Böcker (4-08)
Herodotos
Den förste globalisten
Sture Linnér
Norstedts
Herodotos, som var född i det grekiska Halikarnassos på Mindre Asiens kust, är den förste som på ett mer genomgående sätt diskuterat andra folk och deras seder och bruk. Hans syfte är framför allt att berätta om striderna mellan perser och greker i början av 400-talet f.v.t. För att finna orsakerna berättar han om det persiska riket och omkringliggande länder. I dessa avsnitt, där vi får veta mycket om hur det förhöll sig med dessa folk, är Herodotos kanske lika mycket eller mer etnograf och geograf än historieskrivare. Mot slutet av sin bok kommer han fram till de avgörande slagen mellan greker och perser, Marathon, Salamis, Thermopyle, orter som är välbekanta för de flesta västerlänningar och som är det mycket tack vare Herodotos.
Om denne högintressante grekiske författare har nu Sture Linnér kommit ut med en bok som ger en spirituell genomgång av denna för den västerländska kulturen så viktiga skrift. I samband med hans bok har Norstedt också gjort ett nytryck av Claes Lindskogs utomordentliga översättning till svenska, lätt reviderad för några år sedan men nu i paperback. Herodotos är en rolig författare och väl värd att läsas även i våra dagar. Minst lika väl kan detta sägas om Sture Linnér och det märks tydligt att de två författarna är gamla vänner. Sture Linnérs sätt att beskriva Herodotos vittnar om att han känner texten mycket väl och samtidigt som han redogör för dess innehåll och dess betydelse då och nu, kommer han ibland med kommentarer från vår egen tid som belyser händelser eller förhållanden för omkring 2 500 år sedan.
Boken är indelad i tre delar. Den första behandlar Herodotos och historia och historieskrivning. Den andra delen både återger och diskuterar det persiska imperiets uppkomst och därefter kommer avsnitt om områden runt omkring som perserna delvis lägger under sig eller har kontakter med som Egypten, Etiopien, Indien, Arabien, Skytien och Libyen. I samband med Skytien dyker vår svenske Olof Rudbeck upp med sin Atlantica som en god efterföljare till Herodotos. Den sista delen tar upp den stora kraftmätningen mellan greker och perser, där i synnerhet Marathon och Thermopyle än idag är världsberömda. I samband med Thermopyle citerar Linnér en strof ur Gullberg dikt vid Karin Boyes död 1941; jag skulle vilja lägga till en annan: Mycket mörk och med stora ögon; klädd i resdräkt, när hon försvann. Kanske söker hon bortom sekler, dit en spårhund ej vägen fann, frihetspasset där Spartas hjältar valde döden till sista man.
De sista raderna av vår lärde men på alla sätt i nuet levande författare hänvisar till Amerikas invasion av Irak och ”den ryske despotens maktbegär”: ”Ännu en gång kommer det att visa sig hur okunnighet om historien leder vilse i nuet”. Ett nära till hands liggande motmedel är böckerna om och av Herodotos.
Charlotte Scheffer
Döden som straff
Glömda gravar på galgbacken
Titti Fendin, red
Östergötlands länsmuseum
I anslutning till Östergötlands länsmuseums utställning om galgbacken i Vadstena har museet givit ut en bok. Låt mig först som sist säga att det här är en layoutmässigt läcker bok och det som inte gör det hela sämre är det faktum att det är ett museum som producerat den. En del museer har uppenbarligen förstått att böcker, förutom att kunskapsinnehållet måste vara tillförlitligt och gott också bör vara tilltalande för ögat. Denna bok är ett bra exempel på detta. Omslagsbilden är ju som hämtad ur en skönlitterär deckare och jag kan bara säga: Så här säljer man böcker enbart genom pärmens utseende! Förstås med den reservationen att någon enstaka person kan uppleva det som stötande, men å andra sidan; hur ska man annars kunna låta gemene man förstå vad resultatet blir vid avrättningar.
