Böcker (1-08)



Kalmar
Vikingatidens centrum
Stig Enström
Eget förlag

Vad har inte sagts om Birka? Vad har inte skrivits om Birka? Vad har inte lästs om Birka? Vad var egentligen Birka? Var låg Birka? Varför heter det Birka?

Ja, hur många olika svar har inte producerats på ovanstående frågor och nu kommer ytterligare en i raden av Birkaböcker, skriven av Stig Enström. Den mest intressanta frågan är egentligen, varför det är så oerhört intressant för många att veta var platsen för Ansgars Birka låg? Har det med vår nationella identitet att göra? Känner vi mer av historiens vingslag om vi själva bor i närheten av Birka eller vill man helt enkelt ge Mälardalsområdets forskare en spark i ändalykten eftersom forskning och utgrävningar mest har koncentrerats till detta område och då inte minst vad beträffar Birka?

Svaren på alla dessa frågor tänker jag inte gå in på här, så de kan var och en fundera på själva. Varför inte helt enkelt acceptera att vi nog aldrig 100% kommer att fastställa var det Birka låg, dit Ansgar anlände 829, om vi nu får tro källorna. Kan man inte istället acceptera att varje plats med intressanta fornlämningar äger sitt eget intresse.

Det blir inte mindre intressant bara för att det inte kan förknippas med Birka. Kalmartrakten är ett av dessa områden av stort intresse för vår forntida historia och Enström visar på en hel del platser och iakttagelser som borde kontrolleras och studeras bättre än vad som gjorts, utan att för den skull Ansgars Birka legat där, vilket författaren hävdar.

Men en sak som är alldeles excellent i denna bok är bildmaterialet. Helt fantastiskt i kvalité, layout och tryck, dessutom utan att ha bekostats av fondmedel verkar det som. Här har etablerade förlag mycket att lära skulle jag vilja säga. Studera till exempel gärna de fantastiska kartbilderna med förstoringsglas. Enström skall ha en eloge för att ha sammanställt detta bildmaterial. Däremot, detta trots att författaren inte är någon helt oäven skribent eller privatforskare, så hade en diskussion med så kallade etablerade arkeologer och ortnamnsforskare i mångt och mycket höjt textens innehåll.

Torsten Svensson


Arkeologi - E 18
Från bergslag och bondebygd 2007
Yvonne Torstensson, red
Örebro läns museum

De arkeologiska undersökningar, som orsakats av motorvägsbygget västerut från Örebro har gett mycket ny kunskap om förhistoria och historia i Närkesslättens nordligaste del. Och i några fall har man gjort häpnadsväckande upptäckter.

Länsstyrelsen i Örebro har delat upp de många utgrävningarna mellan det privata företaget Arkeologikonsult, stiftelsen SAU och Raäs UV Bergslagen. I boken Arkeologi - E 18 berättar arkeologerna själva åskådligt, inte minst om arkeologins metoder. De slutgiltiga rapporterna blir färdiga under 2008.

Läsaren får uppleva åttatusen år gamla stenåldersboplatser med spår av yxproduktion i kvarts och flinta intill den dåtida strandlinjen. Man har funnit järnåldersbyar och stora välvda rösen, som vittnar om röjning för odling och betesmark, rösen som anlagts under romersk järnålder och byggts på ända in på 1500-talet. Längst i väster finns järnmalmsgruvorna i Lövåsen från 1700-talet, där man bl.a. funnit skrädsten och genom skriftliga källor vet att kvinnorna skötte skrädningen (rensning av malmstycken).

Man har påträffat stolphål efter ett stort antal treskeppiga långhus. Det mest intressanta och ett av de största (32x11 meter) är huset från romersk järnålder i Falltorp i Täby församling. Förekomsten av förkolnade ängsmarksväxter som gräs och starrväxter i och intill stolphål i kombination med förhöjda fosfatvärden i marken tyder på att man stallat boskapen under vintern.”Fähuset låg ju i samma hus som bostaden”, skriver man.

