Böcker (4-06)


Bärsärkar
Vikingatidens elitsoldater
Britt-Mari Näsström
Albert Bonniers förlag

Bilden av bärsärken som vikingatidens våldsamme värsting med galenskap i blick och fradga drypande kring munnen kan i och med denna bok läggas till handlingarna som varande en litterär gestalt med liten verklighetsanknytning. Britt-Mari Näsström har som vanligt vandrat djupt ned i de skriftliga och arkeologiska källorna. Hon kan bland annat i någon mån härleda denna i striden påstådda frustande och pustande gestalt till den senromerska Mithraskulten. Därmed inte sagt att de som var invigda i denna kult på något sätt uppträdde som en bärsärk enligt gängse uppfattning ska göra. Det vill säga bita i skölden och vara helt ifrån sina sinnen.
Ett annat påstående är att bärsärkarna kunde byta hamn eller om man så vill, förvandlas från människa till björn eller varg. Asagudarna lär ju också ha varit bra på att förvandla sig till allt möjligt. Oden är då kanske den förste som dyker upp i minnet och han kan även ha ”ett finger med i spelet” vad beträffar antagandena om bärsärkarna och deras bedrifter.
Författaren framför dock tanken att det funnits en sammanslutning av initierade män som burit mer eller mindre dolda insignier på sina kläder. Bland annat bar den gravsatte mannen från folkvandringstid i Högom utanför Sundsvall sådana märken på sin dräkt. Näsström tar även upp ulfhednar, varulvar, om det fanns kvinnliga bärsärkar och mycket mera. Kanske kunde boken ha haft fler illustrationer, men i övrigt är ”Bärsärkarna &endash; vikingatidens elitsoldater” som Mimers brunn, en oändlig källa av visdom.

Torsten Svensson


Det rena landet
Om konsten att uppfinna sina förfäder
Maja Hagerman

Iboken Det rena landet gör populärhistorikern Maja Hagerman upp med den seglivade bilden av det rasrena naturälskande svenska folket med tvåtusenåriga rötter i den germanska folkstammen. Det är en uppgörelse i tegelstensformat, som börjar där idén om germanerna föds i Tacitus Germania, och slutar med det tidiga 1900-tals-Sveriges rashygien och tvångssterilisering.

Längs den obehagligt upplysta vägen från Tacitus till tvångssterilisering, bjuder Hagerman på en svindlande färd genom romantik, stormaktstid, folkhemsbygge och världskrig. Hon väver skickligt en berättelse om hur vårt svenska samhälle och vår svenska självbild byggdes upp på rasteoretiska grunder, och hur detta faktum i vår tid omgärdas av en närmast total offentlig glömska. Berättelsen är på en och samma gång mycket omfattande och kuriöst detaljerad. Den binder samman allt mellan europapolitik och personliga sammanträffanden och visar på så sätt hur komplex och oförutsägbar framväxten av ett samhälles ideologiska strukturer är. I centrum för berättelsen står det sena 1800-talets arkeologi med sin tydliga koppling till både skallmätning och litterär forntidsvurm. Kopplingen mellan arkeologin och idén om det rasrena svenska folket får här en grundlig genomlysning, och det är många obehagliga överraskningar som gömmer sig i glömskans mörka hörn. Därför förefaller det en smula märkligt att Hagerman, trots ihärdiga påpekanden om att de gamla glömda rasteoretiska tankarna finns kvar i själva den arkeologiska strukturen så länge vi inte synliggör och tar aktivt avstånd från dem, själv väljer att då och då berätta om hur det ”verkligen” var under järnåldern, i en till synes helt oreflekterad och neutral berättelse om järnåldersaristokrati och forntida härskare med internationella nätverk.

Kanske är det tänkt att läsaren på egen hand ska reflektera över vad dagens arkeologi, alltmer präglad av dna-forskning och teorier om internationella nätverk, gömmer under sin till synes behagliga yta. Det rena landet borde läsas av alla som utövar arkeologi, professionellt eller som fritidsintresse.

Anna Källén


Sköna Helena
Gudinna, prinsessa, myt
Bettany Hughes
Norstedts

Till vem riktar sig denna bok? Svaret är nog att den närmast får betraktas som en personlig populärvetenskaplig betraktelse av myten om den sköna Helena samt som en fiktion om den ”historiska” Helena. Författaren har en bakgrund både som historiestuderande i Oxford och som TV-journalist med program om antiken.

