Bokrecensioner (4-00)

 

 Svensk idéhistoria I
Bildning och vetenskap under tusen år
Tore Frängsmyr, Natur och Kultur

Många samlade verk rörande Sveriges historia har kommit av trycket de senaste åren. Efter bl.a. Sveriges konsthistoria och Sveriges kyrkohistoria kommer nu Svensk idéhistoria i två band. Författare är professorn i idéhistoria vid Uppsala universitet, Tore Frängsmyr. Första delen behandlar tiden från omkring år 1000 till 1809. Den andra sträcker sig fram till våra dagar.

Detta är två mycket påkostade band med välskrivna texter och vackert återgivna illustrationer. Det är av godo att författaren här och där lagt in en hel del faktarutor om personer, uppfinningar, företeelser m.m. Värdefulla är också ett omfattande personregister och en innehållsrik litteraturförteckning.

Att man valt att ha år 1000 som startpunkt kan kanske få gemene man att på ett skämtsamt sätt undra över om det inte fanns några idéer före detta år. Svaret är naturligtvis att visst fanns det tankar i det förhistoriska samhället, men tyvärr är vårt källmaterial inte av den kalibern att dessa kan utrönas i någon större grad. Däremot kan man undra något över att medeltiden, och i viss mån vikingatiden, enbart fått sig tilldelat 30 av de totalt drygt 850 sidor som de två delarna består av. Det skulle t.ex. ha varit bra om författaren hade fått utveckla tankarna kring Adam av Bremens 1000-talskrönika och även syftet bakom denna mycket intressanta berättelse om Hamburgerstiftet och Norden. Men självklart är det svårt att få med allting när man ska beskriva en utveckling ur religiös, filosofisk, vetenskaplig och politisk synvinkel och samtidigt följa situationen inte bara i Sverige utan också i länderna på kontinenten

Svensk idéhistoria är ett utmärkt verk som varje humanist som på något sätt sysslar med Sveriges historia bör skaffa sig. Kanske inte så mycket för att läsa från pärm till pärm, utan mer för att användas som ett gediget uppslagsverk.

Torsten Svensson


Liv och död i antikens Rom
Dominic Ingemark. Henrik Gerding. Martine Castoriano.
Historiska media

Hur levde man i det romerska riket för tvåtusen år sedan? Mycket av den historia som skrivs handlar om de rika och besuttna. Denna bok vill ge en bredare bild av hur livet tedde sig i helg och vardag för de många lägre sociala grupper som det romerska samhället omfattade. Med den lika enkla som geniala utgångspunkten, att dåtidens människor hade samma grundläggande behov som vi, nämligen kärlek och sex, mat för dagen och tak över huvudet, presenteras den antika människan iklädd alla sina lidelser och begär, förhoppningar, lidanden och glädjeämnen. Som understryks var klasskillnaderna skriande.

För oss moderna människor är det svårt att fatta det djupa armod och den enorma rikedom som levde sida vid sida. Ändå är likheten mellan nu och då det mest slående. Märkligt levande möter oss forntidens människor, det må vara skolbarnen som köper frukost hos bagaren påväg till skolan eller den prostituerade som lockar kunder med reklamslogans.

Ackompanjerad av högklassiga fotografier, särskilt framtagna för denna bok av fotografen Martine Castoriano, förs läsaren från gravgator till slumkvarter, genom ångande kök och över stinkande massgravar. Arkeologiska, litterära (nyöversättningar av Pär Sandin) och epigrafiska källor varvas skickligt på ett sätt som gör den sammantagna framställningen livfull och engagerande.

Martin Söderlind


Kungligt skvaller genom tusen år
Rykten, snedsteg och skrönor - vad är sant och falskt?
Sven Eric Barck, Semic

I denna bok berättar den pensionerade gymnasieläraren i historia, Sven Eric Barck, skrönor om svenska regenter och deras familjer. Den som kan sin historia hittar knappast något nytt i denna publikation, men det kan vara av godo att få en hel del skvaller samlat på ett ställe. Barck håller också en hälsosam distans till skrönorna och han skriver själv i förordet att man måste ta dem med en nypa salt.

