Hus, hus och åter hus
förf: Anders Ljungberg

Länge har man trott att jägarstenålderns människor förde en ständigt ambulerande tillvaro mellan olika boplatser, tvingade till detta av naturens växlingar. En sådan tillvaro tillät inte att man byggde gedigna och permanenta bostäder utan fångstsamhällets innevånare antogs ha bott i hyddor av tämligen tillfällig natur.

Senare års forskning har tvingat fram en revidering av denna bild. Fynden av mesolitiska gravfält har t ex visat att jägarstenålderns människor sannolikt haft permanenta bosättningar i rika ekologiska miljöer.

Nu visar också ett boplatsfynd från Tingby i Kalmartrakten att dessa människor byggde sig stabila boningar av en typ som man tidigare trott hörde bondesamhället till.

I detta nummer av Populär Arkeologi berättar en av tidskriftens flitigaste medarbetare, Ebbe Westergen, om detta fynd av en byggnad med takbärande stolpar, i vilket en familj på 6-7 personer kan ha bott.

En av de svenska fyndplatser, som bidragit mest till vår nya bild av den mesolitiska människans samhälle, är Skateholm i södra Skåne. Även där har man påträffat spår av byggnader om också av annat slag än i Tingby.

Skateholmsundersökningamas huvudansvarige, professor Lars Larsson - också han en trogen medarbetare i tidskriften - berättar om en av boplatsens byggnader, vilken sannolikt haft rituell funktion och kanske tjänat som dödshus...

Det äldsta kända huset i Norden
förf: Ebbe Westergren

I Smedby, en mil väster om Kalmar, har det hittills äldsta kända huset i Norden påträffats. Fyndet visar att man redan under äldre jägarstenålder bodde i stabila huskonstruktioner och inte bara i enkla hyddor.

Hösten 1987 undersökte Kalmar läns museum en boplats från äldre stenåldern i Smedby, 1 mil väster om Kalmar. Boplatsen visade sig innehålla lämningar efter det hittills äldsta påträffade huset i Norden, ca 8 500 år gammalt.

Boplatsen på fastigheten Tingby 4:1 i västra Smedby upptäcktes när en avloppsledning skulle läggas ned mellan Trekanten och Smedby. Ledningssträckningen kontrollerades i december 1986 och då registrerades en stenåldersboplats i Tingby. På en åker hittades flera avslag och redskap i flinta och porfyr.

Som bakgrund till undersökningen måste också nämnas den inventering av förhistoriska lösfynd som ägt rum i Kalmar kommun (se Populär Arkeologi nr 1-1988). Inventeringen var ett samarbete mellan hembygdsföreningarna i Kalmar kommun och länsmuseet.

Antalet kända stenåldersboplatser ökade genom inventeringen från 18 till 261, en närmast explosionsartad utveckling. Utan inventeringen som grund hade vi inte hittat boplatsen i Tingby. Man kan därför säga att hembygdsrörelsen till stor del ligger bakom upptäckten av denna stenåldersboplats.

I slutet av augusti 1987 inleddes undersökningen i Tingby, vilken höll på i...

Grav eller dödshus?
förf: Lars Larsson

En anläggning på den mesolitiska fyndplatsen i Skateholm i södra Skåne för tankarna till konstruktioner för ceremoniellt bruk. Härkan hafunnitsen plattform, på vilken en död människa placerats, eller ett dödshus, där de döda förvarats före gravläggningen.

När man försökt tolka anläggningar, vars funktion varit svår att förklara, har de inte sällan ansetts vara av religiös eller ceremoniell natur. I några fall har sådana anläggningar, genom nya undersökningar, plockats ut ur sin något obskyra fackindelning och givits en mera fullständig förklaring, där deras religösa funktion kunnat tonas ned.

Naturligtvis innebär inte detta att religionens betydelse för de förhistoriska samhällena förringas, men i flertalet fall blir föreställningsvärlden bara en av flera faktorer som utformat en viss aktivitet eller en särskild konstruktion.

Efter hand har därför de anläggningar, som ansetts ha haft en dominerande religiös karaktär, blivit färre. Detta innebär att de återstående blir av ännu större betydelse när man försöker att ingående studera spåren efter religionens direkta utformning i ett förhistoriskt samhälle.

