Böcker (4-03)


Alexander den store Arrianos
Wahlström & Widstrand

Arrianos, född i Bithynien i Mindre Asien 80 e.kr. har skrivit en sansad redogörelse för Alexander den stores liv från uppstigandet på Makedoniens tron 336 f.kr. till hans död av feber i Babylon 323. Däremellan ligger 13 år av mer eller mindre ständiga strider, först för att säkra det hemland han lämnade bakom sig, sedan för att erövra det väldiga perserriket, ditintills betraktat som nästan oövervinneligt. Arrianos, som ville vara för Alexander vad Homeros var för Akilles, har tagit hjälp av samtida källor och resonerar sobert över vad som kan vara rätt och sant.

Det blir mycket truppförflyttningar och militära uppställningar, men till slut blir skildringen gripande av en man som tillbringat hela sitt liv som vuxen under oavbruten strid. Alexander vet inte längre vad som skulle kunna ersätta uppsökandet av ständigt nya fiender att besegra och länder att erövra. Under vägen blir han misstänksam mot avvikande uppfattningar och några summariska avrättningar av tidigare vänner och följeslagare skämmer bilden. En av dem är Aristoteles lärjunge Kallisthenes. Till slut vägrar hans soldater att följa honom; då är han bortom Indus på sin väg mot det stora hav som han tror omger allt. Återtåget blir plågsamt genom heta och vattenfattiga ökenområden.

Väl tillbaka blir han alltmer fångad av det persiska till sina soldaters förtvivlan. Hans bästa vän dör; sjuk och ledsen dukar så småningom också Alexander under. Arrianos skriver några berömmande slutord: en stor härförare älskad av sina soldater, djärv i angreppet, ädelmodig och snar att förlåta men också att vidgå sina egna fel. Helt kort, en man vars berömmelse vida övergår alla andras.

Charlotte Scheffer


I miraklers tid
Bland madonnor, stenhuggare och helgon i medeltida kyrkor
Maja Hagerman
Claes Gabrielson, foto
Prisma

I miraklers tid gör Maja Hagerman ytterligare en tidsresa. Denna gången "ställs färden till" kyrkolandskapets tillkomst i Sverige, där tonvikten är förlagd till tidig medeltid.

Låt mig först som sist säga att bilderna tagna av fotografen Claes Gabrielson är utmärkta, för att inte säga läckra. Detsamma gäller även för layouten som inte heller den skäms för sig.

Däremot ser det ut som om textmaterialet sammanställts i en rasande fart och alla fakta verkar inte ha kontrollerats så noggrant som man skulle kunna ha förväntat sig. Det finns därmed en del småfel och underliga påståenden i såväl bild- som brödtexten. Som exempel på dessa kan nämnas: På runstenen i Ledberg i Östergötland finns faktiskt ett kors, Lundadomen är väl knappast en gotisk skapelse, kyrkan S:t Mikael låg verkligen inte vid S:t Hansgatan i Visby och att Carl Georg Brunius skulle ha föredragit gotiken före romaniken är väl ändå en missbedömning, trots att han även konstruerade byggnader i nygotik.

Hagerman blandar också gamla ej bekräftade "sanningar" med nya, utan att för den skull ange källa. Det är möjligt att förlaget inte uppskattar noter i ett populärvetenskapligt verk, men trots detta måste ändå ett notsystem anses nödvändigt. Åtminstone när materialet presenteras med denna blandning av nya och gamla hypoteser.

Självklart är det inte lätt att presentera kristnandet och tänkandet kring de i huvudsak svenska, medeltida kyrkobyggnaderna i en enda volym på 333 sidor utan att det blir väl ytligt. Somliga saker och påståenden kunde och borde dock ha beskrivits mer utförligt, andra som inte har utvecklats tillräckligt kunde i stället ha tagits bort. Sammanhangen framstår därmed i vissa fall som en aning splittrade.

En kollega till undertecknad konstaterade att antagligen kommer I miraklers tid att läsas av fler människor än vad som gjorts med hela det stora inventarieverket Sveriges Kyrkor. Detta är nog en riktig iakttagelse och där ligger även den stora poängen med Hagermans bok. Att den intresserade läsaren förhoppningsvis går vidare och även tar del av speciallitteraturen kring detta mycket spännande och viktiga område som den medeltida kyrkan utgör. Maja Hagerman och Claes Gabrielson uttrycker också en liknande tanke: "Vi vill inspirera till egna resor till kyrkorna...".

Torsten Svensson


Åderförkalkning och portvinstår
Välfärdssjukdomar i medeltidens Åhus
Caroline Arcini
Staffan Hyll, foto, ill.
Riksantikvarieämbetet Regionmuseet Kristiansstad

Hur mådde egentligen medeltidens människor? Ibland har denna tid framställts som mörk och fylld av umbäranden. Men en undersökning av mänskliga skelett från Åhus på skånska ostkusten, på människor som levde där för 750 år sedan, visar att det kanske inte alls var så dystert. Några av dem behäftades både av åderförkalkning och gikt, sjukdomar som idag brukar hänföras till välfärdsåkommorna. Det visade sig också att många av dem blev betydligt äldre än vad man tidigare trott. Något som dock skördade många liv var spädbarnsdöd och kvinnor som dog i barnsäng. Och naturligtvis, vid denna tid härjade även pesten, som tog många liv i förtid. Dock gäller det för pesten, att här kan osteologerna inte finna spår av sjukdomen, eftersom den inte avsätter några spår i skelettet. Det gör att man inte för åtminstone Norden har kunnat finna belägg för massgravar med pestdöda människor.

