Böcker
Poeten
och cirkelmakaren
En antik skröna
Örjan o Ola
Wikander
Wahlström&Widstrand
Poeten och cirkelmakaren handlar
om en uppdiktad episod under den oroliga tid som följde mordet
på Julius Caesar år 44 f.v.t. Av de tre s.k. triumvirerna
som tog över makten och hämnades på Caesars
mördare är hans systerdotterson Caesar Octavianus, sedermera
kejsar Augustus, den legitime arvtagaren, men hans anspråk
på makten ifrågasätts av Marcus Antonius, en av
Caesars nära medarbetare och gift med Octavianus syster Octavia.
En konflikt är under uppsegling mellan de två
sistnämnda, kanske påskyndad genom Antonius nya engagemang i
Egyptens unga drottning Kleopatra. I denna känsliga situation
engageras två ganska udda figurer, en romersk poet och en judisk
s.k. cirkelmakare. Poeten är Plotius Tucca, en i grunden autentisk
figur som helt ohistoriskt blir indragen av Octavia i ett
försök att hitta försvunna personer som spionerat
på hennes make Marcus Antonius och Kleopatra men som egentligen
handlar om något annat. Cirkelmakaren är däremot helt
påfunnen men kunde mycket väl ha funnits också. Titeln
cirkelmakare syftar på en historia i Talmud, där en man
ritar en cirkel omkring sig och vägrar lämna den innan det
kommer regn – och regnet kommer.
Bokens cirkelmakare smälter in
på ett övertygande sätt, trots att själva
historien egentligen är alldeles otrolig - mötet och
samarbetet mellan två personer som om allt varit som vanligt inte
någonsin borde ha mötts och hamnat i dessa otroliga
situationer. Ändå bygger det hela till att börja med
på två historiskt belagda händelser. Den första
är en resa genom Italien till Brindisi för att om
möjligt genom Maecenas medling stifta någon typ av
överenskommelse mellan Octavianus och Marcus Antonius och den
andra är det planlagda men totalt misslyckade
mordförsöket på kung Herodes i ett bad i Palestina.
Resan finns beskriven av den romerske författaren Horatius i den
femte satiren i hans första bok och mordförsöket
på kung Herodes beskrivs av den judiske historikern Josefus i
hans Judiska antikviteter.
Boken är ovanlig på många
sätt. Den är skriven av en far och en son; fadern är
professor i antikens kultur och samhällsliv och sonen doktorand i
gamla testamentets exegetik. De har närmat sig sin skröna
från var sitt håll och skrivit ungefär vartannat
kapitel, den ena om romaren, den andra om den judiske upprorsmakaren. I
början har kapitlen litet olika tonfärg men mot slutet
är det nästan omöjligt att säga att boken skulle
vara skriven av två olika författare.
Historien handlar om
hur dessa två ganska tafatta huvudfigurer av en slump förs
samman och måste anstränga sig för att komma ut ur alla
de förvecklingar de hamnar i. Ingen av dem är speciellt
skärpt och läget är mycket hotande, men på sitt
fumliga sätt tar de sig igenom den ena besvärliga situationen
efter den andra. Det är både spännande och
välskrivet och skulle mycket väl kunna ha varit en autentisk
historia om man inte anat författarnas leende i mungipan - och
förutsatt förstås att någon antik författare
velat skriva om en så rörig historia med två så
lite hjältelika huvudpersoner.
Det är roligt att svensk
litteratur nu också fått en bok som använder sig av
antiken som miljö för en äventyrshistoria. I anglosaxisk
litteratur finns ju redan sedan ett tag traditionen att
förlägga t.ex. detektivromaner i antik tid, men den här
boken skiljer sig från den typen av litteratur genom att det
egentligen inte förefaller som om författarna
försökte lura i oss en uppdiktad sann historia utan verkligen
har velat ge oss en pikareskroman. Om den historiska bakgrunden och vad
som är sant och inte kan vi läsa på slutet i ett
efterord som förklarar det historiska skeendet bakom skrönan.
Charlotte Scheffer
1000 år på Aplared
En gård i
Sjuhäradsbygden från medeltid till nutid
Christina
Rosén
Riksantikvarieämbetet
Det här är en
underbar arkeologisk undersökning som blivit till en lika underbar
bok. Christina Roséns kärlek och entusiasm till sitt
material går inte att ta miste på.
När den siste
ägaren till gården Aplared i Ljushults socken, strax
utanför Borås, stängde dörren till sitt hus
för sista gången 1964 kunde han knappast ana att hans
gård skulle komma att bli en av de första i
Sjuhäradsbygden som skulle få sin historia berättad med
hjälp av arkeologi.
