Böcker (3-99)

Tidens flykt
Stora historiska förändringar och människor som levt i dem
Erik Lönnroth, Atlantis

Erik Lönnroth, professor i historia, kulturdebattör och ledamot av Svenska Akademien har i denna bok samlat 25 artiklar från sin långa och rika akademiska karriär. Artiklarna uppvisar stor variation, allt från tal i manuskriptform till polemiska debattartiklar och utdrag ur omfattande historiska forskningsarbeten. Trots den stora variationen finns den mycket bestämde, skarpe och engagerade Lönnroth med som en ytterst påtaglig röd tråd i både språk och stil från den först skrivna artikeln från 1942, till den senast producerade 1998. Sammantaget bildar denna brokiga skara artiklar en påse intellektuellt lördagsgodis för alla med intresse för humaniora.

Här skaffar man sig snart egna favoriter bland artiklarna beroende på eget intresse, tycke och smak. Förutom det inledande lite tyngre forskningsteoretiska kapitlet utgör de olika artiklarna en samling sällsamma historier. Tyngdpunkten ligger tidsmässigt på medeltiden och den gustavianska tiden, vilket speglar Lönnroths egen forskning.

Min personliga favorit är historien om mamsell Bruhn, tapetmålerskan som med dödsförakt kastade sig in i den manligaste av manliga världar i det gustavianska Sverige när hon uppfann vatten- och eldsäkra fernissade skott till kanoner. Det måste dock ses som symptomatiskt att de enda kvinnor som ägnas mer djupgående intresse antingen är helgon eller uppfinnare av artilleriteknik. Lönnroth är intresserad av människor, men mest i form av kungar, hertigar och generaler. De traditionellt kvinnliga sfärerna av samhället är helt osynliga, en snedfördelning av vetenskaplig investering som hela den traditionella historieskrivningen har kritiserats för.

Till mina favoriter i boken hör även talet till den akademiska ungdomen i Lund. Här berättar Lönnroth om en personlig upplevelse där hans akademiska bildning mötte ett naturfenomen vilket fick honom att uppleva världen på ett lite annat sätt. Sensmoralen är att man bör bejaka en öppenhet för det som är nytt och okänt, att våga låta sig utvecklas och förändras. Erik Lönnroth har vistats i det svenska akademiska livet i sex decennier, och han är humanist ut i fingerspetsarna. I bokens olika artiklar ser man hur hans perspektiv har förändrats i takt med att det har blivit tydligt för honom hur påverkade hans tidigare åsikter har varit av det rådande samhällsklimatet. På så sätt har han tillåtit sig att förändras med tiden. Samtidigt har han aldrig vikit från sin grundläggande övertygelse, den att humaniora är ett studium av människan, inte av siffror, att ett sunt samhälle kräver en humanistisk forskning utan politisk styrning och att historia, den historiska kritiken och det historiska perspektivet är viktigt och intressant.

Anna Källén


Tempelriddaren
Jan Guillou, Norstedts

Redan Jan Guillous förre romanhjälte, superagenten Carl Hamilton, rörde sigsom fisken i vattnet i östra Medelhavsområdet. I den nionde och näst sista Hamiltonboken,"I Hennes Majestäts hemliga tjänst", betecknade Hamilton medeltidens korståg som "en dåraktighet".

Nu har Guillou djupdykt i 1100-talets minst sagt komplexa värld och hans nye hjälte Arn Magnusson har en mer nyanserad syn på kampen mellan kristna och muslimer. Arn har i denna bok, den andra av planerade tre, under sitt nom de guerre Arn de Gothia avancerat till borgherre i Gaza och spelar en avgörande roll i de strider, som leder till att de kristna armeerna 1187 förlorar Jerusalem till Saladdins saracener.

När trilogins inledningsroman, "Vägen till Jerusalem", slutade var Arn en grundligt klosterskolad men rätt överspänd 17-åring. I den nya boken har Arn inte bara närmare 20 års ordenstjänst i Palestina bakom sig utan har också vuxit ut ordentligt som romanfigur.

