Sedan sist (3-98)

Var de sjöfarare?
Frågan om förfadern/-modern Homo erectus medvetet kunde ta sig över större vatten är åter aktuell. Nya och säkrare dateringar på radioaktiva isotoper från lämningar på ön Flores, nordväst om Timor i Indonesien, har givit åldern 800 000 år. Detta ligger väl i linje med dateringar på 750 000 år på stenverktyg funna av den nederländske missionären Theodor Verhoven 1968 på Flores. Det som gör ön Flores speciell är att den ligger söder om det djuphavstråg som skiljer Asien från Australien.

Forskarna i det internationella team som presenterar dessa resultat anser att de tidiga människor som efterlämnat dessa stenverktyg måste ha varit i stånd att förflytta sig över större vatten med någon typ av flytetyg. Detta bör även betyda att de har haft ett språk för att kunna samarbeta vid båtbygget. Även om de nya dateringarna accepteras av de flesta forskare går meningarna isär när det gäller verktygstillverkarna och deras duglighet på sjön. Flera frågetecken kvarstår där det faktum att inga fossila benrester från Homo erectus hittats är ett av de viktigare. en del ifrågasätter även om stenlämningarna kan betraktas som verktyg.

Homo erectus i Asien har länge ansetts ha sämre kulturella och tekniskt sämre förutsättningar än sina fränder i Afrika. Även om de äldsta dateringarna i Kina och på Java är 1,8 miljoner år så anses skillnaden i kulturutveckling ha accentuerats från 1,5 miljoner år sedan. Men de seanste åren har forskarna fått alltfler fynd som ändrar denna bild. De nya fynden på Flores passar väl in i den nya bilden som håller på att växa fram om den asiatiska Homo erectus. Nya dateringar pekar på att de fanns på Java för 1,8 miljoner år sedan och att de fanns kvar där till för bara 30 000 år sedan. Detta visar på en mycket god förmåga att anpassa sig till nya miljöer och klimattyper. Till detta kan läggas nya rön om att Homo erectus efterlämnade sofistikerade handyxor i södra Kina. Bilden kommer säkerligen att klaran allt eftersom nya fynd påträffas.

Magnus Hellqvist

Källa: Gibbons A. 1998. Ancient Island tools Suggest Homo Erectus Was a Seafarer. Science vol. 279, sid. 1635-1637.

Jämför gärna dessa uppgifter med tankegångarna i reportaget om Varggrottan i detta nummer!

Färlövsstenen åter på plats
Den runsten som hittades vid en arkeologisk undersökning 1997 i Färlöv nordväst om Kristiansstad har efter konservering återbördats till fyndplatsen.( I Populär Arkeologi 4/97 rapporterade vi om runstenen och i 3/97 om utgrävningarna i Färlöv). Stenen konserverades med hjälp av Länsstyrelsen, Länsmuseet, Vägverket och Kristiansstads kommun och den återsattes sista dagen i september.

Stenen står nu något indragen från själva fyndplatsen vid vägkanten och allmänheten har nu möjlighet att se den i sin miljö.

Efter granskning av svenska och danska experter berättar Thorgunn Snædal på runverket att inskriptionen dessvärre inte går att tolka. Enskilda tecken går att tyda, men inte textens budskap. Det är däremot klart att ristningen är den hittills äldsta kända i Skåne och att runstenen sannolikt ska räknas till den så kallade "Blekingegruppen" med stenar från 600-800-talen e.Kr. Det är framför allt avsaknaden av skiljetecken och den frekventa förekomsten av A-H-runan som avslöjat stenens ålder.

Tony Björk


Huskvarnaviken
En viktig del av arkeologernas arbete är att förmedla kunskap till den intresserade allmänheten. Här är hembygdsföreningarna betydelsefulla med många kunniga personer i åratal forskat i, förmedlat och dokumenterat vårt kulturarv. Ett exempel på denna dialog är ett initiativ som tagits av Södra Vätterbygdens Guidekrets som i ett led att vidareutbilda sina guider i höst planerat en föreläsning om Huskvarnavikens kulturlandskap. Föreläsningen hålls av Harry Bergenblad från Huskvarna hembygdsförening, som sedan 60-talet forskat om Huskvarnaviken och samlat stor kunskap om detta fantastiska område. Syftet med föreläsningen är att sammanföra hembygdsforskarens och marinarkeologens olika synsätt för att gemensamt diskutera dem.