Men så blev det alltså när
väg 27 skulle få en ny sträckning. Gården hade
då förfallit i 40 år, men fortfarande fanns slitna
möbler och husgeråd som man ej tagit med kvar. Aplareds
historia var dock äldre än så och arkeologerna
spårar den, om än svagt, ända till
1300-talet.
Birgitta Gustafson
Offerfyndet från Galstad
Jan
Eric Sjöberg
Göteborgs Stadsmuseum
Till de arkeologiska fynd
som verkligen sätter fantasin i rörelse hör de hittills
fåtaliga ceremoniyxor – uppbyggda av en lerkärna med ett
millimetertunt yttre bronsskikt – som påträffats i Sverige,
i Danmark och i ett fall i Polen.
Nu föreligger, äntligen
(!), för första gången en nära nog uttömmande
presentation av den märkliga kultyxa som, tillsammans med
två hela och fyra sönderbrutna spiralvridna bronshalsringar,
år 1950 påträffades i ett grustag i Galstad i
Vårgårda ett par mil nordost om Allingsås.
Boken
inleds med en underhållande berättelse om de två
grusarbetare som stötte på fyndet. De lät
föremålen ligga några dygn i ur och skur på ett
oljefat innan de bestämde sig för att ta sig till
dåvarande Göteborgs Arkeologiska Museum för att visa
upp dem.
Galstadyxan är 360 mm lång och yxkroppens
största bredd 250 mm. (Den har endast en – betydligt mindre –
nästan exakt motsvarighet i ett danskt fynd.) En mycket skicklig
bronsgjutare har skapat detta mästerstycke med dess ovanliga,
utsökta form med insvängda voluter.
Jan Eric Sjöberg
försöker med ett brett jämförelsematerial tolka
fyndet: bl a en teckning från 1779, ceremoniyxorna av brons och
med lerkärna från Brönsted Skov på Jylland och
från Skogstorp i Sörmland, där två yxor som offer
lagts ned vid sidan av varandra, Kiviksgravens bildvärld och inte
minst suggestiva bohusländska hällristningar med män
som, inte sällan parvis, bär liknande yxor. Dessutom ger han
en fördjupad diskussion om bronsåldersmänniskornas kult
och ett imponerande initierat avsnitt om bronsgjutning ute i Europa och
här hemma.
Författaren daterar Galstadyxan till ca 900
f.v.t. Den tycks ha varit skadad – bl a saknas skafthålets nedre
del – redan då den lades i marken tillsammans med de något
yngre halsringarna. Jag frågar mig om det är ett offerfynd
som antyds i boken. Varför är den då inte nedlagd i en
mosse eller annan våtmark som de övriga bronsyxorna med
lerkärna?
Detta är en fascinerande bok med utsökta
illustrationer. Den strikt vetenskapliga texten kunde kanske här
och där ha populariserats. Utgivaren är ju ett museum.
Läsaren kommer hur som helst aldrig att glömma hur
Galstadyxan ser ut. Den är avbildad 15 gånger. Om man vill
se den och de fint arbetade halsringarna i verkligheten får man
bege sig till Göteborgs Stadsmuseum.
Roberto
Dünkelberg
Spillingsskatten
Gotland i vikingatidens
världshandel
Ann-Marie Pettersson, red
Länsmuseet på
Gotland
Skattfyndet från Spillings i Othem socken på
nordöstra Gotland är världens största bevarade
silverskatt från vikingatiden. Med sina 67 kg silver är
fyndet unikt. När skatten påträffades 1999 väckte
den enorm uppmärksamhet både i Sverige och utomlands,
också på grund av den depå med drygt 20 kilo
bronsföremål som låg bredvid silverskatten.
Nu har
silverskatten konserverats, alla föremål är
registrerade, fotograferade, mätta och vägda. För
numismatikerna, myntforskarna, är Spillingsskatten av stor
betydelse. Inte mindre än 14 300 mynt har nu registrerats, de
flesta islamiska från kalifens rike. Men för numismatikerna
är det ett komplicerat fynd, endast omkring 5 000 mynt har
undersökts. För dem återstår ett enormt arbete.
I denna bok har sex olika författare och experter på
Gotlands vikingatid givit sin kunskap kring fyndplatsen. Att man har
”världshandel” som ett begrepp i underrubriken är
förstås ingen slump. En kittlande karta på omslagets
insida ger oss en vision av hur Gotland som var ett centrum i
världshandeln på denna tid.