Dagens osteologer, benforskare, kan utläsa allt mer om hur människor levt genom att undersöka ben, skelett, tänder och hårrrester. Mycket finns lagrat om livsbetingelserna i de döda benen och med nya analysmetoder kan alltmer kunskap hämtas.

Osteologen Caroline Arcine beskriver i denna bok på ett spännande och åskådligt sätt hur pusslet kan läggas. Hon sätter in det medeltida Åhus i både tid och rum och ger olika utvikningar i de förhållanden och sjukdomstillstånd som har gått att utläsa av benen och skeletten.

Ett bra och pedagogiskt bildmaterial, både i form av illustrationer och foton, står Staffan Hyll för.

Birgitta Gustafson


Alla tiders jular
Mattias Boström & Christina Hammarström
Lind & Co

Trettondagen firar vi till minne av den tid då det ännu fanns tre vise män i världen.
Gösta Rybrandt.

Ovanstående citat kan nästan ses som en kommentar i en bok om det politiska världsläget, men återfinns i stället i en liten skrift, Alla tiders jular, om 111 sidor. Boken är, precis som det också står i förordet, inte en faktabok, men full av fakta kring och om vår nu närmast förestående högtid, julen.

Är det någon i familjen eller i vänskapskretsen som ni inte vet vad ni skall ge i julklapp så kan den här boken nog vara en god idé.

Här kan ni få till livs mycket överflödigt vetande, om nu vetande överhuvudtaget kan ses som överflödigt. Det finns följaktligen stora möjligheter att sitta och tala om underhållande fakta under den grönskande granens glittrande lampor. Om ni nu i julstöket skulle glömma bort att koka julskinkan så får ni väl göra som engelsmannen Josh Harper. Han försov sig när han skulle koka kalkonen till sig och sin flickvän. Men den dådkraftige Harper svepte då in fågeln med tillhörande grönsaker i en aluminiumfolie och placerade den under motorhuven i sin Opel Corsa. Under den 15 mil långa färden till flickvännen i Bristol hann kalkonen bli färdigkokt. Så nu vet far vad han skall göra om som sagt var skinkan har glömts bort. Att det går lika bra med något annat bilmärke än Opel får vi väl anta, även om Opel är en mycket bra bil.

Om ni skulle glömma bort glöggen så att den börjar att koka, kan det vara en liten tröst att veta att enbart 10 procent kokar bort. Spritmissbruket kan därmed anses vara reducerat till ett minimum.

Tänk vad överflödigt vetande är kul
nu önskar jag er alla en GOD JUL!

Torsten Svensson


Tempelriddarna och korstågen till det heliga landet
Piers Paul Read
Prisma

Den mystiska tempelriddarorden har varit ett kärt ämne för såväl skönlitterära som populärvetenskapliga författare. Denna översättning av Piers Paul Reads bok (på originalspråket 1999) är ytterligare ett bidrag i ämnet från den senare genren. Boken ger, som en bakgrund av Tempelriddarordens bildande, en historisk översikt över den kristna religionens uppkomst och utveckling samt dess förhållande till såväl världsliga som andra religiösa maktkonstellationer.

Tempelriddarorden, som ju var en orden med ordensregel som i mycket liknar munkordnarnas, utgjorde en organisation som verkligen balanserade på en svärdsegg mellan den världsliga och den religiösa makten. Boken försöker ge en bild av hur orden, under dess knappt 200-åriga existens (1119-1314), kastas fram och tillbaka i maktbalansens olika allianser, och hur den ändå försöker upprätthålla fokus på den huvudsakliga uppgiften, att försvara det heliga landet mot de otrogna och beskydda de stora skaror av pilgrimer som besöker de heliga platserna. Orden var en betydande kraft i kampen mellan de monoteistiska religionerna och Read menar att de kristna apologeternas argument för den egna religionens fördelar framför den islamska kan belysa tempelriddarnas dilemma: "Jesus hade predikat kärlek och icke-våld; Muhammed omvände motståndarna med svärdet i hand". Svärdet var ju även tempelriddarnas främsta attribut och övertalningsmetod. Författaren försöker också att närma sig de fortfarande delvis obesvarade frågorna om varför tempelriddarorden blev mystifierad, skandaliserad och slutligen utplånad av sina egna religionsfränder. Man får också en liten glimt av hur historieskrivningen senare, ömsom ytterligare byggt på de ondsinta ryktena som blev ordens fall, ömsom delvis återupprättat dess tidigare goda rykte.