Dödsstraffen tillhör ju en av mänsklighetens mer vansinniga påfund och har aldrig fungerat som avsikten är, det vill säga att förutom att de enskilda förbrytarna får sona sitt brott, också användas i avskräckande syfte eller ”androm till varnagel” som det hette förr.
Vi får i boken en god, eller i det här sammanhanget, kanske en mer ”ond” genomgång av avrättningar i allmänhet. Arkeologen Emma Karlsson utgår ifrån Kvarnbackens galgplats i Vadstena när hon skriver om Glömda gravar på galgbacken, osteologen Caroline Arciní undersöker ben och berättar bland annat om stegel och hjul i Detta lämnar ingen oberörd och historikern Annika Sandén behandlar lagen, straffen och straffprocesserna i Och den 3 mars avhöggs han vid galgen och där begrovs.
En tillräckligt uttömmande bok om avrättningar för att ge de flesta en rysande och förskräcklig bild av ett samhälle som inte är alltför långt avståndet i tiden och tyvärr än mindre i rummet.
Torsten Svensson
De gamla egyptiernas gudavärld
Liten uppslagsbok
Georg Hart
Länsmuseet på Gotland
Denna bok vänder sig främst till den allmänintresserade publiken som vill ha en snabb översikt på den fornegyptiska religionen och dess gudavärld. Faktamässigt håller boken mycket hög kvalité och det märks att författaren George Hart under många år informerat om kulturen till en bred publik. Utan att göra avkall på relevant fakta känns den ändå mycket lättillgänglig. Komplexiteten i religionen framkommer med sina flera skapelseberättelser och många gudar/gudinnor av betydelse. Gudanamnen skrivna med hieroglyfer och bilderna bidrar till att göra boken inspirerande.
Utan att förringa boken eller författaren så kan den också med fördel läsas föräldrar och barn (8-9 år) tillsammans. I och för sig kan en del ord, begrepp och platser behöva förklaras men för det intresserade barnet och föräldern har den mycket att ge.
En liten svaghet uppvisar boken när den inte har en karta som skulle ge läsaren möjlighet att identifiera de platser som nämns. Men i övrigt är boken bra och för den läsare som fått mersmak för fornegyptisk religion rekommenderas Ancient Egyptian religion av Stephen Quirke.
Eva Lena Wahlberg
Jämtarna och samerna kom först
Stig Welinder
Jamtli förlag
Stulet land
Svensk makt på samisk land
Lennart Lundmark
Ordfront
När rättegångarna om sambyarnas rätt att vinterbeta nedåt det sydnorrländska kustlandet inleddes 1995 utspelades ett i många stycken makabert skådespel i rättssalarna. Samerna som under hundratals, kanske tusentals år nyttjat renbetesmarker utan att de givit sig i kast med ägandeskap av dessa, skulle nu upp till bevis. Ty den svenska staten ägde bevis eftersom den under senmedeltid började att skattelägga samernas områden. Senare uppmuntrades kolonialiseringen av Norrland.
Samerna förlorade stort i det första stora Härjedalsmålet. Därefter har emellertid andra domar fällts.
Och den bärande frågan var till en början: vem kom först? Kom de från öster eller kom de söderifrån när isen började att smälta för 12 000 år sedan? Är det överhuvudtaget fruktbart att anlägga etniska perspektiv när vi vet att folkgrupper ständigt blandats med varann? Varför har den frågan varit så viktig? Därför, anser jag, att man sett allt genom nationalistiska glasögon, alltsedan 1600-talets stormaktstid. Nu har arkeologiprofessor Stig Welinder, tidigare verksam vid Mitthögskolan, givit ut en bok där han tyvärr upprepar denna tröttsamma frågeställning. Ganska snabbt kommer han fram till att frågan är felställd. Och simsalabim, båda kom först! är slutsatsen som ju redan bokens titel anger.
Welinders bok bygger på arkeologistudenternas examensarbeten och seminariediskussioner mellan åren 1995 och 2002. Som en sammanfattning av forskningen kring samer och ursprung är boken välkommen, med en gedigen litteraturlista för den specialintresserade.