Hughes försöker att både studera hur myten om Helena har förändrats sedan Homeros dagar och att skriva hennes biografi. Just detta att Hughes behandlar Helena som en historiskt verklig person är bokens grundläggande problem. Hughes använder arkeologiskt och skriftligt material för att rekonstruera den bronsåldersvärld som Helena kan ha varit del av. Onödigt att påpeka kanske, men med en sådan metod är boken oundvikligen full av vilda spekulationer. Till det positiva hör att Hughes digra bok inte bara diskuterar hur livet kunde ha tett sig för en förnäm bronsålders kvinna under mykensk tid utan hon försöker också ge en levande inblick av livet både hos Greklands mykenare och minoer och Mindre Asiens hettiter.

Boken skulle ha vunnit på en kraftig nedbantning. Trots sina brister väcker boken engagemang hos läsaren genom att författarinnan låter sin personlighet och sitt intresse träda fram i texten. Ett intressant uppslag är att bakgrunden till myten kan ha sitt ursprung i ett på förhand arrangerat äktenskap, mellan Troja och Sparta. Ett fenomen välbekant hos bronsålderns stormakter t.ex. Hettiterriket och Egypten.

Susanne Berndt-Ersöz


100 hieroglyfer
Tänk som en egyptier
Barry Kemp
Norstedts

Den välrenommerade arkeologen Barry Kemp har i denna bok gett sig in i hieroglyfernas värld och försöker förklara dem för läsaren utifrån ”hur egyptierna måste ha tänkt”. Han kåserar omkring olika utvalda hieroglyfer och berättar om dem genom ett kulturhistoriskt, religiöst och ibland även modernt perspektiv.
Någon djupare språklig uppfattning får man dock inte med hjälp av denna bok, då hieroglyferna sällan beskrivs ur denna aspekt. Man märker också av ett modernare synsätt genom Kemps uppdelning av orden där han utgår från människan och avslutar med det gudomliga. I det fornegyptiska samhället utgick däremot hierarkin från det gudomliga via kungen till människan.

Kemp diskuterar både tecken och ord men tyvärr har han valt att presentera hieroglyferna så att de ska läsas från höger till vänster, vilket kan leda den ovana läsaren fel och skapa förvirring. Därför ett litet tips till läsaren &endash; läs hieroglyferna från höger till vänster åt det håll så att man möter alla ansikten på människor och djur. Man kan ändå rekommendera boken då den ger en ökad förståelse för det fornegyptiska samhällets komplexitet och ett språkligt smakprov på hieroglyfer. För den som blivit mer intresserad av det fornegyptiska språket får man däremot en djupare beskrivning genom Aidan Dodson bok ”Egyptens hieroglyfer”.

Eva-Lena Wahlberg


Rysshärjningarna
på ostkusten sommaren 1719
Magnus Ullman
Ullman förlag

Islutskedet av Stora Nordiska kriget, halvåret innan Karl XII död, påbörjade tsar Peter, med hjälp av en grekisk amiral, byggandet av en gigantisk galärflotta. Planen var att med 130 galärer, 100 slupar och en örlogsflotta transportera över omkring 30 000 man till den svenska ostkusten. Den primära intentionen var sätta Stockholm i brand men även terrorisera utmed kusten för att tvinga Sverige till fred. I juli 1719 lämnade eskadern Åland och under mer än fem veckors tid härjade man från Gävle i norr till Norrköping i söder.

Resultatet blev minst sagt förödande. Sammantaget brändes sju städer, tio järnbruk, femtiotal slott och herresäten, cirka 500 gårdar samt ett oräknat antal byar. Ryssarna stötte inte på något större motstånd. Dock inträffade ett avgörande slag strax utanför Stockholm då ryssarna efter svidande förluster tvingades retirera och embarkera sina galärer.

Magnus Ullmans bok är en ambitiös och imponerande sammanställning som tar läsaren med på en resa från Stora krigets utbrott till freden vid Nystad 1721. Boken är generöst försedd med fotografier, målningar, kartor och faktarutor.

Tomas Englund


Slaveri
Forntiden till renässansen
Dick Harrison
Historiska Media

Träldom och slaveri har gett stoff åt många skönlitterära författare, men när det gäller vetenskaplig forskning om ofrihet i det vikingatida Norden är det tyvärr ganska klent ställt. Det står om inte förr klart efter läsningen av Dick Harrisons nya lärdomsprov. Harrison famnar över källmaterial från hela jordklotet och trivs som bäst när han kan argumentera utifrån vetenskapligt väldokumenterade och publicerade studier. Hans huvudtes är att slaveri uppträtt i olika kulturer i vitt skilda former och att det plantageslaveri som vi känner från den amerikanska södern inte alls varit det typiska.

