Krönika: Den okända historien (1-08)
Catharina Ingelman-Sundberg


Få saker är mer fascinerande än historia. Just nu jobbar jag med en romanserie från 1300-talet då Hansan hade makten i Nordeuropa och svenskar, tyskar, danskar och sjörövare slogs om herraväldet. Under researchen fann jag den spännande berättelsen om Käpplingemorden, ett slags föregångare till Stockholms blodbad, att huvudstaden under tre år styrts av sjörövare och att drottning Margareta lyckats med mer än någon annan regent i Norden. Inget av detta fick jag lära mig på universitet. Vilken historia lär vi oss egentligen?

I strider och vid sitt hov hade kungarna sina egna PR-konsulter som skrev om hur hjältemodig och duktig deras uppdragsgivare var. Dessa skalder diktade kväden som i sin tur har blivit högt skattade historiska källor och grunden för vår historieskrivning. Olof Skötkonung, Olav den helige eller Karl XII, alla hade de sina hävdatecknare. Lydigt har sedan landets historiker genom århundradena fört berättelserna vidare så att vi även lärt oss dem i skolorna. Som doktorand i historia på 1980-talet hade jag ännu inte fått lära mig att det fanns fler kvinnor än heliga Birgitta och drottning Kristina.

Inom arkeologin däremot försöker forskarna beskriva verkligheten och hur vanligt folk hade det. Och med marinarkeologins hjälp kan vi ta fram tidigare okänd historia som bevarats under vatten från stenåldern och framåt. Det arbetet är ovärderligt.
Ändå är det mest kungarna vi hör om. När jag gjorde research för mina historiska romaner och faktaböcker upptäckte jag hur mycket historia som inte berättats eller glömts bort. För några år sedan kunde man studera högt ansedda författares böcker om vikingatiden och till sin förvåning se att där på cirka 400 sidor endast fanns cirka åtta rader skrivet om kvinnorna. Inklusive barnen.

Jag fick leta i ursprungskällorna från 700-talet och framåt för att alls hitta fakta om dem, information som inte tagits med i våra historieböcker. Och från arkeologiska utgrävningar och rapporter gick det tack och lov att vaska fram en del om vanliga familjer med kvinnor och barn. Resor till Ryssland, Ukraina, Island och Grönland gav kompletterande information om de nordbor som utvandrade. Resultatet blev Forntida kvinnor och en rekonstruktion av forna tiders familjeliv i mina historiska romaner.

Hur många böcker har inte skrivits om Gustav Vasa, Karl XII och Gustav III och hur mycket forskningspengar har inte gått till att studera krig, slagfält och kungahov? Det börjar vända, men den historiska och arkeologiska forskningen borde breddas. Man behöver inte dyka under vatten för att hitta den okända historien. Den finns fullt synlig på land.


Catharina Ingelman-Sundberg är arkeolog, journalist och författare och har utkommit med flera historiska romaner och faktaböcker i arkeologi och historia.