Gammal teknik och ny
förf: Anders Ljungberg

Det finns ett stort intresse i Sverige i dag för forntida teknik. Det är ett intresse med flera bottnar, som Tomas Johansson påpekar i sin inledande artikel till detta temanummer av Populär Arkeologi.

Här finns den arkeologiska vetenskapens intresse, som tar sig uttryck i den experimentella arkeologin. Arkeologer försöker med olika medel att lära känna den förhistoriska människans teknologi, hennes sätt att använda sina redskap, att bygga hus och båtar, att värma sina bostäder och laga sin mat o s v och vilka spår detta lämnar i det arkeologiska fyndmaterialet.

I detta nummer av Populär Arkeologi får vi en rad exempel på arkeologiska experiment, som givit ny kunskap om den förhistoriska människans teknologi.

Kjel Knutsson berättar om hur man i mikroskop kan 'läsa" vilka användningsområden redskap i sten och flinta kan ha haft.

Den danske arkeologen Jan Bill berättar om hur man bygger en vikingatida insjöbåt och hans landsman Peter Vemming Hansen om vilka spår förhistoriska flintpilar lämnar efter sig när de träffar ben på djur.

Lasse Bengtsson skriver om försök med lågteknologisk kopparutvinning och Margareta Bergvall och Erik Sjöqvist om hur man eldar med ben, ett prima bränsle som det visade sig.

Detta är bara ett litet urval av...

Forntida teknik
förf: Tomas Johansson

Inte bara experimentell arkeologi
De senaste årens starkt ökande intresse för teknik med rötter i forntiden är måhända ett alldeles självfallet utvecklingssteg. Den unga vetenskapen arkeologi kan ses i ljuset av den betydligt äldre naturvetenskapen. I början fanns där en nyfikenhet kring sammanhangen. Antikens teoretiska spekulationer, slutsatser och funderingar snärjdes snart in i en härva av dogmér och grundlagar för tänkandet under ivrig påverkan och tillskyndan av kyrkan. I den systematiska dogmatik, som tilllämpades av de tidiga vetenskapsmännen, var teori, det skrivna och talade ordet, huvudsaken.

Under renässansen började man utföra systematiska experiment för att praktiskt utröna sammanhangen. Ur de erfarenheter som vanns kunde vetenskapens genombrottsmän få andra perspektiv, nya idéer och skapa teorier med bättre hållfasthet än tidigare. Det experimentella synsättet var en förutsättning för den vetenskapliga revolutionen och för den världsbild och teknik vi har idag.

Går det att dra en parallell mellan utvecklingen inom arkeologi/kulturhistoria och naturvetenskap? Avlöses en mer teoretisk/spekulerande fas av en experimenterande, där praktiska erfarenheter och teori samverkar?

Nära förknippad med arkeologi och kulturhistoria är förmedling. I praktiken ställs nästan alla i branschen inför uppgiften att föra sina erfarenheter vidare.

I slutet på 1800-talet och början av 1900-talet kom en...

Föreningen för förhistorisk teknologi
förf:

Det finns en sammanslutning som heter Föreningen för Förhistorisk Teknologi. Den ger två gånger om året ut tidskriften Forntida Teknik, där aktuella ämnen tas upp. Nästa nummer handlar om den vikingabåtskopia som byggts i Gällö i Jämtland.

I samarbete med Bäckedals folkhögskola i Sveg anordnas sedan 6 år terminskurs i forntida tekniker. Även kortare kurser anordnas. Aktuella kurser i vår och sommar är flintbearbetning. skinngarvning, elduppgörning, skinnsömnad samt järnframställning och smide.

Kunskapsutveckling är också en viktig del av verksamheten liksom dokumentation. Just nu planeras ett stort projekt att filmdokumentera förindustriell terknik i tredje världen. Många tekniker som används ännu i dag fanns tidigare hos oss, men den moderna tekniken håller på att utplåna dem.

Årligen anordna föreningen ett årsmöte med ett särskilt tema, som ger likasinnade möjlighet att träffas och ta del av ett program. I år planeras årsmötet till Eketorp på Öland och temat är funktionella aspekter på forntida teknik.

Ytterligare upplysningar om föreningen kan man få genom att skriva till Institutet för Förhistorisk teknologi, Box 650, 831 27 Östersund. Det kostar 60:-tår att bli medlem. Enklast sker detta genom att man sätter in beloppet på postgiro 987020 - 5...

