Tunisiens historia


Under mellanpaleolitikum omfattades Tunisien av ateriankulturen vars bevarade artefakter domineras av spånredskap och pilspetsar med tånge. Omkring 14 000 f.Kr. uppträdde den s.k. iberomaurusiska kulturen, vilken vid istidens slut ca 10 000 f.Kr. ersattes av capsienkulturen, kännetecknad av spånredskap, geometriska mikroliter, benartefakter och dekorerade strutsägg. Från ca 5000 f.Kr. ersattes jakt och insamling successivt av jordbruk och boskapsskötsel.

Genom anläggandet av Utica, Karthago och andra feniciska kolonier under 800- och 700-talen f.Kr. (möjligen ännu tidigare) drogs kustlandet in i den östmediterrana kultursfären. Karthago kom efter hand att dominera hela nuv. T. förutom i söder, där berbiska stammar upprätthöll sin frihet. Efter Karthagos förstöring 146 f.Kr. blev regionen, nu provinsen Africa, en av romerska rikets ledande spannmålsproducenter. Den ekonomiska blomstringen avspeglas i omfattande stadsbebyggelse och ett rikt kulturliv som kom till ett slut först med vandalernas erövring 429 e.Kr. T. återtogs 533 av bysantinarna.Vid mitten av 600-talet nåddes området av arabernas expansion, och 670 grundades staden Kairouan med sin mäktiga moské mitt i T. av en arabisk general, utsänd av Egyptens härskare. Karthago erövrades 697, men Kairouan blev provinsens huvudstad till mitten av 1000-talet. Landets politiska och administrativa centrum återupprättades 1160 i Tunis vid medelhavskusten i nordöst, helt nära det gamla Karthago.

 Därefter har Tunis oavbrutet varit huvudstad.Den arabiska erövringen innebar inga stora folkförflyttningar, men kulturellt och politiskt blev den en avgörande vändpunkt i Tunisiens och hela Nordafrikas historia. Kristendomen och det romerska arvet trängdes tillbaka. Islam bredde ut sig, liksom det arabiska språket. Islamiseringen blev ganska snabbt fullständig ända till Marocko. Med tiden har en specifikt tunisisk identitet tagit form. Den bygger både på arvet från de ursprungliga invånarna, berberna, och senare inflytelser, främst den arabiska. Från 1160 styrdes T. först som en provins under Marockos kalif. År 1228 lyckades kalifens ställföreträdare i Tunisien. upprätta ett självständigt kungadöme, som överlevde ända till 1574. Tunis var då ett kulturellt centrum, där bl.a. historikern Ibn Khaldun (1332–1406) växte upp, och landet deltog i den internationella handeln kring Medelhavet.


Källa: Nationalencyklopedien