Böcker



Vandring under jorden
Fredsgatan 2
Ernst Brunner

Det är inte utan att jag blir imponerad av författaren Ernst Brunners bok som publiceras i samarbete med Medelhavsmuseet i Stockholm. Boken har till uppgift att väcka intresse för det nyrenoverade museet.

Brunner har under drygt två månader färdats långa strapatsrika sträckor till fots, i Egypten, på Cypern, på Peloponnesos och i Etrurien för att söka upp fyndplatserna för några viktiga föremål i museets samlingar. Författarens egna fantasieggande färgfoton ställs mot museets bilder. Brunner är väl påläst och framför allt är han engagerad och bjuder läsaren på smittande gestaltningar av sina upplevelser.

På Egyptiska museet i Kairo ser han förstås Tutanchamons gravfynd. På Cypern följer författaren den av Einar Gjerstad på 1930-talet ledda arkeologiska expeditionen i spåren. Färden går vidare till många andra platser som Asine på Peleponnesos och Capoccette i Etrurien, där man funnit de märkliga anatomiska modellerna av huvuden, händer, fötter, manslemmar och kvinnosköten.

Ernst Brunner gör nedslag i mycket annat, ja, t.o.m. i sin uppväxts Tumba. Där grävde krigsflyktingar, varav en var hans far, fram stenåldersyxor ur en åker. De kom upp med potatisen. Och han erinrar om att man inte långt därifrån har påträffat stolphål efter byggnadskomplex liknande de som grävdes fram i Kythrea på Cypern. Nog väcker Brunners bok intresse för arkeologi.

Roberto Dünkelberg


Pastorala landskap
myt och verklighet
Barbro Santillo Frizell
Carlssons

Man vill att den aldrig ska ta slut, denna underbara bok om antiken, som inte handlar om de vackra konstverken eller de många striderna utan om det mer jordnära, pastorerna, herdarna, ja, de som skötte djuren och markerna på ett alldeles speciellt sätt. Titeln för kanske tankarna till senare tiders vurmande överklassherdinnor. Men den tekniska termen pastoralism betecknar, får vi veta, en antik ekonomi baserad på specialiserad djurhållning av nötboskap, får och getter.

Djuren hölls ute året om, och genom omfattande vandringar vallades de från lågländernas vinterbeten till bergens sommarbeten. Termen för detta kallas transhumans. Denna ägde rum i både Europa och Främre Asien och har genom årtusendena givit en speciell form av fornlämningar. Spåren finns nämligen kvar, av vallvägarna, av fållorna, av vandringarna.

Fåret har varit av ovärdelig betydelse för de antika samhällena. Man har räknat fram att det minoiska palatset Knossos på Kreta hade kontroll över närmare 100 000 får.
Med den ekonomiska bakgrunden av den antika djurhållningen blir det lättare att ta till sig antikens mytvärld, den svävar ingalunda i tomma intet utan är fast knuten till livsvillkoren. Det ska till någon med mycket stor kunskap för att ge oss dessa breda, fantastiska penseldrag om den antika kulturen med en annorlunda utgångspunkt!

Birgitta Gustafson


Sveriges adels historia
Jan von Konow
Riddarhuset

Av de fyra stånden i ståndsriksdagen är adeln det som i våra dagar för den mest undanskymda tillvaron. De övriga tre, präster, borgare och bönder, har naturligtvis också genomgått stora förändringar, men kanske, som sagt, inte i samma utsträckning.Jan von Konow gör en mycket bra genomgång av detta stånds historia alltifrån antiken. Han stannar till hos merovingerna och karolingerna, och fortsätter vidare in i det svenska medeltida frälset med början i Alsnö stadga från 1280. Vi får en genomlysning av den svenska adelns historia under medeltiden och därmed även den övriga historien eftersom den under denna tid är så hårt knuten till adeln och kungamakten. Naturligtvis kan man påstå att det fanns en klass som kunde betraktas som adel eller närmare bestämt aristokrati ända från bronsåldern och framåt, men Alsnö stadga får ändå ses som utgångspunkten. Författaren fortsätter adelns historia in i stormaktstiden och avslutar den i våra dagar som sig bör. Boken är välskriven, tyvärr i avsaknad av illustrationer. Däremot får textmässigt von Konows alster ses som ett gediget standarverk.