Slits pårsanalys
förf: Kjel Knutsson

Ett sätt att förstå stenålderns redskapsformer

Genom att analysera slitspåren på redskap av sten och flinta kan man "läsa" sig till olika förhistoriska redskapsformers användningsområden.

Som arkeolog möts man av ofattbart stora problem när man skall "tolka" de materiella lämningar våra förfäder en gång lämnat efter sig, d v s de fynd och deras sammanhang vi normalt ser som det specifika arkeologiska källmaterialet.

Tolkningen avspeglar de erfarenheter man samlat på sig under uppväxtåren, i det dagliga livet i nutid och givetvis även de direkt "arkeologiska" erfarenheter man skaffat sig genom utgrävningar, litteraturstudier m m.

Man kan på olika sätt välja att utvidga - det är helt nödvändigt - det rum av kunskap man använder, medvetet eller omedvetet, i alla tolkningsförsök. Jämförelser med sentida lågteknologiska befolkningsgruppers levnadssätt är en ofta använd väg, antingen man nu använder ett historiskt perspektiv, d v s studerar historiska källor, eller man direkt studerar pågående verksamheter i en folkgrupp, s k etnoarkeologi.

I min forskarutbildning studerar jag säsongsmässig variation i boplatsers utnyttjande på boplatsnivå. Mitt intresse har koncentrerats kring ett mer detaljerat studium av avslagsmaterial och redskapsformer som de påträffas inom en stenåldersboplats. Framför allt har dessa tänkta verktygs användningsområden under förhistorisk tid analyserats mer ingående.

Arbetet har...

Skottskador på djurben
förf: Peter Vemming Hansen

En experimentell undersökning

Skottförsök mot djurben vid Lejre har givit nya insikter om hur man skall kunna identifiera skottskador på förhistoriska ben och också pekat på de svårigheter man möter när man arbetar med ett sådant material.

Skottskador på förhistoriska ben har med tiden blivit kända från en rad danska stenåldersfynd och vittnar om en intensiv jakt med pil och båge.

Riktigt när detta vapen blev vanligt bland dåtidens jägare vet man ännu inte med säkerhet. Projektilspetsar av flinta är kända långt tillbaka i tiden, men det är först omkring 8 500 f Kr som vi får de första handgripliga bevisen på användning av pil och båge genom fyndet av välbevarade pilskaft på Stellmoorboplatsen i Ahrensburgs tunneldal i Nordtyskland. Sedan dess och faktiskt fram till våra dagar har båge och pil varit ett omtyckt och ibland oundgänligt jaktoch krigsvapen.

Under vissa delar av förhistorien har människan varit mer beroende av båge och pil än under andra. Det gäller särskilt den äldre stenåldern, då jakten var en av grundstenarna i stenåldersfolkets existens och det är också från denna period vi har de flesta fynden av ben med frakturer efter pilskott.

Studiet av dessa skottskador byggde tills helt nyligen uteslutande på iakttagelser...

Lågteknisk kopparframställning
förf: Lasse Bengtsson


Förekom kopparutvinning i Sverige redan under bronsåldern? Ja, kanske kan försök med lågteknisk kopparframställning hjälpa oss att finna spåren efter förhistoriska kopparutvinningspiatser I Sverige.

När bronsåldern började i Sverige omkring 1800 f Kr hade koppar och bronshantering varit känd sedan länge i andra delar av världen. De äldsta föremålen av koppar, små smycken och nålar av gedigen koppar, tillverkades i Mindre Asien för ca 9000 år sedan. Tusen år senare började man utvinna koppar ur malm i samma område.

I Europa kommer de äldsta fynden från Rudna Glava på Balkan, där man smält koppar redan 4400 f Kr. I samma område finns förhistoriska koppargruvor, där arkeologerna funnit kvarlämnade stenoch hornredskap i gruvgångarna.

Ett annat stort gruvkomplex finns i Mitterberg i Alperna. Här började malmbrytningen ca I 700 f Kr. Under de 600700 år gruvdriften var i gång i detta område framställdes tusentals ton koppar.

Vid Rio Tinto har man vid inventering funnit ett sjuttiotal förhistoriska gruvlokaler. Härifrån hämtade romarna mycket av sin koppar, men vid tiden för romarriket hade en del av dessa gruvor varit i drift i ett par tusen år.

Det finns alltså många spår och lämningar efter tidig kopparmetallurgi runt om i världen. Ugnar för smältning av...

