Böcker (2-98)

 

Vikingarnas värld
Människor och makter i vikingarnas värld
Gro Stensland & Preben Meutengracht Sorensen
Ordfront

Utgångspunkten för detta praktverk om vikingarna är inte de olika manifestationerna som det vikingatida samhäll et lämnat efter sig; plundring, erövring, handel och upptäckter utan i stället frågan: Hurdan var vikingarnas världsbild? Hur såg de på sig själva, sina makter och gudar, hur styrde riter och kult deras liv? Hur uppfattade kvinnor och män sig själva och varandra?

Författarna är professorer i religionshistoria respektive nordisk filologi vid Oslo universitet. Deras kunskapsområden präglar givetvis boken, som inleds med en skiss över de forntida folken i norr, språkutvecklingen och det första skriftspråket - runorna.

Vikingatidens människor föreställde sig världen som en cirkelrund skiva. Mitt i denna skiva låg gudarnas hem, Asgård, och i centrum växte det väldiga trädet Yggdrasil. Myterna ger ingen utförliga~ re beskrivning, men i stora drag liknar gudarnas hem det nordiska bondelandskapet med gårdar, inägor och utmarker. Undergångstanken - Ragnarök - går som en röd tråd genom den nordiska mytologin och förebådaren för denna undergång är naturkatastrofer. Än idag använder vi begreppet fimbulvinter som är en av dem.

Riten och kulten var viktiga för den vikingatida människan. Den fanns inbyggd hos de enskilda människorna, man behövde därför inget prästerskap för utövandet av den förkristna religionen. Men den offentliga kultutövningen var strikt knuten till tinget och herremakten.

Skaldediktningen framstår för oss som en av vikingatidens högsta kulturformer. Men hur blev man skald i vikingasamhället? Det vet vi inte mycket om. Men här var det säkerligen hanteringen av den muntliga traditionen och framställningkonsten som var avgörande för diktarens framgång.

Birgitta Gustafson


Birka Vikingastaden
Björn Ambrosian! Bo G Ericsson
Sveriges Radios förlag

90-talets stora utgrävningar om Birka har rönt stort allmänt intresse och fått en stor publik, inte minst genom de tvprogram som visade hur arkeologerna arbetade i Birka, utrustade med den modernaste digitala tekniken. På ett lättfattligt sätt kunde man här se vilken nytta forskarna har av databaserad teknik.

Birka har ju fått bli ett slags sinnebild av grundandet av ett svenskt rike och ihärdigt framhållits som den första svenska staden. Det är måhända en belastning som kommit att skymma de många olika forskningsrönen som framkommit genom allt intensivare arkeologiska undersökningar av detta speciella vikingatida samhälle.

Genom forskarnas stora engagemang och med hjälp av privata donationer har kunskaperna om handelscentret i Mälaren vuxit och kunnat föras ut till allmänheten på ett helt unikt sätt.

Närmare 100 000 fynd finns registerade från Birka, ett otroligt material, således.

I en populärvetenskaplig serie har Sveriges Radios förlag givit ut en serie böcker i 5 volymer, Birka vikingastaden, varav den senaste nyligen utkommit. Här kan man lättfattligt läsa om Birkas spännande arkeologiska utgrävningshistoria!

BG


Runmärkt
Från brev till klotter CD Rom
Stockholms medeltidsmuseum

Ett bra försök att lansera medeltidshistoria och runskrift från ett utställningsmaterial på ett begripligt sätt med hjälp av multimedia! Utgångspunkt är utställningen Runmärkt på Stockholms medeltidsmuseum för ett par år sedan. Utställningen har översatts till en cd-romvariant där man återförs till utställningrummen, kan vandra omkring bland dem och plocka upp och syna montrarnas olika föremål.

För att göra runlärandet mer lekfullt finns även en lek- och spelavdelning, Värdshuset, där man kan finna och få i uppgift att tyda olika runinskrifter. Vad sägs till exempel om att spela runbingo? Tyda lönnrunor? Eller spela S:t Peders lek?

Denna cd-rom är måhända ett sätt att leva upp till Havamals uppmaning: Vet du hur ristas må? Vet du hur runor tydas? Vet du hur runor målas? Vet du hur de rönas må?

