Böcker (3-01)

Cistercienserkloster
Historia och arkitektur
Jean-Francois Leroux-Dhuys
Könemann förlag

Låt mig först som sist säga att den här boken verkligen gör skäl för det engelska uttrycket "a book for the coffeetable". En sådan publikation skall ju vara stor till formatet, ha många illustrationer och vara allmänt tilltalande för ögat. Allt detta och mer därtill har denna bok.

Bildmaterialet med många, vackra och stora bilder, ibland över hela uppslag, är nästan översvallande. Effekten kan dock bli att texten får spela en mer undanskymd roll, vilket i detta fall vore mycket synd. Cistercienserkloster kan gärna ligga framme på finbordet, men glöm fördenskull inte att även studera texten, för det är den verkligen värd. Den behandlar nämligen den del av cistercienservärlden som vi här uppe i Norden inte så ofta får veta något om, dvs den kontinentala och anglosaxiska.

Här visas kloster upp i ord och bild från Portugal, Spanien, Tyskland, England, Irland, Tjeckien och självklart även Frankrike, där cistercienserrörelsen en gång uppstod.

Det gotländska Roma kloster nämns en gång, i boken dock kallat Romarkloster. Trots denna felskrivning så får gotlänningarna vara stolta över omnämnandet, eftersom de nordiska klostren behandlas mycket styvmoderligt. Detta kan kanske uppfattas som en brist, men det finns så pass mycket publicerat om våra egna kloster så vi kan även "överleva" denna avsaknad av hemlandstoner. Författaren säger också själv att klostren valts ut slumpmässigt.

Den inledande delen om cisterciensernas historia är verkligen lärorik och man kan bl a förstå hur ekonomiskt mäktig denna klosterorden kom att bli. Det påstås t ex att när de engelska munkarna vägrade att exportera ull till Flandern så lamslogs textilindustrin därstädes. Ett annat exempel, dock i den mindre skalan, är den lilla butik som munkarna hade i staden Graz. Där försåldes vin och jordbruksprodukter under det vackra affärsnamnet "Den grå munkkåpan". Vem skulle inte velat ha handlat där?

Finns det då inget negativt att säga om denna bok? Jodå småfel kan ju alltid smyga sig in i en text, och kanske hade en extra korrekturläsning av texten varit värdefull eftersom det ibland förekommer ord och uttryck som knappast kan beskyllas för att vara svenska. Men det är bara mindre skönhetsfel och låt mig avsluta denna recension med att berätta om den illerate munken Gobert d'Apremont som genom att tugga på pepparkorn kunde hålla sig vaken när tillvaron i koret blev för tråkig, något att lägga på minnet kanske.

Torsten Svensson


Palatset som blev en borg
Husaby biskopsborg på Kinnekulle
Jan Bertil Schnell
Västergötlands museum

Västergötlands museums skriftserie ger alltid ut böcker som åtminstone är av stort värde för forskarna. Så även detta år då den arkeologiska undersökningen av Husaby biskopsborg presenteras. Själva undersökningen skedde mellan 1965 och 1968 och det är självklart värdefullt att museet nu fått medel att publicera denna.

Författaren som då var ansvarig grävningsledare för projektet hade de första åren till hjälp patienter från Falbygdens mentalsjukhus.

Förutom biskopspalatsets murar och rester av andra byggnader så framkom en hel del fynd, bland annat 2300 skelettdelar av djur och människor, dolkar, yxor, en fingerring av guld, ljusstakar och en stylus. Den arkeologiska utgrävningen med alla nödvändiga måttuppgifter och rekonstruktioner upptar större delen av boken, men det för gemene man allra mest intressanta delen av boken är nog de avslutande kapitlen om byggnadens utveckling från palats till borg och de biskopar som varit förknippade med denna.

Man får också betänka att borgen enbart var i drift från omkring 1480 och ett femtiotal år framåt. Detta kanske inte låter så mycket tidsmässigt, men i ett historiskt perspektiv blir det annorlunda, eftersom denna period utgör den spännande brytningstiden mellan medeltid och renässans.

Bildmaterialet är rikt, men de flesta av färgbilderna tagna vid utgrävningen har lidit av tidens tand och färgerna har därmed fått en något sjösjukeliknande karaktär.

En av de intressanta slutledningar som kan dras efter genomgången av byggnadsskedena och de påträffade fynden gäller byggherren biskop Brynolf Gerlaksson som inte ursprungligen byggde "sin borg i Husaby för att förstärka sin maktställning utan snarare som ett uttryck för den maktställning han redan uppnått".

Torsten Svensson


Biskopen i museets trädgård
En arkeologisk gåta
Sten Tesch, Rune Edberg, red
Sigtuna Museer

En biskop som var något mager om bena, tillika om armar och hals, för att citera vår store skald Nils Ferlin, påträffades 1993 i Sigtuna museums trädgård och har nu fått sin välförtjänta dokumentation i ord och bild. Bokens olika författare försöker var och en bidra med sin bit till pusslet rörande detta mystiska skelett, eller "halvskelett", eftersom enbart mannens överdel är bevarad.