Ett "fulländat" husförsök
förf: Helena Knutsson

1981 fick arkeologiska institutionen i Uppsala till sitt förfogande ett markområde i Länna strax öster om staden, vilket skulle fungera som experimentområde, dit arkeologer/studenter vid institutionen skulle kunna förlägga experimentverksamhet.

Tack vare ett bidrag från Statens kulturråd fick verksamheten en flygande start med ett mindre förmedlingsprojekt, där allmänheten genom demonstrationer och eget deltagande i hantverksaktiviteter skulle få en inblick i förhistoriskt liv.

Ett av målen var att skapa en miljö kring aktiviteterna och vår plan var att bygga två väsensskilda miljöer, en jägarboplats och en "bondgård från stenåldern, vilka skulle användas vid demonstrationer av skilda stenålderstekniker.

Vi satsade en stor del av våra ansträngningar på uppbyggnaden av områdena Myran med den neolitiska bondgården och jägarboplatsen på Killingholmen i en närbelägen sjö. Eftersom vi var lekmän hyrde vi in experter utifrån, som startade uppbyggnaden och höll kurser inom sina specialområden.

Dansken Søren Moses åtog sig t ex en del redskapstillverkning och byggde en kupolformad bakugn på Myran medan hans landsman Bo Madsen utförde experiment med stenbearbetning.

Hantverkskunniga personer lärde oss att göra en stabil gärdesgård och att tillverka korgar samt lärde oss grunderna i keramiktillverkning. Samarbetet med keramikern Elisabeth Strömberg har fortsatt och utvecklats bl a i keramikkurser för arkeologer...

Så bygger man en vikingabåt
förf: Jan Bill

Rekonstruktionen av en vikingatida insjöbåt i Gällö i Jämtland har givit viktig kunskap om vikingatidens båtbyggnadsteknik.

Hösten 1986 sjösattes ett mer än 1000-årigt fartyg på Revsundssjön i Jämtland - i form av en kopia. Efter mer än 7000 timmars arbete med yxor, hyvlar och andra verktyg från vikingatiden kunde en rekonstruktion av en uppländsk båt från 8O0talet glida ut på sin jungfrufärd.

Sjösättningen föregicks av två års spännande arbete med att försöka lära sig den vikingatida båtbyggarens hantverk och försöka lura av honom hans yrkeshemligheter. Ett vanskligt - och ovanligt - företag, som förhoppningsvis givit oss ny kunskap om träteknologins och båtbyggandets utveckling i Norden.

Bakom projektet stod Bräcke kommun och Institutet för förhistorisk teknologi (IFT) i Östersund. Förutom att vara ett led i undersökningarna av teknologiernas utveckling under forntiden skulle projektet också vara ett led i en förmedlingsverksamhet och i Bräcke kommuns turistverksamhet.

Idén om att bygga en båt i Gällö hade sitt ursprung i en lokal sägen om Olav den Heliges färd med sin flotta över Revsundssjön på väg till Stiklastad år 1 030 och den fick vidare näring av fyndet av en för norrländska förhållanden rik kammargrav från 900-talet, som 1982 grävdes ut mitt i samhället.

Dessutom är...

Att elda med ben
förf: Margareta Bergvall och Erik Sjöqvist

Praktiska försök vid Backedals folkhögskola i Sveg visar att ben är ett utmärkt bränsle, som torde ha kommit till god användning i områden, där det rått brist på ved.

På de norrländska stenåldersboplatser, som påträffats i samband med inventeringar inför regleringar av vattendragen de senaste 40 åren, är brända ben en förhållandevis vanlig fyndgrupp. Benen hittas tillsammans med skörbränd sten samt föremål och avslag av sten.

De brända benen ligger oftast utspridda över boplatsytorna och är för det mesta hårt brända vita eller blågråvita 1-3 cm stora bitar. Benen har sannolikt spridits ut av kringtrampande människofötter när boplatsen var bebodd och markytan exponerad. Benen kan också ha spridits ut avsiktligt. Obrända ben är förhållandevis ovanliga fynd.

Våren 1986 genomförde vi tillsammans med Jesper Persson och Pia Åkesson försök med benbränning som projektarbete inom kursen Människa-NaturSamhälle på Bäckedals folkhögskola i Sveg. Eftersom vi befann oss i stenåldersrika Härjedalen och eftersom vi i vår grupp hade en bakgrund som arkeologer och fritidsledare tyckte vi att beneldning var ett attraktivt alternativ, där vi kunde dra nytta av våra respektive erfarenheter.