När arkeologerna stöter på något som de inte förstår kan det hända att man alltför lättvindigt riktar tankarna mot religion och kult, som när man i sank mark påträffat en stor lerklädd plattform ovanpå en egendomlig stenkonstruktion. Annars är detta en fantastisk bok, inte minst pedagogiskt, med väl valda, utsökta färgfotografier och andra illustrationer som fördjupar upplevelsen av texten.

Roberto Dünkelberg


Bäckebomben
Minnen av Hitlers raket
Lena Ahrén, Mats Burström, Anders Gustafsson & Håkan Karlsson
Länsstyrelsen Kalmar län m.fl.

Arkeologi består inte enbart av utgrävningar i forntidsmiljö. Ett växande område som arkeologerna intresserar sig för idag är så kallad samtidsarkeologi. Det kan vara industriarkeologi, torparkeologi eller kanske soptippsarkeologi. Denna bok har sin utgångspunkt en solig junidag 1944. Då slog en raket ned som en blixt från en klar himmel i småländska Bäckebo. Det var en V-2 raket som skjutits upp från en tysk forskningsanläggning.

Raketen var det mest moderna som då fanns och hemlighetsmakeriet kring den störtade projektilen var förstås stort. Och nu till bokens, eller snarare häftets, utgångspunkt för att ta upp detta. Vad minns människor i dag av det som hände, undrar man. Varför har många människor fortfarande raketdelar undangömda i sina hem? Vad kunde en arkeologisk utgrävning av nedslagsplatsen få fram? Jodå, fler raketspillror kunde man finna med metalldetektorers hjälp.

Men det intressanta resultatet blev dock att gräva fram människors minnen; inte främst av raketdelar utan av denna flydda tid som många tydligt minns.

Birgitta Gustafson


Dödens mästarinna
Ariana Franklin
Damm förlag

Makabra mord i medeltida miljö inleder bokens baksidestext och det är en mycket god sammanfattning av denna roman eller deckare som utspelar sig i 1170-talets Cambridge i England och handlar om en barnamördares framfart.
Här har Ariana Franklin lyckats att förena en medeltida miljö med en modernare brottsutredningsanalys genom huvudpersonen doktor Vesuvia Adelia Ortese Aguilars, bördig från italienska Salerno. Jag tycker inte att det stör särskilt mycket att doktor Adelia använder ett mer nutida koncept vad beträffar att studera de döda barnen, men så är hon inte för inte, dödens mästarinna. Detta sätt att studera kroppar användes säkerligen inte i någon större utsträckning under medeltiden, men man kan faktiskt ”köpa” hela konceptet eftersom boken är så välskriven. Bra person- och miljöskildring gör mycket för den totala upplevelsen, i synnerhet i en bok vars handling tilldrar sig i det förgångna.

Intressant är ändå tanken om det verkligen fanns massmördare redan under medeltiden, och för den skull ännu tidigare i historien, vilket naturligtvis i dag knappast går att klarlägga. Ett liv var förr inte alltid värt så mycket och därmed noterades dödsfallen inte i någon högre utsträckning och i synnerhet inte barnens.

Mycket av detta berodde givetvis helt på vilket samhällsskikt människor tillhörde.
Men för att kort återgå till personskildringen så bidrager den också som sagt var till att man verkligen kan få en upplevelse av att dessa uppbördsmän, kyrkliga dignitärer av olika de sorter, korsriddare och inte minst Adelia med sina medhjälpare Mansur, Simon av Neapel, Sir Rowley, Gyltha och Ulf verkligen en gång trampat på vår jord.

Vidare tycker jag att porträttet av den engelske kungen Henrik II är ganska upplyftande och skildringen av kampen mellan den världsliga makten och kyrkan är nog mycket lik den som den utspelades i verkligheten, åtminstone strax efter mordet på Thomas av Beckett i december 1170. Dessutom är frågan om judarnas rätt att existera och att de används som syndabockar ständigt aktuell.
Jag ser verkligen mycket fram emot fortsättningen, ”Serpent in the garden”, som författarinnan skriver på just nu, för att där vidare utröna doktor Adelias öden och äventyr som Dödens mästarinna.

