Krönika: En behaglig historia (2-08)
av Johan Hegardt


Året 1789 påpekade kanslirådet Jacob von Engeström att historien är icke den lättaste af dessa yrken, så vida den bör vara en sanfärdig berättelse om förefallne händelser, författad med sådan redlighet, ordning och behaglighet, at den båda kan förnöja och upbygga.

När von Engeström påpekade detta var historievetenskapen i sin linda och arkeologin fanns inte. Drygt två hundra år senare är arkeologi och historia populärare än någonsin. “Berättelserna” verkar ha funnit en behaglig redlighet och sannfärdig ordning som är både uppbygglig och förnöjsam.

För mig däremot är den oreflekterade berättelsen om förefallne händelser, hur sannfärdig, uppbygglig och förnöjsam den än må vara, ett problem. Det är ett problem när arkeologer och historiker inte reflekterar över sina reflektioner; inte närmare funderar över varför berättelserna är sannfärdiga, förnöjsamma och uppbyggliga. Inte skulle vi acceptera att en medicinare inte reflekterar över den medicin denne ordinerar, eller att ingenjörer inte reflekterar över varför ett flygplan flyger. Men många arkeologer och historiker är ointresserade av frågan varför deras berättelser är sannfärdiga, förnöjsamma och uppbyggliga.

Kanske beror det på att det är tidskrävande att reflektera över sina reflektioner och att kritiskt fundera över varför saker och ting fungerar som de gör? Genomför vi en reflektion över reflektionerna finner vi emellertid att “berättelserna” alltid måste slå an en ton i samtiden, vilket kanske inte är så märkvärdigt. Men det innebär för det mesta att våra förutfattade meningar bekräftas genom den sannfärdiga, behagligt förnöjsamma och uppbyggliga berättelsen om förefallne händelser. Vår nuvarande existens blir bekräftad och vi invaggas i en känsla historisk trygghet. När kulturarvet i en turbulent samtid uppfattas som en trygg hamn, eller en lagom spännande utmaning på distans, är vi farligt ute.

Har jag en skev kvinnosyn, en rasistisk grunduppfattning, en föreställning om att män är djur eller något liknande kommer jag också att kräva att de historiska och arkeologiska berättelserna bekräftar detta. Varför skulle jag vilja höra motsatsen? Historia – och arkeologi – är ju en behagligt sannfärdig och uppbygglig berättelse om förefallne händelser!

Den dubbla reflektionen avkräver således oss arkeologer och historiker inte bara ett större kritiskt ansvar utan också ett betydligt mer personligt anslag i våra texter. von Engeström får inte bara klä skott för en inte alltför genomtänkt historisk propå. Han straffades också för sin delaktighet i mordet på Gustaf III, vilket är en annan knappast förnöjsam men möjligen uppbygglig historia.

Johan Hegardt är fil. dr i arkeologi och har just utgivit boken Fyrtio minuter. En essä om arkeologins berättelser. Den kan beställas från Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet.

e-post: birgitta.karlsson@arkeologi.uu.se