Den islamiska världen behövde under sin guldålder en oavbruten tillförsel av icke-muslimska slavar eftersom den som är född muslim enligt sharialagen inte får förslavas. Men i mamlukernas Egypten kunde slavsoldater, födda som kristna, paradoxalt nog avancera till samhällets topp och till och med bli sultaner.

När det gäller Skandinavien stöder sig Harrison så gott det går på vad som finns publicerat, vilket alltså inte är så mycket. Den antologi med texter av svenska och norska forskare som kom ut 2003, ”Trälar. Ofria i agrarsamhället från vikingatid till medeltid”, är ett positivt undantag. I denna konstaterar för övrigt en av medarbetarna frankt att arkeologer undvikit att diskutera de människor som inte lyckats göra manifesta och påtagliga avtryck i historien.

Att det skett så få undersökningar om trälar under skandinavisk vikingatid kan naturligtvis inte den förträfflige Harrison hjälpa. Historikern Per Nyström skrev för länge sedan att runstenarna är minnesmärken över en slavägande krigisk överklass, vars verksamhetsområde sträckte sig från Konstantinopel till England, vilket fick den tidens högborgerliga arkeologiprofessorer att hicka till. Mer forskning, med ett perspektiv liknande Nyströms, behövs troligen för att komma vidare på detta minerade forskningsfält.

Rune Edberg


Pestbacken
Caroline Arcini m.fl.
Riksantikvarieämbetet

Bland alla allmänna smittosamma sjukdomar, som härrör av en förgiftad oren luft, bör Pestilensen billigt hållas för den gruvligaste och farligaste. (ur Collegium Medicum, föregångare till socialstyrelsen, 1710)

Om pestens härjningar har det skrivits mycket och då inte minst om Digerdöden som drabbade världen i mitten av 1300-talet. Pestbacken behandlar dock inte medeltidens pandemi utan berättar om den sista riktigt stora vågen av pest som slog till mot Sverige 1710-1711. De tre huvudförfattarna beskriver ur olika synvinklar ett delvis utgrävt gravfält med pestgravar, kallat Pestbacken, beläget i Olofström i Blekinge. Gravfältet härstammar från just denna tid. Men ett större grepp tas också om pesten som sjukdom; orsak, bakgrund, förekomst med mera.

Arkeologen Bengt Jacobsson som inleder boken beskriver som sig bör det arkeologiska materialet. Historikern och läkaren Bodil Persson fortsätter med pestens historia i både makrokosmos och mikrokosmos. Hon följs sedan av osteologen Caroline Arcini som behandlar det beniga materialet i Pestbacken.

Avslutningsvis sammanfattar Tore Artelius och Janis Runcis författarnas artiklar.
Boken är ett mycket bra exempel på tvärvetenskaplig forskning. Disciplinerna kompletterar varandra och läsaren kommer gångna tiders människor mycket närmare, vilka för övrigt absolut inte hade en aning om hur pesten uppstod och spreds.

Pestbacken är en trevlig publikation om en fruktansvärd sjukdom. Den är helt klart läsvärd. En liten invändning, dock. Varför har man använt en grå-blå bakgrundston på en del av bilderna? Det har gjort att en av kartorna kan misstolkas. Dessutom har färgsättningen gjort att några siffror på ett annat uppslag blivit i stort sett oläsliga.

Torsten Svensson


Marathon
Det persiska imperiet och kampen om västerlandet
Tom Holland
Leopard förlag

En ingående skildring av den väldiga supermonarkin Persien med fokus på krigen mot och försöken till invasion av grekiska stadsstater med Sparta och Athen, som de ledande, varför skrivs den just nu? Författaren anger i bokens inledning att dagens motsättningar mellan väst och öst bottnar i just det som hände i Grekland för 2500 år sedan: Om grekerna hade dukat under för Xerxes invasion skulle något väst sannolikt aldrig ha funnits.

Holland, trogen sin stora inspiratör Herodotos, ger en omfångsrik bakgrund till de grymma, blodiga slagen vid Marathon år 490 f.v.t. samt Thermopyle och Salamis tio år senare. Läsaren får bl a följa perserrikets närmast ofattbara utsträckning österut till Indus och västerut till Egeiska havets stränder.

Det är inte alldeles lätt att i detalj ta till sig bokens 400 sidor. Å ena sidan har Tom Holland en skönlitterär ådra och framställningen är ofta realistisk och medryckande.

Stundtals tror man sig läsa en roman. Å andra sidan är texten överlastad med personnamn och notapparaten snårig. Kartorna är dock till stor hjälp för att kunna följa med i sammanhangen. Översättaren från engelska Margareta Eklöf har gjort ett mycket bra jobb. Det engelska originalets huvudtitel ”Persian fire” borde kunnat få en bättre motsvarighet än Marathon för den svenska utgåvan. Det var f.ö. först vid sjöslaget vid Salamis som den persiska elden i kung Xerxes gestalt sedd med grekiska ögon drabbades av gudarnas nemesis.

