Böcker (1-97)

 

Två gårdar. I biskopens stad.
En undersökning i kvarteret Brevduvan, Linköping 1987 och 1989.
Ann-Charlott Feldt & Göran Tagesson
Östergötlands länsmuseum

Två gårdar i biskopens stad redovisar resultaten från den hittills största arkeologiska undersökningen av det medeltida Linköping, vilken gjordes 1987 och 1989.

Omkring ettusen kvadratmeter grävdes ut i centrala staden och gav den en lång historia. Man fann nämligen årderspår från en järnåldersbonde som brukat jorden redan på 400-talet.

En mer stadsliknande bebyggelse har tillkom i Linköping först under 1300-talet. Franciskanerna grundade sitt kloster 1287. Men från stadens tidigaste skede påträffades i utgrävningsområdet endast fragment som kunde hänföras till denna tid.

I kvarteret Brevduvan kunde man från 1300-talets slut och 1400-talet börja att urskilja mer tydlig bebyggelse. Två stadsgårdar låg utmed gränden, med bostadshus, ekonomibyggnade, bodar, stall och ladugårdar. Tomtstrukturen blir nu tydligare och bland fynden märks ett ökande antal keramikskärvor. Vid senmedeltiden börjar stenhus att byggas i Linköping. Av domkyrkans byggnadshistoria kan man ganska tydligt följa upp- och nedgångar i stadens historia.


Furstens fartyg
Marinarkeologiska undersökningar av en renässanskravell.
Jonathan Adams & Johan Rönnby
Sjöhistoriska museet
Länsstyrelsen i Stockholm


Schamanens cirkel
En rysk psykiaters upplevelser av Sibiriens visdom
Olga Kharitidi
Strömbergs förlag

Schamanismen är en av världens äldsta religiösa föreställningar och många socialantropologer och religionshistoriker har försökt att spåra och beskriva den. Ett av de traditionella ursprungplatserna är Sibirien. Schamanism har även funnits i andra kulturkretsar, de indianska och de samiska till exempel.

Det har varit en vedertagen uppfattning att utövande schamaner i Sibirien eller bland samerna inte längre finns. I Sverige ska vi ha bränt den siste nåjden på bål under 1600-talet och liknande öde drabbade schamanerna i Sibirien.

I denna fantastiska bok beskriver dock en rysk psykiater hur kulturen lever kvar och hur hon kommer i kontakt med en kvinnlig schaman som lär henne psykisk healing. Det är ingen vetenskaplig rapport men ett övertygande självupplevt möte med en urgammal kultur som här framträder. Kanske kan den ge inspiration för både forskare och historiker att bättre förstå och söka denna föreställningsvärld.

Birgitta Gustafson


Astronomy before the telescope
Christopher Walker
British Museum Press

Idenna bok beskrivs arkeoastronomi, astronomisk historia och etnoastronomi världen runt, från Mexiko till Nya Zeeland, av 27 olika internationella forskare.

På 350 sidor presenteras detta material om förhistorisk astronomisk kunskap.

För den nordiska arkeologen eller historieintresserade är Clive Ruggels avsnitt om europeisk arkeoastronomi särskilt intressant, även om han främst behandlar företeelser på de brittiska öarna.

Boken är nyttig läsning framför allt för den som ser för mycket av exakt astronomi och tideräkning hos våra fornlämningar, men också för den som inte ser någonting alls.

Stonehenge i England är exempelvis inte precist inriktat mot himmelska fenomen, vilket givetvis inte förtar något av denna fornlämnings betydelse.

Det bör kanske betonas att läsningen av denna bok på engelska underlättas om man har elementära kunskaper om solens, månens och stjärnornas rörelser på himlavalvet.

Jonathan Lindström


Astronomisk kalender 1997
Per Ahlin
Rabén Prisma

För den som i likhet med undertecknad fascinerats av Göran Henrikssons artikel i förra numret av Populär Arkeologi kan kanske de två följande böckerna på denna sida vara till hjälp och nytta i försöken att själv bilda sig en uppfattning om himlavalvets betydelse för våra förfäders och förmödrars föreställningsvärld.

Denna astronomiska kalender berättar vad du kan se på himlen i år, natt efter natt. Det är en elementär introduktion som passar bra för den som i stort sett bara kan identifiera Karlavagnen.

Den ger en omedelbar insikt om att det inte är solen och månen - och stjärnorna - som rör sig runt oss och vår tillvaro, utan det är den jord vi själva behäftar som snurrar.

Och man undrar, varför har vi inte lärt oss mer och intresserat oss för den himmel som finns ovanför oss?


Himlasagor och stjärnmyter
Lone Mogensen
Alfabeta

Det här är en bok som kan verka rörig och obestämd i sitt syfte. I förordet skriver författaren, som är folkbildare, arkeolog, konstvetare och bildforskare enligt baksidestexten, att hon genomförde detta bokprojekt för att ta reda på myterna före patriarkatets genombrott. Alltså ett sökande efter matriarkatets goda tid, eller som hon uttrycker det, himladrottningen.

Det lät litet tröttsamt, men har man väl kommit förbi den tungfotade inledningen så öppnar Lone Mogensen dörren till all världens myter och kopplar dem fantasifullt &endash; och som det verkar &endash; kunnigt till himlavalvet och stjärnbilderna.

Det tycks som om alla forntida mytologier, inklusive den nordiska, hade ett mycket nära förhållande till vad som försiggick på himlavalvet.

Dessutom är det ett skojigare sätt att lära sig vad stjärnornas "heliakiska uppgång" är och vad detta innebär i mytologin än att läsa torra astronomiböcker.

Birgitta Gustafson