En anläggning, som på flera sätt uppvisar påtagliga särdrag i relation till andra, undersöktes i samband med en större utgrävning av ett gravfält från sen jägarstenålder vid Skateholm i sydligaste Skåne (Se Populär Arkeologi nr 4-1983).

Undersökningen ingick i Skateholmsprojektet...

Stenåldersbondens hus
förf: Mats Larsson


Undersökningar i Mossby i södra Skåne inom ramen för det s k ystadsprojektet bjöd pa en prima överraskning, ett ca 6 000 år gammalt hus med takbärande stolpar frän bondestenålderns äldsta del.

Sedan 1982 pågår ett stort tvärvetenskapligt projekt, kallat "Kulturlandskapet under 6000 år. En tvärvetenskaplig studie av människan och landskapet i en sydskånsk bygd", vid universitetet i Lund. I vardagslag går projektet under beteckningen "Ystadsprojektet" efter undersökningsområdets huvudort.

Projektet behandlar förhållandet mellan människa och miljö från äldsta bondestenålder fram till våra dagar och leds av kvartärbiologen, professor Björn Berglund. Företrädare för sju olika discipliner deltar i projektet.

Tillsammans med professor Lars Larsson leder jag undersökningarna kring utvecklingen under de första 2 000 åren av de 6 000 som projektet omfattar. Här ska jag fokusera intresset på den äldsta delen av bondestenåldern, tidigneolitikum. Utgångspunkten är en undersökning som utfördes 1985 vid Mossby i sydligaste Skåne.

En viktig del av arbetet har fältinventeringarna varit. Syftet har varit att kartlägga stenålderns kulturlandskap, vilka områden som ansetts speciellt gynnsamma och vilka faktorer som kan ha styrt en lokalisering till dessa områden; kort uttryckt, var har man egentligen bott.

Under våren 1985 styrdes kosan mot Skivarpsåns mynning i V Nöbbelövs socken. Inom området påträffades...

En kultbyggnad från bronsåldern
förf: Flemming Kaul

Bronsålderns kulthandlingar försiggick inte bara vid sjöar och mossar utan också i kultbyggnader. Det visar ett husfynd i naturgasens spår på Själland.

Nu går det stora danska naturgasprojektet mot sitt slut. Anläggningsarbetena har givit arkeologerna möjlighet att genomföra en lång rad utgrävningar längs gasledningarnas sträckning. Hundratals nya arkeologiska fyndlokaler har registrerats och många spännande fynd har kommit i dagen. Till de viktigaste måste den kultbyggnad från bronsåldern räknas, som 1985 undersöktes vid Sandagersgård i Horns härad på Nordsjälland.

Bronsåldern är nog den period under forntiden, då religionen starkast träder fram i fynden. Vi kan bara nämna solvagnen, våra många hällristningar eller de enorma värdena i form av vapen och smycken, för att inte tala om lurarna, som måste vara instrument använda i kultiska sammanhang.

Det har dock varit svårt att hitta egentliga kultplatser - det är som om bronsålderns kult utövades i dimman vid stränderna av sjöar och mossar. Det nya fyndet visar dock tillsammans med liknande svenska fynd, att bronsålderns kult och ritualer också kunde äga rum i byggnader.

Vår kultbyggnad ligger ganska högt i landskapet, men ändå i en liten sänka mellan två kullar. Det är detta läge vi har att tacka för att anläggningen bevarats. Jord från höjderna...

Bronsåldersbyn I Apalle
förf: Inga Ullén

Rika fynd från ApaUe nordväst om Stockholm berättar om hur man bodde, vad man åt och vad man tillverkade i en uppländsk by under bronsåldern.

Nära Bålsta nordväst om Stockholm ligger en av Sveriges största, hittills kända bronsåldersbyar. Den hittades vid prospekteringen inför en ny motortrafikled, El 8, mot Enköping.

Den framtida motortrafikleden skar genom Håbohalvöns melletsta del där lerslätterna breder ut sig. Söder om den odlade marken finns stora skogspartier. Apalle ligger i övergångszonen mellan skog och slätt. Vägsträckan löpte rakt genom boplatsens centrala del och gav ett tvärsnitt av bronsåldersbebyggelsen.

