Arkeologi i Nordafrika
Birgitta Gustafson

Den nordafrikanska kusten hör till Medelhavsområdets historia. Här har kolonier grundlagts alltifrån fenicierna, grekerna och romarna. Det antika arvet och dess byggnader är väl bevarat i till exempel Tunisien och Libyen. Här finns några av de mest storslagna lämningarna i världen från denna tid. Men under ytan av Africa Romana letar idag de nordafrikanska arkeologerna efter sina puniska rötter.

Karthago är en av de mest kända antika städerna i världen. Staden har undersökts och grävts ut i omgångar sedan början av 1800-talet. Tillsammans med den tunisiska inlandsstaden Dougga tillhör den Världsarvslistan. Och nu planeras och genomförs nya utgrävningar i de båda städerna. Bland annat ska den gamla hamnen i Karthago, ett puniskt mästerverk i ingenjörskonst, grävas ut.

Enligt legenden grundades Karthago år 814 f.kr. av den feniciska prinsessan Elissa från Tyre i Fenicien, nuvarande Libanon. Elissa var så vacker att den lokale berbiske kungen Hiarba ville gifta sig med henne. Och - om hon vägrade skulle han utplåna Karthago.

Elissa beslöt att hellre ta sitt liv. Genom att kasta sig levande på ett begravningsbål räddade hon staden och slapp den oönskade friaren.

Det kom nu att dröja ända till år 146 f.kr. innan staden utplånades, denna gång av romarna. Den romerske statsmannen Cato den Äldre uttalade de bevingade orden:
- För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras!

Detta föregicks av de så kallade puniska krigen mellan karthagerna och romarna, som utkämpades i mer än hundra år.
I dessa stridigheter deltog även fältherren Hannibal, som var från Karthago. Rom hade blandat sig i karthagiska handelsintressen på den Pyreneiska halvön, där han var stationerad. Hannibal drog därifrån i fält mot det romerska imperiet genom den att företa den berömda marschen med 37 stridsselefanter och en stor armé över Alperna mot Rom. Han lyckades verkligen forcera Alperna och nådde Po-slätten. Men det storstilade fälttåget misslyckades.

Karthago lades efter det tredje puniska kriget i ruiner år 146 f.kr. och romarna gjorde till en början allt för att staden aldrig mer skulle återuppstå. Men det tog bara 24 år innan man ändrade sig. Handelsläget vid den nordafrikanska kusten var gynnsamt och bortom Karthago låg en skatt som romarna inte kunde avstå ifrån - de bördiga spannmålsfälten. Berbernas land blev en romersk kornbod. Det var framför allt under kejsar Augustus tid som Karthago byggdes upp till en storslagen romersk stad.

En av de städer som byggdes upp vid de bördiga slätterna var Dougga, där vi idag möter några av världens bäst bevarade romerska byggnader, inte minst ett oerhört väl bibehållet Capitolium.

Både Karthago och Dougga är idag stora tunisiska turistmål och är upptagna på Unescos Världsarvslista. Men när man träffar de tunisiska arkeologerna av idag är det påfallande hur de hänvisar och framhåller det tidigare kulturarvet; det berbiska och puniska. Det är som om oppositionen mot Rom går i repris i oppositionen mot Paris, d.v.s. mot det franska protektorat under vilket Tunisien lydde från 1881 fram till 1956.

Fehti Chelbi är chef för Karthago Museum. När han guidar bland Karthagos lämningar är det det puniska kvarteret, under den romerska Byrsa-kullen, han poängterar. Det är den puniska hamnen han visar upp.
- Se, vilken ingenjörskonst! säger Fehti Chelbi, och förklarar hur den sinnrika flottbasen var konstruerad för att reparera och underhålla krigsskeppen under de puniska krigen.

Och hamnen i Karthago är verkligen en storartad lämning. Naturligtvis finns inte anläggningarna kvar. Men hela planläggningen av den yttre och inre hamnen syns ännu tydligt. Och inloppet till den inre cirkelrunda hamnen ser ungefär likadant ut som det gjorde för mer än 2000 år sedan.

Man har gjort en mindre utgrävning av hamnen tillsammans med ett brittiskt team. Det finns ett litet museum på platsen där bildrekonstruktioner och modeller av både den puniska och den romerska hamnen visas. Rester av pelare och en del lösfynd ligger samlade under ett korrugerat plåttak. Museiguiden visar upp några av de många mynt som påträffats i hamnområdet.

