Böcker (2-00)

Middelalderens sygdomme og behandlingsformer i Danmark
Pia Bennike och Anna-Elisabeth Brade
Medicinsk o Historisk Museum. Københavns Universitet

Medeltiden inleddes med stigande expansion och befolkningstillväxt, vilket med tiden orsakade allvarlig kris med missväxt och hungersnöd. Följden blev att sjukdomar ökade och lämnade spår efter sig, som forskare idag kan utläsa ibland annat arkeologiska skelettfynd, arkeologiska verktyg för medicinsk behandling, illustrationer (runristningar, kyrkomålningar) och litteratur (avslöjar behandlingsformer och sjukdomsuppfattning). De historiska resterna kan tillsammans ge en bild av de medeltida sjuka och den behandling som gavs.

Vad betraktas då som sjukdom under medeltiden? I vilket tillstånd befann man sig i om man var sjuk?Det finns en definition av sjukdom hämtat ur kung Valdemars Sjaellandske Lag, från ca 1170,

Syg er den mand, som ej kan ride till tiing og tale sin sag. Syg er den kvinde. Som ej kan passe sin gerning og tjene sit herskab.

Sjukdomsuppfattningen under förkristen tid berodde på att övernaturliga väsen överförde sjukdomar till människan, under kristendomen var det Guds straff för våra synder. Kloster börjar uppföras i Danmark i slutet av 1000- talet. Där togs sjuka om hand och behandlades. Kirurgi utövades.

Detta är en bra bok som bygger på en lång tradition och expertis inom det snäva forskningsområdet, paleopatologin, som bara få behärskar. Författarna har en stor kunskap i sjukdomars historia, orsaker, tillstånd och behandlingsformer. Detta stora ämne presenterar de på ett enkelt och illustrativt sätt för både forskare och intresserad publik.

I boken presenteras en hel rad av medeltidens mest spännande och intressanta arkeologiska skelettfynd samt sentida (1800-tal) samlingar, med sjukliga förändringar, som förvaras vid Medicinsk Historisk Museum i Köpenhamn. Samlingarna används än idag i undervisning. Sedan i början av 1990-talet har Pia Bennike ansvarat för en enveckas kurs per år i Paleopatologi vid Medicinsk Historisk museum i Köpenhamn, med inbjudna specialister.

Insprängt i boken bland skelettillustrationer presenteras en flora av växter/örter som används vid behandling av olika sjukdomstillstånd.

Boken är skriven på danska, till figurerna finns dessutom en engelsk text. Boken är rikt illustrerad med figurer av arkeologiska skelettfynd, moderna skelettsamlingar, kyrkmålningar, teckningar, av olika sjukdomstillstånd m.m.

Sabine Sten


Glimmingehus 500 år
Skånsk senmedeltid och renässans
Sten Åke Nilsson, Vetenskaps-Societeten i Lund

Jag skall bygga ett hus av sådant slag, att de tjuvar som vill in måste knacka först.

Så formulerar sig skotten Patrick Forbes när han blev tvungen att bygga sig ett nytt hus när hans gamla blev eldens rov. Att bygga sig ett nytt hus blev också vad Jens Holger Ulfstand fick göra när han den 2 maj 1499 lät påbörja byggandet av Glimmingehus. Denna andra dag i maj var också mycket gynnsam enligt astrologin, vilket hade stor betydelse under denna tid.

Nu har det gått lite drygt 500 år sedan grundstenen lades, men tidens tand tycks inte i någon större utsträckning ha påverkat vår fascination för detta gedigna byggnadsverk. I linje med detta har det också publicerats en bok, Glimmingehus 500 år, med tretton texter redigerade av Sten Åke Nilsson. Det är en mycket genomarbetad bok med många utmärkta färgbilder och lagom med text så att även de som inte till vardags sysslar med byggnader eller historia kan uppskatta den till fullo.

De 13 författarna, ingen nämnd och ingen glömd, är var och en expert på sitt område och bilden av en byggnad och inte minst viktigt, den tid i vilket den tillkom, växer sakta fram kapitel efter kapitel. Man kan följaktligen ta del av boken utan att ha ett speciellt intresse för just Glimmingehus eftersom texten även ger en bakgrund till andra byggnader och händelser från samma tid.

Om man nu skall rikta någon som helst kritik måste det dels vara mot det högglansiga papperet som glänser i lampans sken (men bilderna blir bra), dels mot omslagsbilden där enligt mitt förmenande ingången till slottet hade klarat sig alldeles utmärkt utan mänskligt bidrag.

Förhoppningsvis kommer Glimmingehus att stå kvar i ytterligare minst 500 år, denna borg som tillkom när renässansen stod och trampade i farstun,

Och ändå vilar det något omisskännligt medeltida över Glimmingehus.

