget. Området kring Örkelljunga och Skånes Fagerhult presenterades förr som vita områden på de arkeologiska kartorna. En intressant bok med vackra bilder och layout och som ger ny kunskap inom detta område.

Birgitta Gustafson


Vikingarnas språk
år 750-1100
Rune Palm
Norstedts

"Han drunknade i Holms hav,
hans knarr gick i kvav,
endast tre komma av "

Denna vers hämtad från en runsten i Vallentuna kyrka har jag alltid personligen tyckt vara ett av de roligaste exemplen på runinskrifter. Rune Palm säger också i denna bok att det är det äldsta bevarade exemplet på svensk slutrimmad vers.

Boken på 522 sidor är en verklig tegelsten och innehåller lite av både det ena och andra. Eftersom författaren är docent i nordiska språk, knuten till Stockholms universitet, så blir dock innehållet givetvis också i mångt och mycket bundet till det språkliga. Det är svårt att på dessa rader gå in på enskildheter i en sådan här omfångsrik bok, men låt mig först som sist säga att boken är relativt lättläst, åtminstone för den som är intresserad av språk. Den är möjligt att den språkkunnige har invändningar mot en del av Palms språkformer, men detta är kanske inte fullt så viktigt för den vanlige läsaren. En rekommendation för denne kan kanske vara att inte läsa boken från pärm till pärm, utan att dela upp den i mindre bitar.

En undran är varför runstenarnas nummer, enligt Runverkets indelning, inte har satts ut i brödtexten. Nu måste de hämtas i inskriftförteckningen i bokens slut. Detta medför problem, inte minst därför att slutet av registret tycks ha fallit bort och den sista inskrift som nämns är Trondheim. På grund av detta får vi därför inte reda på till exempel ovanstående Vallentunainskrifts nummer. En petitess kanske, men numret är bra att ha för den som till exempel vill läsa vidare i Runverkets stora verk om runinskrifter.

Bildmaterialet är dock inte så mycket att yvas över. Det finns några foton på runstenar och en hel del mycket bra teckningar, men visst skulle läsupplevelsen förhöjas av några ytterligare bilder, till exempel i färg. Men med tanke på bokens omfång så hade detta kanske varit en övermäktig uppgift.

Ja, i vilket fall som helst finns det en hel del kunskap att hämta i Vikingarnas språk om vikingarnas språk.

Torsten Svensson


Prehistoric Pictures
Förhistoriska bilder som arkeologisk källa
Gerhard Milstrreu & Henning Prøhl, red
Tanums Hällristningsmuseum

Tanums Hällristningsmuseum i Bohuslän fyllde för ett par år sedan 50 år. I samband med detta jubileum hölls ett symposium under rubriken Förhistoriska bilder som arkeologisk källa. Denna bok är en sammanställning av de olika föredragen och behandlar alltså hällristningarnas ikonografi relaterade till olika arkeologiska fynd.

Det är ett svårt och spännande område. De olika medverkande forskarna, och även bildkonstnärer, gör djupdykningar utifrån skilda utgångspunkter, vilket gör boken mycket spänstig till sitt innehåll. Ett stort antal bilder av mycket god kvalité och tryck förhöjer intrycket. Redaktören har valt att behålla de olika forskarnas föreläsningsspråk; engelska, svenska, danska och norska blandas på ett trevligt sätt.

Birgitta Gustafson


Den fulländade människan
Livsstil, välbefinnande, ursprung
Göran Burenhult
Natur och Kultur

Få har betytt så mycket för den arkeologiska populärvetenskapliga litteraturen i Sverige som Göran Burenhult, professor i arkeologi vid Högskolan på Gotland. Han har förutom det nya standardverket, Arkeologi i Norden 1 och 2, givit ut en rad arkeologiska böcker med fantastiska bilder, ofta tagna av honom själv.

På senare år har han skrivit böcker i vad som kan betecknas som livsstil. förmedling av kunskap och rön om stenålderns mathållning har fått honom att något skifta hamn från vetenskapsmannens till profetens.

Stenåldersmat, som utesluter kolhydrater och koncentrerar sig på kött, fisk, grönsaker, frukt och nötter, ska frälsa oss från dagens vällevnadssjukdomar.

Denna bok inleds med kapitlet Varför ser vi ut som vi gör? där ett evolutionärt perspektiv läggs på människans skelett, muskler, matsmältningsapparat och ämnesomsättning. Burenhult ger oss de långa tidsperspektiven och börjar med primaterna för 36 miljoner år sedan. Tack för det. Just denna typ av sammanfattningar behärskar han till fulländning.

Birgitta Gustafson