Lennart Lundmark, historiker, har ägnat mycket av sin forskning åt samerna. När han började med sin doktorsavhandling för 30 år sedan valde han att skriva om svenska statens samepolitik under 1500- och 1600-talet. Då fanns överhuvudtaget ingen källkritik i ämnet. Lundmark har givit ut flera böcker och skrifter i ämnet. Han anses vara en av de främsta experterna på ”samefrågan” som politiker tycker om att kalla problemet och var kallad som vittne i Nordmalingsmålet.
Lundmark är kunnig, håller sig till källorna, och det är en deprimerande läsning av hur samer har behandlats, och behandlas, av det svenska storsamhället. Men nog kunde väl förlaget ha satsat på en bättre litteratur- och gärna indexlista! Men den intresserade kan läsa mer på Lundmarks hemsida: www.lennartlundmark.se
För övrigt måste vi med skam tillstå att Sverige fortfarande inte ratificerat ILO konventionen om ursprungsbefolkningars rättigheter!
Birgitta Gustafson
Kulturarvsbrott
Lars Korsell & Linda Källman
Riksantikvarieämbetet
Sverige är inte ointressant för plundrare av kulturarvet. De många nedgrävda vikinga–skatterna är ytterst gångbara på den internationella marknaden, liksom de medeltida träskulpturerna i våra kyrkor och värdefulla manuskript i våra bibliotek. Boken ger en översikt av den brottslighet som sker i Sverige och beskriver ett antal brott som väckt uppmärksamhet under senare år, också internationellt.
Författarna är väl insatta i ämnet, Lars Korsell är jurist på Brottsförebyggande rådet och Linda Källman har utrett en del av kulturarvsbrotten. Och det är förstås av största vikt att kunskap sprids om denna brottsliga verksamhet som angår och drabbar oss alla. Det är alltså en viktig bok.
Men vad gör vi åt brottsligheten? Hjälper det verkligen enbart med upplysning? De förslag som Kulturarvsbrottsutredningen och, före den, Brottsförebyggande rådet, lagt tassar omkring den heta gröten. När får polisen det operativa uppdraget att förhindra denna brottslighet? Med en särskild styrka som kan koncentrera sig på uppdraget. Detta är förstås beslut som politikerna måste fatta. Hittills har vi inte hört ett ljud från dem. Hur länge ska de låta utreda?
Birgitta Gustafson
Bebyggelsehistorisk tidskrift
Kartans prakt och praktik
Nr 55/2008
Ale
Historisk tidskrift för Skåne, Halland och Blekinge
Temanummer om historiska kartor
Nr 3/2008
År 2008 har blivit utropat till kartans år och i både Bebyggelsehistorisk tidskrift och Ale har man satsat på temanummer.
Ordet karta kommer för övrigt av det latinska ordet för pappersblad och brev, charta, som i sin tur är hämtat från det grekiska eller egentligen egyptiska ordet för papyrusblad.
I båda tidskrifterna finns det en hel del att hämta av kunskap för både praktik och teori. Naturligtvis sker en genomgång av kartans betydelse i går, i dag och i morgon.
Historiska kartor kan även ses som konstverk förutom den viktiga kunskapen som döljs i varje enskilt blad. Men när man reproducerar kartor så uppstår ett svårlösligt problem och det är i vilken storlek de skall återges. Kartor har ju ofta gjorts mycket stora och skrymmande och det ligger naturligtvis i själva sakens struktur, eftersom så många detaljer som möjligt, helst skall finnas med. Resultatet blir att böcker med kartbilder antingen blir mycket, mycket stora och otympliga eller med mer normala mått, men då på bekostnad av läsarens möjlighet att verkligen se kartornas detaljrikedom.
Båda tidskrifterna är ett bevis på detta dilemma, eftersom en del kartor i dessa är omöjliga att studera. Texten blir därmed viktigare än bilden vilket är något av en västgötaklimax, då kartan i mångt och mycket bygger just på bilden. De bägge tidskrifterna kan dock rekommenderas för den som har det minsta intresse av kartor, antingen det berör södra delen av vårt land eller rent allmänt.
Torsten Svensson