Boplatsen inramas av hällristningar, skärvstenshögar (avfallshögar) och några gravar. Fyra av de hällristningar som kan knytas till platsen vänder sig ut mot slätten i norr. Höjdnivån där ligger mellan 15-25 meter över havet. Ett gemensamt drag för de fyra ristningarna är att de innehåller skeppsbilder.

En grund, lagunartad vik har trängt in under bronsåldern. Hela Håbohalvön var då en avskild ö, mellan Ullfjärden i öster och Eko!sundsviken i väster.

Idag ligger största delen av bronsåldersbosättningen vid Apalle outgrävd. Den omfattar ca 150 000 kvadratmeter. Under 1986 och 1987 grävdes ungefär en sjättedel ut. Boplatsen kan dateras till ca 1 000-600 f Kr.

Redan vid grävmaskinens första skoptag...

Avbruten amning blev barnens död?
förf: Elisabeth Iregren


Mödrarna ammade inte sina barn eller gjorde det bara under kort tid. Det kan vara förklaringen till den höga spädbarnsdödlighet, son konstaterats pa den medeltida kyrkogärden i Västerhus i Jämtland.

I en population är alltid dödligheten mycket hög bland barnen. Födelsen i sig utgör ett riskmoment och det första året, det år då barnet betecknas som spädbarn, är särskilt farofyllt.

Förenklat kan man säga att spädbarnsdödligheten begränsar populationens tillväxt. I Sverige har vi numera kommit till rätta med denna dödlighet. Men det är bara 200 år sedan spädbarnsdödligheten i landet var 20%, d v s var femte nyfödd överlevde inte sin 1-års dag.

Många faktorer i samhället och familjen inverkar på det späda barnets chanser att överleva. Den allmänna materiella standarden spelar självklart en stor roll, men också kulturella traditioner påverkar omhändertagandet av spadbarnen,

Synen på barnen och föräldraskapet inverkar exempelvis. Också barnets nummer i syskonskaran påverkar överlevnaden liksom moderns ålder. Utomordentligt viktig är självfallet kvalitén på barnens näring. När epidemier uppträder drabbas särskilt barnen hårt.

Från 1600-talet redovisas en spädbarnsdödlighet på mellan 20 och 30% i Sverige. Under 1800-talet hade dödligheten sjunkit något, men det fanns stora regionala skillnader i barnadödligheten.

En läkare som studerade förhållandena...

Från lobanka Buundo till Gezira
förf: Anders Broberg och Ulf Sätvestad

Förutom några utländska forskares mycket översiktliga rekognoseringar i samband med resor främst utmed kusten har inget mer omfattande fältarbete utförts i området kring Mogadishu. Några enstaka boplatslämningar av förhistorisk typ är sedan tidigare kända dels inne i Mogadishu och dels i Gezira, en liten fiskeby ca 2 mil söder om huvudstaden.

Om Shebelleflodens slättområde i söder skrev bl a den brittiske arkeologen J D Clark, att området föreföll sakna förhistoriska lämningar. Clark var dock huvudsakligen verksam i landets norra delar, där han tjänstgjorde under krigsåren.

Längre in i landet vid Bur Heibe ca 20 mil NV om Mogadishu har relativt omfattande utgrävningar och inventeringar genomförts framför allt under senare år. Här pågår ett projekt under ledning av S Brandt från University of Georgia, som främst behandlar den sena stenåldern, vilken är väl representerad i detta område. Brandts projekt har som ett huvudsyfte att försöka testa olika ekologiska modeller för hur skilda grupper utnyttjade miljön under denna period.

Möjligheterna för att vårt projekt skulle kunna lämna bidrag till de olika "stora frågorna" i östafrikansk arkeologi såg till att börja med teoretiskt "obegränsade" ut. De fyndorter som lämnat bidrag till forskningsområdet kring människans ursprung och tidigaste historia har alla en koppling till...

2,5 miljoner års förhistoria
förf: Anders Broberg


Östra Afrika uppvisar idag världens i särklass längsta arkeologiska sekvens, där den s k "Old Stone Age" börjar redan för ca 2,5 milj år sedan med fynden från Hadar i Etiopien. Omkring 1 milj år senare avlöses denna första redskapstillverkande fas av det s k Acheuleankomplexet som sträckte sig fram till ca 200 000 år före nutid.

