Böcker (3-98)

Svitjod Resor till Sveriges ursprung
Mats G. Larsson, Atlantis

Denna bok kan kallas för en Upplands revansch. "Birka är götarnas stad belägen mitt i svearnas land..." skriver kyrkohistorikern Adam av Bremen på 1070-talet. Denna formulering har spelat en stor roll i den arkeologiska fackdiskussion som på senare år velat se det svenska riksenandet som framsprunget från Götaland (den så kallade götalandshypotesen - inte att förväxla med den lokalpatriotiska västgötaskolan!).

I sin nya populärvetenskapliga bok går Mats G Larsson mot strömmen. Enligt Larsson har Adam, som inte talade nordiskt språk och som var obekant med vår kulturtradition, helt enkelt missförstått saken. Må vara att Adam uppfyller det som historiker kallar samtidighetskriteriet, men det minst lika viktiga närhetskriteriet saknas, skriver Larsson som också ifrågasätter flera andra av Adams uppgifter.

Desto större tilltro har Larsson till Snorre Sturlasson och det övriga isländska sagamaterialet, och hans förtrogenhet med denna litteratur är imponerande. Larsson griper därmed tillbaka på en äldre svensk arkeologtradition med namn som Knut Stjerna och Sune Lindqvist. Med hjälp av isländska och andra mer eller mindre samtida skriftliga källor samt runinskrifter och fornlämningskategorier som storhögar och båtgravfält lägger Larsson ett stort pussel där han söker återupprätta synen att svearikets rötter är att söka i folkvandringstidens Uppland, med Uppsala högar, Mora stenar och allt. Det hela är mycket suggestivt gjort och målande berättat.

Rune Edberg


Tusentals fynd från hundratusentals år
En resa genom tid och rum genom Stadsmuseets arkeologiska samlingar
Jan Eric Sjöberg, Göteborgs Stadsmuseum

Jan Eric Sjöberg ger oss i denna bok en möjlighet att kika in i de samlingar som tidigare skapats i Göteborgs arkeologiska museum. Det är en mycket prydlig bok med vackra bilder.Till sextio fotografier, främst av spännande artefakter som Stalahackan från Orust, Galstadsyxan från Västergötland och fynd som Knarren från Äskekärr och ett mumiehuvud från Luxor berättar Sjöberg kort och personligt om de sammanhang man tror att föremålen har förekommit i.

Att skriva populärt, kort och slagkraftigt om arkeologi är svårt, särskilt om man försöker skapa ett förhistoriskt sammanhang med utgångspunkt i enskilda uppseendeväckande föremål. Det tenderar att lätt bli till föremålsfetischism. Bitvis balanserar Sjöberg farligt nära gränsen till detta och man associerar till auktionskammarens betoning av föremålens provenans. Som arkeolog undrar jag var människan tog vägen. Till Sjöbergs försvar måste sägas att han inte utger sig för att kunna presentera ett helt förhistoriskt sammanhang och att hans personliga berättarstil ger krydda åt anrättningen.

Jan Eric Sjöbergs intresse för arkeologin i samtiden är påtagligt genom hela boken, och det är för mig den stora behålningen.

Här utgör också den inledande överblicken över verksamheten på Göteborgs arkeologiska museum ett trevligt inslag. Det är en ganska förnöjd Sjöberg som beskriver de personligheter inom den svenska arkeologin som varit med och skapat museet. Den kritiske läsaren måste dock ställa sig frågande till den rosaskimrande bild som framställs av persongalleriet och deras insatser. Med en smula kritisk självdistans hade detta avsnitt blivit betydligt mer nyanserat och spännande.

I sin helhet är denna bok en kärleksfull beskrivning av ett museum, dess skapare och dess samlingar som med glädje kan läsas av de flesta som intresserar sig för museer och deras föremåls historia.

Anna Källén


Alexandria Musernas stad. Sju essäer om Alexandria i historia och nutid
Stefan Hilding och Suzanne Unge Sörling (red), Rubicon

De sju essäerna omfattar de två viktiga epokerna i Alexandrias historia: den hellenistiska med 200-talet f.Kr. som höjdpunkt och det moderna Alexandria, Kavafis och Durrells stad. Om den sistnämnda handlar tre av essäerna. Sture Linnér visar oss Kavafis Alexandria som en spegelbild av det som en gång var; vart poeten vänder sig ser han reflexer av det förflutna. Gottfried Grunewald, Kavafis utmärkta svenska översättare, förstärker bilden, som naturligt leder över till Durrell, vars Alexandria nog snarare speglar honom själv än staden. Bidraget är skrivet av Monica Lauritzen.