Torsten Svensson


Fornnordisk religion
Gro Steinsland
övers. Malin Ericson
Natur & Kultur

Detta är ett femhundrasidigt verk av en norsk religionshistoriker med ett alltigenom tvärvetenskapligt grepp. Fokus ligger på asatron, dess ursprung, myter, riter och kult samt på den symbios som rådde mellan gudarna i Asgård, människorna i Midgård och de farligt kreativa jättarna i Utgård. Samernas religion berörs mycket lite.

Ett problem för forskningen har ju varit att de flesta skriftliga källor, t.ex. Snorres Edda, är från 1200-talet, nedtecknade runt tvåhundra år efter vikingatidens slut av människor som var kristna. Steinsland betonar därför försiktighet i slutsatser och det stora behovet av hjälpvetenskaper. Arkeologi är en av dessa. Ett av många exempel är de små guldbleck med kärlekspar från förkristen tid som grävts fram i resterna av en hövdingagård i Maere i Tröndelag. De påträffades vid fyra stolphål, där gårdens högsäte kan ha legat. Just högsätet är centrum i bröllopsmyten i den isländska Eddadikten Skirnismal. Bland senare forskningsrön presenterar författaren särskilt den nya synen på skaparguden Heimdal. Han, den ende ”med viste på himlavalvet”, framstår som den högste aktive guden på bekostnad av en mer passiv Oden.

Boken vänder sig såväl till studerande i religionskunskap och historia som till en intresserad allmänhet. Den är försedd med ett mycket utförligt register som gör den till en utmärkt uppslagsbok i ämnet. Vet du vad verkningshistoria är för något? Att denna intressanta bok har norsk slagsida får man ta. Det gäller även de fåtaliga illustrationerna. Norska stavkyrkor i all ära, men den mäktiga run- och bildristningen i Sörmland – Sigurdsristningen – överträffar för mig det mesta av tidig gestaltning i bild av skandinavisk dikt och saga!

Roberto Dünkelberg


Kyrkligt-Kulturellt-Gotländskt
Bengt Stolt
Ödins förlag

Bengt Stolt har skrivit en trevlig och intressant bok, Kyrkligt – Kulturellt – Gotländskt, om företeelser hämtade från kyrkans värld. Någon egentlig röd råd finns inte i boken, utan författaren berättar om en serie av föremål, händelser med mera, hämtade från kyrkans värld. Stolt uppvisar som vanligt sin stora och mycket djupa kunskap vad gäller både teologi och liturgi i artiklar som Kören och korbänken, Skriftestol och bekännelsepall, Kommunionsduk och skrankduk och Kyrkoskrud i dansktid och svensktid.

En av artiklarna behandlar kalkmålningsrestauratorn Carl Wilhelm Pettersson, Gotlands-Pelle kallad. Det är en man som är ständigt aktuell för oss som sysselsätter oss med de medeltida kyrkorna. Hans insatser är på gott och ont. Vem har till exempel inte tyckt till om kalkmålningarna i Dalhems kyrka på Gotland.Han är värd en egen mässa och det har han ju till en del fått här. Intressanta är också artiklarna om de gotländska biskopsvapnen och det helga kors i Bro med flera.

I sammanhanget måste även nämnas inslagen om den något pretentiöse kyrkoherden i Roma, Jacob Bolin (1697-1786), de skrytsamma prästerna i Vamlingbo under 1600-talet och början av 1700-talet, den ene värre än den andre, och inte minst duvjakten i Hablingbo som troligen skedde 1844, där Gud fader själv får ett hagelsvärm i tinningen och den Helige ande i dubbla(!) exemplar blir nedskjuten. Det är i och för sig en tragisk händelse, eventuellt under brännvinets inverkan, som låg bakom denna hejdlösa hämnd på de gudomliga makterna. Men det är ändå bättre att skjuta på döda ting än levande människor.

Den dråpliga historien om de fyra änglaansiktena på 1600-talets innertak i Follingbo kyrka berättar Bengt Stolt också om. Ansiktena är tillkomna 1956 av konservatorn Erik Olsson och föreställer bland andra målaren själv och kyrkoherden Lars Magnus Holmbäck, Klock-Lasse.

