Böcker


Romarblod
En detektivhistoria från antiken
Steven Saylor
Wahlström

Man skulle kunna tycka att en deckare inte precis passar att recensera i en seriös facktidskrift, men det här är inte vilken deckare som helst. Boken Romarblod bygger på ett av den store romerske vältalaren Ciceros tal, Pro S. Roscio Amerino. Talet var ett av hans allra första och det som med en gång gav honom ett välförtjänt rykte som försvarsadvokat i Rom. Sextus Roscius anklagades för att ha låtit mörda sin far, ett särskilt svårt brott i det antika Rom, och tiderna var också farliga. Diktatorn Sulla hade just avslutat sina proscriptioner, ett förfarande, där listor sattes upp med namn på medborgare som fritt kunde mördas och vars egendom därefter drogs in till staten.

Efter mordet återfanns på ett egendomligt sätt pappa Roscius namn på en av dessa listor och hans egendom konfiskerades. Alla drar sig för att röra fallet, men den unge Cicero, han är bara 26 år, åtar sig uppdraget. Han ställer frågan ”cui bono”, d.v.s. vem tjänar på mordet, och utpekar en av Sullas gunstlingar, Chrysogonus, som den som ligger bakom, och undviker samtidigt skickligt att blanda in Sulla, vars skugga tornar upp sig i bakgrunden. Cicero får sin man förklarad oskyldig till mordet och frikänd.

Så långt verkligheten. Av detta har det blivit en spännande deckare som ger oss en smak av det romerska livet på ett sätt som känns helt riktigt. Enligt omslagstexten greps författaren av ett starkt antikintresse redan i åttaårsåldern och han har dessutom haft hjälp av ett par antikforskare för att få detaljerna rätt. Han har uppfunnit en privatsnok, Gordianus, som gör grovjobbet åt Cicero. Vi följer honom med spänning runt om i Rom och ut till Ameria, en liten landsortshåla, där Roscierna hade sin lantegendom. Berättelsen följer Ciceros tal på ett exemplariskt sätt men inte desto mindre blir upplösningen inte riktigt den väntade. Saylor har fortsatt med flera berättelser med nya fall för Gordianus och i min mening är detta en bekantskap som man gärna fortsätter.

Charlotte Scheffer


Minnet av vikingatiden
De isländska kungasagorna och deras värld
Mats G Larsson
Atlantis

Minnet av vikingatiden är Mats G. Larssons åttonde populärhistoriska bok på femton år, alla med fokus på olika händelser och frågor under vikingatid och yngre järnålder. I den nya boken har Larsson gripit sig an det knepigaste ämnet hittills, nämligen frågan om hur pålitliga Islands sagaförfattare är från källkritisk synpunkt.
Läsaren får klart för sig att isländsk sagaskrivning var en realitet långt före Snorre Sturlassons välkända Heimskringla. Snorres verk är snarast kulmen på en glänsande tradition. Pionjären var Are Torgersson, kallad Are frode (”den lärde”), född 1067 och uppfostrad i en familj dit flera av Islands bäst skolade och mest vittberesta män hörde. Överhuvudtaget understryker Larsson att sagorna skrevs i lärda miljöer, en annan sådan var klostret Thingeyrar vid Hunafjorden långt uppe vid Ishavet, hemvist för bland annat den abbot Karl Jonsson som på 1100-talet författade den norske kungen Sverres saga.För övrigt leder det svenska ordet saga tanken fel, påpekar Larsson. Sådana sagor man läser för barn heter eventyr på norska och danska, medan svenskan olyckligtvis har ordet saga både för dessa och för de isländska historieberättelserna.

Efter att ha presenterat männen bakom sagorna undersöker Larsson sanningshalten i texterna genom att se till vad som det i själva verket står i dem och jämföra med andra källor där sådana finns, ett slags stickprovsmetod. Om det som går att kontrollera stämmer så är det rimligt att det andra också gör det, resonerar han, med reservation för att sagaförfattarnas berättarteknik är en annan än dagens historikers och att handlingen ibland kryddas med vandringssägner och myter. Larsson visar med en rad övertygande exempel på hur goda kunskaper om europeiska förhållanden de isländska skribenterna hade och argumenterar för att deras framställning av nordisk historia under vikingatidens senare del därför måste vara minst lika tillförlitlig.