BG


Människors undran
Ronny Ambjörnsson
Natur och Kultur

Att recensera en bok om antik filosofi i Populär arkeologi känns extra roligt - inte bara för att det är ett tecken på hur arkeologin i dag sträcker sig bortanför materialregistrering mot tolkning av den mentala värld som ligger under artefakterna, utan också för att den in ställningen har en så tydlig parallell i Ambjörnssons hantering av sitt stoff. Boken är avsedd att vara första delen i en ny serie om Västerlandets filosofi, och redan här görs en tydlig programförklaring. Filosofi, tänkande och organisation av bilden av kosmos lämnas inte utanför sitt sammanhang. Till skillnad från många idéhistoriker arbetar han medvetet med att passa in tankemässiga strömningar i deras historiska miljö; en delvis heroisk uppgift eftersom den kräver stor inläsning och lärdom, men en som rikligen belönar läsaren (och även författaren, misstänker man, eftersom boken är skriven med en så påtaglig entusiasm). För en antikhistoriker som undertecknad finns då naturligtvis punkter där man skulle önska en djupare analys, men de sjunker undan inför den stora glädjen och nyttan av ett försök att medvetet foga in individernas tänkande inom en samhällelig ram.

Som om detta inte räckte, använder Ambjörnsson också en vidare definition av "flosofihistoria": han diskuterar antik religions innehåll och betydelse och ser dessutom till att infoga den judaeokristna traditionens betydelse. De flesta författare som behandlar antik grekisk filosofi aktar sig noga för att kontaminera "förnuftstänkande" med religion. Ändå var dessa två områden för antika filosofer intimt sammankopplade: Platon har lika mycket av religiös som filosofisk tänkare i sig.

Ambjörnssons taktik, att dela upp sitt område i "den stora världen" (tankar om hur världen och kosmos är ordnade) och "den lilla världen" (hur fungerar människor tillsammans?) medför, som han själv noga påpekar, att vissa tänkare aldrig presenteras i sin helhet, men sammantaget blir det en futtig invändning inför en bok som dokumenterar både författarens lärdom, entusiasm och pedagogisk/stilistiska förmåga.

Charlotte Wikander


Germanerna och Rom
Kent Andersson Frands Herschends
Opia

Äntligen en bok som förmår att förklara och levandegöra mötet mellan romare och germaner och därmed oss nordbor! Att detta möte mellan kulturerna måste ha skett genom direkta kontakter mellan människor är väl uppenbart, men det har inte funnits någon bra litteratur tidigare som förmått att skissa detta möte.

Alla de silverskatter, mynt och andra föremål från romarriket som påträffats i Skandinavien har naturligtvis också en koppling till olika möten, uppgörelser, allianser etc.

Detta möte mellan romare och germaner är kanske det mest betydelsefulla kulturmötet som skett i Europa, skriver författarna, som är forskare vid Uppsala universitets arkeologiska institution.

Mötet är mycket mera mångbottnat och komplicerat än att två poler ställs mot varann. Det var inte enbart motsättningarna: romare mot germaner, som man ibland kanske föreställer sig, utan e ett ömsesidigt utbyte vilket skedde på många skilda plan som drev på förändringarna.

Romarna hade en strategi att sluta allianser med germanska hövdingar för att nå snabba politiska förändringar, här användes både list, lämpor och militära insatser. Och germanerna slog inte bara tillbaka, man spelade med i detta spel. Det är denna utgångspunkt, detta synsätt, som gör boken så utomordentligt intressant och spännande. Plötsligt förstår man något av vad som egentligen hände i järnålderns omvälvande tid.

Denna bok skulle förtjänas att omarbetas till ett mer publikvänligt verk med praktfulla färgbilder. Materialet finns i all sin glans!

BG


Solbröd och Svanvikssoppa
Barbro Östlund Nisse Peterson (foto)
Bohusläns museum

Detta är en kokbok med lång historia där Barbro Östlund gått tillbaka till bohusländsk bronsålder, forskat i källorna och försökt att fundera ut vad människor kunde tänkas äta och laga för mat vid denna tid.

Resultatet har blivit en fantasieggande kokbok med fantastiska namn på nia - rätterna. Vad sägs om en Kökkenmöd~ ding på lök, vildsvin och svartrot? Eller en Fossumsoppa på nässlor, gräslök och harsyra? Eller kanske Svanvikssoppan på hummer och svartrot?

Vackra foton ledsagar recepten.

BG


Den gamla byn
Peter Nilson
Norstedts

Peter Nilson, med en skolning som astronom var en av våra mest lästa och mångfaldigt prisade essäister och romanförfattare. Han avled hastigt i vår, 60 år gammal och Den gamla byn blev därmed, sorgligt nog, hans sista.