Författarens tolkning av ordet bastard är kanske inte helt adekvat även om den är underhållande, men det är ju en petitess i det stora hela. Barck menar att det som sker i baksätet på bilar idag förr skedde på en sadel. Ordet bastard skulle komma av hästsadel, men innebörden kan lika gärna vara att det s.k. klövsadelsbarnet tillkommit på en ovanlig plats.

Men det finns mycket lustigt att hämta ur boken, t.ex. Oskar II:s ord om sina söner:
Gustaf (V) ser dum ut men är inte dum, Oscar ser dum ut och är dum, Carl ser inte dum ut men är dum, Eugen varken ser dum ut eller är dum.

Det är också intressant att få sig påpekat likheter mellan skrönorna kring Gustav Vasa och historier hämtade ifrån Bibeln och man kan inte annat än att tycka mycket synd om Magnus Ladulås dotter Ingeborg som i sitt giftermål med den danske kungen Erik Menved får fjorton barn, alla döda i späd ålder utom ett. Det sista barnet tappar modern i gatan när hon visar upp honom, så att han bryter nacken och dör. Man kan också fundera lite över om inte de många störda sinnen som fanns i de högre kretsarna berodde till en stor del på den inavel som blev resultatet av adelssläkternas inbördes giftermål.

Släktskapslängderna som avslutar boken är också mycket bra, tyvärr kan man inte säga detsamma om varken papperskvalité eller bildmaterial.

Torsten Svensson


Människor och växter
Ingvar Svanberg, Arena Pioner
Jane Fearnley-Whittingstall, Forum

"Att växter är avgörande för människans liv på jorden kan ingen sväva i tvivelsmål om.."

Med dessa ord inleder etnologen Ingvar Svanberg sin bok, som är en alfabetiskt ordnad växtförteckning med uppgifter om människors praktiska användande av växter genom tiderna. Eller som underrubriken säger: svensk folklig botanik från ag till örtbad.

Författaren har åstadkommit en lätttillgänglig liten bok att användas som uppslagsbok och som ger kunskap om växters användande, olika föreställningar om och växter i seder och bruk i Sverige. Att smålänningarna använde gråvide, Salix cinerea, till band på liar och skäror samt till mjärdar och korgar har Linné noterat liksom att människorna i Härjedalen använde dess grenar till att fläta klövjekorgar. "Dess bark skall anses nästan lika god som sälgbark till klippings beredning". Om såpnejlika, Saponaria officinalis, kan man bl.a. läsa att den sedan gammalt ansetts vara ett bra tvättmedel, inte minst till växtfärgat ylle. Dess rot innehåller saponin och löddrar när den krossas. Boken har tyvärr alltför få bildillustrationer och kompletteras därför helst med en vanlig svensk flora vid sidan om. Då blir förhållandet människor o c h växter ännu mer intressant!

Om man i föregående bok snålat på bildmaterialet så har det slösats desto mer på detta i den vackra boken om pioner. Pionens historia börjar redan före år 600 f.kr i de kejserliga hoven i Kina och Japan. Blomman som i alla tider symboliserat rikedom och kunglighet har inspirerat både konstnärer, trädgårdsmästare och poeter och den verkar nu ha fått en renässans som trädgårdsväxt. Eftersom det finns omkring 3000 sorter och arter att välja på vill författaren Jane Fearnley-Whittingstall hjälpa läsarna att välja rätt pion till sina trädgårdar så att blomman kommer till sin fulla rätt. Hon vill få människor att njuta av pionens blomning, som både påverkar känslor och sinnen, trots att den bara blommar mellan två till fyra veckor. Kanske en period värd att fira?

I Kina och Japan samlas folk i tusental till speciella pionfestivaler och man ger varandra pioner för vänskap och framgång. Boken har som sagt ett rikt bildmaterial. Det består främst av fotografiska bilder men också en del teckningar och målningar, samtliga i hög kvalité. I bokens inledande avsnitt berättas om pioner i forna tider, bl.a. om dess historia i Europa. Den avslutande delen innehåller olika pionlistor för hjälp vid val av pion samt odlingstips i mängd. En vacker och innehållsrik presentbok till den trädgårdsintresserade!