Därefter vidtar "The Middle Stone Age" som för ca 40 000 år sedan övergår i den s k "Late Stone Age", vilken i sin tur avslutas med en neolitisk fas grovt sett för 4 000-5 000 år sedan. Det efterföljande och sista förhistoriska skedet i östra Afrika är järnåldern från ca 500 f Kr. Någon"bronsålder" existerar inte i Afrika söder om Sahara.

Forskningen kring den äldsta stenåldern är koncentrerad till ett relativt begränsat antal fyndplatser och dessa är fortfarande att betrakta som mer eller mindre slumpvisa nedslag i en enorm tidsrymd. Att kort karaktärisera detta forskningsfält låter sig inte göras i detta sammanhang men redan fyndplatsernas låga antal och stora spridning i rummet antyder att nya "epokgörande upptäckter" med all sannolikhet kommer att göras under mycket lång tid framöver.

Nästa tidsavsnitt, med afrikansk terminologi den "mellersta stenåldern", karaktäriseras av en utveckling mot...

Skålgropar och kantgröpningar vid kyrkplatser
förf: Ulf Ragnesten

Skålgropar är en fornlämningstyp som gäckat arkeologerna. Man har haft svårt att funktionsbestämma och datera dem. Det har berott på att groparna är så enkla i sin utformning och att de förekommit i många olika förhistoriska sammanhang.

Skålgropar, eller älvkvarnar som de också kallas, är vanligtvis 3-6 cm stora skålar som huggits in i berg, block eller lösa stenar. De har för det mesta rundad botten och är ca 13 cm djupa. Ibland förekommer groparna enstaka, ibland i mängd. De kan finnas tillsammans med andra häligröpningar och hällristningar.

Det hade legat nära till hans att tro att skålgroparna hade använts som behållare, om det inte hade varit för att de även anbringats på lodräta ytor. Detta försvårar onekligen tolkningen av dem.

Teorierna är många om skålgroparnas funktion. Någon har ansett att de var symboler för elden, därför att liknande gropar bildas i trä om man gör upp eld för hand. Andra har sett skalgroparna som avbilder av stjärnor. Ytterligare tolkningar går ut på att man offrade blod, dryck eller föda i groparna eller att det viktiga med dem var själva tillverkningen - malningen, eller rent av stenmjölet som bildades vid malningen.

Till detta kommer en rik tradtion kring hur skålgropar använts...

När blev Västsverige en del av Sveariket?
förf: Carl Löfving


Enligt vad vi får lära oss i skolan enades Sverige genom att Götaland erövrades av Sveariket någon gång under 800-900-talen. Sedan dess har Sverige varit en stat. Den förste kristne svenske kungen var Olof Skötkonung som härstammade från den gamla kungasläkten i Uppsala och han tog dopet vid Husaby källa i Västergötland.

Rikets enhet bestod även om det förekom vissa hedniska reaktioner och trots att ett hednatempel var i fullt bruk i Uppsala ännu mot slutet av 1 000-talet.

Rättsväsendet utövades dock inom de olika landskapen. Under ledning av lagmannen samlades de fria männen på fädrens urgamla tingsplats där rättvisa skipades och där tvister bilades. Detta skedde i enlighet med den nedärvda muntliga lag som traderades av lagmannen och lagen skrevs ned under 1200talet i de välbekanta landskapslagarna. Vid mitten av 1300-talet tillkom Magnus Erikssons allmänna landslag.

Denna skildring är lätt karikerad men jag tror att den skulle kunna godtas som sammanfattning i en lärobok för gymnasiet.

Frågan om hur Sveriges enande gick till är högaktuell. För några år sedan rasade en häftig debatt i massmedia där den s k Västgötaskolan hävdade att Svearikets vagga stod just i nämnda landskap.

Denna uppfattning bestreds ursinnigt, främst av företrädare...

En lägerskola i tiden
förf: Olle Anderstam

Lägerskolans tanke som arbetsform är att göra ett teoretiskt ämnesinnehåll konkret genom att låta eleverna göra och uppleva sådant som de annars bara läser om.