Roberto Dünkelberg


Carl Milles antiksamling
Johan Flemberg
Atlantis

Boken har tillkommit inom ramen för ett forskningsprojekt om Millesgårdens samlingar. Här möter vi Milles inte i första hand som tillverkare av egen konst utan som beundrare och inköpare av antik konst. Boken presenterar i ord och bild ett stort antal av framför allt stenskulpturerna men också bronser, vaser och mynt, som Milles köpte i Italien medan han ännu bodde i Sverige men även senare under vistelsen vid Cranbrook School i Amerika. Samlingen, som omfattar ca 160 nummer, består huvudsakligen av grekiska eller snarare romerska efterapningar av grekiska skulpturer men det finns också ett fåtal egyptiska och etruskiska föremål.

Med Milles antika föremål utställda på Lidingö fick Sverige en betydande samling med en annorlunda sammansättning än Gustaf III:s antikmuseum på Stockholms slott. Detta är kanske det mest intressanta med samlingen som till viss del är präglad av vad tiden hade att erbjuda i fråga om föremål men också och framför allt av vad Milles som skulptör och utövande konstnär kände sig dragen till. Flemberg visar att Milles inte var beroende av eller kanske inte ens känslig för verkens kvalitet eller vilken tid eller stil de representerade utan i första hand såg dem som inspirerande konstverk. Gång på gång påtalar Milles värdet av att vistas bland antika skulpturer och hur mycket detta har lärt honom, något som dock, enligt Flemberg, inte visar sig särskilt påtagligt i hans egna verk, men troligen menade Milles med inspiration inte direkt efterbildning utan just inspirationen att skapa något eget, nytt. Milles liknar antiksamlingen vid en romersk termanläggning full av konstskatter och kallar Millesgården vid ett annnat tillfälle för en helig plats för alla konstarter av högre art.

Johan Flemberg har skrivit en inspirerad handbok om Millesgårdens antiksamling och drar fram många tänkvärda aspekter om antikvetares och konstnärers &endash; och konsthandlares &endash; olika syn på antika föremål och deras roll i vår kultur.

Charlotte Scheffer


Vägen till Glösa
En berättelse om stenåldersfolkets liv och tankar om hällbilder
Curt Lofterud, text, Alf Lannerbäck, bild
Lofterud Produktion

För några år sedan utkom en rad böcker om arkeologi, som vände sig till barn och ungdomar, flera av dem av mycket hög klass. Men på senare tid har de lyst med sin frånvaro. Vilken förklaringen är vet jag inte, brist på intresse från förlagens sida, kanske.

Men här kommer en både trevlig och väl genomarbetad bok som en introduktion till stenåldern för de yngre. Glösa finns på riktigt, ligger i Norrland och har några av våra äldsta hällristningar, 5-6000 år gamla.

Författaren Curt Lofterud och tecknaren Alf Lannerbäck försöker här fånga de människor som kan tänkas ha levt här och gjort ristningarna.

Vackra bilder och fotografier av ristningarna och en faktagranskad text gör fiktionen om stenålderns Glösa både rolig och trovärdig. Vilken fin julklapp!

Birgitta Gustafson


Liljan
Om arkeologi i en del av Malmö
Stefan Larsson, red
Malmö Kulturmiljö, Riksantikvarieämbetet

Under sommaren och hösten 2004 företogs en större arkeologisk undersökning vid Västergatan i Malmö, i kvarteret Liljan. Utgrävningen har givit ny stadsarkeologisk kunskap framför allt när det gäller medeltiden. Man ville undersöka hur stadens utformning förändrats kopplat till ett socialt innehåll. Det var projektets utgångspunkt.

Uppfattningen att arkeologiska utgrävningar kompletterar skriftliga källor gäller inte längre. Nu använder man sig av betydligt mer sofistikerade tvärvetenskapliga metoder. Historisk arkeologi handlar inte längre om att enbart skriftliga källor är grunden.

I boken beskriver några av de deltagande arkeologerna och historiker vad man fann i kvarteret Liljan och hur fynd och källor kan tolkas. Boken är också ett exempel på hur den skånska arkeologin gått framåt, sannolikt med de stora arkeologiska undersökningarna som ägt rum de senaste decennierna inför infrastrukturbyggena. De har förutom vägar, banor och broar även producerat allt skickligare arkeologer.

Birgitta Gustafson