Tendensen att rada upp persongallerier med alla dess släktförbindelser känns ibland tröttande men i övrigt är verket intressant läsning. Kartor och bilder ger en nödtorftig, men viktig visuell orientering i tempelriddarnas värld. Ett sympatiskt drag är att denna populärvetenskapliga bok har ett notsystem och det stör inte framställningen det minsta. Snarare får man en känsla av att boken står på en säkrare grund än någonsin tempelriddarnas borgar.

Evert Lindkvist


Kanaaneiska myter och legender
Ola Wikander
Wahlström & Widstrand

Som arkeolog kryper det extra mycket i kroppen när man får läsa vad forntiden skrivit - ett direkt budskap, där all tid emellan stått stilla. Som när man bland skärvor i jorden har turen att finna en mänsklig avbildning - ett ansikte som äntligen talar och slänger tillbaka en annars enkelriktad blick. I denna bok har Ola Wikander hjälpt oss med något mycket viktigare. Han har öppnat ett hål i tiden för det svenska folket, en kanal att nå rakt in i den tankesfär som regerade Kanaans land för mer än 3000 år sedan.

I översteprästens hus, i staden Ugarit, grävde man fram ett bibliotek av vilka flertalet av de här presenterade och översatta kilskriftstexterna härstammar. Här möter vi historier med ursprung i den föreställningsvärld som i mångt och mycket bildat stoff till den bok vi finner i nästan alla hem, Gamla Testamentet. Just det, guden Baal, som i det senare gestaltas som den förfärligaste av gudomligheter får här äntligen chansen att träda fram i sin fulla rätt - något som i detta fall placerar debatten om etnicitet in absurdum. Baal-cykeln, som här tolkats och översatts är ett epos om gudavärldens konflikter. Wikander har här också återgett legender om brutna löften och hämnd vid sidan om kortare poem om ritual och magi. Men som också viktigt är, texterna skänker likaledes en bild av den mer gripbara tillvaron under bronsåldern.

Före varje episk berättelse blir läsaren introducerad i respektive text. Här märks också tydligt författarens breda historiska kunskap i ämnet, som ju också är förutsättningen för en rättvis tolkning och översättning. Efterföljande notapparat ger läsaren både inblick i tvetydigheter, historiska fakta och kännedom om språkvetenskapens många nycker. Boken innehåller även en litteratur och källförteckning.

Det här är en utmanande läsning, en bok som tillfredställer historisk hunger samt poesitörstande och, varför inte, dagens mytbehov. Den tar oss med till en värld många inte ens visste existerade. Boken är en förmedling av legender, tidlös lärdom och livgivare till sedan länge förlorade röster och tankar - ett historiskt facit för den som ser. Detta är berättelser som en gång berättades vid vår civilisation vagga.

Richard Holmgren


Tio spel med spader kung
Historia kring spel och spelkort
Ove Torgny
Bilda förlag

Spel har ju i stort sett förekommit lika länge som människan vandrat på jorden. I denna bok har Ove Torgny sammanställt en del av spelens historia och då först och främst spelkortens.

Att tärningsspel och andra liknande företeelser förekommit för att nå vinning alltsedan antiken har vi för övrigt exempel på i Bibeln där det ju omtalas att soldaterna kring Kristi kors drog lott om hans klädnad.

Schack är ett mycket gammalt spel liksom tärningen. Den senare användes redan i den sumeriska staden Ur för nästan 5 000 år sen, medan kortspelet är betydligt yngre. Den tidigaste beskrivningen av vår vanliga kortlek nedtecknades år 1377. Kortleken har på legendomspunna vägar kommit till Europa från Orienten. Ett förslag är att zigenarna fört dessa med sig. Ett annat att det var korsriddarna som i och med korstågen kom i kontakt med korten och ett tredje att muslimerna tog dessa med sig när de invaderade Spanien. Forskarna är däremot ganska ense om att kortleken knappast existerade i Europa före 1370-talet.

Om läsaren tror att den populära tarotkortleken skulle vara äldre än den vanliga, så har han helt fel. Tarotkorten härstammar nämligen från kortleken och verkar ha tillkommit först i Italien omkring 1440, det vill säga nästan 70 år efter det att kortleken nämns för första gången.

Torgnys bok är väl illustrerad med många bra bilder, huvudsakligen i färg, och även layouten är tilltalande. Den spelbitne och i synnerhet kortspelaren har här en brunn att ösa ur.

Torsten Svensson


Högre! sa sveakungen
Sagan om Gamla Uppsala
Sonja Hulth
Magnus Bard, ill
Riksantikvarieämbetet

Sonja Hulth är en erfaren barnboksförfattare och här översätter hon med schwung forskarnas kunskaper om den tid som brukar kallas tidig medeltid i Svealand. Vi får följa bonden Kättilfasts sysslor, trälen Tunne, och Gerd och Torfast. Ibland smyger författaren in små noter om hur det var i verkligheten, vilket ger relief åt framställningen. Det finns också en enkel ordbok längst bak som berättar om sagans grund.

Att boken får liv beror inte minst på Magnus Bards fina färgillustrationer av landskap, folk, fester, färder och blotande.

Birgitta Gustafson