Torsten Svensson


Helgon och huliganer
Lars-Erik Olsson, Carlssons

I denna bok får vi möta många människor hämtade från den svenska senmedeltidens fascinerande persongalleri. Olsson är både församlingspedagog inom Svenska kyrkan och frilansjournalist, det senare märks tydligt eftersom boken är mycket lättläst och lämpar sig väl för sträckläsning. Dessutom är de personer som behandlas oerhört intresseväckande och "kul", ja i vissa fall så kul att man kommer på sig själv med att skratta högt. Vad man däremot skulle vilja veta och som inte alltid framgår är hur mycket som är anekdoter och hur mycket som är historisk sanning, med reservation för vad en sanning nu är. I många fall klargör dock författaren att det finns avvikande uppfattningar men samtidigt vore det roligt att se vilket material som ligger till grund för beskrivningarna av dessa i några fall helt maktgalna människor från medeltidens djup. Det hade bara behövts några korta referenser till varje kapitel. Visserligen finns det en litteraturlista längst bak i boken, men det är ändå inte riktigt samma sak.

Ytterligare en förbättring skulle ha varit om personerna presenterats i en kronologisk ordning eftersom man då eventuellt kunde ha upptäckt en historisk röd tråd.

Vad som inte faller på författarens lott utan på förlagets är den dåliga återgivningen av bilder. Det är tråkigt för både läsaren och författaren när man sparar in på pappers- och bildkvaliteten, för båda dessa saker är också nog så viktiga för en boks utformning.

Men att t.ex. få ta del av historien om Johannes Gerechini, en värsting till ärkebiskop, förlåter det mesta och boken ger garanterat läsaren ett par timmars förnöjelse och dessutom kommer man att bland de medeltida människornas handlingar känna igen dagens makthavares intrigspel, för ingenting är nytt under solen.

Torsten Svensson


Läckö,landskapet, borgen, slottet
Leif Jonsson, Carlssons

Boken täcker det mesta om denna i grunden medeltida borg. Initiativet till bokens tillkomst är det 700-årsjubileum som ägde rum 1998. På drygt 650 sidor beskrivs Läckö slotts olika skeden och dess innehavares liv och leverne på ett pedagogiskt och mycket uttömmande vis. Ett tjugotal författare gör sitt bästa för att man skall få ett helhetsgrepp på inte bara Läckö och Lidköping med trakten däromkring utan även på hela Västergötlands historia. Naturligtvis ägnas en hel del av texten åt Magnus Gabriel de la Gardie och de olika roller han spelade som ämbetsman och privatperson.

Men utan att på något sätt förringa någon av de övriga författarna måste jag nämna det första kapitlet, Vänerlandets kristnande, skrivet av Bengt Wadensjö som på ett alldeles utmärkt sätt placerar grundandet av Läckö i tid och rum, men även går tillbaka till folkvandringstid, diskuterar den engelska och tyska missionen av Västergötland under tidig medeltid och beskriver den spännande kyrkoruinen ute på Lurö i Vänern.

Det första skriftliga belägget på att Läckö existerar är hämtat från år 1298 och den trolige byggherren var biskopen av Skara, Brynolf Algotsson, mannen som kunde blivit kanoniserad om tiden och penningmedlen medgett.

Att Läckö spelat en stor roll fram till våra dagar bevisas bl a genom de stora utställningar som under de senaste årtiondena bevistats av många besökare, t ex Medeltidsutställningen 1988.

Någon kritik skall dock riktas mot bokens bildkvalitet som kunde ha varit bättre och man hade dessutom gärna sett fler färgbilder.

Recensionen får avslutas med de tänkvärda ord som den gamle Magnus Gabriel de la Gardie lär ha sagt till sin fru Maria Euphrosina, syster till Karl X Gustaf, när han dagen före sin död mötte henne i slottsparken,

Men min fru, kan ni inte välja en annan tid för att promenera, så att ni inte drar mina tankar bort från döden.

Torsten Svensson


Från Gotland till Estland
Kyrkokonst och politik under 1200-talet
Kersti Markus, Mercur Consulting OY

Författaren lanserar i denna sin avhandling en djärv och kontroversiell teori om det danska inflytandet på Gotland under 1100- och 1200-tal. Hon menar att man ser den kyrkliga makten i Danmark bakom dominikanernas uppträdande på Gotland och att det är dominikanerna som ligger bakom den explosion av kyrkobyggande som sedan följer.

