Krönika: Arkeologi under sekelskiftet

av Richard Holmgren

Riksantikvarieämbetet ringde till slut. Jag skulle få mitt första arkeologijobb under den mindre högfärdiga titeln ”grovis”. Året var 1990 och vi fann endast en rad skodda stolphål. Efter ett tag skiftade de riktning och bildade en ellips. Vi hade funnit en skeppssättning &endash; den tredje största i Sverige. En sensation för den bevandrade och en skev arkeologvardag för en grovis. Mina år i arkeologins regi är en obetydlig episod jämfört med när spadarna sattes i Pompeji på 1700-talet, men några förändringar har jag sett under mina år i branschen. Andra saker är som de alltid varit. Totalstationen har fått oinskränkt makt och mobiltelefoner stora som granatkastare har ersatts av arkeologer som går och pratar med sig själva &endash; det senare, ingen förändring med andra ord. På icke arkivbeständigt material fortsätter man att avbilda kärl till förbannelse och vad alla dessa bunkar innehållit är ett pågående mysterium. Förhalade utgrävningsrapporter är nu nästan up to date och vattentäta skott mellan olika kunskapsområden är en oumbärlig hjälp för att romersk kultur ska väcka förvånad uppmärksamhet i Skandinaven eller för att alldaglig kulturantropologisk teori ska innebära nytänkande för arkeologen. Arkeologi med skandinavisk specialisering har kommit att involvera hela världen därför att de fått så dyra leksaker och således kan skandinaviska arkeologer gräva i Ulaanbaatar, men mongoler i Birka göra sig icke besvär, med eller utan GPS. Museibesökare dyrkar fortfarande vackra fynd och gravplundrare och arkeologer fortsätter således att göra undantag i etiken för att dyrka upp gravfriden. Förståsigpåare gömmer dock museiföremålen och visar istället upp belysta pappfigurer och lakan, men museibesökare envisas med att ställa sig vid mumier och saker de förstår. Svenska arkeologer jobbar under ökenhetta vid E4:an och i den syriska öknen jobbar man i hällregn. Postmodern arkeologisk teori når samma resultat som att dra ikonen ”min dator” till ikonen ”papperskorgen” och det papperslösa samhället har lämnat efter sig ett och annat kalhygge genom drakoniska ansökningsluntor till Vetenskapsrådet och Riksbankens Jubileumsfond. Här finner vi populära nyckelord som ”genus” och ”marginaliserade grupper...” och mindre populära nyckelord som Sodom och Gomorra. Att skriva populärt har fått mer aktning men gör den stränga vetenskapen svag i benen, för vilken trollkarl gynnas väl av att avslöja sina knep och förenkla det svårförståeliga. Filmen Gladiator knäppte Ben-Hur på näsan och de klassiska arkeologerna satt som fängslade &endash; i smyg. En gladiator skriker förövrigt inte ”mer pengar till humaniora”, han säger ”vinn publiken och du ska vinna din frihet” men det vet i tjyven om det inte är samma sak.


Richard Holmgren är arkeolog och driver företaget ARCDOC,
Arkeologisk Dokumentation. Hans arbete inbegriper Medelhavsområdet och Mellanöstern, t.ex. Pompeji, klippstaden Petra, biskopssätet Sodoma men även Cristopher Columbus skepp i Västindien. richard.david@swipnet.se