Guillou målar i breda penseldrag, och visst är det mycket ren pojkbok över det hela, men gestaltningen är i denna bok snäppet vassare än i den förra och den politiskt-religiösa problematik som romanen utspelas kring är ju i allra högsta grad brännande än i dag.

Det forskningsarbete som ligger bakom Guillous suggestiva och övertygande skildringar av tidsmiljön, människorna och platserna, både i Västergötland och i synnerhet i Palestina, imponerar.

Rune Edberg


Paleolitikum i Skåne
Magnus Andersson & Bo Knarrström, Riksantikvarieämbetet

När inlandsisen för cirka 14 000 år sedan etappvis drog sig undan från Sydskandinavien lämnade den efter sig jungfrulig mark. Denna förbyttes snart till ett arktiskt tundralandskap. Successivt utvidgade de jägar- och samlarfolk som levde vid iskantens rand sina områden. Författarna som är arkeologer har insamlat omfattande material och boken bygger vidare på den forskning som professor Lars Larsson bedrivit de senaste 10 åren.

Boken är skriven i tre delar vilka fungerar som en utmärkt indelning för läsning. Del ett innehåller en kort forskningshistorik samt en metod och teori presentation, med en genomgång av det klimat som rådde under isens försvinnande och dess flora och fauna.

De inledande kapitlen presenterar redskap. Rikliga illustrationer med fyndteckningar av hög klass tillsammans med en väldisponerad och lättöversiktlig framställning gör det hela mycket läsvärt. Sammanställningen är ett utmärkt arbetsredskap både för den yrkesverksamma arkeologen och för den allmänt intresserade som här får hjälp att upptäcka platser med de äldsta fynden i sin hembygd.

I bokens avslutande del ges en sammanfattande bild av de senpaleolitiska kulturerna i ljuset av de skånska fynden och utblickar mot kontinenten.

Senpaleolitikum i Skåne är en välskriven bok. Trots användningen av svårhanterliga inomvetenskapliga uttryck flyter texten bra. Ett minus dock för den olyckliga utformningen av bildsättningen. Denna har efterlämnat blanka sidor och skapat glapp i sidnumreringen vilket får en att vid en första genomläsning tro att det är ett måndagsexemplar man fått i sin hand. Andersson och Knarrström har lyckats skapa en informativ och lättläst bok som kan intressera både fackmän och hobbyintresserade.

Anders Högberg


Genuskonstruktioner i nordisk vikingatid
Förr och nu
Elisabeth Arwill-Nordbladh, Göteborgs universitet

Han hon den det
Att integrera genus och kön i arkeologin
Genusgruppen i Lund, Lunds universitet

Dessa båda böcker är tydliga exempel på att samhällsdebatten kring män och kvinnor, manligt och kvinnligt också genomsyrar forskningen inom den arkeologiska disciplinen. Arwill-Nordbladhs avhandling Genuskonstruktioner i nordisk vikingatid tar utgångspunkt i synen på kvinnan/kvinnligt genom 100 år och hur den egna samtidens uppfattningar och värderingar av genus starkt påverkar tolkningar av hur genus konstruerades i det förflutna. Som exempel utgår Arwill-Nordbladh från Osebergfyndet, den vikingatida skeppsbegravningen, för att diskutera hur olika genus konstruerades under vikingatiden. Författaren tar bl a fasta på vad det isländska sagamaterialet berättar om genuskonstruktioner. Med fokusering på fynden i Oseberggraven diskuteras gårdsarbete med livsmedelshushållning, textilproduktion, rumslig kommunikation samt rituell verksamhet ur ett genusperspektiv.

