Krönika: Forntid utan framtid? (1-10)
Gustaf Trotzig


I början av februari gick remisstiden ut för Skolverkets förslag till kursplan i historia för grundskolan. Sådana planer är intressanta, eftersom de sammanfattar vad som just nu anses vara angelägen kunskap. Historieämnet har en lång tradition i den svenska skolan och vad som varit viktigt har växlat genom seklerna. När arkeologin fick sitt genombrott under första hälften av 1800-talet och kunde “skingra det mörker, som betäcker landet” kom forntiden in i skolarbetet och med den bl. a. förståelsen för sambandet mellan människa, klimat och natur, något man tidigare inte tänkt på. 

Med det föreliggande förslaget till kursplan, är vi tillbaka till början av 1800-talet och den äldsta skriftliga källan Rimberts Ansgarsbiografi. Enligt planen tar nämligen Sveriges historia sin början år 800 efter vår tideräknings början och det är detta alla barn skall lära sig. 

Men det är inte bara forntiden som saknas, Antiken är också utelämnad. 
Skolverket vill beröva de svenska skolbarnen hela det kulturarv som det tagit nästan 200 år av forskning att bygga upp och dessutom skära av dem kunskapsmässigt från den antika kulturen, något som hela Europa – ja, hela världen har gemensamt. 

Man häpnar – nu, när miljö- och klimatfrågor tillhör de mest ödesmättade problemen och konflikterna i Mellanöstern, många med rötter i forntiden, fyller tidningarna nästan dagligen – just då tycker Skolverkets experter att det är dags att skära av trådarna bakåt. Detta är inte bara insiktslöst, det är korkat. 

På detta begränsade utrymme kan jag bara ta ett exempel: ”historiebruk” ägnas uppmärksamhet i planen, däremot inte vad jag kallar ”arkeologimissbruk.” D.v.s. att man med hjälp av lögner om forntiden vill ”bevisa sin urgamla rätt” eller smutskasta religiösa eller politiska motståndare. Sådant förekom på 1930-talet och gör det än idag. Utan kunskaper kan ingen freda sig mot detta.

Det bästa vore om Skolverket tar intryck av den kritik som rimligen måste ha riktats mot detta förslag från kloka remissinstanser. Skulle detta inte vara fallet finns det inga hinder för intresserade och insiktsfulla lärare, att ute i verkligheten, i samarbete med hembygdsföreningar, museer och antikvariska myndigheter, öppna dörren till arkeologins och forntidens fantastiska värld och ge eleverna de kunskaper som de har rätt att få.

Gustaf Trotzig