Torsten Svensson


Slaget vid Stäket
Ulf Sundberg
Historiska Media

Ulf Sundbergs bok behandlar en dramatisk händelse i svensk historia där utgången av en strid strax utanför Stockholm kunde ha påverkat den politiska kartan i Sverige för all framtid. Under de tre sista åren av Stora Nordiska kriget härjade tsar Peters galärflotta utmed de svenska kusterna för att med terror tvinga Sverige till en för Ryssland fördelaktig och efterlängtad fred. Under det första året av härjningarna 1719 gjorde man det första och enda försöket till intrång för att kunna sätta eld på huvudstaden, som var det primära målet med expeditionen.

Den naturliga vägen in till huvudstaden via det starkt befästa Vaxholms kastell var utesluten vilket föranledde amiral Apraxin att finna ett alternativ. Valet föll på det sämre befästa Södra Stäket, numera känt under namnet Baggensstäket, vars stränder den 13 augusti 1719 svämmades över i ett myller av ryska gröna och röda rockar. Den förmodade intentionen var att inta inloppet, som bevakades av skansar och en galäreskader, för att bereda väg för de ryska galärernas vidare väg in till Stockholm.

Författaren aktualiserar i och med sin bok även det mycket prekära källäget när det gäller utgången av striden. Enligt svensk tradition sågs det som en svensk seger, men enligt rysk hävd som en rysk triumf. Detta är ju i sig inte en unik situation om det inte vore för att nya forskningsrön bl.a. visar hur motsägelsefulla stridsredogörelserna är som de två svenska segerherrarna, Rutger Fuchs och Baltzar von Dahlheim, lämnade till eftervärlden. Vilka behöll egentligen valplatsen?

Ulf Sundberg ger en intressant skildring av inte bara slaget i sig utan även orsaken till händelsen samt efterverkningarna. Bilderna är både många och av hög kvalité vilket gör boken trevlig att läsa. Det lilla som drar ner helhetsintrycket är en del tveksamma resonemang samt avsaknaden av några viktiga källor.

Tomas Englund


Brännmärkt
Catharina Ingelman-Sundberg
Forum

Författaren som hittills rört sig i vikingatiden, både i sina fackböcker och romaner, närmar sig nu den innehållsrika medeltiden. Romanen utspelar sig med början år 1391 då huvudpersonen Anne Persdotter återvänder till födelsestaden Stockholm tillsammans med sin man, en välbärgad lybeckare. Skeppet förliser men Anne klarar sig, flyr både från vrakplundrare och upprorsmän till ett Stockholm fullt av stridigheter.

Catharina Sundberg-Ingelman väver här in de ganska okända Käpplingemorden, som ska ha varit kulmen på en maktkamp mellan tyska köpmän och och Stockholms borgare, av vilka en del helt enkelt brändes inne i ett magasin på nuvarande Blasieholmen, då kallad Käpplingeholmen.

Det är en spännande historia och den berättas väl. Miljöskildringen känns äkta och författarens personer är väl gestaltade. Det hela har blivit en bra historisk roman och sådana läser man tyvärr inte så ofta.

Birgitta Gustafson


Döden i Rom
en annorlunda historisk guide till den eviga staden
Maud Webster
Historiska Media

Det är förstås tacksamt att berätta om döden ur olika aspekter i en stad som Rom, så till brädden fylld av memento mori, påminnelser om att vi alla en gång ska dö.
Framställningen är kronologisk från antiken då människooffer vid begravningar, för att blidka de dödas själar utvecklades till bloddrypande underhållningsvåld i stor skala på am fiteatrarna. Vidare över kristendomens idé om döden som födelsen till ett nytt liv och medeltidens makabra relikhandel och maktspelet i samband med den. Fortsätter med motreformationens och barockens orgier i bildframställningar av döden fram till fasorna under fascismen samt det moderna Roms tumulazioni, kistbegravningar i ett slags öppna höghus på sju våningar eller mer.

Mycket i boken präglas av dödligt våld, tortyr och likskändningar och det skildras ofta så realistiskt av författaren att läsaren då och då plötsligt och snabbt vänder blad.