Han hon den det behandlar i ett antal artiklar och postersammandrag olika frågeställningar kring genus (socialt och kulturellt) och kön (biologiskt) inom arkeologin. Kronologiskt omfattar boken exempel från mesolitikum till medeltid. Teoretiska artiklar varvas med artiklar som behandlar mer konkreta frågeställningar och arkeologiska källmaterial. Genomgående kan ett ifrågasättande av de stereotypa föreställningarna om vad som är manligt respektive kvinnligt urskiljas. De olika teoretiska perspektiven från feministisk forskning till maskulinitetsforskning och s.k. queerteori gör att boken bjuder på en intressant spännvidd inom dagens genusforskning i arkeologi.

Susanne Thedeén


Sagaholm
Hällristningar och gravritual
Joakim Goldhahn, Jönköpings läns museum

När den arkeologiska utgrävningen av Sagaholmshögen inleddes sent i september 1971 var förväntningarna inte särskilt högt ställda. Centralgraven hade troligen plundrats för länge sedan och vad värre var, högen hade använts som sandtag. Mot all förmodan kom utgrävningen att avslöja en av de märkligaste bronsåldersgravarna i Sverige. Den illa åtgångna högen visade sig nämligen ha en komplicerad uppbyggnad som dolde resterna av en unik konstruktionsdetalj: en noggrant anlagd kantkedja av plana sandstenshällar försedda med ett stort antal hällristningar. Bara den berömda Kiviksgraven kan i detta hänseende mäta sig med Sagaholmshögen.

Det har tidigare inte gjorts någon mer ingående analys av Sagaholmshögen. Det är därför glädjande att se att denna gåtfulla bronsåldershög nu uppmärksammats med en egen bok. Inspirerad av Klavs Randsborgs monografi över Kiviksgraven ger Joakim Goldhahn en utförlig presentation av Sagaholmshögen och dess historia. Här diskuteras högens antikvariska historia, den arkeologiska utgrävningen och dess resultat. Här presenteras också en ny dokumentation och nya avbildningar av hällristningarna som utförts i samarbete med Lasse Bengtsson från Vitlycke Museum i Tanum. I de avslutande kapitlen diskuteras slutligen vilka gravritualer som kan ha legat bakom högens uppbyggnad.

Under läsandets gång får jag dock känslan av att författaren inte riktigt har kunnat bestämma sig för vem boken vänder sig till: den insatte akademikern eller den intresserade allmänheten. Resultatet blir en ibland obalanserad framställning som tyngs av en del upprepningar och ett ofta tillkrånglat språk. Det är synd, för det här är annars en vacker och ambitiöst upplagd bok som fyller ett tomrum i den arkeologiska litteraturen.

Patrik Nordström


Vinland det goda
Arkeologi i stockholmstrakten
Mats G Larsson, Atlantis

Helge och Anne-Stine Ingstad lokaliserade på 1960-talet huslämningar och fann nordiska föremål vid L'Anse aux Meadows på Newfoundland. Därmed var de isländska sagornas berättelser om bosättning i Amerika för första gången bekräftade på arkeologiska grunder.

Mats G Larsson har gått i paret Ingstads spår och själv under flera säsonger sökt efter nordiska bosättningar på olika ställen längs kusten av nuvarande New England och Nova Scotia.

Han har tyvärr ännu inte funnit något påtagligt, men arbetet har ändå resulterat i en fascinerande bok om den arkeologiska och historiska bakgrunden och om själva sökandet. Den är Larssons femte populärvetenskapliga arbete sedan succédebuten 1990 med Ett ödesdigert vikingatåg.

Också i denna bok presenterar Larsson okända eller åtminstone mindre beaktade skriftliga källor, i detta fall resebeskrivningar från 1500- och 1600-talet som sprider ett förklarande ljus över vissa omstridda uppgifter i de isländska berättelserna.

Boken avslutas med nyöversättningar av relevanta avsnitt av Grönländingasagan och Erik Rödes saga, de både huvudkällorna till Vinlandstraditionen.

