Böcker (1-98)

Mercurius och Vulcanus
En krönika om järnet i Sverige
Hans Furuhagen
Jernkontoret

I samband med sitt 250 års jubileum publicerade Jernkontoret Mercurius och Vulcunus, En krönika om jamet i Sverige. Boken är tänkt som en populär berättelse om järnets historia företrädesvis i Sverige från äldsta tid och fram till vår egen tid.

Järnets äldstahistoriaförläggs tillöstra Medelhavsområdet Här presenterar författaren de klassiska myterna kring j ärnet och den fule smedguden Hefaistos, smidet i Illiaden och i Bibeln. Berättelsen löper via greker, romare och germaner till Norden. Furuhagen väljer här hellre en rad litterära citat än en skildring av de historiska förloppen och problematiserar inte järnets roll inom stora samhällen som romarriket och det fria Germamen.

Efter denna inledning till järnets historiapresenteras medeltidens järnhantering oftast med utgångspunkt i en äldre forskning och traditionella synsätt. De nordiska folkens kunskaper om smideskonsten förringas till förmån för de europeiska kulturfolken. Här har en modern forskning visat de nordiska smedernas kompetens och att den finske smeden llmarinen nog inte stod Hefaistos efter i kunskap om smideskonsten.

En annan av de stora innovationerna var masugnen. Furuhagen framhåller all den kunskap och organisationsförmåga som masugnshanteringen krävde. Slutsatsen blir, i enlighet med en äldre forskning, att detta kunde inte bönderna klara, utan det måste ha varit en "generös" överklass som utvecklade tekniken och sped den . Under senare delen av medeltiden, då vi har skrivna källor, ser vi dock att det främst är bönder och bergsmän som drivit tekniken. Hundratals hyttor skulle alltså ha övertagits av bönder och bergsmän utan att vi skulle sett något av detta i det skriftliga källmatenalet? Det flnner jag svårförståeligt.

Utvecklingen under medeltiden med framväxten av de mellansvenska bergslagerna presenteras och här framhålls det tyska inflytandet. Det kontinentala inflytandet presenteras som enbart givande och bergsmännen främst som mottagare. Inget av den dualism som kännetecknar den medeltida järnhanteringen framträder. Detta som medförde så stora spänningar i Kalmarunionen att den till slut sprack 1523 efter ett uppror av bergsmannen i Dalarna under ledning av Gustav Wasa.

Efter medeltiden kommer det svenska järnets verkliga storhetsperiod, från slutetav 1500-talet ochframtill 1800-talets stora industrimässor. Då var svensk jämexport bland de betydelsefullaste i Europa och lade den ekonomiska grunden till både det svenska stormaktsväldet och den ekonomiska och kulturella storhetsperiod, som frihetstiden utgjorde. Det var då de svenska bruken lade grunden till det moderna Sverige. Svenskt järn blev en kvalitetsbeteckning och kom att ligga till grund för delar av den engelska stålindustrin.

Det är verkligen ett omfattande forskningsfält författaren sökt fånga och hans skildring visar hur svårt det är att göra en skildring, som ska täcka så vida fält och en så lång och så betydelsefull del av vårt lands historia Det är då kanske lätt att man i större utsträckning lutar sig mot en äldre forskning och inte riktigt orkar omfatta de modema forskningsresultaten.

 

Gert Mugnusson