Biskopen, om han nu verkligen var det, blev begravd strax söder om den kyrka som förr troddes vara S:ta Gertrud. Sten Tesch argumenterar nämligen fullkomligt övertygande när han förlägger denna S:ta Gertrud till den andra ändan av Sigtuna. Följaktligen har vi en biskopskyrka som för oss saknar helgonnamn. Namnlösheten gäller för övrigt ytterligare två kyrkor i nämnda stad. Teschs artikel om Sigtunas medeltida kyrkotopografi är mycket grundläggande och av stort intresse eftersom staden spelade en väsentlig roll under århundradena kring förra millenniumskiftet.

Även Lena Holmquist Olaussons artikel om biskopens begravning, Sabine Stens och Marie Marqvards om de biskopliga benens historia och inslaget om den kräkla av valrosstand som fanns i graven, skriven av en kvinnan med det vackra irländska namnet Uainnin O´Meadhra, bidrar alla på ett förtjänstfullt sätt till att försöka att datera biskopsgraven. Den som däremot kommer närmast att lösa gåtan med biskopens identitet är dock Carl F Hallencreutz som ger ett viktigt perspektiv på bl.a. stiftshistorien kring Mälardalen från Ansgars besök fram till 1100-talets slut.

Bokens bildmaterial är också i stort sett av god klass. De små skönhetsfläckar som finns berör layouten med på tok för liten storlek på texten, noterna skrivna i ett strömmande flöde, vilket gör det mycket ansträngande för ögat att hitta rätt not, och med tanke på textstorleken så borde också bilderna fått bryta textmassorna då och då. Jag misstänker dock att allt detta sparande av utrymme huvudsakligen beror på ekonomiska skäl och därmed är det inte så mycket att göra åt. Ytterligare ett litet skönhetsfel är upprepandet av några allmänna faktauppgifter i uppsatserna, men boken är totalt sett ett "måste" för den som har det minsta intresse av Sigtuna eller för den delen det tidiga kyrkobildandet i Norden.

Dessutom finns det ingen anledning för sigtunamagistraten att klaga på dåligt täckta skelett som de gjorde före den förra utgrävningen 1923, ty "de stirrade stadshotellets gäster i ögonen", tänk vad tomma ögonhålor kan ställa till med.

Torsten Svensson


Gåtfulla platser i Sverige
Stig Linell
Prisma/STF

"Ingenting är riktigt säkert. Ingen vet egentligen vad som är sant."

Så väljer Stig Linnell att med några ord sammanfatta den genius loci, platsens ande, som han tycker existerar på de ställen han valt att presentera i boken. Vad som är säkert och vad som verkligen är sant är det många gånger mycket svårt att svara på.

I Gåtfulla platser i Sverige presenterar författaren de olika teorierna från både gången tid och nutid som berör t.ex, Ale stenar, Gamla Uppsala, Mora stenar, Engelbrekts död, Nils Dacke, Blå Jungfrun, Skaga kapell m.fl. Vid några tillfällen lämnar han också sitt personliga tänkande beträffande hypoteserna kring de historiska platserna. Han försöker också att hålla en någorlunda neutral inställning till alla hembygdsforskares, historikers och andra akademikers teoribildningar.

Att Linnell är journalist till yrket märks inte minst på hans penna, ögat flyger som örnen fram längs de välskrivna raderna. I detta sammanhang skall också ges lovord för den trevliga layouten med en god blandning av text och bild. Många illustrationer är det dessutom och i synnerhet färgbilderna är av mycket god kvalité. Tyvärr är det inte alla förlag och författare som förstår hur mycket en bild kan betyda för en läsare.

För en normalt historieintresserad person som kanske vill bege sig ut på en tur runt i vårt avlånga land för att se på intressanta platser så är den här boken ett mycket bra hjälpmedel. De vägbeskrivningar som avslutar varje kapitel är också tacksamma att få.

För den mer insatte kanske inte boken beskriver mycket nytt, men det kan ändå vara roligt att få många av teorierna kring vår historia trevligt presenterade på ett och samma ställe. Dessutom har Stig Linnell i många fall lyckats fånga platsernas mystik och förmedlat den vidare till läsaren genom sin penna.

Boken avslutas också med en litteraturlista som kan användas för den som vill tränga längre ned i historiens djup, för vad är säkert och vad är sant?

"Det som är historia i dag, kan vara en saga i papperskorgen i morgon. Och tvärtom, kanske"

Torsten Svensson


Kvinnoöden i vikingatid
Jöran Mjöberg
Carlssons

Jag fick nyligen frågan vilken svensk kung jag tyckte bäst om. Jag blev svaret skyldig tills jag kom på vem. Den största politisk begåvningen bland våra regenter var ju otvivelaktigt unionsdrottningen Margareta. Men hon var alltså inte kung utan kvinna och tanken faller lätt in i osynliggörandet av halva mänskligheten inte minst genom historien.

Men också före Margaretas tid fanns fantastiska, framstående och starka kvinnor i Norden. Det är de kvinnor som skildras i de isländska sagorna. Jöran Mjöberg har i denna bok valt att presentera en rad av dem. De är fantastiska bekantskaper, det kan jag lova. Favoriten bland dem? Sigrid Storråda förstås. Hon som sade till norske kung Olav att visst, bli kristen du, men jag håller nog fast vid min tro. Den kristne Olav slog henne då, och av det äktenskapet blev intet.

Birgitta Gustafson