Det är en ambitiös och detaljrik bok. Texten kompletteras av förteckningar över kyrkor, evangelisternas reliker, monument ute i det fria som den mäktiga Trajanuskolonnen  samt museer av vil ka Museo Criminologico intar en central plats i sammanhanget. Därtill en diger litteraturlista plus internetadresser för den som vill gå vidare.Illustrationerna lämnar dock mycket i övrigt att önska. De svartvita fotografierna är tagna rakt upp och ner, ofta utan känsla för djup eller skuggverkan med ett påfallande undantag: cappuccinermunkarnas krypta med dess inredning av ordensbrödernas kranier, bäcken och lårben.

Tänk om förlaget hade kostat på ett färgfotografi av någon av Caravaggios starka, påträngande målningar med dödsmotiv, t.ex. Petrus korsfästelse i kyrkan Santa Maria del Popolo!

Roberto Dünkelberg


Pilgrim 1498
en resedagbok från gudhem längs klarelwen till nidaros
Gunnar Svensson
Heidruns förlag

Denne för mig okände författare presenteras på omslaget till boken som ett slags mångsysslare och bland annat initiativtagare till Utmarksmuseet i Ransby i norra Värmland (innehållande den s.k. Pilgrimstapeten som förekommer på bokomslaget).
Och det är ett mästerverk i det lilla formatet han åstadkommit med sin berättelse om örtagårdsmästaren Joannis från Varnhems klosterkyrka och hans resesällskap abbedissan vid Gudhems kloster.

Inte nog med att man får uppleva de fint beskrivna medeltida miljöerna, författaren har träffat en klockren ton när det gäller personskildringarna och, inte minst, språkdräkten. Pilgrimsfärder är inte enbart religiösa, de är också, förstår man, semester och äventyr, ett slags medeltidens upplevelseindustri.

Birgitta Gustafson


Den predikande räven
Janken Myrdal m.fl.
Signum

Mön var blyg som brud, hon sprang i sängen till drängen med skorna på.
(medeltida ordspråk)

Ja, någon som inte var fullt så blyg som mön var den skicklige, men anonyme konstnären bakom marginalfigurerna i en handskrift från 1400-talet av Magnus Erikssons landslag. Janken Myrdal har gjort ett gott arbete när han studerat och forskat kring denna handskrift som högst troligen gjorts för Bengt Jönsson av släkten Oxenstierna, herre till bland annat Salsta slott i Uppland.

Här finns teckningar där inget döljs, varken våld, könsorgan eller saker av mer fekal natur. Bland annat får läsaren på ett handgripligt sätt se vad uttrycket ”banka skiten ur någon” egentligen betyder. Målaren anspelar också på fel i handskriftens text, men får i något fall ett tjuvnyp tillbaka av skrivaren. Dessutom får vi troligen också se hur Engelbrekt Engelbrektsson såg ut, med viss reservation för porträttlikheten.

Som helhet har man mycket roligt när man läser boken. Att man samtidigt får lära sig en hel del om det samhälle och miljö i vilken handskriften tillkom gör inte saken sämre. Författaren skriver också på ett så lättsamt och trevligt sätt att gemene man torde ha lika kul som den inbitne forskaren. Layouten och bildmaterialet är utmärkta där varje marginalteckning presenteras på ett helt uppslag, med bilden på den ena sidan och den förklarande texten på den andra. De kompletterande artiklarna om kläder och attribut av Pia Melin och om Bengt Jönsson Oxenstierna av Olle Ferm är även de välskrivna och ger läsaren ytterligare en förklarande dimension.

Torsten Svensson


Från gastkramning
till gatuvåld
Jochum Stattin
Carlssons

Hur skiljer sig skräcken mellan det gamla bondesamhället, industrisamhället och dagens så kallade informationssamhälle? Läsaren får här inblick i skillnaden. Rädslan gäller numera mer teknik än naturväsen. I dag är antagligen ingen rädd för troll och vättar utan mer för att pizzabagaren använt nedmald råtta. Lika rädd var man för att ta det silverfärgade tåg som frekventerade Stockholms tunnelbanstationer, eftersom man trodde att man då inte kom levande tillbaka utan blev kvar för evigt. En rädsla som dock i dag är lika aktuell är rädslan för att bli smittad utav någon sjukdom. Förr var det pesten och koleran, i dag är det aids, embolaviruset och fågelinfluensan.
Bokens gråduskiga bilder är av dålig kvalité. Carlssons förlag kan minsann också göra mycket vackert illustrerade böcker, men inte i det här fallet.

Torsten Svensson