Birgitta
Gustafson
Vikingarna/The Vikings
Krigare och handelsfolk/ Warriors
and Traders
Alexandra Sanmark och Fredrik Sundman
Lyxo
förlag
www.lyxo.se
En bok i det lilla formatet, introduktion till
vikingarnas värld både på svenska och på
engelska, skriven och redigerad av arkeologen och historikern Alexandra
Sanmark och journalisten och fotografen Fredrik Sundman. Den tar sin
utgångspunkt i vikingarnas plundringar av klosterön
Lindisfarne i England år 793. Men vi får veta allt om hur
deras färder gick, både i väst och i öst. Kartor
och förklaringar, fynd och rekonstruktioner gör att detta
blir både lättsamt och trevligt att ta till sig. De svenska
och engelska texterna löper parallellt. Boken är säkert
tänkt som en introduktion i guidesammanhang och för turister.
Och det kan man säga, här lämnas inte läsaren i
sticket, ny forskning, fin ton gör att den säkerligen fyller
ett tomrum. Bra present till både svensk- och engelsktalande
vänner!
Birgitta Gustafson
Visborgs slott
Visbys framväxt
och livet på Visborgs slott
Anders R Johansson
Haimdagars
förlag
haimdagar@swipnet.se
Utan tvekan har vi nu fått ett
storverk skrivet om Visborgs slott. Det är den flitige forskaren
Anders R Johansson som gått igenom i stort sett allt som finns
bevarat i arkivalierna om detta slott som började byggas år
1411 i sydvästra hörnet av Visby. Byggherre var Erik av
Pommern som sedan bland annat kom att bedriva sjöröveri i
Östersjön till mångas förtrytelse.
Det har ju
tidigare skrivits en del böcker om Visborg med olika teman, bland
annat skrev Erik B Lundberg en bok om Visborgs slott 1950 där i
första hand byggnadshistorien behandlas. Johanssons bok som
är stor och omfångsrik har tyngdpunkten förlagd till
tiden 1600-1645. Författaren närmar sig sitt material
på ett annat sätt än man gjort tidigare, eftersom han
skriver om vardagslivet på slottet och det är minst lika
intressant som tidigare forskning. Här dokumenteras allt, till
exempel hur man städade privéerna (dassen), reparationer av
alla de slag, mathållningen och inte minst om slottet hade en
lönngång eller inte.
Anders Johanssons stora styrka som
forskare är också djupdykningarna ned i källmaterialet
och därför kan denna bok om Visborgs slott i första hand
användas som ett uppslagsverk, eftersom han mycket sällan
slarvar ifrån sig vad beträffar detta. Det finns dock
några korrekturfel som smugit sig in och eventuellt kunde eller
borde ha åtgärdats, men det förtar inte på
något sätt bokens gedigenhet.
Illustrationer finns det
många, kanske nästan i övermått, men det är
ju bättre med för många bilder än för
få och att alla bilder som finns på slottet publiceras
är en självklarhet. En rekommendation till den läsare
som inte sysselsätter sig så mycket med arkivalier är
dock att läsa boken i lagom doser, då kommer den mest till
sin rätt.
Torsten Svensson
Bromma före historien
Nils
Ringstedt
Bromma
Hembygdsförening
Bromma, en stadsdel
i Stockholm, har en både lång och intressant historia. Den
har bl.a. medlemmar i Bromma Hembygdsförening tagit fatt i och de
har även turen att ha en fil. dr i arkeologi, Nils Ringstedt,
bland sig. Nu har man givit ut en fin liten bok som omspänner allt
från stenålder – några stenyxor har
påträffats – fram till medeltid – Albertus Pictor
målade i kyrkan – och det har blivit en angenäm skrift
tryckt på fint papper med mycket vackert bildmaterial. Medverkat
har även framlidne arkeologiprofessorn Åke Hyenstrand och
konstvetaren Jan Svanberg. En bok för alla Brommabor, och
även för oss andra.
Birgitta Gustafson
Ur dy, lera och
sand
Hamn och bebyggelse från det medeltida Kalmar
Cecilia Ring,
Nicholas Nilsson
Kalmar läns museum
Kalmar är i ropet.
Knappt har Stig Enström kommit ut med sitt stora verk om det
vikingatida Kalmar förrän Kalmar läns museum kommer med
en till om medeltiden i staden. Det handlar här främst om den
utgrävning som ägde rum i Kalmar stadspark för två
år sedan inför det konstmuseum som skulle byggas på
platsen. Två av de grävande arkeologerna har gett oss en
lättillgänglig och populär skildring om vad man fann och
hur Kalmar kan ha sett ut på medeltiden.
Det gör de med den
äran! Korta informativa texter, bra bildmaterial och inspirerande
upplägg. Tänk om vi kunde få fler arkeologiska
rapporter av detta slag! Och nej, man missar ingenting av de digra
arkeologiska rapporterna. De finns bifogade i en CD bak i bokens
omslag. Rubbet. Med kol 14-dateringar och allt. Heder åt detta
initiativ!
Birgitta Gustafson