Utifrån detta resonemang granskar boken några omdiskuterade frågor, bland dem slaget vid Svolder där Sven tveskägg, Olof skötkonung och Ulf jarl lade sig i bakhåll för Olav Tryggvasson och där bevingade ord som ”Norge ur din hand konung” och ”För vek är den mäktiges båge” myntades. Larsson polemiserar i detta och andra exempel mot den hyperkritiska, weibullska historieforskningen och visar att med Svolder nog inte avses Öresund utan en plats på den vendiska kusten i närheten av Rügen.

Som brukligt i Larssons böcker finns en bilaga med källtexter, här är det Snorres Prolog till sagan om Olof den helige och Ari frodes Isländingabok, båda i Larssons egen nyöversättning.

Rune Edberg


Stora Ådalen
Kulturmiljön och dess glömda förflutna
Gunnel Broström, Leif Grundberg, Tommy Puktörne, red
Länsmuseet Västernorrland

Ett fantastiskt praktverk om Ådalens historia och som väger många kilon damp ned på redaktionen och man kan inte annat än att imponeras över denna satsning från länsmuseets, och andras sida. Man anger visserligen i reklamen att detta verk ska ge en nyanserad bild av Norrlands medeltid. Och visst gör den det, inte minst med utgångspunkt från Styresholmsprojektet. Men boken ger också en bredare bakgrund till Ådalsbygden och hur den kom till.

Historikern Nils Blomkvist ställer frågorna om landskapet, anger problemställningarna med mångvetenskaplig metod. Arkeologen Leif Grundberg berättar om järn åldersbygden vid Ångermanäl v en och redogör för brytningstiden förkristen-kristen tid utifrån Torsåker, Björned och kyrkorna.

Detta är självfallet en bok som varje ångermanlänning införskaffar. Men den är, genom sitt forskaranslag och redogörelser för senare tids tolkningar av källor och arkeologiska lämningar, väl värd att läsas och tittas i &endash; bildmaterialet är omfattande &endash; också för oss som bor på andra håll i landet.

Birgitta Gustafson


Rubicon
Den romerska republikens uppgång och fall
Tom Holland
Leopard förlag

Rubicon var den flod som bildade gräns för Caesars provins och som han gick över därför att han inte kunde acceptera att placeras utanför maktspelet och intrigerna i Rom. Boken handlar framför allt om det sista århundradet f.kr. när det började stå klart, att det system som fungerat för den lilla stadsstaten Rom inte längre kunde fungera för ett världsvälde. Det här är Marius, Sullas, Pompejus och Caesars värld.

De var alla män med stark trängtan efter makt men kanske också med stor ansvarskänsla gentemot det framväxande imperiet. Det är en spännande period och en välkänd tid och boken är också spännande och rappt berättad. Den som vill ha en snabb och inte alltför kritisk genomgång av denna för Romarriket betydelsefulla tid kan här få sitt lystmäte. Försök till nyansering eller möjliga tolkningar har inte fått rum och alla de medagerandes motiv framställs gärna i värsta möjliga dager.

Författaren, som beskrivs som journalist, är själv medveten om sitt förfarande och anser det helt befogat; en sammanhängande berättelse om händelserna kring republikens fall väger upp nackdelarna att allt inte nödvändigtvis är sant eller ens i närheten av sanningen. Kanske är problemet att en antikforskare läser boken på ett annat sätt än en läsare som bara vill ha en spännande historia. Det finns också en hel del direkta felaktigheter. Översättarna har fortsatt i samma anda och gjort ett snabbt arbete där syftningarna ofta blir fel. Man kan naturligtvis tycka att detta är småsaker, men kanske borde man visat läsarna lite respekt och med en snabb fackgranskning rensat bort det värsta.

I boken ingår mycket ambitiöst också noter (där de antika författarnas verk gott kunde skrivits på svenska i stället för engelska; för inte för så värst länge sedan var dessa namn fullt gångbara också på svenska), en nyttig kronologisk tabell, en god bibliografi och alldeles utmärkta bilder av hög kvalitet.