Ämnet fascinerade oss och vi föreställde oss att det fanns en kunskapspotential i de brända benen, där praktiska experiment skulle kunna ge...

Forntid i Nutid
förf: Ulf Säfvestad

Ett projekt med framtid?

Projektet Forntid i Nutid I Skåne visar på de motsättningar som kan uppkomma mellan vetenskapliga ambitioner och turistintressen när experimentell arkeologi bedrivs vid ett populärt turistmål.

Sedan 1981 har projektet Forntid i Nutid pågått i Skånes djurpark i Höör. Projektet har haft som syfte att rekonstruera ett antal förhistoriska miljöer och på så sätt skapa ett friluftsmuseum.

Hittills har det byggts flera mesolitiska hyddor. ett neolitiskt långhus samt en långdös med tillhörande kultplats. Ett miljöprojekt har samtidigt arbetat med att skapa en autentisk naturmiljö omkring de olika rekonstruktionerna.

Flera institutioner har varit representerade i projektet. Arkeologiska institutionen i Lund har ansvarat för jägarstenåldern och arkeologiska institutionen i Stockholm har lett arbetet med dösbygget och kultplatsen. Ansvaret för miljöprojektet har legat på kvartärgeologiska institutionen i Lund och Malmö museum har ansvarat för rekonstruktionen av huset från bondestenåldern. Ett samarbete finns också med lärarhögskolan i Malmö och studieförbund.

Detta försök till utvärdering av Forntid i Nutid-projektet har sin utgångspunkt främst i det delprojekt, som letts av Malmö museum, och där jag har varit engagerad.

Bakgrunden till museets deltagande i Forntid i Nutid var främst att det under 1980, inom det s k Fosie IV-projektet i Malmö...

Historieland
förf: Margareta Bergvall

På Jamtli-Historieland har vi tagit upp kampen med Sommarland. Vi tror nämligen att folk vill ha kvalitet och genuinitet och att det som engagerar och berikar människan också är lustbetonat och roligt.

Eftersom Jamtli under sin tid som traditionellt friluftsmuseum utökades med allt fler gårdar har vi valt att satsa på följande miljöer: 1700talsgården, 1800talsgården, Gästgiveriet-Tingshuset, Fäboden, Samevistet och Skogsarbetarbyn.

Här vill vi blåsa liv i förgångna tider, i människors levnadssätt och dagliga sysslor. De som arbetar hos oss behöver en god kännedom om alla sysslor i den tid och miljö de befinner sig i lika väl som en god inlevelseförmåga.

Detta låter enkelt, men är i själva verket inte så lätt. Här har vi sytt upp kläder i tunga hemvävda tyger och tillverkat skor i vegetabiliskt garvat läder. Nutidsmänniskorna måste anpassa sina rörelser efter klädernas begränsningar och sitt sätt att handskas med kläderna till det väde och den arbetsinsats som ligger bakofri varje plagg.

För att jordbruket ska kunna skötas på ett tidsenligt sätt och ge n riktig tidsbild behövs likadana arbetsmetoder och redskap, fröer, djurraser och foder som på 1700-talet. Eftersom Jamtlis 1700-

talsgård är flyttad från Lillhärdal i Härjedalen vill vi visa den noggranna...

Bronsåldersliv i Tanum
förf: Lasse Bengtsson och Marianne Karlsson Lönn

Den huvudsakliga uppgiften för hällristningsmuseet i Tanum är, som namnet visar, att informera om hällristningar, framför allt i Bohuslän. Publiken har dominerats av turister, enskilda eller i grupp, men på senare år har vi försökt locka hit fler skolklasser och också att anpassa en del av verksamheten efter deras behov.

Således har vi de senaste åren tagit emot lägerskolor, som fått prova på att leva bronsåldersliv och att arbeta med förhistoriska tekniker. Naturligtvis ingår besök vid hällristningarna och andra fornlämningar i lägerskolan.

Bronsåldersliv och bronsålderstekniker intresserar inte bara skolbarn och har inte enbart pedagogisk nytta. De ger alla besökare en mer levande bild av förhållandena under bronsåldern och av människorna bakom hällristningarna.

Av den orsaken arbetar vi nu vidare och utvecklar verksamheten till att omfatta en bronsåldersgård. Denna skall fungera som utställning och som pedagogiskt verksamhetsområde. Den skall också fungera som bas för utvecklingsverksamhet av förhistoriska tekniker och annan liknande verksamhet.