Katarina Schüssler


Stora döden
Den värsta katastrof som drabbat Europa
Dick Harrison, Ordfront

"Skåda dödens ansikte. Skåda jag öppnar helvetets dammluckor". Så kraftfullt beskriver den lombardiske 1300-talsjuristen Gabriele de` Mussis digerdöden i skriften Historia de Morbo, (Historia om Sjukdomen). Om honom och mycket annat kan man läsa i Dick Harrisons nya bok. Äntligen, skulle man vilja tillägga, utkommer ett större verk på svenska som behandlar "den värsta katastrof som drabbat Europa", nämligen digerdöden, eller den stora döden, eller den svarta döden. Det är underligt att en av de få händelser från vår europeiska historia som den svenska skolan har lyckats få de flesta människor att lägga på minnet, ej beskrivits så utförligt tidigare.

Genom Harrison får vi nu på 480 sidor veta det mesta om denna så förfärliga farsot som drabbade Europa och det islamiska väldet vid 1300-talets mitt. Han täcker allt från den medicinska sidan med sjukdomsförloppet, digerdödens framfart från land till land, konsekvenserna i medeltidens litteratur och konst, botemedel och bön, fram till vad som skulle kunna hända vid en liknande situation i våra dagar.

Författaren täcker också in dagens forskningsläge vad beträffar den svarta döden. Inte minst viktigt är också kapitlet om de mänskliga syndabockar, i första hand judarna, som beskylldes för att ha spridit smittan genom att förgifta brunnar. Under medeltiden hade man ingen aning om att det var loppan, Yersinia pestis, och dess primära värddjur, svartråttan, som skapade denna dödliga sjukdom. Man skyllde istället på Guds straffdom, planeternas ogynnsamma ställning eller just förgiftning.

En utmärkt litteratursammanställning avslutar boken och det enda man saknar, men det saknar man verkligen, är ett bra bildmaterial. Färgbilder hade exempelvis gett texten ett lyft, vilken ibland blir för lite för kompakt, men som helhet är det ett mycket bra verk, för att inte säga standardverk, som Dick Harrisons skapat.

"Vart tog den lilla loppan vägen? Ingen som vet, ingen som vet..."

Torsten Svensson


Älvor, troll och talande träd
Ebbe Schön, Semic

Ebbe Schön har i denna bok gjort en utomordentlig sammanställning av folktron om svensk natur. Här kan man få läsa om häxor, varulvar, lyktgubbar, jättar tomtegubbar, troll, spöken, varulvar, djur osv. Författaren har en förmåga att på ett kortfattat men samtidigt uttömmande sätt beskriva de olika fenomen som människor under gångna tider trott på. Det är bäst att tillägga att det även i dag kanske finns någon enstaka person som fortfarande tror på dessa väsen, även om många av oss bor i städer och inte längre har den direkta kontakt med naturen som vi en gång hade.

Människan var förr en mycket reglerad varelse och man var t.ex. noga med hur man skulle bete sig vid ett eventuellt möte med övernaturliga krafter. Nu fängslas många ungdomar av New Age och det beror naturligtvis på att människan hela tiden söker förklaringar till religionens och tillvarons olika mysterier men också för att "Vi måste ha en tro, hur bräcklig den än är".

Folktron kring de olika djuren är också anmärkningsvärd. Om en kvinna drog upp kjolarna och visade baken för en björn så kom den att fly. Detta kan ju vara bra att veta än idag när man går ut i skogen, åtminstone om man tillhör det täcka könet. Männen kunde istället gräva ned sig i mossen för då kom björnen och sprätte ännu mera mossa över och slutligen slog den eventuellt tre slag med labben i baken på den liggande.