Det danska inflytandet kulminerar vid mitten av 1200-talet efter det att påverkan från den svenska kungamakten och Linköpingsbiskopen, främst genom cistercienserna, avtagit och det är korstågstidens ideologi som nu sätter sin prägel på den gotländska konsten. Dominikanerna och cistercienserna samarbetade med Gotlands översta sociala skikt som fungerade som byggherrar. Markus går i och med detta emot den traditionella uppfattningen att sockenmenigheterna gemensamt beslutade om kyrkobyggandet. Hon ansluter sig istället till den gren av den arkeologiska forskningen som anser att Gotland, liksom övriga Norden, vid denna tid styrdes av stormän och inte var vad som kallats en bonderepublik. Stöd för sina teorier om en gotländsk stormannaklass söker hon i det konsthistoriska materialet och hon poängterar att samhälleliga förändringar avspeglas i arkitekturen. Frågan om konst och arkitektur kan ses som indikatorer på politisk makt utgör en av avhandlingens huvudfrågor.

De bakomliggande politiska och sociala krafterna var enligt Markus framträdande även i det estniska kyrkobyggandet under 1200-talet där biskoparnas personliga kontakter varit drivkraft i byggnadskonstens utveckling. Cistercienserna och dominikanerna utgjorde missionens bärande krafter och förmedlade, med Gotland som utgångspunkt, vissa typer av byggnadsformer till det estniska området. Något förvånande beskriver Markus kontakterna mellan Sverige och Estland som en ny företeelse under 1100-talet, när det finns ett rikt arkeologiskt material som visar på tydliga kontakter redan under förhistorisk tid. Genomgående försöker Markus annars bygga sina teorier kring det medeltida Gotland på en förhistorisk bas och överbrygger på så sätt den klyfta som vanligtvis finns inom forskningen mellan järnålder och tidig medeltid.

Från Gotland till Estland är en omfattande genomgång av det tidigmedeltida kyrkobyggandet i dessa båda områden, där inte minst den estniska delen utgör en viktig källa till kunskap kring ett konsthistoriskt område som varit relativt otillgängligt för svenska forskare. Resonemangen i boken illustreras, som sig bör i en konsthistorisk avhandling, av ett mycket rikt bildmaterial. Kersti Markus nya teorier kring det gotländska och estniska kyrkobyggandet rör om i den etablerade forskningen och har redan skapat en debatt som aktualiserat och belyst detta intressanta forskningsområde.

Charlotte Hedenstierna-Jonson


Stum sitter guden
Anna Jansson, Prisma

Mannen hängde stelt med en rännsnara runt halsen. Skjortan var söndersliten, buken genomstungen av en grov käpp...

Det är inte alltför ofta som det utkommer en deckare eller spänningsroman där handlingen tilldrar sig i nutiden, men där berättelsen ändå är förknippad med forntiden, dess gudar och riter. Stum sitter guden är ett försök i den genren. Utan att avslöja för mycket av intrigen kan man säga att runorna, de fornnordiska gudarna och inte minst julblotet som Adam av Bremen en gång beskrev, spelar en mycket central roll för den onda bråda död som vid juletid drabbar den fiktiva staden Kronköping, belägen någonstans norr om Uppsala. Man förstår att författaren ägnat mycket tid åt bakgrundsforskning i vår nordiska historia och mytologi. Resultatet har blivit lyckat med undantag för några sakfel, men till skillnad mot fackskrivaren så kan ju detta i viss mån få tillhöra diktarens frihet. För att vara en bok skriven av en debutant så får man dock betrakta den som fartfylld underhållning och tillika med en intrig som väcker spänning.

Trovärdigheten vad beträffar bokens karaktärer varierar dock en aning, vissa av personerna får man en fullgod teckning av medan andra framstår som mer diffusa eller otroliga. I synnerhet gäller det senare Morgan Höglund som är professor i ett i boken aldrig uttalat ämne, eftersom han tycks röra sig fritt i gränsområdet mellan grenarna nordiska språk och arkeologi. Hans uppfattning om etik måste däremot betraktas som mycket gammal, ja rent av forntida. En sådan på somliga sätt parodisk och klichéartad professor tror jag inte existerar i våra dagar och det är lite synd för många av de övriga personerna är fullt verklighetstrogna. För övrigt är det nog inte sista gången vi får höra talas om bokens "hjältinna" polisassistenten Maria Wern och den välskrivna skildringen av hennes minst sagt trassliga familjeförhållanden.

Torsten Svensson


Medeltidens svenska krig
Ulf Sundberg, Hjalmarson&Högbergs förlag

Låt mig först som sist säga att även om initiativet är gott så hade en faktagranskning varit nödvändig. Det är naturligtvis svårt att särskilja krig och krigshändelser från den övriga historien eftersom det finns ett självklart sammanhang, krig uppkommer ju inte utan orsak. Därför får man betrakta boken som ett komplement till övrig historielitteratur.