De fyra första essäerna behandlar det antika Alexandria, Alexander den stores första stadsgrundning. Pontus Hellström analyserar de ringa materiella resterna av den antika staden. Harry Järv beskriver med sakkunskap Alexandrias bibliotek, det som nu i dagarna återuppstår med stöd av Unesco. De kanske 700.000 bokrullarna, som en gång fanns i biblioteket, är för länge sedan försvunna, men klassifikation, katalogisering, ryggtitel för snabb framtagning och lokalisering i hyllsystemet efter format, utseende och innehåll fanns då som nu.

De återstående två bidragen är kanske de mest intressanta. Jerker Blomqvist behandlar vetenskapens ställning i Alexandria med Eratosthenes som exempel och konstaterar att det var högst hedersamt för en härskare att omge sig med framstående vetenskapare; samhällsnyttan var det däremot inte så viktigt med, tänkvärt nog i dessa tider av förändrade villkor för universiteten. Karin Blomqvist tar med utgångspunkt i en dikt, en s.k. idyll, av den från Syrakusa invandrade greken Theokritos upp det långt ifrån idylliska förhållandet mellan de grekisk/makedonska erövrarna och den egyptiska ursprungsbefolkningen, också det ett ämne i tiden.

Charlotte Scheffer


Gånget ur min hand
Riddarholmskyrkans stiftargravar
Ola Kyhlberg och Torbjörn Ahlström, Almqvist&Wiksell International

Arkeologen Ola Kyhlberg och osteologen Torbjörn Ahlström tar sig här an en av den tidiga svenska historiens gåtor. Den stiftargrav i Riddarholmskyrkan i Stockholm som har kallats Magnus ladulås grav har tidigare sagts innehålla sju gravlagda individer och har tolkats som Magnus ladulås släktgrav. Men det finns många frågetecken i denna tidiga svenska historia.

Med en imponerande forskningsinsats i både historiskt och arkeologiskt källmaterial beskriver Ola Kyhlberg scenen för det politiska spelet kring Magnus ladulås och hans släkt under 1200 och 1300-talet. Vad hände egentligen med kung Valdemar som regerade i ett kvarts sekel och sedan blev avsatt av sin bror Magnus? Var han verkligen en så ansvarslös person som historien förtäljer, eller var hans politiska roll större än vi har anat? Hur förhöll sig de olika släkterna sig till varandra i samhällets översta skikt och vad fick de politiskt strategiska äktenskapen för följder? Påverkade franciskanernas läror kanske samhällsklimatet i större utsträckning än vi trott? Det visar sig att vi måste tänka i vidare banor och betrakta släktskap, politiska allianser och de samtida historiska källorna i sitt samhälleliga sammanhang.

Med hjälp av Torbjörn Ahlströms revision och vidare analys av den tidigare osteologiska undersökningen skapas en ny bild av Magnus ladulås grav, förklarad av såväl historiska källor som arkeologiska och osteologiska data.

Bokens språk kräver att läsaren är väl bevandrad i de historiska vetenskapernas terminologi, vilket gör att den främst vänder sig till en smal läsekrets. För specialister inom arkeologi, historia, osteologi och närliggande discipliner är denna bok en spännande vetenskaplig resa som inspirerar till mer samarbete över de traditionella ämnesgränserna.

Anna Källén


Mellan ting och text
Introduktion till de historiska arkeologierna
Anders Andrén, Symposium

Om en arkeolog förklarar sig tycka att en katedral nog är intressantare än en sophög så orsakar han viss uppståndelse, och riskerar till och med att bli betraktad som en svikare. Anders Andrén, medeltidsarkeolog i Lund, ställde för ett antal år sedan till med en sådan debatt när han diskuterade inskriptioner, mynt och kyrkor i termer av "manifesta" lämningar, antagligen mer betydelsebärande än många andra saker (som till exempel sophögar).

I boken vidareutvecklar och nyanserar sig Andrén. Boken bygger på seminarieserier som författaren hållit vid flera av landets arkeologiska institutioner och pläderar för historisk arkeologi som en metodologi vid forskning om de epoker där vi förfogar över både skriftligt källmaterial och materiella lämningar.

Andrén har skaffat sig en global överblick som få andra svenska arkeologer och en genomgång av forskningshistorik och -läge i Europa (inklusive klassisk arkeologi), Mellanöstern, Asien och Amerika, tar drygt halva utrymmet i boken.

Författaren exemplifierar flitigt och hans beläsenhet imponerar . Referenslistan är bara den på 23 sidor. Men i grunden är detta ett teoretiskt arbete där författaren inte sällan låter eleganta abstraktioner lätta till tunna luftlager, dit man endast med stor möda kan följa honom.

Varför då denna bok? Andrén skriver att han förutom arkeologi också gillar resor, vilket ju är ett mycket sympatiskt skäl. Det får mig att tänka på geografen Valter Schytts avväpnande besked när han fick frågan om varför han studerade glaciärer: "De är ju så vackra".

Rune Edberg