I boken vänder han sitt teleskop bak och fram. Studieobjektet är byn Möcklehult, belägen i Hjälmseryd socken i Jönköpings län, som för en kulturhistoriskt bildad allmänhet tidigare - på sin höjd - endast varit herostratiskt ryktbar för att man där på 1860-talet demolerade den romanska kyrkans unika kalkmålningar.

Peter Nilson kom som pojke med sin fämilj till Möcklehult och växte upp på en bondgård där. Han kände byn som sin egen ficka, och samlade under många ar material i form av intervjuer med äldre människor. Från dem gick Nilson vidare till de skriftliga källorna. I jordeböckers, skattelängders och domböckers myller av uppgifter har han skickligt spårat enskilda personers och familjers öden i Möcklehult från 1600-talet och framåt. Här finns mindre av seder, folkfester och liknande inom traditionell bygdeforskning och mer av det förhistoriska och medeltida källmaterialet, där han är mycket väl påläst, också vad gäller nyare forskning. Han skriver till exempel initierat om hackerören, en typ av lämning - ar av ett extensivt forntida odlande som arkeologer och kulturgeografer först på senare år uppmärksammat på allvar.

Den gamla byn håller hög klass som forskningsprodukt. Källorna finns till yttermera visso utförligt redovisade i en bilaga och Nilson påpekar underhand noga när han pressar sitt material. Någon har ifrågasatt att Nilson i sin framställning väver in olika vandringssägner som han träffat på i bytraditionen, men sådant har också avgjort sitt intresse och källkritiskt medveten som han är förväxlar han inte skrönorna med verkligheten.

Peter Nilson har med sin sista bok lyft fram Möcklehult ur det småländska mörkret. Byn har fått sitt äreminne på samma sätt som Attsjö för nästan 3 0 år sedan fick genom Sune Jonssons magnifika Minnesbok över den svenske bonden. Parallellerna är påtagliga, även om Jonssons arbete visserligen inte har samma tidsdjup, är mer utpräglat dokumentärt.

Tyvärr är den enda bristen i Nilsons bok att ordentliga kartor saknas. De två översikter som finns är irriterande oprecisa. Bi . örn Gidstams beledsagande akvareller och teckningar är möjligen dekorativa, men knappast informativa.

Rune Edberg


Det nära förflutna - om arkeologi i Jönköpings län
Mikael Nordström Linnea Varenius (red)
Jönköpings läns museum

Arkeologiska skrifter och böcker från regionala museer och riksantikvarieämbetes kontor blir alltmer läsbara och vackert utformade. Denna bok om Jönköping läns arkeologiska historia är inget undantag. Här får vi bland annat läsa om den rika Vätterbygden från bronsåldern och framåt, den spännande berättelsen om kulturlandskapet under vatten i Hus - kvarnaviken och en nyupptäckt järnframställningsplats vid Aneby gård. (Men att ta upp Huskvarnaviken utan att nämna Hembygdsföreningen s och Harry Bergenblads insatser är snålt!

Boken är kronologiskt uppbygd, börjar med stenåldern och slutar med medeltid. Till varje avsnitt hör en katalog som beskriver fynd, formninnen och utgrävda platser.

Detta tillsammans med vackra bilder och pedagogiska teckningar och kartor gör denna bok också till en utmärkt guide för den som kanske semesterbilar eller cyklar omkring i länet.

Rediga litterturtips och referenser för den som vill veta mer.

BG


Världsarv i Norden
Leif Anker & Ingalill Snitt (foto)
Riksantikvarieämbetet

Ett praktverk och en ge-bort-bok som tar upp alla de platser och byggnader som tagits upp på Unescos Världsarvlis ta när det gäller Norden.

Bland dem finns en rad förhistoriska anläggningar och arkeologiska lämningar. Bland dem Jellingstenarna i Danmark och gravhögarna runt dem, hällristningarna i Alta i Norge och Urnes stavkyrka, också Norge.

I Sverige finns hällristningarna i Tanum i Bohuslän med på listan, liksom Birka och Adelsö, hansestaden Visby samt Laponia, Lapplands världsarvområde. Det sistnämnda är intressant eftersom man här tagit ett större grepp och satt hela kulturlandskapet - med en ännu levande samisk kultur - på listan.

Fotografen Ingalill Snitts bilder är utomordentligt vackra.

BG