Krönika: Plundringarna i Irak är ett svar på marknadens efterfrågan! (2-03)

av Staffan Lundén


Den 10 april plundrades Nationalmuseet i Bagdad. Tusentals föremål rapporteras ha stulits eller förstörts. Jag är upprörd, men inte förvånad. Även denna gång blev kulturen ett av krigets offer. Vi har tidigare sett det ske i Libanon, Afghanistan, Kambodja och Kongo. I Irak är museiskövlingar inte något nytt. Vid upproren i Irak under Gulfkriget 1991 utsattes 9 regionala museer för plundring. Den ekonomiska kris som följde på det internationella embargot resulterade i illegala grävningar och stölder runt om i landet. Bitar som hackats loss från väggrelieferna i de assyriska palatset i Nineve dök upp på antikvitetsmarknaden i London och New York.

Även i Sverige finns föremål från Irak till salu. En svensk handlare med irakiska föremål i sortimentet berättade i en tidningsintervju för ett par år sedan har hur billiga dessa blivit efter Gulfkriget. Den som vill kan också handla över internet. En sökning på "cuniform tablet" eller "mesopotamian antiquities" visar att det finns ett stort utbud i alla prisklassen.

Den yttersta drivkraften till de senaste tio årens plundringar i Irak är marknadens efterfrågan. Inget land - inte ens ett så rikt land som Sverige och i synnerhet inte ett utblottat land som Irak - kommer någonsin att ha resurser för att övervaka alla fornlämningar på sitt territorium. Inget museum kan göras helt stöldsäkert. Åderlåtningen av kulturarvet kommer att fortsätta så länge som samlarna fortsätter att köpa utan att ställa frågor om föremålens ursprung. Det är idag inte socialt acceptabelt att samla på ägg från utrotningshotade fåglar. Hur länge till skall det anses fint att dekorera sitt vardagsrum med plundrade arkeologiska föremål?


Staffan Lundén är klassisk arkeolog, verksam vid antikens liv och samhälle vid Lunds universitet och en av Populär Arkeologis krönikörer.