Allvarligare är sakfelen. Låt mig som exempel ta krigshändelserna på Gotland 1361 då den danske kungen Valdemar Atterdag erövrar ön och intar Visby. Sundberg påstår att fältslag stod vid Klintehamn, Fållemyr och Korsbetningsslaget "efter platsen där det utkämpades". Något fältslag vid Klintehamn finns ej belagt, däremot talas om ett vid Ejmunds bro och med Fållemyr menas antagligen Fjäle myr. Vad beträffar namnet Korsbetningen så är det mycket yngre än själva slaget och har med det minneskors att göra som sedan restes vid massgravarna. Vidare skriver Sundberg att det var Visbyborgarna som gjorde ett utfall mot Valdemars trupper men han anger också en alternativ tolkning där det rör sig om en bondehär som bekämpar den danske kungens trupper. Det senare alternativet betraktas av den nutida forskningen som det enda rätta och allt detta skulle även författaren ha vetat om han tagit del av den litteratur som skrivits i ämnet, t.ex. Bengt Thordemans Invasionen på Gotland 1361.

Något längre fram i texten påstår författaren att Valdemar skulle ha återerövrat Gotland 1366, vilket är helt obevisat.

Det finns flera felaktigheter i bl.a. illustrationstexterna och att t.ex. påstå att en barfrid skulle vara flyttbart är väl att ta i eftersom detta torn är ett kärntorn, åtminstone i sin ursprungliga betydelse.

Bokens syfte är inte oävet, men om man nu lägger ned så mycket arbete, varför inte ta en faktagranskare till hjälp? Samtidigt måste man också se till att varje enskilt krig får sina respektive källor klart deklarerade.

Torsten Svensson


Ridanäs Vikingahamnen i Fröjel
Dan Carlsson, ArkeoDok Visby

Dan Carlsson har vid utgrävningarna i vikingatida Fröjel tagit olika grepp för att hålla projektet igång. Besökare har mot en avgift till och med kunnat bli "arkeologer för en dag". Dessutom har varje sommar stora skaror nyfikna guidats längs schaktkanterna och ett besök vid grävningarna har blivit ett måste för Sommargotlands alla kulturturister.

Dessa och alla andra intresserade kan nu glädjas åt att projektledaren samlat sig till en dokumentation i bokform om Fröjelgrävningarna. Den omfattar den första etappen, från 1987 till 1990, och är ett slags mellanting mellan undersökningsrapport och populärt hållen vetenskaplig presentation. Stor tonvikt läggs vid redovisning av gravarna och artefakterna och boken är rikt och ambitiöst illustrerad, dock endast i svartvitt.

Dan Carlssons slutsats är att hamnplatsen varit i bruk från 500-talet till 1100-talet men att glansperioden infallit under 1000-talet. Det finns ett överflöd av fynd som visar på handel och hantverk, kanske också på båtbygge. Det har funnits stora hus, möjligen till och med ordnade enligt någon form av stadsplan. De många gravarna liksom fynd av hushållsföremål tyder på permanent bosättning.

Men vems hamn var Fröjel? Dan Carlsson ser den som framsprungen ur bygdens samhälle, i inledningsskedet kanske knuten just till Vallhagarboplatsen inåt landet. Carlsson antyder att en storgård Bottarve, på vars mark kyrkan så småningom kom att anläggas, kanske senare spelat en viktig roll. Fröjelundersökningen ingår i ett större forskningsprojekt, som Dan Carlsson leder, och som omfattar en rad snarlika hamnplatser runt Gotland. För några år sedan gjordes spektakulära upptäckter av bland annat vikingatida kajer och bryggor vid Stelor i Västergarns socken, inte långt från Paviken, som undersöktes på 1960-talet.

Dan Carlsson lovar att i ett kommande arbete behandla Fröjel och Paviken i ett enda sammanhang. Han argumenterar redan nu övertygande för att betrakta Fröjel i ett nordeuropeiskt perspektiv, som en av ett antal hamnplatser som växer fram under yngre järnåldern, under en tid när de ekonomiska och kulturella kontaktnäten vävdes täta runt Östersjön.

Rune Edberg


Kvinnor, barn & fester i medeltida mirakelberättelser
Janken Myrdal ochGöran Bäärnhielm, Skaraborgs länsmuseum

I dessa bokspalter anmäler vi som regel nyutkomna böcker. Här vill jag dock göra ett undantag och lyfta fram denna storslagna lilla bok, som alltså handlar om s.k.mirakelberättelser som bevarats och som ger en enastående inblick i medeltidens liv och tankevärld.

Det är inte så ofta som vi får tillfälle att fånga vardagens kulturhistoria från gångna tider. I berättelserna om barnens mirakel får vi kunskap om vanliga barnolyckor, andra berättelser synliggör kvinnors villkor.

Kerstin Holmstedt har illustrerat och en av de fantastiska bilderna kan skådas på omslaget till detta medeltidsnummer. Boken kom ut för några år sedan men kan fortfarande införskaffas genom Västergötlands museum.

Birgitta Gustafson