Det som skiljer oss från andra forntidsbyar är att vår bakgrund finns i hällristningarna och att vi begränsar verksamheten till bronsåldern. Dessutom är det ett mål att den forskning, som skall bedrivas, inte begränsas till praktiska experiment utan också ska behandla hällristningar och bronsålderns samhälle, allra helst i någon...

Friluftsliv i Pionjärbyn
förf: Lena Pettersson

Vill du veta hur man bygger en enkel bakugn? Hur man lagar mat utan att använda kastrull eller vad man kan slöjda av naturmaterial?

Då ska du göra ett besök på Pionjärbyn utanför Örnsköldsvik i norra Ångermanland. Där finns under tre veckor i juli månad en arkeolog, fritidsledare, föreningsledare och erfarna hantverkare, som helt gratis hjälper dig att prova på en mängd aktiviteter.

Pionjärbyn ligger i ett tallskogsområde vid en havsstrand strax intill den plats på Genesmon, där arkeologerna undersökt de 2000-åriga lämningarna efter en järnåldersgård.

Många av aktiviteterna i Pionjärbyn har också anknytning till järnålder. Man, kan t ex prova att slå eld med eldstål och flinta eller att väva på den stående järnåldersvävstolen.

Planer finns också på att rekonstruera järnåldersgården på Genesmon. Denna fornby kommer att få en inriktning på skola, turism och forskning och hållas öppen året om med fast personal. Pionjärbyn kommer då att ingå som en del projektet Gene fornby.

Pionjärbyn tar alltså upp forntida tekniker, men är ingen fornby. I stället är den ett öppet friluftsläger, där man försöker ta vara på äldre tiders kunskaper och hitta en användning för dem i friluftslivet.

Under forntiden, men också i det gamla bondesamhället, kunde människorna...

Forntid på Falbygden
förf: Anna-Lena Segestam

Två mil söder om Falköping ligger Ekehagens forntidsby. Här återskapas olika forntidsmiljöer i syfte att levandegöra Falbygdens rika förhistoria. Vi vill pröva, tillämpa och förmedla kunskaper om forntiden och vänder oss till allmänheten, skolklasser och studiegrupper.

Ekehagens forntidsby ligger i ett 30 ha stort naturskönt område utefter Atrans lopp, med storvuxen lövskog, främst ek.

Utmed den skyltade forntidsstigen finns två sommarboplatser från jägarstenålder och två långhus från bondestenålder.

Rekonstruktionsunderlagen utgörs av fyndmaterial från andra platser eftersom inga lämningar efter hyddor eller hus från den aktuella perioden påträffats lokalt.

Under sommaren demonstreras dagligen förhistoriska tekniker. Besökaren kan delta i arbetet och pröva sysslor med anknytning till stenålderns vardagsliv.

I sommar är Ekehagens forntidsby öppen från 15 juni till 16 augusti, dagligen kl 11.00-19.00. På onsdagar är det forntidsafton kl 18.00-21.00 med stenåldersliv och ibland föredrag på följande teman:

17/6 Binda och fläta: Vasstakläggning, korgflätning, vispar, vidjor och lindbast.
24/6 Stockbåtstillverkning och musikinstrument.
1/7 Skinnberedning, sentrådsspinning och skinnsömnad.
8/7 Forntida matberedning.
15/7 Flintslagning, yxslipning och stenborrning.
22/7 Fångst, fällor, jakt och textila tekniker.
29/7 Keramiktillverkning, bränning och eldgörningsmetoder.
5/8 Preliminärt gånggriftsbygge.
12/8 Forntida matberedning, keramikbränning.

I den nya entrébyggnaden...

Svenska fornbyar samarbetar
förf:

Samarbetsgruppen för svenska fornbyar bildades hösten 1986. Syftet med samarbetsgruppen är att arbeta för en kunskapsutveckling av den verksamhet, som bedrivs via fornbyar, på museer och i andra sammanhang vad gäller förmedling och forskning kring forntida tekniker, rekonstruktionsarbeten och experimentell arkeologi.

Samarbetsgruppen skall främja erfarenhets- och informationsutbyte inom området genom att fungera som stöd- och påtryckningsgrupp samt ordna vidareutbildning och seminarier. Ambitionen är att så småningom kunna samarbeta med andra anläggningar i Norden. En liknande grupp finns i Danmark.

I vår har samarbetsgruppen givit kurser i flintslagning med Bo Madsen, Danmark, på Hällristningsmusect i Tanum, samt i simulerad keramikframställning med Anders Lindahl på Skånes djurpark.