Boken avslutas med ett mycket bra register. Bildmaterialet kunde däremot ha varit betydligt rikare, men boken är som vanligt när det gäller Ödins förlag en gedigen och vacker publikation och som exakt den hundrade publikationen sätter den en skön slutpunkt för detta förlags bokutgivning, som de för övrigt skall ha all heder av.

Torsten Svensson


Svenska borgar och fästningar
En historisk reseguide
Leif Törnquist m.fl.
Medströms bokförlag

Medströms har tidigare gett ut Svenska slott och herrgårdar och nu kommer en bok i exakt samma stil, Svenska borgar och fästningar. Den här utgåvan kan ses på två sätt, dels som en guidebok till borgar och fästningar i dagens Sverige, dels som en infrastruktur av byggnader som kan sättas i samband med försvar. Med infrastruktur menar jag då att om man läser boken från pärm till pärm skall ett visst mönster framträda.

Vid betraktande av boken som guidebok, så kan man säga att man uppnår en tillräckligt hög standard för gemene man som därmed kan ha boken med sig ut i fält för att studera det svenska försvaret. Detta gäller i synnerhet de forntida och moderna avsnitten. Däremot finns det en hel del sakfel i boken som att Norderport i Visby stadsmur kallas för Nordreport, vilket i och för sig är en petitess, men ändå bevisar att man inte är tillräckligt påläst eller texten korrekturläst. Att sedan S:t Göransporten i samma mur kallas för S:t Olofsporten är däremot ett fel som inte skall förekomma. Det går att räkna upp ytterligare, men nu raskt över till bildmaterialet.

Malin Gezelius visar sig vara en fotograf av hög klass och har gjort ett mycket gott arbete. Men vad layoutaren har sysslat med kan man fundera över. Mängder av bokens bilder publiceras som som om de skulle klistras som märken på tändsticksaskar och illustrationerna behöver verkligen ses genom ett förstoringsglas, så små är många av dessa. Däremot är teckningarna av de olika anläggningarnas planer och byggnader mycket instruktiva och bra.

Inledningen om befästningskonsten är ok, men urvalet av objekt och därmed bokens infrastruktur är rent ut sagt en aning konstig, åtminstone vad som gäller kyrkobyggnadens försvar. Varför har man valt att ha med Kläckeberga och Hossmo försvarskyrkor i Småland, men lämna Källa ödekyrka på Öland därhän? Öland som haft fler försvarskyrkor än något annat landskap. Bogårdsmurar runt kyrkor verkar man inte heller har hört talas om. Varken den i Vendel, Uppland eller den med skyttespringor i Bunge på Gotland finns med. Eftersom man inte tar upp dessa murar så är det ju också lättare att påstå att rundkyrkor inte varit försvarskyrkor. Nej om kyrkan låg helt öppen ute på fältet så blir det ju en helt annan sak än om den har en försvarsmur runt omkring. Det finns också ett och annat att säga om kastaler, men som sagt var, om man använder boken som en ren guidebok så duger den.

Torsten Svensson


Spåkvinnans stav och 11 andra arkeologiska berättelser
Gunlög Graner, red
Claes Gabrielson, foto
Riksantikvarieämbetets förlag.

Vilken vacker, välgjord och intressant bok med berättelser från järnålder och tidig medeltid! Fantastiska bilder gör detta till en presentbok till alla som har en historisk och arkeologisk håg. Att boken gör sitt nedslag i mellansvenska närkebygder betyder alls inte att den är lokal. Detta är vikingahistoria som berör oss alla. Det är sannolikt ingen slump att bokens titel heter Spåkvinnans stav.

Fynden av stavar i påkostade kvinnogravar har sysselsatt flera nutida forskare. Var det ett slags höga prästinnor, völvor, som begravdes med detta attribut? Völva betyder just ”hon som bär staven”. Här har en av dem begravts vid en krök av Svartån. I Erik den Rödes saga finns en sådan kvinna beskriven med alla sina attribut. Enligt honom var staven kvinnan höll i handen prydd med mässing och besatt med stenar upptill, runt omkring knappen.

Birgitta Gustafson