Anders Gutehall, arkeolog vid Jönköpings läns museum.

I förra numret av PA recenserade vi "Det nära förflutna - om arkeologi i Jönköpings län" utgiven av museet. Något orättvist påpekade vi där att Harry Bergenblads insatser ej medtagits. Men han finns med både i text och litteraturreferenser.


Kyrkogård i privat trädgård
Vid en av de många arkeologiska undersökningarna och utgrävningarna i Sigtuna har nu ännu en tidigmedeltida lämning upptäckts. Vid en undersökning i östra delen i staden, i en privat trädgård fann man oväntat en tidigare okänd kyrkogård från stadens äldsta skede.

Gravarna ligger i välordnade rader, alla med samma orientering, vilket tyder på att här stått en kyrka. Den kyrktyp som kan vara aktuell är en träkyrka. Och märkligt nog har arkeologerna inte tidigare funnit några säkra belägg för en tidigmedeltida träkyrka i Sigtuna. I så fall bör denna kyrka och kyrkogård ha övergivits när man byggde den första stenkyrkan i staden.

Några gravfynd påträffades inte förutom en glaspärla och en tinningring av silver. Den senare är typisk för den slaviska kvinnans traditionella utstyrsel. En av de gravlagda skulle alltså kunna vara en slavisk kvinna och nu ska en osteolog (benforskare)undersöka henne.

Pressmeddelande Sigtuna museum 98-09-11


Bronsåldersgrav utanför Umeå
En fornlämning i form av en sannolikt ny typ av bronsåldersgrav har upptäckts vid förundersökningarna i umeåområdet inför omdragningen av E 12:ans väg.

Ett tiotal fynd har gjorts, bland annat spetsar, knivar och flintspets. De kan hänföras både till fjällregionen och till Sydskandinavien.
- Det vi också ser som en riktig höjdare är upptäckten av en ny typ av fornlämning. Det rör sig av allt att döma om en ny gravtyp som skiljer sig från bronsålderns mäktiga rösegravar på så sätt att den ligger dold i terrängen, säger arkeologen Åsa Lundberg.

Att graven är från bronsåldern tror man eftersom fynden kan knytas till denna tid.
- Liknande fornlämningar har gjorts i några enstaka fall i övriga landet men aldrig i umeåregionen, säger hon.

Västerbottens-Kuriren 90-09-05


Arkeolog för en dag
Bli arkeolog för en dag! uppmanade arkeologen Dan Carlsson i Fröjel Discovery Program och Viking Heritage i somras allmänheten som semestrade på Gotland. Utan förkunskaper kunde man här få pröva på arkeologens jobb och hjälpa till med utgrävningarna av den vikingatida hamnen.

Och många hörsammade uppmaningen. De kom från Brasilien, från Australien och från svenska Köping.
- Grävningarna går bra, om än lite långsammare än normalt, säger Dan Carlsson. I år har vi hittat runt 3000 föremål och tio gravar. Det är framför allt 800-tal och uteslutande kvinnogravar. Det är lite anmärkningsvärt.

Gotlands Allehanda 98-08-01


Äldsta boplatsen i Västsverige
Där Onsalas båt- och sjöfartsmuseum ska byggas fann arekologerna i somras en av Västsveriges äldsta stenåldersboplatser. De slagna flintskärvor som hittats är vattensvallade. Det betyder att de stenåldersmänniskor som lämnat skärvorna efter sig arbetat och bott på platsen innan vattnet steg över området för cirka 11 000 år sedan.

Nu väntar arkeologerna på pengar och klartecken från Riksantikvarieämbetet för utgrävning av denna boplats.
- När vi kan börja gräva igen hoppas vi finna orörd flinta som inte har flyttats runt av vattnet, kanske en eldhärd, säger arkeolog Margareta Johansson.

Göteborgs-Posten 98-09-01