Under hösten planeras kurser i forntida matberedning, äldre textila tkniker, tillvaratagande av slaktat djur samt bindningstekniker.

Kurserna ges på olika anläggningar och i samarbete med Institutet för förhistorisk teknologi.

I samarbetsgruppen ingår:

Forntid och Nutid. Skånes djurpark.
Eketorps borg på Öland.
Göteborgs arkeologiska museum.
Forntid och Framtid, Göteborg.
Borås Museum.
Föreningen Stavgards lägerskola på Gotland.
Stiftelsen Ekehagens forntidsby.
Bohusläns museum (Hällristningsmuseet vid Vitlycke).
Statens historiska museum.
Uppsala arkeologiska experimentverksamhet.
Institutet för förhistorisk teknologi, Östersund.
Gene fornby.
Experimentgården vid Umeå universitet.
Arkeologi i Vuollerim.

För mor information kontakta

Anna-Lena Segestam,
Stiftelsen Ekehagens forntidsby,
Box 803...

Odlingsförsök
förf:

Sedan två år bedriver Umeå universitets institutioner för arkeologi och ekologisk botanik experiment rörande förhistoriskt jordbruk med fokusering på jämålderns jordbruk i Norrland.

Universitetet har till sitt förfogande ett område strax väster om Umeå på 22 ha åker och igenväxt åker- och ängsmark.

Där odlas nu, på försöksytor om 100 m2, i första hand stråsäd men också lin, ärter, oljeväxter, köksväxter, ogräs m m. Grödorna är utvalda efter de vittnesbörd vi har om förhistorisk odling i form av pollen, förkolnade frön och annat växtmaterial från arkeologiska utgrävningar.

När det gäller t ex sädesslagen har senare tiders växtförädling bokstavligen utrotat gamla lantsorter från dagens åkrar och i bästa fall förpassat dem till genbanker, varfirån de kan beställas i små portioner för förkning.

En del av ogräsen som växte i de förhistoriska åkarna har gått liknande öden till mötes. Uppförökning har därför blivit en av de första uppgifterna för projektgruppen.

De två större projekt som bedrivs rör dels pollenspridningen i ett rekonstruerat kulturlandskap, dels depositionen av frön och växtdelar i samband med skörd och efterbehandling av odlade växter.

Båda har som mål ett stabilare underlag för bedömningen och tolkningen av förhistoriskt botaniskt material.

Nedfallet av pollen registreras med hjälp av särskild apparatur...

Sommar på Eketorp
förf:

Eketorps borg på södra Öland är Sveriges största och mest kända rekonstruerade forntidsanläggning och antalet besökare växer stadigt år från år.

Eketorp behöver väl knappast någon närmare presentation. Här finns som bekant en rekonstruerad ringmur, ett antal rekonstruerade byggnader samt ett museum med ett urval av fynd från de arkeologiska undersökningarna i borgen att beskåda.

Under sommaren kan man också ta del av olika aktiviteter inom borgen.

I slutet av maj och början av juni slutförs träarbetet på den rekonstruktion av ett Eketorp-Il hus, som påbörjades 1986. Det är främst ingången med dörr, innerväggar, eventuellt innertak samt vindskivor som skall färdigställas.

22-28 juni samt 10-16 augusti demonstrerar textilkonservator Eva Lundvall, riksantikvarieämbetet, förhistorisk vävteknik och svarar på frågor kring detta.

17-23 augusti demonstrerar Per Olin, expert på äldre tiders benhantverk, kopiering av kammar från Eketorp-Il och III.

Fram t o m 5 juni har borgen öppet dagligen 9-17 med guidade visningar vardagar kl 14 och 16 samt lör-, sönoch helgdagar kl 10, 12, 14 och 16.

6 juni - 16 augusti är det öppet dagligen kl 9-18 med visningar varje timme kl 10-17. Djuren visas för barnen kl 11.

17-31 augusti är det öppet dagligen kl 9-17 med visningar kl...

Stavgards lägerskola
förf:

En gotländsk skolklass på lägerskola blev upptakten till en omfattande lägerskoleverksamhet med förhistoriska förtecken på ön.

Klassen var ute för att lära sig hur människorna levde på järnåldern och steg i gryningen upp för att offra till gudarna. Platsen var en bautasten, som enligt sägnen stod, där Stavar den store rastade när han färdades på Gotland.