I kapitlet om växter och örter får man veta hur man förr använde sig av dessa vid sjukdomstillstånd o.dyl. Mycket efter principen "lika botar lika", t.ex. gula blommor botar gulsot.

Älvor, troll och talande träd är en bok som man efter att ha läst igenom kan använda som uppslagsbok. Bildmaterialet är också acceptabelt, även om det är tråkigt att färgbilderna ligger gruppvis och inte i direkt anslutning till texten.

Torsten Svensson


Malmö arkeologi
The explorer´s handbook
Stadsantikvariska avdelningen, Malmö museer


Denna tilltalande och behändiga arkeologiska guide har några månader på nacken och utges på svenska/engelska av Stadsantikvariska avdelningen vid Malmö museer i samarbete med The explorers handbook Scandinavian Collection i England.

På 51 täta, lättlästa och överskådliga sidor, får man reda på det mesta om arkeologi, historia och även geologi i malmöområdet, plus att det finns kartor, adresser och alla de viktiga kontakter en villrådig turist kan tänkas behöva.

Utformningen har internationell prägel och får en att önska att svenska turistguider ville titta närmare på och anamma detta upplägg. Lyssna bara här till de olika kapitlens inriktning:

Malmö stads identitet, Arkeologi i Malmö, Arkeologi- viktig&rolig, Från fältarbete till monter, Arkeologisk diplomati, Gränslös utveckling, Från Krita till strandängar, De tidiga vandrarna, Stenålder under vatten, Bosättarna, Matjordsarkeologi, Hjälpvetenskaper, Bronsgjutarnas tid, Bronsåldersvägen, Samhällsbyggarna, De långa husen, Sallerup - den rika jordens by, Efter det första millenniet, Präglad jord, Framtidens forntid.

Och det är precis lika intressant som det låter! De flesta av alla spännande arkeologiska undersökningar som företagits de senaste åren i malmötrakten finns med.

Såvitt jag kunnat förstå har denna svensk-engelska satsning hittills endast avsatt spår i Skåne. I samma serie finns även titlar som Linné i Skåne, Lunds universitet och Lunds domkyrka.

Det är bara att hoppas att denna satsning får en vidare geografisk spridning i vårt land. Nära till hands borde väl titlar som till exempel Gotlands skatter, Norrlands okända förhistoria och Kalmar och Möres historia ligga?

Birgitta Gustafson


Sveahövdingens budskap
En forntidsgåta genom sekler
Mats G. Larsson o. Gunnar Brusewitz, illustration, Atlantis

Likt en undersökande reporter tar sig Mats G. Larsson an Ingvarsstenarnas ursprung och tolkning. Genom en resa genom de sörmländska hövdingabygderna försöker han att räta ut de frågetecken som finns runt Ingvar den Vittfarnes runstenar och släktskapet runt dem som reste dem.

Som inledning får vi en exposé över hur vår historieforskning tett sig och vilka bevekelsegrunder som har legat bakom den, från 1400-talet och fram i vår tid. Över de vetenskapliga tolkningarna har ständigt maktens överinseende och ideologiska krav vilat.

Och visst finner han något, den undersökande förhistoriske journalisten. Jakten går genom sörmländska Kjula, Åker och till Lida. Där gräver arkeologerna för den nya Svealandsbanan och de har grävt fram en stor forntida bosättning, där människor bott sedan tiden före vår tideräkning. Mats G. Larsson drar sin slutsats. Lida var en gång hövding Emunds gård, och han var Erik Segersälls dotterson. Det var Emund som tillsammans med makan Ingeborg reste stenen över deras son, Ingvar den Vittfarne. Det är alltså inte för någon av Ingvars följeslagare som stenen restes , utan för Ingvar själv.

Beviset är att runresten ma kanske inte betyder mana, män, utan maki, like. Då skulle ristningen lyda: Emund och Ingeborg lät resa denna sten efter Ingvar, sin son.......att blir ingen Ingvars like.

En spännande berättelse har i vart fall Mats G. Larsson åstadkommit tillsammans med Gunnar Brusewitz fina teckningar.

Birgitta Gustafson