Charlotte Scheffer


Den lilla hästen
Thorvald Steen
Norstedts

Den 22 september 1241 mördades skalden Snorre Sturlasson. Den här romanen handlar om de sista fem dagarna i hans liv. Snorre var en av Europas mäktigaste män, väl beläst och mycket berest. Ändå ändar hans liv genom den brutala blodshämd, som var den gängse i det tidigmedeltida Norden. Det är inget muntert livsöde som skildras här. Snorre går ensam och rädd och grubblar på sin gård Reykholt (en av de få vikingatida-tidigmedeltida på Island som har bevarats). Han försöker att samla sig för att skriva krönikan om sitt eget liv.Och den enda varelse som står honom riktigt nära är hans häst, Sleipner, som fått ge namn åt boken. Dock finns det även en kärlekshistoria med en kvinna invävd. Den norske författaren Thorvald Steen har tidigare skrivit historiska romaner och behärskar denna genre tämligen väl.

Birgitta Gustafson


Neolitiska nedslag
Jenny Holm, red
Riksantikvarieämbetets förlag

Är du intresserad av stenåldern? Då kan denna bok med sex djupdykningar i tidig- och mellanneolitikum i Mellansverige vara något för dig. De olika kapitlen behandlar boplatser, bosättningsmönster, religiösa speglingar och föremålens förmåga att förmedla vardagliga och speciella aspekter på stenålderslivet.
I Skogsmossens rituella rum beskriver gunlög Graner ett offer på en tidigneolitisk boplats, cirka3 500 f.kr. Tom Carlsson skriver om Stenålder utan sten och försöker att närma sig de östgötska stenåldersbosättningarna utan att utgå från dessa lämningar. Leif Karlenby tar i Dödens öar eller livets arkipelag upp de religiösa aspekterna. Jenny Holm tar bl.a. upp den gropkeramiska boplatsen Gärdselbäcken mellan Arboga och Örebro och Åsa M Larsson tar upp de spännande problemen kring stridsyxe- och gropkeramik. En liten bok med mjuka pärmar och fina bilder som ger en god inblick i den senaste forskningen kring tidig- och mellanneolitikum.

Birgitta Gustafson


Ledung och sockenbildning
John Kraft
Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Detta är en djärv bok, skriven av fritidsarkeologen och författaren John Kraft. Här ger han sig i kast med att försöka att beskriva och härleda de besvärliga ledungs- och sockenbildningsbegreppen. Ledungen uppstod sannolikt under vikingatid och var en gemensam organisation för sjökrigsfärder, vilken senare kom att omvandlas till en organisation för beskattning. Författaren menar att denna skattebörd därefter leder vidare till sockenbildningen.

Tagna var för sig är dessa problem avskräckande svåra, skriver författaren i sitt förord, men man kan vinna ökad klarhet genom att studera dem i ett sammanhang.
John Kraft försöker här att kombinera forskningsresultat från olika discipliner och anger själv att detta på senare tid underlättats av att arkeologerna numera kan presentera en bred kartläggning av den förhistoriska bebyggelsen i Mälarlandskapen.

Bokens uppbyggnad är i första delen en genomgång av ledungen och presentation av vad olika forskare ansett om begreppet samt en kritisk granskning av vad som hittills presenterats.

Den andra delen ägnas ledungsdistrikt och sockenbildning. Ingen forskare har hittills kunnat ange eller bevisa sockenindelningens egentliga grund. Författaren redovisar de olika forskarnas ansträngningar i frågan och hans hypotes, som den presenteras i boken, är alltså att ledungen kan vara ett slags grund för den senare kyrkliga sockenindelningen. Dock medger han att sockenindelningen inte kan förklaras med en enda modell.

De landskap som haft en ledungsorganisation gås igenom liksom dess tidigare kult förbund/hövdingadömens organisation.

Birgitta Gustafson

Boken kan köpas direkt från författaren
tel 021-18 47 35 eller john.kraft@comhem.se