Samtidigt som barnen offrade bad de till gudarna om olika saker och hittade sedan en stor silverskatt! Den är från 1 000-talet och finns nu att beskåda på Fornsalen i Visby.

För hittelönen åkte barnen till Lejre i Danmark för att titta på dess järnåldersby och drömmen föddes om att bygga en egen järnåldersby på Gotland. där skolklasser skulle få lära sig att förstå hur människorna levde på järnåldern.

Med lärarna Harriet Löwenhielm och Per-Gunnar Werkelin i spetsen började en fast lägerskola att byggas strax intill den plats, där skatten hittades.

Lägerskolan Stavgard som bildades 1975 är en ideell förening med ungefär 150 medlemmar och öppen för alla intresserade. Den har bedrivit lägerskoleverksamhet sedan 1976. Ekonomin baserar sig på medlemsavgifter och avgifter från besökande grupper samt olika bidrag.

Föreningen skall verka för att vidga kunskaper om och öka förståelsen för forntida kulturer...

Stenålder i Lappland
förf:

1983 inledde arkeologiska institutionen i Umeå undersökningar av ett större fornlämningsområde vid Vuollerim i Lappland. Området hade upptäckts vid fältinventeringar för det tvärvetenskaplig,a "Luleälvsprojektet'.

Lämningarna, som bl a presenterats i Populär Arkeologi 2/86, anses som mycket välbevarade och innehåller förutom fångstgropar och olika aktivitetsplatser även 11 x5 m stora hyddbottnar.

Undersökningarna i Vuollerim har väckt stor uppmärksamhet och hittills besökts av 12000 personer.

Mellan den 1/6 och 15/10 fortsätter visningarna för allmänheten. Dagligen sker guidade turer från en utställning i Folkets Hus till grävningsplatsen utanför samhället.

Besökarna kan studera arbetet med att ta fram information kring detta jägarsamhälle samt få inblickar i hur landskap och liv kunde te sig för människor intill polcirkeln för 6000 år sedan.

Rekonstruktioner av lämningarna med tillhörande aktiviteter planeras f n tillsammans med länsstyrelsen i Norrbotten och institutet för förhistorisk teknologi.

Ytterligare information och upplysningar lämnas genom turistbyrån i
Vuollerim, 0976/101 65 eller Jokkmokk, 0971/121 40...

Forntidsliv i djurparken
förf:

Strax utanför Höör i centrala Skåne ligger Skånes djurpark, där det sedan några år också finns rekonstruerade forntidsanläggningar. Förvecklingarna kring dessa redovisas på annan plats i detta nummer.

I sommar kommer flera olika aktiviteter att arrangeras i djurparken. Således är det varje söndag från den 14 juni levande guidning, d v s visningar av forntidsbyn, som är befolkad av människor, vilka lever och arbetar i de olika stenåldersmiljöerna.

20-24/7 blir det kurs i spinning, tovning och växtfärgning.

12-13/9 blir det kurs i stenålderstekniker med teoretisk undervisning om jägar- och bondestenåldern samt praktiskt arbete med skinnberedning, matlagning, flintslagning, vävning och elduppgörning.

En kurs i förhistorisk matlagning är också planerad till början av hösten. Kursen arrangeras av Institutet för förhistorisk teknologi och Samarbetsgruppen för svenska fornbyar.

Telefonnumret till Skånes djurpark är 0413-53060...

Debatt: Att rekonstruera
förf: Bengt Edgren och Frands Herschend

Varför inte för Ulf Näsman?

I sin artikel "Att rekonstruera Varför? För vem?" i Populär Arkeologi nr 4-1986 tar Ulf Näsman upp ett antal problem i förbindelse med rekonstruktioner och verksamheter som syftar till att levandegöra förhistorien för allmänheten. Han väljer återuppbyggnaden av Eketorps borg på Öland och de aktiviteter riksantikvarieämbetet bedriver där som exempel, men påpekar att problemen är generella.

Näsman har många klagomål på ämbetet och negativa synpunkter på hur arbetet med Eketorp bedrivs. Det gäller allt från utformningen av souvenirer till innehållet i den utställning som i dag finns i borgen och underlaget för de uppförda rekonstruktionerna.

Synpunkter på en utställnings kvaliteter finns det förmodligen lika många som utställningen har besökare. Samma sak gäller det lämpliga i att ha djurhållfling i en miljö som Eketorp, utformningen av hantverksdemonstrationer och experiment, den moderna museibyggnadens anpassning till fornlämningen etc.