Den kant ex bygga på naturstudier, bild och form, praktisk historieundervisning, arbetslivsorienterande studiebesök och mycket annat, så länge innehållet omfattas av grundskolans läroplan, Lgr -80.

Ordet lägerskola betecknar dock bara läromediet och metoden och säger alltså mer om formen än om innehållet.

Trots dess stora kunskapsmässiga och sociala förtjänster har den en mycket svag ställning i Sverige i jämförelse med våra nordiska grannländer. Endast ett fåtal kommuner i landet avsätter pengar för lägerskoleverksamhet och då är det bara fråga om ett bidrag som eleverna själva måste fylla ut genom egna insamlingar.

Att studera vår historia i lägerskolans form hör inte till vanligheterna. Detta kan bara göras på en handfull platser i landet. Stenåldersoch fomtidsplatser, dit skolklasser kan åka över en dag finns visserligen lite varstans, men då handlar det mera - med läroplanens språkbruk - om "fältstudier i undervisningen".

Skillnaden mellan detta begrepp och lägerskola är att det senare ger en kontinuitet i arbetet, tid att fördjupa sitt tema och fullfölja processer. Enligt samma modell skulle lägerskola kunna identifieras som "fältstudier med en eller flera övernattningar".

Fiskeboda...

Några tankar kring avstånd
förf: Anders Gustafsson

Under slutet av femtiotalet och början av sextiotalet reste några svenska författare ut och upptäckte världen bortom folkhemmet Sverige. Bland dessa författare fanns Jan Myrdal, som 1959 besökte Afghanistan. Hans mål med resan var bl.a:
"...att bryta med den traditionella och europeiska reseberättartraditionen av kulturchockslustigheter, mystik och exotism".

Istället för att kittla läsarna med allehanda pittoreska och kuriösa detaljer kring olika sedvänjor beskrev han Afghanistan på ett sätt som gjorde landet lika exotiskt som Sverige eller Norge. Han pekade på det faktum att kulturer må vara olika men människorna var det inte.

Han menade att det är först när man på detta sätt har röjt undan de exotiska dimmorna man kan börja arbeta på att nå en verklig förståelse. Det är när vi vågar känna att vi i alla väsentliga avseenden är lika som vi kan börja att se och analysera olikheterna. Detta är naturligtvis särskilt väsentligt att slå fast i en tid där främligshat och rädsla för andra kulturer tycks växa sig aillt starkare i vårt samhälle.

Nu är det ju dessvärre också så att vi har en exotism där tidsavståndet får fylla samma funktion som de geografiska avstånden tidigare gjorde i reselitteraturen, Denna exotism, betingad av tidsdjupet är...

Forntidsby blir Sommarland?
förf:

Forntidsbyn Skånes DJurpark som presenterades i Populär Arkeologi nr 2-1987 riskerar att förvandlas till ett sommarland. Det befarar den vetenskapliga ledningsgruppen för projektet Forntid i Nutid, sedan ledningen för Skånes Djurpark arrenderat ut forntidsbyn till en privat företagare, som tidigare sysslat med bensionstationer och gatukök.

- Det är skandalöst och tvingar oss att ta vår hand från verksamheten, säger Björn Berglund vid Lunds Universitet och Göran Burenhult vid Stockholms Universitet till Sydsvenska Dagbladet.

- Den största kulturskandal jag varit med om, dundrar Sven Rosborn vid Malmö Museum. Nordens mest uppmärksammade forntidsprojekt riskerar att förvandlas till ett sommarland.

Och på lärarhögskolan i Malmö säger Leif Lüning att om forntidsbyn förvandlas till ett kommersiellt jippo blir det inget större intresse för lägerskolor där i framtiden.

Djurparksledningen motiverar sitt beslut med att forntidsprojketet kostat för mycket, vilket vetenskapsmännen ställer sig frågande till. De har dock inte fått ta del av underlaget till djurparksledningens kalkyler.

- De vill ha en gammaldags djurpark med djur i bur, menar Göran Burenhult.

Vetenskapsmännen har i stället velat utnyttja parkens djurbestånd när de sökt återskapa ekologiska miljöer från jägar- och bondestenålder.

I djurparken finns såväl rätt natur som rätt djurarter - varg och björn, älg och lo, vildsvin och uroxe...