Rune Edberg


Betraktelser över"hedniska" figurer i Västergötlands medeltida kyrkor
Dan Malkolmsson, Eget förlag

När man ser en boktitel med anknytning till arkeologi eller angränsande vetenskap där landskapet Västergötland nämns blir man först en aning betänksam. Detta måste ses som en fördom, men den s.k. Västgötaskolan har ju i vissa fall bedrivit en teoribildning som är mer än tillåtet fantasifull. Nåväl, bildkonstnären Dan Malkolmsson har dock i denna bok låtit undertecknads första intryck komma på skam då boken innehåller många goda idéer om de motiv som betecknas som 'hedniska". De kategorier han valt att behandla är de manliga könen, vildmannen och övriga naturväsenden, medan han på kvinnosidan håller sig till Terra Mater, Nerthus, Freyja, Sheela-na-gig m.fl. Jämlikt så det förslår alltså även om manliga delen är dominerande. Dan Malkolmsson har jort många intressanta iakttagelser som hade förtjänat ett större utrymme än det nu fått.

Det måste också poängteras att layouten och formalian lämnar mycket övrigt att önska. Man blir t.ex. en aning trött att se avstavade ord inne i texten, en eftergift åt den raka högermarginalen kan man tänka. Att samtliga avbildningar placerats längst bak i boken är inte heller så lyckat eftersom man hela tiden får slå fram och tillbaka mellan text och bild, vilket är irriterande. För att bättre kunna bedöma författarens resonemang skulle man dessutom i vissa fall vilja se fotografier och inte bara egenproducerade teckninga, Dan Malkolmsson som konstnär i all ära. En teckning är ju trots allt en tolkning, vilket naturligtvis även ett foto kan vara, om än inte i lika hög grad. Författaren har även lite att lära när det gäller fotnoter, däremot är litteraturlistans omfång imponerande. Formalian får dock inte skymma att boken innehåller mycket av intresse för den vetgirige vad beträffat ovannämnda kategorier av ''fula gubbar och gummor". Om sedan Malkolmsson kunde engagera ett större förlag så att layout och formalia förbättras samt diskuterar delar av sakinnehållet med en konsthistoriker så skulle bokens innehållsmässiga värde stiga. För både Dan Malkolmssons tankar om, och de "hedniska" figurerna i sig, är värda det.

Torsten Svensson


Tidens tand
Förebyggande konservering
Monika Fjaestad, red, Riksantikvarieämbetet

En omfattande magasininventering genomfördes på svenska museer åren 1993-1998. Då framkom att behovet var stort av en beskrivning av hur olika föremål hos museerna bevaras. Riksantikvarieämbetet har nu givit ut en magasinhandbok som främst belyser den förebyggande konserveringen. Av de 22 författarna är de flesta praktiskt arbetande konservatorer och visar hur olika material ställer olika krav på sin miljö. I avsnittet om sten och gips betonar t.ex. stenkonservator Hans-Erik Hansson vikten av att känna till nedbrytningsmekanismerna och stenens "minne" från tidigare placering och klimat. Boken vänder sig inte bara till fackmän utan även till den specialintresserade lekmannen. Att vårda socknens gamla klädedräkter är väl exempelvis något som varje hembygdsförening kan lära mer om för att minska förfallet på de ofta slitna och sköra textilierna. De bör helst förvaras liggande då hängande plagg ofta bildar veck som kan brista. Papprullar klädda med tubgas kan användas till exempelvis gobelänger som då läggs med rätsidan ner och sedan viks, över rullarna. Även flaggor bör förvaras på rulle, men inte på sin egen stång. Pappersdokument är kanske ett material som inte alltid kommer i första hand när det gäller god förvaring. Mörkt, svalt och torrt är dock de grundläggande riktlinjerna. Den här boken vänder sig främst till personer som har direkt kontakt med de olika föremålen på våra museer, men för den specialintresserade är det fullt möjligt att plocka russinen ur kakan och få en inblick i konserveringens grunder.

Katarina Schüssler Ottestam