Det som går att säga är att Näsmans åsikter ej speglar dem vi möter hos de många besökarna i borgen och att vi knappast tror att detta beror på att de är så lättlurade som Näsman tycks förutsätta.


Bland de frågor som tas upp i Näsmans artikel har, de, som berör hur långt rekonstruktionsarkeologin kan drivas, ett principiellt och allmänt...

Debatt: Allt kan inte bli perfekt
förf: Roland Pålsson

När man läser Ulf Näsmans kritiska artikel om Eketorp får man lätt intrycket att verksamheten skulle bedrivas utan tillräckligt medvetande om de problem som han tar upp. Detta är förvånande eftersom han om någon rimligen borde känna till att så inte är fallet. Tvärtom har de olika stegen i uppbyggnadsarbetet liksom aktiviteterna för att göra miljön levande för besökarna diskuterats öppet med lyhördhet för sakkunnig kritik.

I riksantikvarieämbetets och statens historiska museers årsbok 1978-1979 finns en redogöelse för arbetet med Eketorp av Gustaf Trotzig. Jag citerar:

"Beträffande de antikvariska principerna kan sägas att restaurering och återuppbyggnad av fornlämningar alltid är en kontroversiell och komplicerad sak. Problemen med antikvariska rekonstruktioner är alltid de samma vare sig det skulle gälla att sätta nya armar på Venus Milo eller återföra Uppsala domkyrka till det utseende den hade på medeltiden. Önskemålet att återge något av forntidens verklighet kan föra längre än vad det vetenskapliga underlaget egentligen medger.
Vi vet att varje tid sätter sin prägel på ett rekonstruktionsförsök, d v s att 1800-talets medeltid såg annorlunda ut än 1900-talets, men gemensamt för dem båda är att de inte kan representera den riktiga medeltiden. De kan ge oss bättre eller sämre illusion av...

Om båtar i Västsverige
förf:

Göteborgs arkeologiska museum och Fornminnesföreningen i Göteborg har kommit ut med ett nytt nummer av tidskriften Fynd, vilket torde vara av stort intresse för alla som intresserar sig för forntida båtar.

I centrum för numret står det s k Äskekärrsskeppet, som grävdes fram i kanten av Göta älv redan 1933, men som först nu konserveras och som förhoppningsvis ska kunna ställas ut i framtiden.

Om detta skepp skriver museets chef Søren Nancke-Krogh efter att först ha visat på huvuddragen i utvecklingen från stenålderns skinn- och stockbåtar till de stora seglande vikingaskeppen.

Han beskriver också hur man med hjälp av olika naturvetenskapliga metoder - pollenanalys, C'4-analys och dendrokronologi - kan datera skeppsfynd.

Vidare i detta spännande nummer finns en artikel av Alvar Ellegård om försök att lokalisera skeppsvrak som i dag ligger begravda på torra land och en artikel av Sibylla Haasum om hur vikingarna navigerade utan kompass.

Rune Ekre berättar om fynd av medeltida båtdelar i Gamla Lödöse och JanEric Sjöberg ger med utgångspunkt från några stockbåtar på Göteborgs arkeologika museum glimtar av liknande fynd i såväl Norden som övriga Europa...

Flintgruvorna i S Sallerup
förf:

I Kvarnby och Södra Sallerup utanför Malmö ligger Sveriges enda kända flintgruvor från stenåldern. Gruvorna har undersökts i flera omgångar från 1968 och fram till 80-talets början och i den första av en planerad serie av rapporter om arkeologiska undersökningar utförda av Malmö museum redovisar nu Elisabeth Rudebeck utgrävningsresultat från gruvorna vid Angdala i S Sallerup.

Undersökningarna har bl a visat att man under tidigneolitisk tid bröt flinta ur kalklagren i S Sallerup dels ur grunda gropar dels ur djupare schakt, 2-7 m djupa och ibland försedda med ca 1 m långa sidogångar.

Man har bl a använt sig av hackor, krattor och spett av kronhjortshorn när man brutit flintan.

Fem C14-analyser har alla givit en datering till tidigneolitisk tid även om aktivitet kunnat påvisas också under senneolitikum.

Spår såväl efter grov tillhuggning som efter finhuggning av flintan och redskapstillverkning har påträffats.

Elisabeth Rudebeck menar att man brutit flinta dels för att skaffa stora flintråämnen för tillverkning av slipade yxor, som kunde bytas bort i ett större utbytessystem, dels att man sökt råmaterial för mindre, lokalt använda redskap...