Vid vår rundvandring i det innehållsrika Museet i Karthago stannar Fehti Chelbi vid en mosaik. I Nordafrika finns några av de mest magnifika mosaikerna i världen bevarade. Tekniken sägs ha kommit hit från grekiska Hellas.
- Men titta på den här, säger han, och visar på inläggningarna av Opus Tesselatum och Opus Figlinum. Den är funnen här och daterad till 300-talet f.kr. Och en annan liknande mosaik är från 500-talet f.kr. Det kan tyda på att influenserna inte kom från Grekland utan faktiskt härifrån när det gäller mönsterbilder i mosaikerna. Kanske var det grekerna som lärde av oss och inte tvärtom.

Idag vill Fehti Chelbi starta nya utgrävningar av både den puniska hamnen och de puniska kvarteren under Byrsa-kullen. Dessa kommer sannolikt att bli de nya internationella utgrävningarna av Karthago. Den föregående internationella utgrävningskampanjen i Karthago ägde rum mellan 1972 och 1992. Också svenska arkeologer deltog i det projektet.

Att vara museichef i Karthago är måhända ingen avundsvärd lott. Hela den nya staden Karthago - där förresten den nuvarande tunisiske presidenten har sitt presidentpalats - är byggd över den gamla. Alla som vill bygga om eller bygga nytt lyder under en fornminneslag lik den svenska.
- Och byggarna och exploatörerna hatar oss, säger Fehti Chelbi med ett trött leende. Ingen får göra det minsta ingrepp utan att vi inspekterar och godkänner. När människor tror att vi arkeologer sysselsätter oss med spännande utgrävningar brukar jag påpeka vad mitt jobb mest går ut på.

I det vidunderligt skönt belägna Dougga - med utsikt över den bördiga dalen och Teboursoukbergen i nordväst håller chefen för Dougga, Mustapha Khanoussi, att planera för ett nytt stort museum. Dougga ska bli ett av de viktigaste turistmålen i Tunisien. Tunisien genomgår just nu en boom i byggande och utveckling. Landet har en stor kulturbudget och de styrande vill att turistsatsningen ska göras med kvalitet.

Bara ett par dagar före mitt besök har arkeologerna i Dougga gjort ett nytt fynd, en sten med punisk inskription. Den har nu skickats vidare för analys och tolkning. För några år sedan påträffades en annan sten med inskriptionen VCHI MINENSI, vilket tyder på att en annan romersk stad varit belägen bara några kilometer från Dougga, VCHI MAJUSCULI, alltså den lilla och den stora staden.
- Vi visste inte ens att en sådan stad existerat förrän vi fann den inskriptionen, berättar Mustapha Khanoussi.

I Dougga arbetar arkeologerna idag med att på nytt dokumentera lämningarna och de utgrävningar som gjordes för mer än 100 år sedan. Det var under den franska kolonialtiden som arkeologiska utgrävningar påbörjades i Tunisien. Då var det enbart fransmän som arbetade som arkeologer.
- Jag är den andra generationens tunisiska arkeologer, säger Mustapha Khanoussi. Under det franska protektoratet var det inte tillåtet för tunisier att studera eller arbeta som arkeologer.

Idag arbetar ett brett team av internationella arkeologer i Dougga.
- Vi är 20 arkeologer och 40 studenter från olika länder som nu arbetar i Dougga, säger Mustapha Khanoussi. Vi arbetar alla i samma grupp, det finns ingen uppdelning på olika nationella team.

Idag är hans huvuduppgift att skapa ett nytt museum i Dougga där lösfynd från mer än 100 års utgrävningar ska samlas för att belysa Douggas historia. Han har också en framtidsdröm, att undersöka ursprungsstaden.
- Hur såg den stad ut som romarna övertog? Här i dalen var alla berber vid tiden före romarna. Hur såg deras städer ut? Vi vet att det sannolikt ligger en sådan stad under de romerska lämningarna.

I Dougga finns en unik lämning, nämligen det libysk-puniska mausoleet, som minner om stadens tidiga historia. Monumentet är från 200-talet f.kr. Det fanns även en inskription i tornet som dock den engelske konsuln Thomas Read lade beslag på 1842 och skickade hem till British Museum i London, där den fortfarande befinner sig.

Den antika eran i Nordafrika upphörde i och med Roms fall. År 429 kom vandalerna och avlöstes hundra år senare av bysantinarna. Vid mitten av 600-talet inleddes den arabiska erövringen. Islam bredde ut sig liksom det arabiska språket, vilket än i dag är det förhärskande.

Ursprungsbefolkningens, berberna, språk och kultur har under årtusenden tryckts tillbaka. En del av deras kultur har kunnat bevaras i ökenområdena. Ett förnyat intresse finns för att dokumentera deras unika skriftspråk, tifinagh. Idag förmärks ett ökat intresse för det folk som en gång tvingades lämna makt och inflytande åt de feniciska sjöfararna för omkring 2 800 år sedan.