KRÖNIKA: Arkeologin som syresättare av fördomar (1-02)

av Marja Hagerman

Vårt förflutna är laddat, det är inget att hymla om. I dessa dagar är det tydligare än på länge. Högerextrema, främlingsfientliga partier vinner väljare i snart sagt alla länder i Europa när de åkallar forntiden och väcker känslor för tradition och historia. Kelterna hyllas av Lega Nord i Italien och FPÖ i Österrrike, för Dansk Folkeparti handlar det om vikingarna. Exempel är många fler.

Nu landar det blågula paroller i brevlådorna också i mitt bostadsområde där Sverigedemokraterna talar om hembygd, fosterland. Partiet vill "förvalta det våra förfäder gett oss" och varvar budskapet med siffror på vad invandrarna kostar.

Myter om det Nordiska - så heter en nyutkommen bok som är något av det viktigaste jag läst på mycket länge. Ett tiotal forskare skriver (inom forskningsprojektet Vägar till Midgård) om fornordiskt vurmeri och dess förvandlingar från 1800 -talet fram till idag. Bitvis är det fruktansvärt stark läsning, en tankeställare alla som arbetar med att "föra ut" det förflutna i samhället borde unna sig. För även arkeologer behöver höja blicken ur schaktet ibland och se vad som sker i samtiden med ideer om forntiden.

Professorn i sociologi Göran Dahl har mycket att berätta om det. Han har följt nyhögerns ideologiska utveckling i årtionden och varnar nu för vad han ser komma: en nyhednisk, miljövänlig och "grön" våg av högerextremism, som kommer att bli stark. Till en början ser den inte alls ut som vi väntar oss. Religionshistorikern Mattias Gardell förtydligar och ger ett batteri av konkreta exempel på hur Odensdyrkare idag lägger upp sin offensiva strategi för nyrekrytering. Man gör gemensam sak med samer, indianer och hotade minoritetskulturer. Pläderar för ekologisk renlevnad och kulturell, etnisk renhet enligt logiken: Även svenskar har rätt att kämpa för sin särart och sin forna sed! Det är inte partiböcker och torgmöten som bygger upp rörelsen, utan en nyhednisk väckelse. Ungdomar får höra att asatron är deras "äkta" tillhörighet, närmare deras rena, nordiska ursprung. I en sådan egendomlig triangel av religion, politik och rasism blir arkeologin det som kan syresätta den brinnande tron.

Maja Hagerman är den första av de krönikörer som framöver kommer att skriva i Populär Arkeologi.